Jag gillar Twitter allt mer

Nu har jag varit igång och twittrat ett par månader och jag gillar det mer och mer. De jag följer bjuder på både lustigheter och intressanta betraktelser och ibland är tempot galet högt.

Under JVM-matcherna twittrar Chris Härenstam och Marie Lehman som galna och Magnus Uggla, Niklas Strömstedt, Jonas Gardell samt Petter är några andra som jag har stor behållning av att följa.

Baksidan är väl att det är ytterligare ett socialt media att hålla koll på, men jag gör det frivilligt och bara när jag tycker mig ha tid. Fördelen jämfört med Facebook är att jag slipper en massa spam av typen "om du älskar din syster bla bla bla... kopiera detta om.... bla bla bla". Inläggen på Twitter är ju korta och koncisa.

//Steven :-)



Grattis Nova

När det bara återstår en kvart av dygnet måste jag passa på att gratulera Nova. Vår dotter Marie-Helenes underbara bedlingtonterrier som fyller 5 år idag. Nova är världens underbaraste hund och är ensam om privilegiet att sova i vår säng när hon häksar på hos oss. Hon har fått två härliga valpkullar, varav vi har hennes dotter Nala från den andra kullen och Marie-Helene har Phoebe från den första kullen. Nova är också svensk utställningschampion. Hurra Hurra Hurra Hurra!

//Steven :-)










Lite om julen också

Nu när jag kommit igång med bloggandet är det vissa saker som jag verkligen vill dokumuntera, åtminstone med några rader och bilder. Bloggen är för mig nämligen också ett sätt att se tillbaka på det som varit.

Som vanligt var vi hemma hos oss på julafton. Ellinore och Marie-Helene var på plats redan dan före dan, då vi i sista stund fixade med det sista julpyntandet och dessutom förberedde den mat som skulle tillagas.

På julaftonsmorgonen återupptog Helena och Marie-Helene en gammal tradition i och med att de åkte till Toresunds kyrka. Det var andra året i rad som jag inte var där och denna gång berodde det framförallt på att jag hade en hemsk värk i ryggen. Lagom till julhelgen råkade jag nämligen ut för någon form av ryggskott, utan att veta när det uppkom.

När det var dags att äta julmat var vi alltså bara fyra stycken hemma. Jerry anslöt lagom till Kalle Anka och efter att Kalle och hans vänner önskat god jul blev det allmänt softande innan skaran blev komplett i och med att Jonas, Fredrik, Emelie och naturligtvis lilla Sixten dök upp. Fika och TV-tittande gjorde att det faktiskt dröjde extremt länge innan vi öppnade våra julklappar. Sixten är ju fortfarande så liten och för oss vuxna spelar det inte så stor roll när man öppnar julklapparna.

När julklappsutdelningen var klar blev det naturligtvis sällskapsspel. Först spelade vi Helt överens och glädjande nog var det jag och älsklingen som lyckades bäst i detta lättsamma och roliga spel. Därefter föll valet ännu en gång på Pictionary och det blev en oerhört rafflande spelomgång som Emelie och Fredrik till sist vann med minsta möjliga marginal före Marie-Helene och Jonas.

Redan på juldagen åkte barnen härifrån och vi blev åter ensamma här hemma. Det var i alla ett mysigt julfirande och jag längtar redan till nästa år då Sixten är 16 månader och vem vet, det kanske kan vara ytterligare något barnbarn på gång.

//Steven :-)



En ny dimension att få köpa julklappar till vårt första barnbarn.


Helena var naturligtvis tvungen att ta ett julkort tillsammans med hundarna.


Så här glad är älsklingen när hon står och fixar med julmaten.


Ja, inte var det någon rusning till vårt julbord i år. Fast det var jättetrevlig ändå.


Året är 2011 och människor kommunicerar med varandra via sina mobiltelefoner.


Sixten trivs i faster Marie-Helenes knä.


Sixten får betrakta julfikat från golvet.


Äntligen dags för julklappsutdelning. Det ser ut som om Emelie får flest paket, men det beror nog på att Sixtens paket hamnade hos henne.


Sixten blev hungrig mitt under julklappsutdelningen och får sina behov tillgodosedda av farmor.


Jonas hade verkligen frånsagt sig julklappar, men här sitter han ändå och öppnar ett paket som han och Marie-Helene fick gemensamt.


Jerry ser lycklig ut som ett barn när han känner på ett ganska stort och ganska hårt paket.


Sixten skrattar ikapp med pappa Fredrik när han provar sina nya hörselskydd.


Sixtens alla julklappar.


Ellinores luciakrona från att hon var Strängnäs lucia 2010 kom väl till pass som ljusstake.


I Helt överens gäller det att vara överens med sin partner. Snabbt, roligt och lättspelat.


Julaftonens sista aktivitet, Pictionary. Ganska trötta ögon som väntar på att vi ska börja spela.

Musikhjälpen

Det har blivit en tradition att Musikhjälpen sänds i Sveriges Radio P3 dagarna före jul och numera är SVT också helt med på tåget. Detta fantastiska radioprogram som samlar in pengar till någon behjärtansvärt ändamål, den här gången för flickors rätt att gå i skolan.

Jag skulle kunna skriva ett kilometerlångt inlägg om alla fantastiska insatser, stora och små, som blir verklighet under musikshjälpsveckan. Vem kommer exempelvis att glömma förskoleklassen från Mölnlycke som gick två mil till Göteborgs centrum och samlade in pengar på vägen? Eller femårige Gustav som kom med alla sina besparingar (237 kronor) i sin sparbössa och skänkte pengarna till Musikhjälpen.

Jag imponerades också av artisten Petter som tillsammans med riskkapitalisten Sven Hagströmmer, och Magnus Uggla på ett hörn, jagade verkställande direktörer inom nöjesbranschen hela veckan. Bara Petters enorma engagemang genererade ca en miljon kronor. Stort!

Sanningen är dock att det bara finns hjältar i det här projektet. Drygt 18 miljoner kronor samlades in och programledartrion Kodjo Akolor, Gina Dirawi och Jason Diakité gjorde naturligtvis ett hästjobb som instängda i glasburen poå Gustav Adolfs Torg i Göteborg under den knappa veckan.

