Fredagsuppdatering 28 juli 2017

Dags för en sen fredagsuppdatering denna sista fredag i juli under 2017. Snart är det augusti (vilket enligt mitt sätt att se det också är en fullskalig sommarmånad) och sedan ramlar det på och hösten står och knackar på dörren. Tiden går så sjukt snabbt och ju äldre man blir, desto fortare går den. Är inte världsmästare själv i grenen, men tänk om fler människor tog vara på nuet och uppskattade sina nära och kära medan de finns att uppskatta. Jag är så innerligt trött på allt "RIPande", visa uppskattning istället när du fortfarande har chansen och vänta inte till att det är försent att uttrycka det du känner för människor som betytt mycket för dig på olika sätt. Min husgud Magnus Uggla har snuddat vid ämnet många gånger och framhållit att man ska hylla människor medan de fortfarande lever. Han har också i flera låttexter låtit förstå att tiden går snabbt och det gäller att ta vara på möjligheterna när de ges. Kanske är den finaste av hans låtar på detta tema den sång som han gav ut förra året. Världen är din!
 
 
Veckan har varit sådär. Många saker som gjort mig glad, men ändå känner jag mig inte så harmonisk och lycklig som jag önskar. En del saker kan jag förstå, andra saker känns mer svåra att omfamna. Mer och mer kommer jag till insikt om att jag är tämligen slutkörd, framförallt mentalt vilket i sin tur skapar en fysisk trötthet. Det är inte resultatet av hur mitt liv sett ut det senaste året utan kanske hur vardagen varit de senaste tio åren. Eller femton åren. Strunt samma hur länge, det är nuet jag har att hantera och jag försöker hantera det så klokt jag kan.
 
Vi har gjort till en tradition att minst en gång varje sommar ta med oss mat och/eller fika och göra en picnick i en härlig ekbacke 3 km hemifrån oss. Det är ett perfekt ställe att avnjuta en solnedgång under förutsättning att det just då inte vistas några kossor i den hagen. Den här sommaren har det inte passat för oss förrän i söndags och då cyklade vi dit med en i sista stund improviserad matsäck. Som tur var fanns inga kor i hagen, bara relativt färska koblajor och vi hade ett par härliga timmar tillsammans med vår medhavda grillade kyckling.
 
 
Vi hade glädjen att ha två av våra barnbarnAdrian och Axel, på besök tisdag till torsdag. Deras föräldrar var ute och ägnade sig åt friluftsliv på Sörmlandsleden. Underbart att få ha barnbarnen här, men visst innebär det också prövingar. Bara en sån sak som att hemmet inte är "barnsäkrat" på samma sätt som när våra barn var små. Vi bröt av hemmavistelsen med att i onsdags åka med museijärnvägen i Mariefred. Det uppskattades naturligtvis även om jag tror att vi vuxna har ännu mer utbyte av den typen av aktiviteter. Östra Södermanlands Järnväg är en förening som gör ett fantastiskt jobb med sina tågresor och därför blev jag extra ledsen när jag såg i dagens lokaltidning att det brunnit i deras personalutrymmen och tidstypiska uniformer till ett värde av ca 60 000 kronor brunnit upp. Allt detta för att någon klåpare tänt eld på en bil som stod i omedelbar närhet. Det kan ju tyckas vara en bagatell, men faktum är att en annan "bagatell" satte eld på hela Grafikens hus för dygt tre år sedan och de värden som då gick till spillo var betydligt mycket större... När jag var liten fick jag lära mig att det var farligt att leka med elden.
 
 
En kul kuriositet med museijärnvägen i Mariefred är att det finns en bild från 1966 med Simon & Garfunkel på tappan till stationshuset. Den är tagen av Larsåke Thuresson  i samband med att TV-programmet Popside spelades in där den världsberöämda duon agerade på den smalspåriga järnvägen eftersom den ansågs se lite amerikansk ut. Jag tycker att det är magi att veta att dessa popikoner varit i Mariefred.
 
 
Fotbolls-EM för damer pågår för fullt i Nederländerna. I mitt twitterflöde dök det upp en tweet häromkvällen när Sverige spelade mot Italien.
 
