Stevens Sanningar

 

Veckans fredagslåt är en helt ny singel från min husgud Magnus Uggla. Med anledning av det ska jag ägna ganska mycket utrymme åt Uggla i dagens fredagsuppdatering. Jag skulle nog kunna fylla en hel roman om mitt förhållande till honom, men det här får bli den långa kortversionen snarare än den korta långversionen. (Nu blir det lite internt: Igor - du kan sluta läsa nu!)

Precis som många andra upptäckte jag som 15-åring den korta killen med krulligt hår 1977 när han gett ut sin tredje LP-skiva. Bara titeln "Varför ska man ta livet av sig för när man ändå aldrig får höra snacket efteråt" på albumet gjorde ju att man blev nyfiken på denna rebelliska östermalmskille. Den plattan är fortfarande en av mina favoriter i hans diskografi. 

 

Sedan den dagen har jag köpt varenda skiva Uggla gett ut. Han gick ju från att vara rebellisk till att vara en retsticka som med finess och en ganska vass penna retade gallfeber på både kända och okända människor. Rent musikaliskt har det väl blivit alltmer enahanda med åren, men sin förmåga att skriva briljanta texter har han alltid bibehållit. Dessutom tycker jag att han är en mästare på att skriva fina och tänkvärda ballader.

 

Jag har sett Magnus Uggla live så många gånger att det är omöjligt att räkna hur många. Mängder av konserter förstås. Det har bland annat varit på Skansen, Hovet, i Rocklundahallen i Västerås, i Svedala av alla ställen och inte minst flera gånger i Parken Zoo i Eskilstuna. Ett av mina mest galna konsertminnen är från den gamla scenen just i Parken Zoo någon gång under tidigt 80-tal. Om jag minns rätt hade han haft konsertpremiär kvällen innan i Säter. Han ägde hela löpsedlarna då det varit fullständig kalabalik framför scenen med alldeles för många människor på plats. Samma scenario utspelade sig i Eskilstuna och jag stod längst fram i mitten och det tryck bakifrån jag fick kämpa emot under hela konserten var inte att leka med. Det var en fullständigt galen konsert.

 

Självklart har jag också sett alla de krogshower och andra shower som han gjort, inte sällan flera gånger dessutom. Just som artist vet i tusan om han inte var som allra bäst i sin senaste show (Varning på stan! Nu mår kung i baren illa igen!) som han gjorde på Göta Lejon i Stockholm och Rondo i Göteborg. Detta när han hunnit fylla folkpensionär.... säg någon svensk artist som har lika många hits som Uggla i sitt CV? Inte ens Tomas Ledin eller Per Gessle matchar...

 

Jag har sett honom spela Magnus Ugglas revy i Karlshamn (och på Chinateatern). Jag har sett honom i olika TV-produktioner. Jag har hört honom i diverse radioprogram. Jag har läst hans blogg när det begav sig. Jag har läst hans böcker. Men det allra, allra bästa han gjort var hans monologföreställning Hallå! Popmusik, kickar och kläder. En magiskt bra, ganska naken och avskalad, föreställning. Jag såg den första gången på lilla Teater Galeasen på Skeppsholmen. Därefter såg jag den på Orionteatern på Söder innan föreställningslokalerna blev allt större. Tredje gången var skådeplatsen Dramatens stora scen och jag återkommer till det. Jag såg föreställningen en fjärde gång, nu på Skandiascenen på Cirkus.

 

 

Det jag tycker kännetecknar Uggla är att han alltid följt med samtiden. Utan att vara daterad så har han dykt upp i de medier som är inne just för stunden. När alla bloggade, då skapade Uggla en av Sveriges bästa och roligaste bloggar. Nu när alla poddar, ja då har självklart Uggla en suveränt bra och rolig podd som han gör tillsammans med sin dotter Agnes.

 

Ja, så här skulle jag kunna fortsätta i all evighet. Jag har varit så hooked på Uggla att jag och min kära hustru till och med anordnade en Ugglafest för tjugo år sen. Det var Ugglaquiz och självklart bara Ugglamusik exakt hela kvällen. Det var en dröm jag närt länge som jag gjorde verklighet av.

 

Vid några tillfällen har jag stött på min idol. En av de roligaste episoderna var på Scandic Crown i Göteborg 1998. Uggla var i Götet och spelade krogshow, jag var i Scandinavium och dömde hockey mellan Frölunda och Hv71. Det var höstlov i skolan och jag hade tagit med mig familjen. Det föll sig så att vi åt frukost samtidigt som Uggla på morgonen. Min dotter Ellinore som då var fem år och naturligtvis helt indoktrinerad av sin pappa fick syn på Magnus. Hon utbrister högt och ljudligt i frukostmatsalen:
- Pappa! Han ser ut precis som Magnus Uggla!

 

Ellinore brukar själv berätta när hon uppträder och spelar någon Ugglalåt hur opassande det säkerligen var när hon kom till förskolan och sjöng "Visa pattarna......"

 

Tillbaka till Dramaten. Jag var där tillsammans med min goda vän Anders "Jalkan" Jalkéus, tidigare sångare i The Real Group. "Jalkan" kände Magnus sedan de spelade tillsammans i en av Povel Ramels sista revyer på Cirkus i början av 90-talet. Tillsammans med "Jalkan" lyckades vi lirka oss in backstage där vi, förutom lite gott bubbel och mingel med trevliga människor, träffade Magnus och jag fick en pratstund med min stora idol.

 

Veckans låt är alltså Fredagsdrinken och den refererar ju till att Magnus varje fredag levererar en fredagsdrink, sedan några år på Instagram. Den företeelsen började han med i sin blogg för 12-13 år sen och jag har inte missat många fredagsdrinkar sedan dess, jag har dock inte druckit lika många.

 

Nu tar vi helg! Vi får ett kärt besök av barnbarnet Sixten imorgon och på söndag är det dags för padel igen. Tyvärr har jag en lång streak av förluster, men på söndag vänder det. Var snälla mot varandra och ha en trevlig helg!