Här nedanför några underbara klipp från Musikhjälpen 2011. Ta dig tid att titta på dem, fler klipp finns naturligtvis på sverigesradio.se Välkomna tillbaka 2012!

//Steven :-)



Ett år och ett kilo

Mitt viktminskningsprojekt 2011 slutade den 30 december på prick ett kilo minus jämfört med invägningen den 7 januari. Hade mållinjen legat en vecka tidigare, det vill säga innan julhelgen, hade minskningen varit drygt tre kilo. Med tanke på det är jag nöjd med årets viktutvecklingen. När jag synar min viktkurva finns det några rejäla uppgångar och de har sammanfallit med semestrar eller som i det senaste fallet, julhelg. Inte mycket att säga om och det är min lägsta årsskiftesnotering på många år. Endast vid fem tillfällen under året har jag legat över den vikt jag hade när 2011 inleddes och senaste gången var vecka 25.

Träningsmässigt, och då pratar jag bara löpning, blev det mitt bästa år sedan 2008. Under perioden 21 februari-28 augusti sprang jag 88 pass och den sammanlagda sträckan uppgick till 78,8 mil. En bra bit från rekordnoteringen 2008, men mer än godkänt. Hade jag inte åkt på en elak ledbandsskada i knät första helgen i september kunde det ha blivit ytterligare några mil.

Antal träningspass



Antal kilometer löpning



Viktutveckling i förhållande till startvikten den 7 januari



//Steven :-)

Jag fick ett ilsket meddelande på YouTube

Jag har ett ljudklipp ligger ute på YouTube som är en upphottad remix av flera barnvisor skrivna av barnviseikonen Gullan Bornemark. Jag tror till och med att Gullan själv varit inblandad i att ta fram denna remix som kom någon gång i mitten av 80-talet. Jag har den på vinylsingel och ska leta rätt på den och kolla vid tillfälle.

Hur som helst fick jag ett upprört meddelande sänt till mig för några dagar sedan. Den arga människan hade hittat min uppladdning på YouTube och förfärades över detta. Så här skrev han/hon:

stort SKÄMS! ni som satt ihop och mixat detta! ett sådant hån har inte Gullan Bornemark på något sätt förtjänat... jag blir så ledsen när jag söker på hennes namn och hittar den här skiten! =((((((((((((((

//Steven :-)


Semestern i Egypten 23-30 november

Dags att börja beta av sånt som jag vill publicera i bloggen men ännu inte hunnit.

Jag börjar med älsklingens och min resa till Sharm-El-Sheik i slutet av november. Det var fjärde året i rad som vi åkte till den egyptiska semesterorten på Sinaihalvöns sydspets. Vi har varit oerhört tidigare och den här resan var inget undantag.

Den här gången hade vi bokat ett hotell där vi inte varit tidigare och som låg på andra sidan av Naama Bay-bukten jämfört med var vi varit tidigare. Just placeringen av hotellet kändes lite fel om man ser till väderstrecken. Havet låg i öster, så även vår och de flesta andras balkonger, och i väster var det en stigande sluttning som gjorde att det var svårt att ta del av solnedgången. Det är också en av nackdelarna med att åka till Egypten den här tiden på året, nämligen att dagarna blir relativt korta där solen har gått ner redan vid 16-tiden.

Annars var hotellet bra med ett rikt utbud av restauranger med olika inriktningar. Vi blandade friskt under veckan mellan bufférestauranger och vanliga restauranger med olika inriktningar på köket. Vi hade all-inclusive vilket innebar att vi faktiskt inte lämnade hotellet en enda gång.

En annan negativ faktor jämfört med våra tidigare resor till Sharm, var vädret. Det var några grader svalare än vad som är normalt för årstiden och framförallt blåste det en ganska stark nordanvind. Nu var det naturligtvis ändå varmt och skönt och vi tillbringade hela dagarna i varsin solstol, men hittade man inte lä kunde det bitvis kännas aningen kyligt.

Även om jag berättat om några mindre positiva saker så var helhetsintrycket fantastiskt. Det fanns många plusfaktorer på hotellet. Även om det låter fördomsfullt så kändes det skönt att det knappt bodde några ryssar på hotellet. Det var mest tyskar och svenskar så som vi kunde bedöma det. En annan trevlig detalj var att det fanns en supermysig bar där det var skön puls varje kväll. Personalen var överlag otroligt trevlig på hela hotellet. Vi unnade oss också massage två gånger vardera och det var verkligen toppen.

När vi kom till Egypten första gången 2008 upplevde vi flygplatsen som krånglig med otaliga köer till diverse visum- och passkontroller. Detta är numera ett minne blott och det är sjukt smidigt när man har landat. Till och med bagaget kom direkt när man passerat igenom nödvändiga kontroller och att busstransfern därefter till hotellet är relativt kort (ca 20 min) gör att det känns väldigt "geschwint".

Vi åker gärna tillbaka till Sharm även om vi kanske inte väljer detta hotell nästa gång, framförallt beroende på det geografiska läget som alltså inte var optimalt.

Här nedanför finns ett gäng bilder från vår semestervecka. Vill du se ännu fler bilder är det bara att klicka här >>

//Steven :-)




































































Nyårslöfte

25 dagar sedan jag senast skrev i bloggen. Skandal! Mitt nyårslöfte inför 2012 blir att skriva minst 250 blogginlägg och jag ska börja redan imorgon eller kanske till och med redan ikväll. Förresten fyller min blogg fyra år inatt.

Gott Nytt År!

//Steven :-)

SVT Texts sportsidor allt oftare en parodi

Jag har ju varit ett stort fan av text-TV i snart 30 år. De senaste åren har emellertid kvalitén på dess sportsidor gradvis försämrats och numera går det knappast en enda dag utan att man hittar flagranta fel. Jag undrar som de som jobbar där över huvud taget vet något om sport. Jag har ju visat några exempel på detta tidigare i bloggen och idag tänkte jag också bjuda på ett dagsfärskt exempel.

MoDo hockeys tränare är den gamla NHL-kämpen Ulf Samuelsson. Fast det verkar inte SVT Text ha koll på eftersom de skriver att den tillika gamla NHL-kämpen Ulf Dahlén benämns som tränare för Ö-vikslaget.

