Jag gillar Twitter allt mer
Under JVM-matcherna twittrar Chris Härenstam och Marie Lehman som galna och Magnus Uggla, Niklas Strömstedt, Jonas Gardell samt Petter är några andra som jag har stor behållning av att följa.
Baksidan är väl att det är ytterligare ett socialt media att hålla koll på, men jag gör det frivilligt och bara när jag tycker mig ha tid. Fördelen jämfört med Facebook är att jag slipper en massa spam av typen "om du älskar din syster bla bla bla... kopiera detta om.... bla bla bla". Inläggen på Twitter är ju korta och koncisa.
//Steven :-)

Grattis Nova
//Steven :-)





Lite om julen också
Som vanligt var vi hemma hos oss på julafton. Ellinore och Marie-Helene var på plats redan dan före dan, då vi i sista stund fixade med det sista julpyntandet och dessutom förberedde den mat som skulle tillagas.
På julaftonsmorgonen återupptog Helena och Marie-Helene en gammal tradition i och med att de åkte till Toresunds kyrka. Det var andra året i rad som jag inte var där och denna gång berodde det framförallt på att jag hade en hemsk värk i ryggen. Lagom till julhelgen råkade jag nämligen ut för någon form av ryggskott, utan att veta när det uppkom.
När det var dags att äta julmat var vi alltså bara fyra stycken hemma. Jerry anslöt lagom till Kalle Anka och efter att Kalle och hans vänner önskat god jul blev det allmänt softande innan skaran blev komplett i och med att Jonas, Fredrik, Emelie och naturligtvis lilla Sixten dök upp. Fika och TV-tittande gjorde att det faktiskt dröjde extremt länge innan vi öppnade våra julklappar. Sixten är ju fortfarande så liten och för oss vuxna spelar det inte så stor roll när man öppnar julklapparna.
När julklappsutdelningen var klar blev det naturligtvis sällskapsspel. Först spelade vi Helt överens och glädjande nog var det jag och älsklingen som lyckades bäst i detta lättsamma och roliga spel. Därefter föll valet ännu en gång på Pictionary och det blev en oerhört rafflande spelomgång som Emelie och Fredrik till sist vann med minsta möjliga marginal före Marie-Helene och Jonas.
Redan på juldagen åkte barnen härifrån och vi blev åter ensamma här hemma. Det var i alla ett mysigt julfirande och jag längtar redan till nästa år då Sixten är 16 månader och vem vet, det kanske kan vara ytterligare något barnbarn på gång.
//Steven :-)

En ny dimension att få köpa julklappar till vårt första barnbarn.

Helena var naturligtvis tvungen att ta ett julkort tillsammans med hundarna.

Så här glad är älsklingen när hon står och fixar med julmaten.

Ja, inte var det någon rusning till vårt julbord i år. Fast det var jättetrevlig ändå.

Året är 2011 och människor kommunicerar med varandra via sina mobiltelefoner.

Sixten trivs i faster Marie-Helenes knä.

Sixten får betrakta julfikat från golvet.

Äntligen dags för julklappsutdelning. Det ser ut som om Emelie får flest paket, men det beror nog på att Sixtens paket hamnade hos henne.

Sixten blev hungrig mitt under julklappsutdelningen och får sina behov tillgodosedda av farmor.

Jonas hade verkligen frånsagt sig julklappar, men här sitter han ändå och öppnar ett paket som han och Marie-Helene fick gemensamt.

Jerry ser lycklig ut som ett barn när han känner på ett ganska stort och ganska hårt paket.

Sixten skrattar ikapp med pappa Fredrik när han provar sina nya hörselskydd.

Sixtens alla julklappar.

Ellinores luciakrona från att hon var Strängnäs lucia 2010 kom väl till pass som ljusstake.

I Helt överens gäller det att vara överens med sin partner. Snabbt, roligt och lättspelat.

