Skitsommaren håller stilen

Redan i maj började jag gnälla på vädret och jag bara konstatera att jag var rätt ute. Skitdålig april, värdelös maj så när som på en vecka, vidrig juni, sopig juli och kass augusti nu också toppad med snudd på frost. Jag trodde augusti var en sommarmånad.... har tvingats sätta på värmen i huset idag, det har aldrig någonsin hänt i augusti tidigare.
 
//Steven :-)

Några underbara semesterdagar i Skåne

Hur idén föddes att vi skulle åka på bilsemester till Skåne minns jag inte riktigt. Det är inte så ofta som vi åker på bilsemester, men mitt standardsvar var i alla fall att Helena inte sett Skåne och gärna ville göra det. Vi hade väl inga större förväntningar egentligen och resan var i stora stycken väldigt oplanerad. Boende hade vi förvisso fixat för fyra nätter på två olika platser i vårt sydligaste landskap, men det var också allt. Jo förresten, vi hade även bokat en hotellnatt i Linköping när vi var på hemväg. Mest för att förlänga semestern ytterligare en dag.
 
Eftersom det här blir det längsta inlägg jag någonsin skrivit, inte beroende på textmassan utan beroende på alla bilder jag tänker lägga in, så behöver jag någon form av struktur. Därför har jag valt att lägga upp det i dagboksform med en hyfsat kort text och sedan massor av bilder med tillhörande bildtexter. Nu kör vi!
 
Måndag 23 juli
Vi drog iväg på hemifrån morgonen med gps:en inställdFirst Hotel Christian IV i Kristianstad. Det var nämligen där vi hade bokat in våra två första nätter. Jag har varit i Kristianstad tidigare på egen hand då jag studerat några distanskurser på deras högskola och trots att kurserna var på distans, var det några obligatoriska träffar i skånestaden. Även om jag aldrig utforskade staden något närmare vid dessa tillfällen så hade jag en positiv känsla och har velat återvända. Inte minst för att visa älsklingen vilken härlig stad det är.
 
Kristianstad ligger några mil norr om Österlen och det visade sig vara en underbar stad att tillbringa ett par dagar i. De marknadsför något som heter Vattenriket väldigt mycket och navet i detta vattenrike är Helge å som tydligen har ett väldigt speciellt djur- och växtliv. Själva stadskärnan är lagom stor och väldigt gemytlig och centralt ligger också ett stort grönområde som kallas Tivoliparken.
 
Vi kom ner till Kristianstad på eftermiddagen, precis lagom för att checka in på hotellet som var helt okej. När vi åkte hemifrån var det ganska mulet och tråkigt väder, men lagom när vi rullade in i Skåne så sken solen från en i stort sett molnfri himmel. Detta kanonväder med temperaturer på 28-29 grader och varma kvällar hade vi med oss under hela veckan. Bra väder är ju annars något som vi absolut inte blivit bortskämda med den här sommaren. Första eftermiddagen och kvällen ägnade vi oss mest åt att utforska stadskärnan. Vi var ju trots allt ganska trötta efter den långa bilfärden.
 

En av de mysigaste sakerna med att åka på bilsemester är att stanna och äta medhavd matsäck. Vi åkte faktiskt så långt som nästan 10 mil söder om Jönköping innan vi rastade. Det var inte världens charmigaste rastplats och vädret var inte så jätteskönt, men trots allt ett mysigt avbrott i bilåkandet.



Hotellet låg väldigt centralt. Det var inte det fräschaste vi bott på, men hade ändå sin charm och var faktiskt inrymt i en gammal bank. Frukosten var bra, personalen inte riktigt lika bra men allt funkade.


Kristianstads centrum består av många härliga gator och torg. Det finns otroligt många affärer och inne i staden kunde vi bara hitta en galleria, i övrigt var det bara vanliga affärer som låg utmed gatorna.Gallerian hette för övrigt Domus vilket kändes som en nostalgikick för oss som växte upp med Domusvaruhusen.
 
