Fredagsuppdatering 11 oktober 2024
Ännu en vecka har passerat med racerfart och när man jobbar i skolans värld tänker man väldigt mycket i veckonummer. Vi är i slutfasen av vecka 41 och har nog alla siktet inställt på vecka 44 då eleverna är lediga en vecka. Medan hela vårterminen hackas sönder av lov och röda dagar, är det bara oxveckor under höstterminen.
Förra helgen var lugn efter att vi var på fredagens pianobar, som jag berättade om i min förra fredagsuppdatering. Under lördagen gjorde jag inte många knop, men däremot jobbade jag exakt hela söndagen, från förmiddag till någon gång mitt i natten. Detsamma kommer det att bli den här söndagen. Vi har nämligen styrelsemöte i skolstyrelsen på torsdag och inför dessa möten finns ingen hejd på antalet arbetstimmar.
På tal om styrelsemöten var jag på ett sådant i måndags, nämligen med Eskilstuna Guifs styrelse. Vi har stora utmaningar med ekonomin, men även sportsligt på herrsidan där vi just nu ligger fast förankrade i bottenskiktet. Jag har emellertid fullt förtroende för såväl den sportsliga ledningen som för det unga laget som successivt bara kommer att bli bättre och bättre. Styrelsen är för övrigt helt underbar med en helt suverän ordförande och ett gäng som verkar orka jobba hur mycket som helst och det bara sprutar idéer från vår yngsta styrelseledamot Ludwig. Wow! Vilken kille!
I tisdags var det dags för ett break från både jobb och diverse styrelsejobb. Vi hade sedan länge bokat biljetter till Svenska Revyn, det vill säga Henrik Dorsins senaste uppsättning på Scalateatern. För några år sedan satte han upp Scalarevyn och han är en av våra mest briljanta scenartister. Jag har alltid älskat humorgruppen Grotesco där Dorsin ingår (såg f.ö. deras nära-döden-revy tre gånger) och han skriver oerhört intelligenta texter. Han är satirisk på ett snällt, men väldigt effektivt sätt och fenomenal på att sätta fingret på det många tänker. Det är spetsigt, men aldrig plumpt.
Det speciella med den här uppsättningen är att de bara är tre huvudaktörer, förutom Dorsin är det Vanna Rosenberg och Johan Ulvesson, på scenen. Det finns dessutom en väl tilltagen orkester och en kör som också spelar vissa mindre roller. Vill man bara ha gapflabb i dryga två timmar är det inte den här föreställningen man ska se, men vill man ha eftertänksam och intelligent humor då är det bara att ila till närmaste biljettlucka.
Scalateatern är ju relativt liten och väldigt trång med nedsuttna stolar. Samtidigt är den välkomnande och genuin. Vi har varit där och sett många olika uppsättningar av skilda slag och älskar teatern med all sin charm och historia trots viss brist på bekvämlighet.
Innan revyn var vi och åt mat på vår favorit-kina-krog i Stockholm, Hong Kong på Kungsholmen. Det var som vanligt mysig stämning och god mat.
I onsdags var det hemmamatch för GUIF. Tyvärr blev det förlust mot Karlskrona, ett lag man tycker att de ska vinna mot, men blekingarna var bra samtidigt som våra killar underpresterade. Som så ofta i handboll blev det ändå lite spännande på slutet, men det var aldrig riktigt riktigt nära att det skulle bli någon poäng.
I torsdags jobbade jag hemifrån. Ett digitalt möte på morgonen och sedan skriva, skriva och skriva inför skolstyrelsens möte. Idag var jag tillbaka i skolan, en plats som jag älskar och inte minst eleverna. Jag vet att jag skrivit det många gånger, men oj vad mycket klokskap det finns bland barn och ungdomar som vi vuxna bör lyssna på med stora öron. Det har för övrigt varit ännu en toppenvecka i skolan och jag känner mig tillfreds med nuet även om jag både vet och förstår att det kommer frostigare dagar.
Veckan i övrigt har också innehållit mediakontakter. Den nederländska fotbollsspelaren Johan Neeskens avled hastigt i söndags, 73 år gammal. Johan var under 1970-talet en av världens bästa spelare, strax bakom profiler som Johan Cruyff, Franz Beckenbauer och Gerd Müller. Vad har det med mig att göra? Många av er vet och jag skrev om det på Facebook i veckan, men det som är så speciellt är att Johan var vän med vår familj under 1970-talet och besökte oss tre år i rad. Redan då hade han varit med och vunnit Europacupen (nuvarande Champions League) två gånger med Ajax och det blev en tredje gång innan han flyttade till FC Barcelona. Johan spelade två VM-finaler (1974 och 1978) och var kanske mest känd som straffskytten som alltid sköt sina straffar STENHÅRT mitt i målet, bland annat efter blott en minut i VM-finalen mot Västtyskland 1974. Om hur våra vägar möttes när jag fortfarande var ett barn, men med tydliga minnen, kan ni läsa om i detta drygt 15 år gamla blogginlägg >>
Detta skrevs mycket om i tidningar när det begavs sig och nu var det flera medier som snokade upp denna drygt 50-åriga gamla historia. Jag har haft ett flertal telefon- och mejlkontakter med en journalist på Expresseen, dito med min vän journalisten Lars Kilström på Strengnäs Tidning och idag med Sveriges Radio P4 Sörmland.
Veckan har också innehållit löpning måndag, onsdag och torsdag. Totalt har det "bara" blivit 18 km och det har känts tyngre än tidigare. I och för sig skärper jag tempot hela tiden, men jag har varit fysiskt trött ett tag och vet att jag borde sova mycket mer än mina fyra timmar som jag snittar söndag-torsdag.
Imorgon lördag blir det trav på Solvalla. Oerhört fina tävlingar med svenskt travkriterium som juvelen i kronan. Innan dess ska jag hälsa på min älskade dotter Ellinore, hennes sambo "Ludde" och i samma svep fiska upp älsklingen som åkte dit redan idag. Det blir en mysig dag!
Nu önskar jag dig en riktigt trevlig helg. Glöm inte att vara snäll och en god medmänniska. Som bekant behöver världen med kärlek och mindre hat.
//Steven :-)