Kulturkonsumenter även 2016

Även det här året har jag varit en relativt flitig kulturkonsument och sett en hel del större scenproduktioner, såsom
  • Spargrisarna kan rädda världen med Galenskaparna och After Shave på Lorensbergsteatern i Göteborg
  • Hallå! Popmusik, kickar och kläder med Magnus Uggla på Orionteatern och på Dramaten (2 ggr alltså)
  • En näradödenrevy med Grotesco på Cirkus
  • Konsert med Weeping Willows i Uppsala Konsert & Kongress
  • Jag är ingen älskling med Lena Philipsson på Skandiascenen (Cirkus)
  • Jäkelskap i kikar'n på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg
  • Konsert med Bo Kaspers orkester på Wisby Strand Congress & Event
  • Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme? med William Spetz på Scalateatern
  • Phantom of the Opera på Cirkus
  • Disco Defenders med Alcazar på Hamburger Börs
Utöver dessa föreställningar har vi sett Förr i världen var himmelen blå med vår dotter Ellinore vid tre tillfällen på Boulevardteatern i Stockholm.
 
Vi har varit grymt nöjda med allt vi sett och avser att även i framtiden lägga pengar och tid på att konsumera kultur i toppklass.
 
//Steven :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 

Grotesco

Det finns så oerhört mycket som hänt under mina bloggpausar som jag skulle ha velat berätta om. Bland annat har jag sett mängder av bra scenunderhållning under 2016 och till min stora glädje fick jag se att det kanske bästa jag någonsin sett på en scen kommer att visas på SVT på trettondagen. Det handlar om humorgruppen Grotesco och deras föreställning En näradödenrevy.
 
Föreställningen spelades ursprungligen på Scalateatern i Stockholm där spelperioden förlängdes flera gånger då det var en monumental kritiker- och publiksuccé. Därefter åkte man ut på en landsomfattande turné vilken avslutades på Cirkus. Jag och älsklingen såg den två gånger på Scalateatern och en gång på Cirkus.
 
Denna föreställning liknar verkligen ingenting annat, det är intelligent och skruvat samtidigt som gruppen tar metabegreppet så långt man någonsin kan göra. Det är helt enkelt oerhört briljant. En kul detalj är att skådespelarna vimlar i olika gestaltningar med publiken innan föreställningen och när vi var på Cirkus hann vi ta några bilder på Henrik Dorsin och tillsammans med Per Andersson.
 
//Steven :-)
 
 
 
 

 
 
 

En man som heter Ove

Nu har även jag sällat mig till alla hundratusentals svenskar som redan sett filmen En man som heter Ove på bio. Jag kan direkt säga att jag är mycket nöjd och tycker att filmen var fantastiskt bra.
 
Redan när jag läste boken för några år sedan, liggande i solen vid en pool i Marsa Alam, Egypten så var det en känslomässig berg-och-dal-bana där jag ena sekunden skrattade hejdlöst för att i nästa stund känna tårarna rinna nedför kinden. Jag är glad att även filmen bjöd på exakt den känslan och även om man inte läst boken (förlagan är alltid bäst!) så fungerar filmen bra och står på egna ben. Totalt sett grät jag nog mer än vad jag skrattade och den som tror att det är en komedi rakt igenom göre sig icke besvär.
 
Skådespelarprestationerna i de bärande rollerna är lysandeRolf Lassgård har vuxit ut till en av våra bästa skådisar och visar med eftertryck i rollen som Ove att han är värd den förmodade guldbagge han kommer att få i mitten av januari. Bahar Pars gestaltar grannen Parvaneh utmärkt, liksom Ida Engvoll (en personlig favorit) som spelar Oves fru Sonja. Fast kanske allra bäst i den här filmen är Filip Berg i sin roll som den unga Ove. Han löser sin uppgift perfekt för att vi ska förstå varför Ove är den är idag.
 
Ska jag anmärka på något så är ju filmen daterad genom hustruns gravsten. När det som rimligtvis är mitten av 70-talet får jag känslan av att man hamnat något decennium fel med kläder, vissa bilar och exteriörer. Det ser äldre ut än vad åtminstone jag upplevde mitt 70-tal som tonåring. JAg kan dock ha fel i detta.
 
Har du inte sett filmen ännu, tveka inte! Boka biljett så snart du kan och njut av svensk film då den är riktigt bra.
 
//Steven :-)