 
Tisdag 24 juli
Vi inledde tisdagen med att åka till Åhus som ligger några mil från Kristianstad. Målet med resan var att åka ut med en utflyktsbåt på Helge å, vilken har sitt norra utlopp i Hanöbukten just i Åhus. Vi hade noll förväntningar, men det blev en fullständigt underbar timme. Båten var av "paddanmodell", ni vet båtarna som man kan åka i Göteborg, och kaptenen tillika guiden visade sig vara en oerhört kunnig och skojfrisk man i pensionsåldern. Småbåtshamnen i Åhus var verkligen vacker, inte minst från vattnet, och när vi sedan kom in i själva ådeltat, så kändes det nästan som om man befann sig någon helt annanstans än i Sverige.
 
Överhuvudtaget blev lite småkära i Åhus. En gullig liten stad som är mest känt för sin sprittillverkning, det är där som Absolut vodka produceras för att sedan säljas både i Sverige och runt hela världen. Vi passade också på att äta glass, det måste man göra i Åhus som har egen berömd glasstillverkning.
 
När vi var tillbaka i Kristianstad bestämde jag mig för att träna. Jag sprang ca 5 km och det kändes gott med tanke på allt onyttigt leverne i övrigt under dessa dagar. Efter lite shoppning köpte vi med oss jordgubbar och lite annat mys och gick över gatan och satte oss på en stor gräsmatta i Tivoliparken. Det var enormt mysig stämning i parken med flera picknickande sällskap och en ljummen sommarkväll när den var som bäst.
 

Det här var båten som skulle ta oss ut på Helge å.
 

Och här ser vi den underbara skepparen Lennart som styrde den alltför glest besatta farkosten.
 
Det fanns gott om exklusiva villor med smaskiga lägen utefter ån.
 

Området med småbåtshamnen i Åhus var också väldigt vackert.
 


Färden på ån var både sagolik, vacker och ibland lite trång.
 
Vädret var fantastsikt varje dag, så även denna dag. Inte ett moln på himlen när jag fångade den här Gladan på bild.
 
Vin och sprit, som numera är franskägt, har en fabrik i Åhus som bland annat framställer den stora exportsuccén Absolut vodka.
 
Det rullade lastbilar var och varannan minut från spritfabriken.
 
Självklart måste man äta glass när man är i Åhus. Det var de största glassar jag någonsin ätit och det var fullt sjå att hinna äta upp dem innan de smälte i värmen.
 
Åhus var en puttenuttig stad och inte ens bilen fick vara för hög för att kunna komma in på parkeringen. Älsklingen nådde nästan upp...
 
Tummen upp för Åhus.
 
Man kan inte bara äta och dricka trots att det är semester. Det blev åtminstone ett träningspass i Kristianstad och jag var rejält trött efter en halvmil i den gassande solen.
 
Kvällens picnick i tivoliparken var gudomlig.
 
Onsdag 25 juli
På onsdagen var det dags att lämna Kristianstad. Nästa boende hade vi bokat utanför Löderup som ligger ungefär 2 mil öster om Ystad. När vi bestämde oss definitivt för Skåne fanns inte så mycket kvar att välja på, men vi hittade ett bed & breakfast som vi med facit i hand var mycket nöjda med.
 
Vi bestämde oss för att åka kustvägen ner genom Österlen. Ett antal givna "turistattraktioner" stod på listan att göra och redan den första tog andan av oss, nämligen Brösarps backar. Det var en naturupplevelse över det vanliga, egentligen i all sin enkelhet, som inte går att beskriva vare sig i ord eller med hjälp av bilder. Landskapet med de mjuka och böljande kullarna skapar lugn och harmoni inom en och jag tyckte det var helt fantastiskt.
 
Sedan behövde vi bara åka ytterligare några fåtal kilometer innan vi var framme vid Haväng. Det hedliknande landskapet med sin sandstäppsvegetation precis vid havet i Hanöbuktens södra del var också en magnifik naturupplevelse. Det var mängder av människor där och badade, men eftersom arealerna var gigantiska hade man ingen känsla av att det var trångt.
 