 
Jag fattar allvarligt talat inte varför fotboll för damer ska jämföras med fotboll för herrar. Dessutom verkar denna jämförelse mest göras inom fotbollen och i viss mån inom hockeyn. Inte hör jag samma grabbiga gäng kommentera att Sarah Sjöströms världsrekord på 100 meter frisim är 4,8 sekunder sämre än herrarnas dito. Inte hör jag någon kommentera att Charlotte Kalla eller Stina Nilsson åker betydligt långsammare än manliga skidåkare. Ni fattar min poäng utan att jag tar fler exempel och jag undrar ännu en gång: Varför jämför ni prestationerna mellan herrar och damer just när det kommer till fotboll (och hockey)?
 
På tal om Sarah Sjöström. Jag minns alla som olyckakorpar som kraxade under OS i London 2012 då hon radade upp fjärdeplatser att hon mer eller mindre var ett fejkat medaljhopp. Detsamma hördes om diskuskastaren Daniel Ståhl när han (för ovanlighetens skull) missade en mästerskapsfinal för några år sedan. Tagga ner lite! Var inte så jäkla heta på tangenterna innan ni dömer ut idrottsmän eller andra människor. Sarah är vår bästa simmare genom alla tider och Daniel Ståhl blir förmodligen världesmästare om ett par veckor. Alla som gömmer sig bakom skärmar och skriver en massa ogrundat skit på nätet borde skämmas eller åtminstone sansa sig lite. Tänk gärna efter. Före! I samma anda märker jag att många redan dömt ut fotbollsspelaren Victor Nilsson Lindelöfs möjligheter att bli en klippa i Manchester United efter ett par tveksamma träningsmatcher. Lugna ner er ett par kilo. Han är en världsspelare i vardande...
 
I min förra fredagsuppdatering skrev jag om en ungdomsvän jag träffat i Stallarholmen och som jag inte träffat på mer än 35 år. Detsamma gäller faktiskt min klasskompis Susanne som jag inte heller träffat på typ 37-38 år, men som jag sprang på i Malmö förrförra veckan. Vi är vänner på Facebook och hon såg mig i vimlet på Malmös gator precis när vi kommit dit och jag var ute på några ärenden. Fantastiskt roligt att ses Susanne och utan Facebook hade vi troligen inte känt igen varandra.
 
Jag hade tänkt att skriva om "bra människor" i den här fredagsuppdateringen, men det får komma senare eller i ett eget blogginlägg. Jag vill nämligen hylla bra människor, både såna jag känner och såna jag träffar på i andra sammanhang.
 
När jag idag passerade min förrförra arbetsplats,Stallarholmsskolan, fick jag syn på ett busstreck som jag tyckte var värt att föreviga med kameran. Det finns både kreativitet och vilja till att hitta på saker bara motivationen är tillräcklig. Kolla på taket till skolans matsal :)
 
 
Lite trav även denna vecka. På söndag startar mitt delägda kallblod Hibo Viking i uttagningen till kriteriet på Dannero. Vill det sig väl har vi en häst som kämpar om förstapriset på 600 000 kronor i kallblodskriteriet söndagen den 13 augusti.
 
Sommaren är bröllopens stora tid. Det märker jag inte minst på alla spelningar som dottern Ellinore har på olika bröllop varje vecka. Det är också bröllopsdagar inom familjen. I torsdags var det fyra år sedan som Marie-Helene gifte sig med sin Jonas och på söndag är det ett år sedan som Fredrik och Emelie gifte sig. Grattis till er alla fyra!
 
 
Träningen då? Jodå, jag har tränat i någon form sju gånger den här veckan. Kroppen är sliten och det går trögt, men under dagens 7 km långa löppass kunde jag skönja en gnutta formförbättring. Jag lutar dock åt ett litet träningsuppehåll, men mer om det nästa vecka.
 
 
Var snälla mot varandra och ha en riktigt trevlig helg!
 
//Steven :-|

Fredagsuppdatering 21 juli 2017

Veckans fredagsuppdatering kommer nästan uteslutande att handla om en underbar semestervecka som jag och älsklingen haft i södra Sverige. Vecka och vecka, ja det blev i alla fall sju dagar fredag till torsdag. Redan i min förra fredagsuppdateringen avhandlade jag vårt första stopp i Mullsjö som var jättemysigt med en god middag och härlig frukost på lördagsmorgonen innan vi satte oss i bilen för att fortsätta vår resa till Malmö.
 