Julaftonens sista aktivitet, Pictionary. Ganska trötta ögon som väntar på att vi ska börja spela.
Musikhjälpen
Jag skulle kunna skriva ett kilometerlångt inlägg om alla fantastiska insatser, stora och små, som blir verklighet under musikshjälpsveckan. Vem kommer exempelvis att glömma förskoleklassen från Mölnlycke som gick två mil till Göteborgs centrum och samlade in pengar på vägen? Eller femårige Gustav som kom med alla sina besparingar (237 kronor) i sin sparbössa och skänkte pengarna till Musikhjälpen.
Jag imponerades också av artisten Petter som tillsammans med riskkapitalisten Sven Hagströmmer, och Magnus Uggla på ett hörn, jagade verkställande direktörer inom nöjesbranschen hela veckan. Bara Petters enorma engagemang genererade ca en miljon kronor. Stort!
Sanningen är dock att det bara finns hjältar i det här projektet. Drygt 18 miljoner kronor samlades in och programledartrion Kodjo Akolor, Gina Dirawi och Jason Diakité gjorde naturligtvis ett hästjobb som instängda i glasburen poå Gustav Adolfs Torg i Göteborg under den knappa veckan.
Här nedanför några underbara klipp från Musikhjälpen 2011. Ta dig tid att titta på dem, fler klipp finns naturligtvis på sverigesradio.se Välkomna tillbaka 2012!
//Steven :-)
Ett år och ett kilo
Träningsmässigt, och då pratar jag bara löpning, blev det mitt bästa år sedan 2008. Under perioden 21 februari-28 augusti sprang jag 88 pass och den sammanlagda sträckan uppgick till 78,8 mil. En bra bit från rekordnoteringen 2008, men mer än godkänt. Hade jag inte åkt på en elak ledbandsskada i knät första helgen i september kunde det ha blivit ytterligare några mil.
Antal träningspass

Antal kilometer löpning

Viktutveckling i förhållande till startvikten den 7 januari

//Steven :-)
Jag fick ett ilsket meddelande på YouTube
Hur som helst fick jag ett upprört meddelande sänt till mig för några dagar sedan. Den arga människan hade hittat min uppladdning på YouTube och förfärades över detta. Så här skrev han/hon:
stort SKÄMS! ni som satt ihop och mixat detta! ett sådant hån har inte Gullan Bornemark på något sätt förtjänat... jag blir så ledsen när jag söker på hennes namn och hittar den här skiten! =((((((((((((((
//Steven :-)
Semestern i Egypten 23-30 november
Jag börjar med älsklingens och min resa till Sharm-El-Sheik i slutet av november. Det var fjärde året i rad som vi åkte till den egyptiska semesterorten på Sinaihalvöns sydspets. Vi har varit oerhört tidigare och den här resan var inget undantag.
Den här gången hade vi bokat ett hotell där vi inte varit tidigare och som låg på andra sidan av Naama Bay-bukten jämfört med var vi varit tidigare. Just placeringen av hotellet kändes lite fel om man ser till väderstrecken. Havet låg i öster, så även vår och de flesta andras balkonger, och i väster var det en stigande sluttning som gjorde att det var svårt att ta del av solnedgången. Det är också en av nackdelarna med att åka till Egypten den här tiden på året, nämligen att dagarna blir relativt korta där solen har gått ner redan vid 16-tiden.
Annars var hotellet bra med ett rikt utbud av restauranger med olika inriktningar. Vi blandade friskt under veckan mellan bufférestauranger och vanliga restauranger med olika inriktningar på köket. Vi hade all-inclusive vilket innebar att vi faktiskt inte lämnade hotellet en enda gång.
En annan negativ faktor jämfört med våra tidigare resor till Sharm, var vädret. Det var några grader svalare än vad som är normalt för årstiden och framförallt blåste det en ganska stark nordanvind. Nu var det naturligtvis ändå varmt och skönt och vi tillbringade hela dagarna i varsin solstol, men hittade man inte lä kunde det bitvis kännas aningen kyligt.
Även om jag berättat om några mindre positiva saker så var helhetsintrycket fantastiskt. Det fanns många plusfaktorer på hotellet. Även om det låter fördomsfullt så kändes det skönt att det knappt bodde några ryssar på hotellet. Det var mest tyskar och svenskar så som vi kunde bedöma det. En annan trevlig detalj var att det fanns en supermysig bar där det var skön puls varje kväll. Personalen var överlag otroligt trevlig på hela hotellet. Vi unnade oss också massage två gånger vardera och det var verkligen toppen.
När vi kom till Egypten första gången 2008 upplevde vi flygplatsen som krånglig med otaliga köer till diverse visum- och passkontroller. Detta är numera ett minne blott och det är sjukt smidigt när man har landat. Till och med bagaget kom direkt när man passerat igenom nödvändiga kontroller och att busstransfern därefter till hotellet är relativt kort (ca 20 min) gör att det känns väldigt "geschwint".
Vi åker gärna tillbaka till Sharm även om vi kanske inte väljer detta hotell nästa gång, framförallt beroende på det geografiska läget som alltså inte var optimalt.
Här nedanför finns ett gäng bilder från vår semestervecka. Vill du se ännu fler bilder är det bara att klicka här >>
//Steven :-)

