//Steven :-)


Jag lever, bloggen sover

Snart på banan igen, men just nu hinner jag inte trots att jag nästan är vaken dygnet runt. Inom några dagar kommer ett gäng härliga bilder från vår semester i Sharm El Sheik och här kommer en liten teaser.

//Steven :-)


Fjärde besöket i Sharm El Sheik

Tidigt på onsdag morgon lyfter vi från Arlanda för en efterlängtad och förtjänstfull semester i Egypten. Vi har varit i Sharm varje år sedan 2008 ungefär vid den här tiden på året och vi har varit supernöjda varje gång. Vårt enda krav på semestern är att det ska vara fint väder eftersom syftet är att ha mysigt tillsammans och hinna vila upp oss ordentligt.

Upptäckarintresset lämnar vi hemma till förmån för lyxlivet på all-inclusive-hotellet. Den här gången testar vi ytterligare ett nytt hotell, men det är av hög klass (4+) och vi lär knappast bli besvikna.

Här nedanför några bilder från vårt första besök 2008.

//Steven :-)







Rustad för skidåkning

Idag hämtade jag mina och älsklingens nya skidor. Nu är det bara snön som fattas och sedan blir det full fart i spåret med material som är 2011 och inte tidigt 1980-tal (se bilderna nedan).

//Steven :-)


Mina nya skidor och pjäxor av modernt snitt



Min tidigare utrustning av betydligt äldre modell.

Fredrik tävlar framgångsrikt i schack

Min son Fredrik har alltid varit intresserad av schack. Jag minns en semesterresa till Kreta 1996 då han köpte en fint och ganska speciellt schackspel för sina egna pengar. Jag minns också alla duster vi haft hemma vid köksbordet. I början vann jag för det mesta, men det dröjde inte så länge innan det blev väldigt jämnt. Efter ytterligare en tid fick jag vara glad om jag vann något enstaka parti i våra påhittade VM-matcher.

Sen ett drygt halvår tillbaka har Fredrik börjat träna och tävla i schack. Han är med i Västerås Schackklubb och träningen består inte bara i att spela, utan även i att studera olika öppningar och andra delar av partier. De tävlingar han hunnit vara med i har i allmänhet gått väldigt bra, men frågan är om han inte nådde sin största framgång nu i helgen då han var i Uppsala och deltog i Novemberslaget. Han kom på andra plats bland 32 spelare, dessutom på samma antal poäng som segraren. För sin insats belönades han med 1250 kronor i prispengar.

//Steven :-)


Nu twittrar jag också

Som om det inte vore nog med Facebook och bloggen. Numera finns jag även på Twitter och fråga mig inte varför. Eller, jag vet varför. Det började med att jag såg ett nöje i att hänga med i diverse twitterflöden (heter det så?) och när jag ändå har ett konto kan jag ju passa på att twittra lite själv ibland också.

Om du vill följa mina tweets är det bara att gå in på twitter.com och leta upp StephanEriksson.

//Steven :-)


Ellinore ger mig sin morgon


Utanför PRO-lokalen i Mariefred

Visst är det fantastiskt? En alldeles egen rullatorparkering och jag kan säga att det var många som hade tagit rullatorn till dagens föreningssammankomst.

//Steven :-)


Sixten på besök

Idag har det varit Fars dag och alla mina tre fina barn har varit hemma. Ellinore överraskade mig med mysig frukost på klockan 12(!). Därefter anlände Marie-Helene och hon gav mig en flaska hemgjort körsbärsvin. Åh vad jag älskar såna presenter. Sedan begav sig båda döttrarna och min älskling iväg till Yasuragi Hasseludden där de ska tillbringa ett mysigt spa-dygn tillsammans. På kvällskvisten anlände sedan Fredrik och Sixten. Jag fick strumpor av Fredrik, men mycket viktigare var att jag fick träffa Sixten igen.

Nu är jag ensam hemma med totalt 13 hundar. Två av våra (Tindra och Nala), Marie-Helenes bägge (Nova och Phoebe) samt Selma och hennes åtta valpar. 

//Steven :-)



Viktminskningsprojektet

Precis som vanligt upphör all min löpträning i och med att jag börjar jobba efter semestern i augusti. Den fysiska aktiviteten under hösten och vintern begränsar sig i allmänhet till de hockeymatcher jag dömer, vilket den här säsongen varit ovanligt få. Trots detta har jag lyckats bibehålla vikten oväntat bra under hösten. Jag ligger på -3,1 kg jämfört med startvikten vid årsskiftet och den största förklaringen är antagligen bättre frukostvanor. Som du kan se i diagrammet här nedanför har jag dessutom varit stabil på den vikten under de sista månaderna.

//Steven :-)


Jag bojkottar som sagt Wordfeud

Som jag skrivit tidigare bojkottar jag den stora flugan Wordfeud eftersom jag förstått att de mest konstiga ord och böjningar är godkända. Ska jag spela Scrabble eller Alfapet med någon annan så vill jag göra det på riktigt med SAOL:s ordlista och bra regler. Därför händer det att jag spelar på sajten ordspel.se ibland, vilket jag också gjort i 6-7 år.

//Steven :-)



Apartheid i valplådan?


Nån som vill köpa en soffa?



Vi ska tapetsera och göra om lite i vårt vardagsrum
. Då finns det inte plats för en av våra soffor som vi nu säljer för 900 pix. Den är ganska stor 210 x 90 cm (sittdjup 60 cm och ryggstödets höjd ca 75-80 cm). Blått, tvättbart tyg. Soffan är skön att sitta i.

//Steven :-)

Sixten, hundvalpar och kärlek går alltid hem

Det är föga överraskande, men ändå lite kul att konstatera vilka statusuppdateringar som genererar många "gillaklick" på Facebook. Av egen erfarenhet kan jag notera att Sixten (mitt första barnbarn), hundvalpar och kärlek alltid gillas mycket mer än annat dravel jag skriver. När jag i fredags berättade att jag och Helena firade 31 år tillsammans fick jag 96 gillanden på fejjan. När ungdomar tar körkort blir det också hysteriskt många klick på gilla. Det här ju som sagt inte konstigt och jag tycker dessutom att det är bra att positiva nyheter tas emot på ett positivt sätt.