Vi anlände till ett Malmö under eftermiddagen och det var ett Malmö som badade i sol. Eftermiddagen ägnade vi åt att installera oss på vårt favorithotell Renaissance samt att kolla av att ölen smakade lika gott som vanligt på en av alla krogar som ligger på Lilla Torg.
 
 
När det drog sig mot kväll åt vi först en god middag innan vi satte oss på ett tåg mot Svedala av alla platser på jorden. Där var det nämligen rockfestival i dagarna tre (eller två?) och the one and only Magnus Uggla skulle avsluta hela festivalen. Det är inte obekant för någon som känner mig att Uggla varit en artist som jag älskat och följt under 40 års tid och det här blev ett utmärkt tillfälle för oss att kolla in honom under sommarens turné. Vi stod nästan längst fram och trängdes med både jämnåriga och tonåringar. Det är ju häftigt med artister som hållit på så länge att de har fans i precis alla åldrar. Det blev ett kanonbra framträdande där Uggla spelade låtar från 1977 fram till idag och både han och bandet var i strålande form. Jag är naturligtvis färgad och part i målet, men det kan omöjligen finnas någon artist eller något band i Sverige som har så många hits som människor i alla åldrar kan texterna till. Uggla slår Tomas Ledin, Sven-Ingvars, Björn Skifs, Carola och till och med Gyllene Tider när det kommer till antalet hits. Då har jag inte pratat om kvalitet, det är ett mer subjektivt mått och där finns självklart många artister som antagligen presterat på en helt annan nivå. Magnus Uggla ska emellertid ha maximalt med cred för att alltid ha nya grejer på gång och aldrig varit rädd för att prova nya saker på scenen i mängder av olika sammanhang.
 
 
Väderprognoserna inför söndagen hade länge varit samstämmiga. Regn! Mera regn! Ösregn! Så blev det också. Vi packade in varsitt paraply och tog oss med bilen till Lund. Där knallade vi omkring i universitets- och kyrkokvarteren under ett par timmar. Vi stannade en längre stund i domkyrkan, en kyrka jag inte besökt på nästan 50 år, och där fanns mycket intressant historia att ta del av. Lunds domkyrka är ju exteriört verkligen av ett helt annat snitt än de flesta av landets övriga tolv domkyrkor. Kuriosa i det fallet är att vi bara de sista veckorna varit i närkontakt med domkyrkorna i Luleå, Härnösand, Strängnäs, Göteborg och Lund. Dessutom såg vi domkyrkan i Linköping och för inte alltför längesedan besökte vi Uppsala domkyrka och Storkyrkan i Stockholm passerar man ju lite då och då. Vem kan, utan att googla, snabbt räkna upp övriga fem domkyrkor i landet?
 
 
Under söndagskvällen provade vi att äta på Pinchos för första gången. Det är restaurangkedjan där man beställer sin mat och dessutom betalar via en app i sin smartphone. Det var till allra största delen en positiv upplevelse och maten var till full belåtenhet.
 
 
Måndagen bjöd på bättre väder än under söndagen, men fortfarande ganska kyligt och blåsigt med tunga moln som hotade med regn. Vi satte oss på tåget och åkte över till Köpenhamn. Där blev det en promenad till Nyhavn som var jättemysigt, men naturligtvis ett ställe där det var maxat med turister. Vi flanerade runt i området under ett par timmar och fick dessutom se andra delar av Köpenhamn i och med att vi gick till fots från och till centralstationen. En liten detalj jag la märke till var hur bra cykelbanorna var utmärkta i de mest trafikerade korsningarna. Varför har vi inte likadant i Sverige? Att danskarna är ett cyklande folk var tydligt, men förvånande att kanske bara 5 % av alla cyklister bar hjälm.
 
 
Kvällsmaten åt vi på en asiatisk restaurang i Malmö som vi upptäckte redan 2010. Vi blev glatt överraskade när vi insåg att restaurangen fanns kvar och att de fortfarande hade en väl tilltagen buffé. Jag lovar att vi var mätta när vi gick därifrån och som vanligt avslutade kvällen på gemytliga Lilla torg.
 