Nyårslöfte
Gott Nytt År!
//Steven :-)
SVT Texts sportsidor allt oftare en parodi
MoDo hockeys tränare är den gamla NHL-kämpen Ulf Samuelsson. Fast det verkar inte SVT Text ha koll på eftersom de skriver att den tillika gamla NHL-kämpen Ulf Dahlén benämns som tränare för Ö-vikslaget.
//Steven :-)

Jag lever, bloggen sover
//Steven :-)

Fjärde besöket i Sharm El Sheik
Tidigt på onsdag morgon lyfter vi från Arlanda för en efterlängtad och förtjänstfull semester i Egypten. Vi har varit i Sharm varje år sedan 2008 ungefär vid den här tiden på året och vi har varit supernöjda varje gång. Vårt enda krav på semestern är att det ska vara fint väder eftersom syftet är att ha mysigt tillsammans och hinna vila upp oss ordentligt.
Upptäckarintresset lämnar vi hemma till förmån för lyxlivet på all-inclusive-hotellet. Den här gången testar vi ytterligare ett nytt hotell, men det är av hög klass (4+) och vi lär knappast bli besvikna.
Här nedanför några bilder från vårt första besök 2008.
//Steven :-)


Rustad för skidåkning
//Steven :-)

Mina nya skidor och pjäxor av modernt snitt


Min tidigare utrustning av betydligt äldre modell.
Fredrik tävlar framgångsrikt i schack
Min son Fredrik har alltid varit intresserad av schack. Jag minns en semesterresa till Kreta 1996 då han köpte en fint och ganska speciellt schackspel för sina egna pengar. Jag minns också alla duster vi haft hemma vid köksbordet. I början vann jag för det mesta, men det dröjde inte så länge innan det blev väldigt jämnt. Efter ytterligare en tid fick jag vara glad om jag vann något enstaka parti i våra påhittade VM-matcher.
Sen ett drygt halvår tillbaka har Fredrik börjat träna och tävla i schack. Han är med i Västerås Schackklubb och träningen består inte bara i att spela, utan även i att studera olika öppningar och andra delar av partier. De tävlingar han hunnit vara med i har i allmänhet gått väldigt bra, men frågan är om han inte nådde sin största framgång nu i helgen då han var i Uppsala och deltog i Novemberslaget. Han kom på andra plats bland 32 spelare, dessutom på samma antal poäng som segraren. För sin insats belönades han med 1250 kronor i prispengar.
//Steven :-)
Nu twittrar jag också
Om du vill följa mina tweets är det bara att gå in på twitter.com och leta upp StephanEriksson.
//Steven :-)

Ellinore ger mig sin morgon
Utanför PRO-lokalen i Mariefred
//Steven :-)

Sixten på besök
Nu är jag ensam hemma med totalt 13 hundar. Två av våra (Tindra och Nala), Marie-Helenes bägge (Nova och Phoebe) samt Selma och hennes åtta valpar.
//Steven :-)

Viktminskningsprojektet
//Steven :-)

Jag bojkottar som sagt Wordfeud
//Steven :-)

Apartheid i valplådan?

Nån som vill köpa en soffa?

Vi ska tapetsera och göra om lite i vårt vardagsrum. Då finns det inte plats för en av våra soffor som vi nu säljer för 900 pix. Den är ganska stor 210 x 90 cm (sittdjup 60 cm och ryggstödets höjd ca 75-80 cm). Blått, tvättbart tyg. Soffan är skön att sitta i.
//Steven :-)
Sixten, hundvalpar och kärlek går alltid hem
//Steven :-)

Idag skulle min mamma fyllt 80
Jag tänker ganska ofta på min mamma. Vi hade ett inte helt okomplicerat förhållande till varandra och jag kan fortfarande bli rasande arg när jag tänker på saker som hon kunnat hantera annorlunda i sitt liv. Samtidigt är hon kanske den som präglat mig mest och bidragit till att jag blivit den jag är, både på gott och ont.
Mammas enorma samhällsengagemang var beundransvärt och jag växte upp i ett hem där dörren alltid stod öppen för alla ungdomar. Själv var jag liten, men mina äldre bröder fick uppleva hur alla deras kompisar ofta samlades hemma hos oss. Vårt hem blev också en plats där några barn/ungdomar utanför familjen fick möjlighet att växa upp i trygghet när deras egna hemförhållanden inte tillät detta.
Hösten 1998 minns jag med förskräckelse. Mammas kropp bröts relativt snabbt och obarmhärtigt ner och senaste gången jag minns att hon var uppe på benen, naturligtvis med massor av hjälp, var på sin 67-årsdag. Därefter låg hon mer eller mindre som ett kolli i sin säng och min hustru drog ett enormt lass i vården av henne.
Mamma ville, och fick, avsluta sitt liv i hemmet. Hon orkade fram till dagen före julafton, då vi var tvungna att låta henne åka in till akuten på Mälarsjukhuset. På något sätt var det också signfikativt för mamma, som alltid tog stor plats, att invänta tolvslaget och julaftonen innan hon somnade in för gott.
Hoppas du får fira en härlig 80-årsdag på den plats där du befinner dig. Jag är inte det minsta förvånad om du befinner dig mitt i centrum och dessutom gör skillnad för alla som du har omkring dig.
Jag saknar dig!
//Stephan
31 års kärlek idag
Inlägget här nedanför skrev jag för ett år sedan, då vi hade varit tillsammans i 30 år. Nu har vi varit tillsammans i 31 år och jag repriserar mer än gärna inlägget från förra året. Jag älskar dig Helena!
//Steven :-)