Från Haväng kunde vi också se vårt nästa mål, nämligen Stenshuvud som är ett känt landmärke ytterligare några kilometer söderut. Det blev en dryg kilometers vandring genom en underbar bokskog upp till toppen, belägen knappt 100 meter över havet, och det var värt varenda steg. Utsikten över Hanöbukten var fantastisk och naturen nedanför berget med sin lövskog skapde en känsla av att stå på ett berg som var flera tusen meter högt. Inte heller Stenshuvud ges rättvisa i ord och bild utan behöver upplevas.
 
Efter dessa tre ganska täta stopp, som vi lät ta ordentligt med tid, begav vi oss vidare till den lilla söta kuststaden Simrishamn. På vägen dit åkte vi bland annat genom Kivik med sina underbara äppelodlingar. Simrishamn visade sig vara en charmig ort och där passade vi på att fika på en mysig uteservering inne på en likaledes mysig bakgård. Sedan återstod bara några mil innan vi var framme vid vårt bed & breakfast där vi blev väl emottagna.
 
Vi hade planer redan samma kväll, då vi skulle träffa vår vän Anders Hane som bor i Ystad. Vi åkte dit och gick hemifrån Anders genom Ystad till de centrala delarna där hans fru Carina är delägare i en mycket populär restaurang vid Stortorget som heter Upp eller Ner. Efter att ha testat ölen i puben åt vi en fantastiskt god middag på deras fullsatta, dessutom med massor av människor i kö, uteservering. Därefter gick vi hem till Anders och Carina och fortsatte den trevliga samvaron i deras trädgård i den ljumma sommarkvällen ganska långt in på natten. Vi hade en underbar kväll med många sköna stories och glada skratt och om ni läser det här vill vi ännu en gång tacka för er generösa gästfrihet.
 
Innan vi lämnade Kristianstad var jag tvungen att spana in deras otroligt häftiga (handbolls)arena. Där har ju min dotter Marie-Helene och hennes sambo varit och tittat på handboll och det är inte utan att man blir lite avundsjuk och önskar att Guif hade något liknande.
 

Brösarps backar var oerhört vackra och det spred sig ett lugn i kroppen när man kom till den vackra och rogivande naturen.


Haväng var också otroligt vackert, med sin sand och sitt speciella hedlandskap. I bakgrunden kan man skönja Stenshuvud.


Vid Haväng finns också en gammal stenkammargrav, Havängsdösen, som beräknas vara mer än 5000 år gammal.


Vägen upp till Stenshuvud gick genom väldigt vacker bokskog.


Den södra toppen på Stenshuvud var häftig...


...men jag blev ännu mer fascinerad av den norra toppen med sin nästan lodrätta bergvägg, de gigantiska lövverken nedanför bergen och den bedårande utsikten över Hanöbukten. Skaplig semesterkagge förresten.
 
I trakterna runt Kivik fanns det mängder av äppelodlingar. Det som slog mig var att träden hölls väldigt beskurna och låga, undrar om det beror på att det ska vara lättare att plocka av frukten?




Simrishamn var en mysig liten stad där vi fikade och åt en av många semesterglassar.


Vårt bed and breakfast hade varit en gammal cykelverksatd och innehöll bara tre rum. Det var jättebra standard på rummen, bland annat  med egen dusch och toalett samt kylskåp. Tomten var också trevlig och det fanns många ställen där man kunde sitta och mysa.

Vi hade en fullständigt underbar kväll tillsammans med Anders Hane. Tyvärr blev det inte fler kort tagna under onsdagskvällen i Ystad, men vi åkte tillbaka på torsdagen.
 
Torsdag 26 juli
Den här dagen skulle bli vår stora stranddag i Skåne. Vi lånade två cyklar av äldre modell där vi bodde och cyklade de knappa två kilometerna till stranden nedanför Backåkra i Hagestad naturreservat, beläget mitt i mellan de mer kända baden Sandhammaren och Löderups strandbad. Det var verkligen supermysigt (undrar förresten hur många gånger jag använt ordet mysigt i det här inlägget hittills?).
 