Tisdagen var resdag och efter att vi packat ihop allt på rummet åkte vi norrut mot Falkenberg. Vi gjorde ett litet shoppingstopp på ICA Maxi i Mellbystrand och åkte dessutom förbi travtränaren Johan Untersteiners nybyggda gård i Holm utanför Halmstad. Vi var på plats i Falkenberg mitt på dagen och inkvarterade oss i annexet till Grand Hotel. Detta annex, kallat Hvitan, visade sig ha en tredagars jazz- och bluesfestival med start samma kväll som vi kom dit. Det stora dragplåstret den första kvällen var Caroline af Ugglas och den andra kvällen var det Ebbot Lundberg som var huvudnumret. Mer centralt än att bo i Hvitan går knappast att bo i Falkenberg och även om det var ganska gammalt och slitet var det fräscht och bra.
 
 
I Falkenberg finns ett jättemysigt café som heter Stålboms. Förutom att det är ett supermysigt och megapopulärt café, anordnar de massor av härliga artistuppträdanden under sommarhalvåret. Vi har aldrig lyckats pricka in något av dessa, men någon gång i framtiden ska vi få till det. Problemet är att det är svårt att hitta boenden i och runt Falkenberg och dessa måste bokas i väldigt god tid och i samma goda tid har inte Stålboms klart med sina artistbesök. Hur som helst var vi där och fikade samma eftermiddag som vi kom till Falkenberg och det går bara att älska denna affärsrörelse.
 
 
När det var dags att äta under kvällen var vi inriktade på att gå till Harrys som var inrymt i Grand Hotel men där var servicenivån så usel att vi gick vidare. Jodå, vi levererade en solklar etta i betyg på Tripadvisor. Vi hamnade istället på Hermans på stora torget och där var både service och mat femstjärnig utifrån våra förväntningar. Dessutom hade de livemusik och det är ju något vi alltid uppskattar.
 
Innan vi gick till sängs på tisdagskvällen så hyrde vi cyklar till onsdagen. Efter frukost gav vi oss ut på en sväng läng Ätran och det var jättefint. Ätran rinner ju igenom Falkenberg. Ett populärt nöje är att se alla fiskare i(!) och längs med Ätran. Vad jag förstår är det möjligt att fånga lax med hjälp av kastspön. Tittar ni noga på någon av nedanstående bilder ser ni fiskare stå ute i ån och fiska. Vi fick också se Vallarnas friluftsteater från baksidan, platsen där vi skulle tillbringa kvällen.
 
 
Efter denna cykeltur fortsatte vi till den enormt långa havsstranden vid Skrea. Där tillbringade vi dagen i stekande sol och älsklingen badade till och med i havet. Vi var inte ensamma om att vara soltörstiga efter den här vädermässigt bedrövliga sommaren, men det fanns ändå gott om plats. Jag passade på att ta en extra cykeltur under dagen då jag kollade in den relativt nybyggda fotbollsarenan i Falkenberg. Är det inte lite väl mycket moralpanik när man ser vad arenan heter?
 
 
Under eftermiddagen laddade vi för kvällen, bland annat genom att mysa med lite bubbel vid Ätrans strand precis bredvid den flera hundra år gamla tullbron. Sedan hade vi planerat att äta på en pizzeria som är tokhyllad på Tripadvisor trots mycket spartana lokaler (typ en rucklig kiosk med ett antal halvsjabbiga tält). När vi kom dit så visade det sig vara fullt och det inkluderade deras kapacitet att också göra pizzor för avhämtning. Så himla coolt att en anspråkslös pizzera kan bli så inne att de är tvungna att säga nej till mängder av gäster.
 