Min kära, älskade Helena! Nu när klockan passerat midnatt och det blivit den 4 november är vi framme vid dagen då det är exakt 30 år sedan vi blev tillsammans. Jag är så lycklig att våra vägar korsades och jag har aldrig någonsin tvivlat på min kärlek till dig. Vi var unga när vi träffades och enligt den gängse normen kanske det inte är bra att träffa sin partner för livet redan när man är 18 respektive 15 år, men tillsammans har vi bevisat att det kan vara hur rätt som helst.
Precis som i de flesta andra förhållanden har det varit ups and downs, men vår ömsesidiga kärlek till varandra har hjälpt oss även de dagar då det varit mer regn än solsken. Det har funnits perioder i vårt gemensamma liv som har varit överjävligt tuffa på många olika sätt. Oftast har det väl varit jag som sviktat, men du har stått där vid min sida som ett stöd, stadig som en fura. Jag hoppas jag har kunnat vara motsvarande trygghet för dig när du känt att marken har gungat under dig.
Min älskade Helena! Du är inte en människa som tar speciellt stor plats. Du är en kvinna som finner dig i de flesta situationer och som är så fantastiskt lojal. Du tog ett gigantiskt ansvar för hemmet och barnen under alla de år som jag fick förverkliga mina drömmar på hockeyplanen. Överhuvudtaget är det du som alltid sett till att markservicen fungerat här hemma och jag kan bara uttrycka min stora tacksamhet och beundran.
Du är inte bara min älskade hustru sedan snart 25 år tillbaka. Du är också min bästa kompis och det finns ingen annan jag kan ha så roligt tillsammans med. I rätt sammanhang släpper du loss och visar att du besitter massor av humor bakom den väna fasaden. Därför är det så roligt att du under de senaste tio åren också fått chansen att visa vilken fantastisk scenaktris du är, om än på amatörnivå. Jag är också helt säker på att du hamnat rätt i arbetslivet; för vad kan vara bättre om man har oturen att bli sjuk än att få bli ompysslad av "syster Helena"?
Tillsammans har vi också fött och uppfostrat tre underbara barn som dagligen gör oss lyckliga. Att de har blivit så fina ungdomar som lyckats så bra hittills i livet är till väldigt stor del din förtjänst. Som jag skrev här ovanför fick du ta ett orimligt stort ansvar för barnen när de var små och växte upp.
Så här skulle jag kunna hålla på att skriva länge, men någonstans måste jag ändå stoppa. Det går inte med ord att förklara hur mycket jag älskar dig och hur lycklig jag är tillsammans med dig. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och tack för att du är du.
Din egen Stephan
PS! Självklart måste vi ha musik till det här inlägget. Vi har hur många gemensamma musikminnen som helst, men jag kommer ändå tillbaka till en låt som vi lyssnade mycket på tillsammans, när jag hade en period i slutet av 1990-talet då jag inte mådde speciellt bra. Att du orkade kämpa då, det fattar antagligen varken du eller jag idag, drygt tio år senare.

