Mördande jobbigt

Fick ett ryck idag och gav mig ut på en liten löprunda. När jag tittar i min träningsdagbok kan jag se att jag inte sprungit sedan den 16 oktober och då var det också en engångsföreteelse. Jag sprang 5 km och tempot var definitivt ingenting jag är stolt över. Överhuvudtaget var det mördande jobbigt och oceaner från den känsla jag hade när jag sprang i somras. Jag är ändå glad att jag kom iväg ut och jag hoppas hinna underhålla formen under januari-februari innan jag under mars drar igång vårens och sommarens springande som jag har ambitionen ska bli lika omfattande som vanligt.

//Steven :-)

Jag har blivit lättare

Det var riktigt längesen som jag kom med någon rapport från mitt viktminskningsprojekt som jag påbörjade vid årsskiftet. Så här skrev jag då i bloggen: "Hur som haver så blev jag ännu mer förskräckt då jag upptäckte att mitt midjemått ökat med 5 cm sedan i början av augusti. Målet är att gå ner drygt 11 kg till sommaren, men jag är mer än nöjd om jag fixar nio av dessa."

Hur gick det då? Inte så bra om jag ska vara ärlig. Det tog ju tid innan jag fick operera mitt knä och jag kan inte påstå att jag skött kosten speciellt bra. Mellan perioden 6 april och 6 september sprang jag i alla fall 53 mil varav 42,9 mil under juni-juli-augusti. Jag hoppas väl att det blir löpning under hösten också, men framförallt satsar jag på att fördubbla dosen till nästa sommarhalvår.

Vikten då? Det har som sagt varit trögt under sommaren, men i fredags låg jag på -6,7 kg mot min startvikt vid årsskiftet och det känns okej även om det är en bit från målet. Positivt är också att det är ca 2 kg mindre än vid samma tid förra året.

//Steven :-)

Äntligen igång med träningen på allvar

Ni som följt min blogg under några år kan historien. Jag tränade som en idiot 2008 och sprang ca 120 mil på sex månader under våren och sommaren. När jag drog igång träningen våren 2009 fick jag ont i knät och kunde inte springa den sommaren. Efter mycket väntande opererade jag en meniskskada i mitt vänstra knä den 1 mars och rehabiliteringen har varit seg.

Jag tog mina första försiktiga löpsteg den 6 april och ikväll sprang jag mitt 19:e löparpass. Jag får fortfarande lite knäsmärtor, men har kommit upp i ett par 9 km-rundor som mest och jag känner hur formen sakta kommer smygande. Ikväll när jag sprang en halvmil kände jag mig fräschare än någongång tidigare under våren.

Kopplat till min träning finns en ambition att gå ner i vikt. Eftersom jag inte är beredd att ge upp alla godsaker som man kan äta och dricka, speciellt under helgerna, bygger min viktminskning på relativt hård träning. Förutom mina 19 löparpass, har jag cyklat 16 gånger i vår och nu börjar det synas på vågen och på måttbandet. Fortfarande är det en ganska lång väg att vandra, men jag är på gång och lyckas jag klämma ytterligare 5-6 kg är jag supernöjd.

//Steven :-)