 
Kvällen ja... För tredje året i rad skulle vi besöka Vallarna och se på fars. Det är en helt enastående miljö och jag går verkligen igång på det här stuket av gamla folkparker som knappast finns längre. Efter att ha sett två rena klassiska förvecklingsfarser (Bröllop i kikaren och Jäkelskap i kikaren) skulle vi nu få ta del av Soldat Fabian Bom, i ett moderniserat manus av Nils Poppes gamla filmklassiker. Recensioerna har varit överväldigande och våra förhoppningar var högt ställda. Just därför blev vi kanske lite besvikna i överkant. Det var inte så roligt som vi hade förväntat oss, första akten var till och med ganska seg. De individuella skådespelarprestationerna var lysande, men personligen tycker jag inte att manuset var tillräckligt roligt. Jag saknade också de klassiska förvecklingarna som farser brukar innehålla. Har man aldrig varit på Vallarna är jag övertygad om att man stortrivs, men vi var faktiskt lite besvikna. Föreställningens lysande stjärnor var Annika Andersson och Mikael RiesebeckJojje Jönsson var duktig som Fabian Bom, men nog saknade jag hans rollkaraktär Dag-Otto från "..... i kikaren-farserna".
 
 
Efter teatern på Vallarna drog vi in till centrum. Där anordnades det utomhusbio på stora torget och kultfilmen Grease från 1978 visades. Det var knlökat med folk på hela torget och på omkringliggande krogar. Samma kväll i relativt lilla Falkenberg anordnades det alltså teater på Vallarna, utomhusbio på stora torget, jazzfestival med Ebbot Lundberg på Hvitan och dessutom uppträdde Ola Salo på Stålboms. Allt detta samma kväll. Hur häftigt är inte detta i en kommun som har drygt 10 000 färre invånare än Strängnäs?
 
 
Torsdag blev vår hemresedag. Det var ont om parkeringsplatser vid hotellet och kanske var det en rejäl jinx från min sida då jag tog ett kort från vårt hotellfönster och gjorde mig lustig över att en P-plats var omöjlig att använda med mindre än att man bokade ett flertal bord på den underliggande restaurangen. När jag kom för att hämta vår bil, då var den rejält inklämd av en bryggarbil som skulle leverera ett stort antal pallar dryck till hotellet. Nåja, det löste sig efter att jag hjälpte chauffören att lossa de sista tre pallarna.
 
 
Älsklingen och jag brukar vara noga med att tänka att även hemresedagen är semester. Vi tog god tid på oss, åkte småvägar norrut mot Jönköping och njöt av det vackra landskapen djupt inne i smålandsskogarna. Vi gjorde ett kort stopp i Gislaved där vi träffade på en extremt trevlig ICA-expedit (måste komma ihåg att skriva till den affären och plussa hennes bemötande) och vi stannade en timme vid en rastplats vid Isaberg där det är enormt vackert och fridfullt. När vi kom upp till Linköping blev det ett shopping- och matstopp på ett par timmar och vi hann även hämta upp en av våra hundar i Eskilstuna innan vi var hemma vid 21-tiden.
 
Jag är så grymt nöjd med vår lilla semestertripp. Jag behöver verkligen detta och skulle behöva ännu mer. Även om jobbet gör sig påmint i form av mejl, sms och telefonsamtal så kopplar jag av på ett ganska okej vis. Jag sover massor och känner att jag successivt hittar tillbaka till mig själv. Min älskade fru är inte bara min hustru, hon är också min bästa vän och vi har så otroligt roligt ihop.
 
Lite galet var det antagligen att jag, nästan direkt vi kom hem, skyndade in till gymmet och sprang en halvmil. Idag har jag dessutom sprungit en mil och jag kände mig starkare än på länge trots att jag inte levt särskilt nyttigt (verkligen tvärtom!) den senaste veckan. Ni tänker säkerligen det jag självklart också vet, jag behöver vila och när jag vilar mår min kropp och min knopp mycket, mycket bättre.
 
Ikväll tog jag cykeln och hojade ner till Stallarholmen där Ellinore spelade på Printz Bageri och deras pizzakväll. Det var jättemysigt och jag lyfter verkligen på hatten, framförallt för hur positivt det är att Printz anordnar dessa kvällar men även för hur glad jag blir av att höra min duktiga dotter sjunga och underhålla andra människor. Förresten träffade jag en ungdomsvän som jag inte träffat på drygt 35 år, sånt är häftigt.
 
I förra veckans fredagsuppdatering skrev jag om travhästen Delicious. Det har gått bra trots det kritiska läget för en vecka sedan och jag är så lycklig över att Delicious ännu en gång klarat av en kris som borde varit övermäktig. Här nedanför finns dels ett klipp från Travronden och dels en underbar tweet från Daniel Redén.
 