En rättvis klocka
Naturligtvis googlade jag lite snabbt på uttrycket och en språkexpert uttryckte saken så här: "En rättvis klocka brukade de säga förr i världen, men uttrycket är i stort sett försvunnet nu."
Kära älskling! Jag tycker du ska fortsätta bevara gamla språkliga traditioner och jag ska aldrig mer håna dig när du frågar efter en rättvis klocka. Förresten är en rättvis klocka kvart i ett precis nu, vad en orättvis klocka är har jag däremot ingen aning om.
//Steven :-)
Innan filmen tagit slut
I dagarna har han gett ut sin första skiva på fyra år och i ärlighetens namn känns det ganska längesen som han serverade några dunderhits som på 70-, 80- och 90-talen då han toppade varenda försäljningslista. Varje skiva under 2000-talet har ändå bjudit på några guldkorn och jag har lovat mig själv att alltid köpa hans skivor.
Den nya plattan (det andas 80-tal om ordet platta...) har samma titel som min rubrik på inlägget och handlar nästan uteslutande om det skede i livet där 57-åriga Uggla befinner sig. Trots att jag är nästan tio år yngre känner jag ändå igen mig i många av hans tankar kring att bli äldre. Efter några genomlyssningar så tycker jag att han fått ihop det bra och jag gillar verkligen skivan, både textmässigt (inte lika spetsigt och elakt som förr) och musikaliskt (några nya grepp faktiskt).
Du som ännu inte lyssnat tycker jag ändå ska ta chansen. Den finns på Spotify så det är inte mycket att tveka om. Eftersom jag förhandsbeställde min skiva fick jag den signerad, vilket jag naturligtvis gläds lite extra åt.
//Steven :-)

Långsamma människor
Dessutom funderar jag över köerna som uppstår när det är dags att gå av båten. Det skulle inte behöva gå i myrstegstempo ifall de som går först tar längre steg oftare, det viss säga går snabbare. Kön uppstår ju när några sölkorvar längst fram masar sig fram. Förvisso kanske köerna också kan skyllas på att det ofta är pensionärerna som går först eftersom de börjar köa vid utgången ett par timmar innan båten anländer till terminalen.
//Steven :-)
En helg i nöjets tecken
Det började med att jag och äslklingen i fredags begav oss in till huvudstaden tillsammans med min jobbarkompis Kristin och hennes sambo Jonas. Kristin och jag har delat klass i två olika perioder under de senaste fem åren och när våra nior lämnade oss i början av sommaren, fick vi varsitt presentkort på Ticnet av eleverna och föräldrarna. Vi bestämde oss för att vi behövde skratta och därför bokade vi biljetter till farsen Zpanska flugan på Chinateatern. I fredags var det alltså dags.
Vi inledde med att äta middag på den klassiska resatuarngen Victoria i Kungsträdgården. "Vickan" har överlevt många tidsepoker och trendskiften och kommer säkert att göra det även framöver. Åtminstone om man ska döma av hur mysig och välskött restaurangen känns. Vi åt fantastiskt fin mat, hade suverän service och absolut ingenting att klaga på.
Därefter promenerade vi vidare till China. Det blev ett par timmar med massor av skratt och perfekt tajmat skådespel. Hela ensemblen var bra, men i mina ögon stack Peter Dalle och Per Andersson ut allra mest. Det är fascinerande att se dessa skådespelare som flera kvällar i veckan under flera månader lyckas leverera maximalt från scenen utan att det går att spåra ett uns slentrian eller mättnad.
Jag kan garantera att jag sov gott den natten och på lördagen var det dags för nästa race. Nu var det kryssning med Birka Paradise som gällde. Det var så himla roligt att Marie-Helene och Jonas samt Ellinore och Jerry skulle följa med oss. Det var faktiskt längesen vi kryssade med våra barn och det höjer alltid upplevelsen ett snäpp.
På båten träffade vi som vanligt massor av bekanta. Jesper Andersson var barpianist under kvällen och Jalle Laine var ombord med sitt relativt nystartade band, Cassius Clay. Vi hade aldrig sett dem tidigare, men det var enbart en positiv upplevelse. Efter att i många år nästan avgudat Sonny Liston, bandet som Jalle hade tillsammans med Per Fjällström och Ola Swenson, var förväntningarna högt ställda. Jalle har ju samlat tre unga killar omkring sig och startat om på nytt. Killarna är alla i tjugoårsåldern och det lät verkligen bra. Man kan inte på något sätt jämföra dem med Sonny Liston, det är en helt annan grej, men det svängde rejält och med ytterligare ett par år på nacken kommer det att bli svinbra. Jag vill höra Cassius Clay ytterligare någon gång innan jag ger ett mer detaljerat omdöme. För övrigt är det alltid lika roligt och intressant att sitta ner och snacka skit och allvar om vartannat med Jalle.
Daniel Yngwe jobbade som pubvärd och hans kvalitéer har jag beskrivit många gånger förut. En gudabenådad sångare som alltid levererar upplevelser man bär med sig länge. Ensam med bakgrunder lyckas han skapa rena röjstämningen i puben och han gör det inom många olika musikstilar, allt från schlager till hårdrock. När han sedan drar av sina paradnummer La Voix och Anthem under musikfrågesporten, då är upplevelsen fulländad.
Det finns många andra att nämna vad gäller nöjet, men jag nöjer mig med att konstatera att vi hade rakt igenom skitkul. Till detta kan vi lägga god mat. Vi har inte ätit buffé på länge, men eftersom vi blivit alltmer missnöjda med båtens a la carte-restaurang satsade vi denna gång på smörgåsbordet och det var ingenting vi ångrade.
Nu kan vi se tillbaka på en helg som bjudit på massor av skratt och avkoppling. Med det i ryggen är det betydligt lättare att ta sig an en ny vecka fylld med diverse utmaningar.
//Steven :-)