//Steven :-)


Idag skulle min mamma fyllt 80

Den 4 november är inte bara det datum då jag träffade mitt livs kärlek. Det är också det datum då min mamma föddes och hade hon fått leva skulle hon ha fyllt 80 år idag.

Jag tänker ganska ofta på min mamma. Vi hade ett inte helt okomplicerat förhållande till varandra och jag kan fortfarande bli rasande arg när jag tänker på saker som hon kunnat hantera annorlunda i sitt liv. Samtidigt är hon kanske den som präglat mig mest och bidragit till att jag blivit den jag är, både på gott och ont.

Mammas enorma samhällsengagemang var beundransvärt och jag växte upp i ett hem där dörren alltid stod öppen för alla ungdomar. Själv var jag liten, men mina äldre bröder fick uppleva hur alla deras kompisar ofta samlades hemma hos oss. Vårt hem blev också en plats där några barn/ungdomar utanför familjen fick möjlighet att växa upp i trygghet när deras egna hemförhållanden inte tillät detta.

Hösten 1998 minns jag med förskräckelse. Mammas kropp bröts relativt snabbt och obarmhärtigt ner och senaste gången jag minns att hon var uppe på benen, naturligtvis med massor av hjälp, var på sin 67-årsdag. Därefter låg hon mer eller mindre som ett kolli i sin säng och min hustru drog ett enormt lass i vården av henne.

Mamma ville, och fick, avsluta sitt liv i hemmet. Hon orkade fram till dagen före julafton, då vi var tvungna att låta henne åka in till akuten på Mälarsjukhuset. På något sätt var det också signfikativt för mamma, som alltid tog stor plats, att invänta tolvslaget och julaftonen innan hon somnade in för gott.

Hoppas du får fira en härlig 80-årsdag på den plats där du befinner dig. Jag är inte det minsta förvånad om du befinner dig mitt i centrum och dessutom gör skillnad för alla som du har omkring dig.

Jag saknar dig!

//Stephan


31 års kärlek idag

Inlägget här nedanför skrev jag för ett år sedan, då vi hade varit tillsammans i 30 år. Nu har vi varit tillsammans i 31 år och jag repriserar mer än gärna inlägget från förra året. Jag älskar dig Helena!

//Steven :-)


























Min kära, älskade Helena!
Nu när klockan passerat midnatt och det blivit den 4 november är vi framme vid dagen då det är exakt 30 år sedan vi blev tillsammans. Jag är så lycklig att våra vägar korsades och jag har aldrig någonsin tvivlat på min kärlek till dig. Vi var unga när vi träffades och enligt den gängse normen kanske det inte är bra att träffa sin partner för livet redan när man är 18 respektive 15 år, men tillsammans har vi bevisat att det kan vara hur rätt som helst.

Många har frågat oss genom åren hur man får ett förhållande att hålla så länge och vi har nästan alltid svarat att man måste prata med varandra. Att prata, prata, prata, prata är en viktig faktor för att inte irra bort sig i livet. Prata om glädjeämnen. Prata om svårigheter. Det har vi alltid gjort och det ska vi alltid fortsätta att göra. En annan sak som jag tror har gjort vårt förhållande vitalt är att vi alltid unnat oss att göra saker tillsammans, utan barnen. Det finns antagligen inget bättre än att göra saker med barnen, men att få egen tid för varandra har varit viktigt för oss och det har tränat oss för den tid vi lever i nu, när våra älskade barn flyttat ut och till största delen lever sina egna liv.

Precis som i de flesta andra förhållanden har det varit ups and downs, men vår ömsesidiga kärlek till varandra har hjälpt oss även de dagar då det varit mer regn än solsken. Det har funnits perioder i vårt gemensamma liv som har varit överjävligt tuffa på många olika sätt. Oftast har det väl varit jag som sviktat, men du har stått där vid min sida som ett stöd, stadig som en fura. Jag hoppas jag har kunnat vara motsvarande trygghet för dig när du känt att marken har gungat under dig.

Min älskade Helena!
Du är inte en människa som tar speciellt stor plats. Du är en kvinna som finner dig i de flesta situationer och som är så fantastiskt lojal. Du tog ett gigantiskt ansvar för hemmet och barnen under alla de år som jag fick förverkliga mina drömmar på hockeyplanen. Överhuvudtaget är det du som alltid sett till att markservicen fungerat här hemma och jag kan bara uttrycka min stora tacksamhet och beundran.

Du är inte bara min älskade hustru
sedan snart 25 år tillbaka. Du är också min bästa kompis och det finns ingen annan jag kan ha så roligt tillsammans med. I rätt sammanhang släpper du loss och visar att du besitter massor av humor bakom den väna fasaden. Därför är det så roligt att du under de senaste tio åren också fått chansen att visa vilken fantastisk scenaktris du är, om än på amatörnivå. Jag är också helt säker på att du hamnat rätt i arbetslivet; för vad kan vara bättre om man har oturen att bli sjuk än att få bli ompysslad av "syster Helena"?

Tillsammans har vi också fött och uppfostrat tre underbara barn
som dagligen gör oss lyckliga. Att de har blivit så fina ungdomar som lyckats så bra hittills i livet är till väldigt stor del din förtjänst. Som jag skrev här ovanför fick du ta ett orimligt stort ansvar för barnen när de var små och växte upp.

Så här skulle jag kunna hålla på att skriva länge, men någonstans måste jag ändå stoppa. Det går inte med ord att förklara hur mycket jag älskar dig och hur lycklig jag är tillsammans med dig. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och tack för att du är du.

Din egen Stephan

PS! Självklart måste vi ha musik till det här inlägget
. Vi har hur många gemensamma musikminnen som helst, men jag kommer ändå tillbaka till en låt som vi lyssnade mycket på tillsammans, när jag hade en period i slutet av 1990-talet då jag inte mådde speciellt bra. Att du orkade kämpa då, det fattar antagligen varken du eller jag idag, drygt tio år senare.




En rättvis klocka

Jag har tänkt på det tidigare, men inte direkt reagerat. Idag när min älskade fru frågade, reagerade jag däremot. "Vad är en rättvis klocka?" frågade hon som om det vore det självklaraste sättet i världen att uttrycka sig när man frågar någon om den korrekta tiden. Jag började garva och sa att det kändes riktigt gammalmodigt att fråga om en rättvis klocka. Faktum är att jag känner igen uttrycket från min mamma, men att jag aldrig hör någon annan säga det, förutom älsklingen.