 
Nu önskar jag alla er en underbar helg och var snälla mot varandra. Det finns så mycket ondska och oväntade svårigheter där ute i världen att det bara är dumt att lägga negativ energi på andra eller på sådant man inte kan påverka.
 
//Steven :-)

Fredagsuppdatering 14 juli 2017

Kronprinsessan Victorias 40-årsdag, Frankrikes nationaldag och dessutom fredag. Kan det bli bättre läge än så för en fredagsuppdatering? Fredagsuppdateringen skrivs för övrigt från Mullsjö. Ja, ni läste rätt! Mullsjö! Det är en pytteliten kommun (ca 5500 invånare) som ligger i Jönköpings län, men ändå anses vara belägen i landskapet Västergötland. När jag tidigare hört talas om Mullsjö har det varit av två anledningar. Deras innebandylag spelar i Svenska Superligan, vilket i sig är anmärkningsvärt med tanke på ortens litenhet. Den andra anledningen är det faktum att det anordnas en matematiklärarkonferens här varje år i juni och den besöker alltid min tidigare medarbetare och gode vän, Jacob Axdorph.
 
Nog om Mullsjö. Eller inte. Det måste väl finnas någon anledning till att vi är här. Ja, vi är på väg söderut för några dagars semester på bortaplan. Min älskade hustru tyckte vi kunde göra ett stopp på vägen till Malmö som blir vår första anhalt och nu är vi här. Björkhaga hotell och konferens med sin käcka slogan: Nästan som hemma! Det är jättemysigt och vi har naturligtvis provat deras jacuzzi vilket var till full belåtenhet.
 
 
Veckan som gått har varit hyfsat bra. Jag har mestadels semestrat hemma och ägnat mig åt sådant jag aldrig hinner annars, men som måste göras. Kapat och klyvt ved är ett lysande exempel på en sådan syssla. Jag har dessutom jobbat lite varje dag och det verkar som om laguppställningen på skolan till hösten är komplett sånär som på en liten tjänst som fransklärare. Jag har också hunnit med att äta lunch tillsammans med en av de klokaste och bästa människorna jag känner. Det är alltid en boost att träffa dig Nisse!
 
Ännu en gång tack till alla er som på olika sätt hört av er till mig efter förra veckans fredagsuppdatering där jag berättade att jag kände mig nedstämd och lite ledsen. Ni har bidragit med många kloka inpass och jag mår aningen bättre nu, men vet exakt vilket jobb jag har framför mig för att hitta balans och harmoni. Även om insikten finns är det tufft att komma dit, men jag lovar att jag kämpar vidare. En av mina fina vänner kallade det för "jobb-baksmälla" när man kommer till semestern, min älskade fru benämner det "semesterblues". Faktum är att jag hade ungefär samma dipp förra sommaren och då fick jag den här underbara lilla "må-bra-listan" av min älskling. 
 
 
Hemma har vi vår fantastiska valpkull och jag blir för varje dag ännu mer medveten om betydelsen som djur har för oss människor. På det temat vill jag övergå till lite större djur, nämligen travhästar. Det sista dygnet har nästan hela travsverige varit engagerade i hästen Delicious öde. Hon är en gudabenådad travare med fantastisk teknik som innehar tre världsrekord över tre olika distanser. Tyvärr har hon också kroniska bekymmer med sin mage vilket till och från har stoppat henne i en karriär som varit framgångsrik, men som skulle kunnat vara än mer fantastisk. Jag har också blivit påtagligt tagen av Delicious kamp för sitt liv de sista dagarna och strax innan jag skriver detta har jag sett filmade bilder på henne från Veterinärhögskolan där hon är på benen igen och ännu en gång har hon lurat döden trots ett kritiskt läge. Det har varit känslosamt att följa den fantastiska tränaren Daniel Redéns bullentiner via Twitter. För honom är hon, och kommer alltid att vara, nummer ett.
 
 
Efter en vilodag i lördags har jag tränat alla dagar söndag till torsdag, men nu blir det troligtvis en veckas välbehövlig vila även om träningskläderna är nerpackade på den här semestertrippen.
 
Jag önskar alla en riktigt trevlig helg och ni vet vad jag tänker skriva nu.... men den här gången får ni tänka själva :)
 
//Steven :-)