Uppvärmning med luftgitarr i hytten inför kvällen på båten. Snygg huvudbonad va?


Jerry och Ellinore - alltid lika söta tillsammans.

Daniel Yngwe - Denna gigant!

Helt oplanerat blev Ellinore uppbjuden av Daniel Yngwe att sjunga en låt. Hon gjorde ett snabbval och gav sig på Dolly Partons "nine to five".

Världens bästa Jesper Andersson underhöll i pianobaren hela kvällen.

Ett nöjt par mitt i maten...

Hela gänget så när som på Ellinore, som höll i kameran.

Marie-Helene och Jonas år också alltid lika fina tillsammans.

Jonas med dubbla glas i baren och Marie-Helene med sin klassiska "Danne Johansson-min".

Här har Jesper hamnat på fel sida om bardisken. I bakgrunden Birkas coolaste bartender, Chris.

Marie-Helene visar upp sin nya fina klänning.

Cassius Clay med Jalle Laine som frontman.

Fina Yvette Palm jobbade som kryssningsvärd. För första gången fick jag också glädjen att träffa hennes underbara dotter Nathalie, som för övrigt hade världens gulligaste glugg efter tappade framtänder.

Marie-Helene och Helena poserar tillsammans.
I tidningen här om dagen
//Steven :-)

Zpanska flugan
//Steven :-)
Ännu en kanonserie SVT
Serien är spännade och bjuder på många intressanta karaktärer. Mest spännande av dem alla är den svenska krimalkommisarien Saga Norén som spelas av Sofia Helin. Även om det inte sägs rent ut är det tydligt att Saga Norén har Aspergers syndrom, vilket gör hennes karaktär ännu mer spännande. Hon har emellertid en högpresterande variant av funktionsnedsättningen, vilket gör den till en tillgång i det polisiära arbetet.
Så här skriver SVT om serien på sin hemsida:
"Ett spektakulärt mord mitt på Öresundsbron tvingar den svenska och danska polisen till ett nära samarbete. Så börjar handlingen i Bron, en svensk-dansk storsatsning som samproduceras av SVT och DR. I huvudrollerna ser vi Sofia Helin (Nina Frisk, Masjävlar) och Kim Bodnia (Brottet, Pusher).
Serien börjar med att man hittar en död kvinna mitt på Öresundsbron exakt på gränsen mellan Sverige och Danmark. Poliserna Martin Rhode från Danmark och Saga Norén från Sverige kommer ut till fyndplatsen från varsitt håll.
Historien utspelar sig i Malmö och Köpenhamn där Öresundsbron spelar en central roll. Berättelsen är ett originalmanus efter en idé av Måns Mårlind, Hans Rosenfeldt och Björn Stein med Rosenfeldt som huvudförfattare och Nikolaj Scherfig (Mordkommissionen) som avsnittsförfattare. Hans Rosenfeldt har tidigare skrivit manus till framgångsrika serier som 183 dagar, Oskyldigt dömd och Rederiet. Bron produceras av Filmlance International och Nimbus film.
Charlotte Sieling är seriens huvudregissör. Hon har tidigare regisserat Krönikan och flera avsnitt i de framgångsrika serierna Brottet och Mordkommsionen. Övriga avsnitt regisseras av Guldbaggebelönade Lisa Siwe som gjort I taket lyser stjärnorna och Henrik Georgsson som regisserat de fyra sista avsnitten och som tidigare gjort Våra vänners liv. Flera av de övriga i teamet bakom serien har arbetat med de prisbelönta serierna Brottet och Mordkommissionen.
I rollen som Saga Norén ser vi Sofia Helin som har flera framgångsrika långfilmer på meritlistan såsom Arn-filmerna, Fyra nyanser av brunt och Nina Frisk. I SVT har hon gått att se i serierna Rederiet och Aspiranterna. Kim Bodnia är en av Danmarks mest hyllade skådespelare. I SVT har han bland annat setts i Brottet och Kommissarie Winter.
I övriga roller syns bland andra Magnus Krepper som nyligen spelade titelrollen i Kommissarie Winter. Medverkar gör även Tuvalisa Rangström, Martin Norén, Maria Sundbom, Ellen Nyman, Christian Hillborg, Dag Malmberg med flera."
//Steven :-)
Om fyra veckor är jag här