Naturligtvis googlade jag lite snabbt på uttrycket och en språkexpert uttryckte saken så här: "En rättvis klocka brukade de säga förr i världen, men uttrycket är i stort sett försvunnet nu."

Kära älskling! Jag tycker du ska fortsätta bevara gamla språkliga traditioner och jag ska aldrig mer håna dig när du frågar efter en rättvis klocka. Förresten är en rättvis klocka kvart i ett precis nu, vad en orättvis klocka är har jag däremot ingen aning om.

//Steven :-)

Innan filmen tagit slut

Den artist som jag aldrig svikit under hela mitt liv är Magnus Uggla. Jag har följt honom sedan mitten av 70-talet, varit med om hans uppgång till att bli bred folkhemshjälte till dagens mer undanskymda roll vad gäller det musikaliska. I övrigt har han nämligen ingen undanskymd roll eftersom han alltid varit ett stort PR-geni som ständigt hittat på nya saker för att få publicitet. Han har haft TV-program, han har satt upp jäkligt bra revyer, han har ett eget radioprogram och han hade en fantastiskt underhållande blogg under några år.

I dagarna har han gett ut sin första skiva på fyra år och i ärlighetens namn känns det ganska längesen som han serverade några dunderhits som på 70-, 80- och 90-talen då han toppade varenda försäljningslista. Varje skiva under 2000-talet har ändå bjudit på några guldkorn och jag har lovat mig själv att alltid köpa hans skivor.

Den nya plattan (det andas 80-tal om ordet platta...) har samma titel som min rubrik på inlägget och handlar nästan uteslutande om det skede i livet där 57-åriga Uggla befinner sig. Trots att jag är nästan tio år yngre känner jag ändå igen mig i många av hans tankar kring att bli äldre. Efter några genomlyssningar så tycker jag att han fått ihop det bra och jag gillar verkligen skivan, både textmässigt (inte lika spetsigt och elakt som förr) och musikaliskt (några nya grepp faktiskt).

Du som ännu inte lyssnat tycker jag ändå ska ta chansen. Den finns på Spotify så det är inte mycket att tveka om. Eftersom jag förhandsbeställde min skiva fick jag den signerad, vilket jag naturligtvis gläds lite extra åt.

//Steven :-)


Långsamma människor

De finns överallt. Särskilt när man har bråttom. Jag pratar om människorna som går så förbannat sakta att man funderar på om de frusit fast. De har en speciell förmåga att dyka upp i trånga passager och som krydda på moset brukar de tvärstanna där det är som smalast. Jag tänkte på fenomenet senast när vi var på kryssning i helgen. Överallt där det var ont om plats att ta sig fram på båten var det människor i vägen som gick i slow motion.

Dessutom funderar jag över köerna som uppstår när det är dags att gå av båten. Det skulle inte behöva gå i myrstegstempo ifall de som går först tar längre steg oftare, det viss säga går snabbare. Kön uppstår ju när några sölkorvar längst fram masar sig fram. Förvisso kanske köerna också kan skyllas på att det ofta är pensionärerna som går först eftersom de börjar köa vid utgången ett par timmar innan båten anländer till terminalen.

//Steven :-)

En helg i nöjets tecken

Efter ännu en på olika sätt vidrigt tuff arbetsvecka hade jag en fullspäckad nöjeshelg att se fram emot. Jag har konstaterat det många gånger förut, nämligen att se fram emot någonting är nästan lika roligt som att uppleva det.

Det började med att jag och äslklingen i fredags begav oss in till huvudstaden tillsammans med min jobbarkompis Kristin och hennes sambo Jonas. Kristin och jag har delat klass i två olika perioder under de senaste fem åren och när våra nior lämnade oss i början av sommaren, fick vi varsitt presentkort på Ticnet av eleverna och föräldrarna. Vi bestämde oss för att vi behövde skratta och därför bokade vi biljetter till farsen Zpanska flugan Chinateatern. I fredags var det alltså dags.

Vi inledde med att äta middag på den klassiska resatuarngen Victoria i Kungsträdgården. "Vickan" har överlevt många tidsepoker och trendskiften och kommer säkert att göra det även framöver. Åtminstone om man ska döma av hur mysig och välskött restaurangen känns. Vi åt fantastiskt fin mat, hade suverän service och absolut ingenting att klaga på.

Därefter promenerade vi vidare till China. Det blev ett par timmar med massor av skratt och perfekt tajmat skådespel. Hela ensemblen var bra, men i mina ögon stack Peter Dalle och Per Andersson ut allra mest. Det är fascinerande att se dessa skådespelare som flera kvällar i veckan under flera månader lyckas leverera maximalt från scenen utan att det går att spåra ett uns slentrian eller mättnad.

Jag kan garantera att jag sov gott den natten och på lördagen var det dags för nästa race. Nu var det kryssning med Birka Paradise som gällde. Det var så himla roligt att Marie-Helene och Jonas samt Ellinore och Jerry skulle följa med oss. Det var faktiskt längesen vi kryssade med våra barn och det höjer alltid upplevelsen ett snäpp.

På båten träffade vi som vanligt massor av bekanta. Jesper Andersson var barpianist under kvällen och Jalle Laine var ombord med sitt relativt nystartade band, Cassius Clay. Vi hade aldrig sett dem tidigare, men det var enbart en positiv upplevelse. Efter att i många år nästan avgudat Sonny Liston, bandet som Jalle hade tillsammans med Per Fjällström och Ola Swenson, var förväntningarna högt ställda. Jalle har ju samlat tre unga killar omkring sig och startat om på nytt. Killarna är alla i tjugoårsåldern och det lät verkligen bra. Man kan inte på något sätt jämföra dem med Sonny Liston, det är en helt annan grej, men det svängde rejält och med ytterligare ett par år på nacken kommer det att bli svinbra. Jag vill höra Cassius Clay ytterligare någon gång innan jag ger ett mer detaljerat omdöme. För övrigt är det alltid lika roligt och intressant att sitta ner och snacka skit och allvar om vartannat med Jalle.