Skyll inte på mig - jag röstade nej!
Sverige har ända sedan EU-inträdet 1995 varit en stor nettobetalare till unionen, det vill säga att vi betalar mycket mer än vad vi får tillbaka. Under 2010 betalade vi in 11,3 miljarder kronor netto och det är inte direkt några småpengar.
I finanskrisens spår lär det nog inte kosta mindre de närmaste åren då vi ska vara med och pröjsa för de länder som inte fixar att sköta sin ekonomi. Vi kan väl tacka en lycklig stjärna för att svenska folket inte följde de stora partiernas uttryckliga vilja att ge sig in i Eurosamarbetet, då hade notan blivit ännu högre.
Jag har aldrig trott på unionstanken och jag har definitivt aldrig trott på en gemensam valuta. Därför röstade jag nej vid båda dessa folkomröstningar så mig kan ni inte skylla på.
//Steven :-)
Vi hade besök av Sixten förra söndagen
//Steven :-)






Inte ens journalister klarar av språket längre
Tänk att denna felaktighet som var och varannan svensk ägnar sig åt, att inte ha koll på skillnaden mellan var och vart, nu också nått kvällstidningsjournalistiken. Hur svårt kan det va?
Läs här om hur det ska vara >>
//Steven :-)

Fredrik och U-svängen
Nu har vi, med hjälp av Fredrik, lyckats lokalisera fotografiet som vi tog då Fredrik äntligen fick se sin älskade "Förbjuden U-sväng" i Göteborg för ungefär 20 år sedan.
//Steven :-)

Några sköna tidningsklipp och bilder från förr












Välfylld vedbod, åtminstone till hälften
//Steven :-)


Nya valpar
Läs mer om våra hundar här >>
//Steven :-)

Upplysta människor
//Steven :-)
PS! Min kusin finns med i enkäten, men hon hörde inte till fel hälft....

Otidsenlig
//Steven :-)