Daniel Yngwe jobbade som pubvärd och hans kvalitéer har jag beskrivit många gånger förut. En gudabenådad sångare som alltid levererar upplevelser man bär med sig länge. Ensam med bakgrunder lyckas han skapa rena röjstämningen i puben och han gör det inom många olika musikstilar, allt från schlager till hårdrock. När han sedan drar av sina paradnummer La Voix och Anthem under musikfrågesporten, då är upplevelsen fulländad.

Det finns många andra att nämna vad gäller nöjet, men jag nöjer mig med att konstatera att vi hade rakt igenom skitkul. Till detta kan vi lägga god mat. Vi har inte ätit buffé på länge, men eftersom vi blivit alltmer missnöjda med båtens a la carte-restaurang satsade vi denna gång på smörgåsbordet och det var ingenting vi ångrade.

Nu kan vi se tillbaka på en helg som bjudit på massor av skratt och avkoppling. Med det i ryggen är det betydligt lättare att ta sig an en ny vecka fylld med diverse utmaningar.

//Steven :-)



Uppvärmning med luftgitarr i hytten inför kvällen på båten. Snygg huvudbonad va?



Jerry och Ellinore - alltid lika söta tillsammans.


Daniel Yngwe - Denna gigant!


Helt oplanerat blev Ellinore uppbjuden av Daniel Yngwe att sjunga en låt. Hon gjorde ett snabbval och gav sig på Dolly Partons "nine to five".


Världens bästa Jesper Andersson underhöll i pianobaren hela kvällen.


Ett nöjt par mitt i maten...


Hela gänget så när som på Ellinore, som höll i kameran.


Marie-Helene och Jonas år också alltid lika fina tillsammans.


Jonas med dubbla glas i baren och Marie-Helene med sin klassiska "Danne Johansson-min".


Här har Jesper hamnat på fel sida om bardisken. I bakgrunden Birkas coolaste bartender, Chris.


Marie-Helene visar upp sin nya fina klänning.


Cassius Clay med Jalle Laine som frontman.


Fina Yvette Palm jobbade som kryssningsvärd. För första gången fick jag också glädjen att träffa hennes underbara dotter Nathalie, som för övrigt hade världens gulligaste glugg efter tappade framtänder.


Marie-Helene och Helena poserar tillsammans.

I tidningen här om dagen

Fina Sixten, fina Emelie och fina Fredrik var i tidningen för några dagar sedan. Så fina alla tre!

//Steven :-)


Zpanska flugan

Imorgon blir det teater på Chinateatern i Stockholm. Jag och älsklingen ska tillsammans med min arbetskamrat Kristin och hennes sambo Jonas se farsen Zpanska flugan, bland annat med Suzanne Reuter, Per Andersson och Peter Dalle. Det ska bli härligt att få skratta under några timmar och det stora tacket går till Kristins och min förra klass, som gav oss presentkort hos Ticnet i avslutningspresent i juni.

//Steven :-)



Ännu en kanonserie SVT

På onsdagar kl 21.00 visar SVT en serie som heter Bron. Det är ett svenskt-danskt kriminaldrama som Hans Rosenfeldt skrivit manus till.

Serien är spännade och bjuder på många intressanta karaktärer. Mest spännande av dem alla är den svenska krimalkommisarien Saga Norén som spelas av Sofia Helin. Även om det inte sägs rent ut är det tydligt att Saga Norén har Aspergers syndrom, vilket gör hennes karaktär ännu mer spännande. Hon har emellertid en högpresterande variant av funktionsnedsättningen, vilket gör den till en tillgång i det polisiära arbetet.

Så här skriver SVT om serien på sin hemsida:

"Ett spektakulärt mord mitt på Öresundsbron tvingar den svenska och danska polisen till ett nära samarbete. Så börjar handlingen i Bron, en svensk-dansk storsatsning som samproduceras av SVT och DR. I huvudrollerna ser vi Sofia Helin (Nina Frisk, Masjävlar) och Kim Bodnia (Brottet, Pusher).

Serien börjar med att man hittar en död kvinna mitt på Öresundsbron exakt på gränsen mellan Sverige och Danmark. Poliserna Martin Rhode från Danmark och Saga Norén från Sverige kommer ut till fyndplatsen från varsitt håll.

Historien utspelar sig i Malmö och Köpenhamn där Öresundsbron spelar en central roll. Berättelsen är ett originalmanus efter en idé av Måns Mårlind, Hans Rosenfeldt och Björn Stein med Rosenfeldt som huvudförfattare och Nikolaj Scherfig (Mordkommissionen) som avsnittsförfattare. Hans Rosenfeldt har tidigare skrivit manus till framgångsrika serier som 183 dagar, Oskyldigt dömd och Rederiet. Bron produceras av Filmlance International och Nimbus film.

Charlotte Sieling är seriens huvudregissör. Hon har tidigare regisserat Krönikan och flera avsnitt i de framgångsrika serierna Brottet och Mordkommsionen. Övriga avsnitt regisseras av Guldbaggebelönade Lisa Siwe som gjort I taket lyser stjärnorna och Henrik Georgsson som regisserat de fyra sista avsnitten och som tidigare gjort Våra vänners liv. Flera av de övriga i teamet bakom serien har arbetat med de prisbelönta serierna Brottet och Mordkommissionen.

I rollen som Saga Norén ser vi Sofia Helin som har flera framgångsrika långfilmer på meritlistan såsom Arn-filmerna, Fyra nyanser av brunt och Nina Frisk. I SVT har hon gått att se i serierna Rederiet och Aspiranterna. Kim Bodnia är en av Danmarks mest hyllade skådespelare. I SVT har han bland annat setts i Brottet och Kommissarie Winter.

I övriga roller syns bland andra Magnus Krepper som nyligen spelade titelrollen i Kommissarie Winter. Medverkar gör även Tuvalisa Rangström, Martin Norén, Maria Sundbom, Ellen Nyman, Christian Hillborg, Dag Malmberg med flera."


//Steven :-)



Om fyra veckor är jag här


Skyll inte på mig - jag röstade nej!

Sverige har ända sedan EU-inträdet 1995 varit en stor nettobetalare till unionen, det vill säga att vi betalar mycket mer än vad vi får tillbaka. Under 2010 betalade vi in 11,3 miljarder kronor netto och det är inte direkt några småpengar.