Grymt bra Winnerbäckkonsert
Den nästan två timmar långa konserten var väldigt avskalad och intim. Lasse hade ett tremannaband bestående av tre multiinstrumentalister. Cecilia Linné (cello och bas), Annika Granlund Jonsson (slagverk och blås) samt hans ständiga följeslagare Johan Persson (gitarr, piano, dragspel) bidrar i högsta grad till ett stämningsfullt sound.
När jag ser Winnerbäck får jag nästan känslan av att han skäms för att han är så bra och omtyckt. Han gör ett oerhört ödmjukt, nästan blygt intryck, mellan låtarna och det känns verkligen äkta när han tar emot den relativt stillsamma publikens ovationer.
Visst saknas vissa favoriter från hans numera långa lista av hits, men samtidigt är det både modigt och kul att han vågar spela så pass mycket nytt material. Några av de nya låtarna har också potential att bli riktiga Winnerbäcksklassiker.
I mina öron är det trots allt två gamla megafavoriter som är bäst. Dels Om du lämnade mig nu, som han inte gör som duett utan framför ensam och dels hans bästa låt Söndermarken. Du kan själv se och höra här nedanför hur detta mästerverk såg ut och lät.
Sammanfattningsvis en grym kväll tillsammans med älsklingen, Ellinore, Marie-Helene och Jonas.
//Steven :-)
"Påsen" - radiotävling som är dårarnas tummelplats
P4 är min givna radiokanal i bilen eftersom det är där Radiosporten sänder. Det innebär i allmänhet också att jag lyssnar på lokalradio på morgonen när jag åker till jobbet. Ibland är det ganska bra och ibland är det rena straffet.
Ett exempel på det sistnämnda är en lyssnartävling som P4 Sörmland har någon gång i veckan. Den går ut på att lyssnarna via några ledtrådar ska gissa vad som döljer sig i "påsen". När de ringer in har de möjlighet att leverera tre gissningar eller frågor. De kan kombinera hur de vill, exempelvis två frågor och en gissning, ja ni fattar. Väljer de att ställa frågor ska de vara formulerade på sånt sätt att det går att svara ja eller nej.
Efter att ha hört tävlingen oerhört många gånger så undrar jag om det bara är dårar som ringer in och tävlar. Jag har inte någon exakt vetenskap bakom min slutsats, men vill påstå att åtminstone 90% av de som ringer anänder sin första fråga/gissning till att.... gissa! Utan att ställa några frågor så förefaller de vara tvärsäkra på att deras gissning är rätt och när de blir upplysta om att de gissat fel, då kommer det mest idiotiska av allt: De har ingen mer gissning! De ställer inte ens en fråga.
Om jag, mot förmodan, någon gång skulle ringa in till tävlingen så skulle jag självklart inleda med två listiga frågor utifrån vad jag tror att det kan vara, för att sedan gissa på tredje försöket. Den taktiken har jag emellertid nästan aldrig hört och kanske är slutsatsen att radiolyssnande sörmlänningar är extremt korkade.
//Steven :-)
Cirkus på tisdag - Lars Winnerbäck
Skitdag
//Steven :-(
Besök gärna Ellinores nya hemsida
Helgen
Lördagen gick i vedklyvningens tecken. Nu är all ved som jag hade hemma kluven, men fortfarande återstår att köra hem mer ved. Den del av våra gräsytor som jag kan klippa med åkgräsklipparen fixade jag också. Vidare blev det en tur till Coop Forum för inhandling av lite mat, innan kvällen tillbringades framför TVn med en avstickare till in till Mariefred där jag hämtade Ellinore på hennes jobb. Den senare delen av kvällen, och tidiga natten, ägnade jag åt att lägga slutfinish på Ellinores nya hemsida som kommer att publiceras i mitten av veckan.
Idag har jag också klippt gräs, nämligen runt vårt hus. Jag utgår ifrån att det var säsongens sista gräsklippning. Älsklingen är inte hemma nu heller eftersom hon är på kryssning ombord på Birka Paradise med ett gäng jobbarkompisar som firar av en kollega som gått i pension. Därför har det ingått en hel del hundskötsel i mina rutiner under dagen och kvällen. Det gör också att jag måste vara på tårna imorgon bitti för att hinna rasta hundarna innan jag åker till jobbet. Nu har jag ägnat några timmar åt rättning, en syssla som aldrig tar slut och jag har fortfarande massor med orättade arbeten trots att jag lagt många timmar på det den senaste veckan.
En positiv sak med helger är att jag får chansen att njuta av rejäla sovmorgnar. Jag har inga problem med att sova länge om jag får chansen och igår var nog klockan drygt 11 när jag gick upp och idag låg jag till bortåt halv ett. Ska man skämmas för det i min ålder?
Nu väntar en ny vecka. Det är mycket som händer på jobbet och personligen har jag en del beslut som måste börja ta form. Vad gäller den första delen, att det är mycket som händer, innebär i klartext att jag förväntas klara av minst dubbla arbetsuppgifter i nuläget. Det är väl ungefär där som min arbetskapacitet ligger, men ibland blir det frustrerande när tiden helt enkelt inte räcker till. När det gäller beslut som måste tas, äger jag inte frågan till fullo själv, men jag har mycket att fundera över. Den här veckan kryddas också av tre hockeymatcher (tisdag, onsdag och söndag) vilket jag bara ser som positivt, bara mitt skadade knä håller för detta. Knät känns inte hundra, men jag har inte tålamod att vänta på att det ska bli helt smärtfritt.
//Steven :-)
Missade att fira mitt 2000:e inlägg
//Steven :-)
Irriterande att inte kunna bemöta en kommentar
Jag skrev så här: "Ungefär 200 personer blir huggormsbitna i Sverige varje år och det betyder, enligt expertens statistik, att 1-2 människor dör av huggormsbett var femte år i Sverige och ormjäveln räknas inte ens som en giftorm."
En huggormsexpert som jag citerade i blogginlägget hade nämligen sagt ungefär så här: "Huggormen räknas inte till de 10 % ormar som anses vara giftiga och det är bara 1-2 ‰ av de som blir huggormsbitna i Sverige som avlider. Så chansen är inte så stor att dö av ett huggormsbett"
När jag räknar är 1-2 promille av 200 huggormsbitna människor lika med 0,2-0,4. Multiplicerar vi det med fem (med hänvisning till vart femte år) så blir det 1-2 människor. Svårare än så var det inte och det skulle jag vilja svara den anonyma kommentarsskrivaren. Sen är ju inte jag dummare än att jag fattar han/hon inte uppmärksammat tecknet för promille och istället trott att jag skrivit procenttecknet, men det är en annan femma och eftersom han/hon bemödade sig att kommentera ett över tre år gammalt inlägg så borde han/hon varit lite mer noggrann.
//Steven :-)
Hinner/orkar inte skriva mycket idag heller
//Steven :-)