I finanskrisens spår lär det nog inte kosta mindre de närmaste åren då vi ska vara med och pröjsa för de länder som inte fixar att sköta sin ekonomi. Vi kan väl tacka en lycklig stjärna för att svenska folket inte följde de stora partiernas uttryckliga vilja att ge sig in i Eurosamarbetet, då hade notan blivit ännu högre.

Jag har aldrig trott på unionstanken och jag har definitivt aldrig trott på en gemensam valuta. Därför röstade jag nej vid båda dessa folkomröstningar så mig kan ni inte skylla på.

//Steven :-)


Vi hade besök av Sixten förra söndagen

Jag vet att det gått en vecka, men här kommer några underbara bilder på världens finaste baby. Sixten hälsade på oss förra söndagen och det var första besöket hos farmor och farfar. Hoppas vi ses snart igen.

//Steven :-)












Inte ens journalister klarar av språket längre

Satt och läste en kort artikel om den störtade diktatorn Muammar Gadaffi i Aftonbladet. Journalisten(?) som skrivet artikeln avslutar med: "Det är ännu inte bestämt vart han ska begravas".

Tänk att denna felaktighet som var och varannan svensk ägnar sig åt, att inte ha koll på skillnaden mellan var och vart, nu också nått kvällstidningsjournalistiken. Hur svårt kan det va?

Läs här om hur det ska vara >>

//Steven :-)


Fredrik och U-svängen

Du minns kanske inlägget om vår son Fredriks intresse för tvättrådsmärkning och vägmärken när han var liten? Min älskade fru ringde in till Christer i P3 och berättade om det för en månad sedan. Du kan läsa inlägget och höra på telefonsamtalet här >>

Nu har vi, med hjälp av Fredrik, lyckats lokalisera fotografiet som vi tog då Fredrik äntligen fick se sin älskade "Förbjuden U-sväng" i Göteborg för ungefär 20 år sedan.

//Steven :-)


Några sköna tidningsklipp och bilder från förr

























Välfylld vedbod, åtminstone till hälften

Vårens, sommarens och höstens idoga arbete med veden har åtminstone resulterat i att halva min vedbod är proppfull. Egentligen skulle jag har hunnit med att köra hem ännu mer ved, men en knäskada och sedan en handledsskada har satt käppar i hjulet. Dock har jag inte gett upp, jag behöver faktiskt fylla upp mer för att ha ett hyggligt utgångsläge när vintern är över och det är dags att samla ved inför nästkommande vinter. The never ending story....

//Steven :-)




Nya valpar

Igår var det dags för valpfödsel igen. Selma, som är från Jessies sista kull och som normalt sett bor på Värmdö, men som vi har rätt att ta en valpkull efter, fick sin första kull. Det pluppade ur hela nio valpar, men en var så svag att han bara levde en kvart. Av övriga åtta är det ytterligare en som känns ganska svag, men i övrigt mår de bra. Det är sju killar och en tjej vilket inte är favoritfördelningen precis eftersom hanar i allmänhet är aningen mer svårsålda. De är naturligtvis hur gulliga som helst och Selma är en suveränt duktig förstföderska.

Läs mer om våra hundar här >>

//Steven :-)


Upplysta människor

Den här enkäten fanns publicerad i Strengnäs Tidning igår. Skarpt av 50% av de tillfrågade att tro att Svensk Handel kommer att utse samma pryl som Årets julklapp två år i rad. Begåvningsreserven har presenterat sig.

//Steven :-)

PS! Min kusin finns med i enkäten, men hon hörde inte till fel hälft....




Otidsenlig

Den här kom i brevlådan igår. Är det inte väldigt mycket 90-tal över den? Eller till och med 80-tal? Vem använder en telefonkatalog år 2011?

//Steven :-)



Grymt bra Winnerbäckkonsert

Igår var det äntligen dags att se Lars Winnerbäck Cirkus i Stockholm. Noterade att det var ett halvår sedan som biljetterna inköptes så det var verkligen en efterlängtad kväll.

Den nästan två timmar långa konserten var väldigt avskalad och intim. Lasse hade ett tremannaband bestående av tre multiinstrumentalister. Cecilia Linné (cello och bas), Annika Granlund Jonsson (slagverk och blås) samt hans ständiga följeslagare Johan Persson (gitarr, piano, dragspel) bidrar i högsta grad till ett stämningsfullt sound.

När jag ser Winnerbäck får jag nästan känslan av att han skäms för att han är så bra och omtyckt. Han gör ett oerhört ödmjukt, nästan blygt intryck, mellan låtarna och det känns verkligen äkta när han tar emot den relativt stillsamma publikens ovationer.

Visst saknas vissa favoriter från hans numera långa lista av hits, men samtidigt är det både modigt och kul att han vågar spela så pass mycket nytt material. Några av de nya låtarna har också potential att bli riktiga Winnerbäcksklassiker.

I mina öron är det trots allt två gamla megafavoriter som är bäst. Dels Om du lämnade mig nu, som han inte gör som duett utan framför ensam och dels hans bästa låt Söndermarken. Du kan själv se och höra här nedanför hur detta mästerverk såg ut och lät.

Sammanfattningsvis en grym kväll tillsammans med älsklingen, Ellinore, Marie-Helene och Jonas.

//Steven :-)

 

"Påsen" - radiotävling som är dårarnas tummelplats

P4 är min givna radiokanal i bilen eftersom det är där Radiosporten sänder. Det innebär i allmänhet också att jag lyssnar på lokalradio på morgonen när jag åker till jobbet. Ibland är det ganska bra och ibland är det rena straffet.

Ett exempel på det sistnämnda är en lyssnartävling som P4 Sörmland har någon gång i veckan. Den går ut på att lyssnarna via några ledtrådar ska gissa vad som döljer sig i "påsen". När de ringer in har de möjlighet att leverera tre gissningar eller frågor. De kan kombinera hur de vill, exempelvis två frågor och en gissning, ja ni fattar. Väljer de att ställa frågor ska de vara formulerade på sånt sätt att det går att svara ja eller nej.

Efter att ha hört tävlingen oerhört många gånger så undrar jag om det bara är dårar som ringer in och tävlar. Jag har inte någon exakt vetenskap bakom min slutsats, men vill påstå att åtminstone 90% av de som ringer anänder sin första fråga/gissning till att.... gissa! Utan att ställa några frågor så förefaller de vara tvärsäkra på att deras gissning är rätt och när de blir upplysta om att de gissat fel, då kommer det mest idiotiska av allt: De har ingen mer gissning! De ställer inte ens en fråga.

Om jag, mot förmodan, någon gång skulle ringa in till tävlingen så skulle jag självklart inleda med två listiga frågor utifrån vad jag tror att det kan vara, för att sedan gissa på tredje försöket. Den taktiken har jag emellertid nästan aldrig hört och kanske är slutsatsen att radiolyssnande sörmlänningar är extremt korkade.

//Steven :-)


Cirkus på tisdag - Lars Winnerbäck


Skitdag

Idag har jag varit down och känner mig missnöjd med det mesta. Hela hösten så här långt har jag försökt vara konstruktiv, såväl i tanke som handling, men idag kändes det som om jag bara ville ge upp den konstruktiviteten och målmedvetenheten.

//Steven :-(

Besök gärna Ellinores nya hemsida

www.ellinoreeriksson.se


Helgen

Det har varit en ganska soft, men samtidigt i många stycken tråkig, helg. Älsklingen har jobbat både fredags- och lördagsnatten, vilket hon gör var tredje vecka. Efter en djävulsk hård jobbarvecka med bitvis extremt långa arbetsdagar hade jag inte heller så mycket kraft att göra så mycket.

Lördagen gick i vedklyvningens tecken. Nu är all ved som jag hade hemma kluven, men fortfarande återstår att köra hem mer ved. Den del av våra gräsytor som jag kan klippa med åkgräsklipparen fixade jag också. Vidare blev det en tur till Coop Forum för inhandling av lite mat, innan kvällen tillbringades framför TVn med en avstickare till in till Mariefred där jag hämtade Ellinore på hennes jobb. Den senare delen av kvällen, och tidiga natten, ägnade jag åt att lägga slutfinish på Ellinores nya hemsida som kommer att publiceras i mitten av veckan.

Idag har jag också klippt gräs, nämligen runt vårt hus. Jag utgår ifrån att det var säsongens sista gräsklippning. Älsklingen är inte hemma nu heller eftersom hon är på kryssning ombord på Birka Paradise med ett gäng jobbarkompisar som firar av en kollega som gått i pension. Därför har det ingått en hel del hundskötsel i mina rutiner under dagen och kvällen. Det gör också att jag måste vara på tårna imorgon bitti för att hinna rasta hundarna innan jag åker till jobbet. Nu har jag ägnat några timmar åt rättning, en syssla som aldrig tar slut och jag har fortfarande massor med orättade arbeten trots att jag lagt många timmar på det den senaste veckan.

En positiv sak med helger är att jag får chansen att njuta av rejäla sovmorgnar. Jag har inga problem med att sova länge om jag får chansen och igår var nog klockan drygt 11 när jag gick upp och idag låg jag till bortåt halv ett. Ska man skämmas för det i min ålder?

Nu väntar en ny vecka. Det är mycket som händer på jobbet och personligen har jag en del beslut som måste börja ta form. Vad gäller den första delen, att det är mycket som händer, innebär i klartext att jag förväntas klara av minst dubbla arbetsuppgifter i nuläget. Det är väl ungefär där som min arbetskapacitet ligger, men ibland blir det frustrerande när tiden helt enkelt inte räcker till. När det gäller beslut som måste tas, äger jag inte frågan till fullo själv, men jag har mycket att fundera över. Den här veckan kryddas också av tre hockeymatcher (tisdag, onsdag och söndag) vilket jag bara ser som positivt, bara mitt skadade knä håller för detta. Knät känns inte hundra, men jag har inte tålamod att vänta på att det ska bli helt smärtfritt.

//Steven :-)

Missade att fira mitt 2000:e inlägg

Jag har haft järnkoll en längre tid på att mitt 2000:e blogginlägg var på g. Jag hade planerat att göra något roligt av det, men vad händer? Jo, jag glömmer bort jubiléet och mitt tvåtusende inlägg blev ett skräpinlägg som bara var speciellt i det mottot att det var mitt första inlägg från blogg.se-appen i min Iphone. Så kan det gå och nu är det bara att sikta på inlägg nr 3000.

//Steven :-)

Irriterande att inte kunna bemöta en kommentar

Det här inlägget skrev jag den 5 juli 2008 och i helgen fick jag en kommentar till det. Det är naturligtvis skitroligt att få en kommentar över tre år efter att jag skrivit ett inlägg, men samtidigt blir jag sur på anonyma kommentarer. Han eller hon som kommenterat påstår nämligen att jag räknat fel, men det har jag ju inte.

Jag skrev så här: "Ungefär 200 personer blir huggormsbitna i Sverige varje år och det betyder, enligt expertens statistik, att 1-2 människor dör av huggormsbett var femte år i Sverige och ormjäveln räknas inte ens som en giftorm."

En huggormsexpert som jag citerade i blogginlägget hade nämligen sagt ungefär så här: "Huggormen räknas inte till de 10 % ormar som anses vara giftiga och det är bara 1-2 ‰ av de som blir huggormsbitna i Sverige som avlider. Så chansen är inte så stor att dö av ett huggormsbett"

När jag räknar är 1-2 promille av 200 huggormsbitna människor lika med 0,2-0,4. Multiplicerar vi det med fem (med hänvisning till vart femte år) så blir det 1-2 människor. Svårare än så var det inte och det skulle jag vilja svara den anonyma kommentarsskrivaren. Sen är ju inte jag dummare än att jag fattar han/hon inte uppmärksammat tecknet för promille och istället trott att jag skrivit procenttecknet, men det är en annan femma och eftersom han/hon bemödade sig att kommentera ett över tre år gammalt inlägg så borde han/hon varit lite mer noggrann.

//Steven :-)

Hinner/orkar inte skriva mycket idag heller

En låååång dag igen eftersom jag gick upp vid halvsju och nu är klockan halvtvå på natten... Fem lektioner, massor av jobb däremellan, 20 minuters vila, middag, nästan tre timmars möte, en halvtimmes telefonsamtal, flera timmars rättning. Godnatt!

//Steven :-)

RSS 2.0