Vi låg och solade ganska många timmar, Helena passade på att bada också. Sedan bestämde vi oss för att gå på stranden bort mot Sandhammaren. Vi gick och vi gick och vi gick och insåg snart att strändarna här nere runt Sveriges sydvästkust är hur långa som helst. Medan vi gick där blev jag uppmärksammad av min älskling på en man som badade helt naken. Ingenting egentligen att lyfta på ögonbrynen åt, men när jag tittade mig omkring såg jag nakna människor precis överallt. Vi fortsatte i många hundra meter och det tog inte slut på nakenheten. Jag betraktar mig själv som mer fördomsfri än snittet av svenskarna, men kände mig ändå lite provocerad. Att man vill bada naken kan jag förstå, men jag har svårare att se vitsen med att gå omkring nakna. Är det bara en grej? De säger säkert själva att det är det mest naturliga, men varför har de i så fall kläder på sig annars när inte vädret kräver det? Hur som helst vet jag nu i efterhand att det är en av landets mest kända nudiststränder, eller det kanske kallas naturist numera.
 
Under eftermiddagen ägnade vi oss åt att utforska de närmaste omgivningarna. Bland annat var vi och fikade på ett mysigt(!) café som heter Backagården inte långt ifrån där vi bodde. Förutom själva caféet hade de en liten presentbutik, en klädbutik samt någon form av utställning av diverse gamla möbler och föremål. Byggnaden bestod dels av ett gammalt hus, dels av ett växthus och lägg därtill en lummig, skön och avslappnande trädgård.
 
På kvällen åkte vi in till Ystad igen, denna gång utrustade med kameran. Vi åt på en kinarestaurang innan vi flanerade runt lite i den fina lilla staden. Vi gick tillbaka till platser som Anders visat oss dagen innan, bland annat det otroligt välbevarade klostret som ligger mitt i staden. En annan väldigt speciell sak med Ystad är att de har en hornblåsare som blåser i sitt horn från kyrktornet varje kvart mellan klockan 21.15 på kvällen och klockan 01.00 på natten. Det är en gammal tradition, förmodligen från 1700-talet, och när Anders först berättade om det, trodde vi först att det var något mekaniskt men det är alltså en människa som har det som jobb att blåsa i det långa hornet. Historien bakom allt detta är att det fanns en väktare som förr i tiden höll koll på staden och blåste i sitt horn för att meddela invånarna ifall det förelåg någon fara, exempelvis en brand. Tornväktaren blåser i sitt horn i alla fyra väderstrecken, en signal kvart över, två signaler halv, tre signaler kvart i och fyra signaler på hel timme. Vi lyckades till och med få hornblåsaren, eller tornväktaren som det egentligen benämns, att vinka tillbaka till oss när vi vinkade till honom. Läs gärna mer om tornväktaren här >>
 
Ystad är ju också väldigt förknippat med Kurt Wallander. Det har spelats in otaliga filmer i staden om polisen som skapades av Henning Mankell. Sommartid ordnas det till och med speciella sightseeingturer med en gammal brandbil som kör runt och visar platser från filmerna.
 
När vi kom hem på kvällen satte vi oss ute i trädgården och löste korsord i skenet av en allt lägre stående sol som till sist försvann ner bakom horisonten långt bort i det platta landskapet. Obeskrivligt vackert.
 

Vi hade inte långt till den underbara stranden med den vita finkorniga sanden.
 

Jag lyckades somna och då passade älsklingen på att ta en bild. Trots att jag sover ser jag ut som om jag ligger i givakt. Konstig kille.
 

Jag brukar ju göra en sån här kärleksförklaring i till Helena i sanden när vi är i Egypten, bland annat har jag haft det som profilbild på Facebook i flera år. Här kom det en våg och suddade ut mitt hjärta precis när jag stod och fotograferade det. Tilläggas bör att den våg finns inte som kan sudda ut kärleken till min hustru.


Vi tog en promenad bort mot Sandhammaren och stranden var hur lång som helst.


Efter en stund hamnade vi på flera hundra meter strand där alla badande var spritt språngande nakna.


På grund av min vattenallergi kan jag ju inte bada och temperaturen var näppeligen över 20 grader, men jag tyckte det var skönt att gå i strandkanten och låta vattnet svalka mina smalben.


Backagården var fantastiskt mysigt och här ser ni sju bilder därifrån.



Ystads gator var väldigt charmiga och det kändes som en riktig småstadsidyll som ändå inte var för liten.


En gammal brandbil körde guidade turer som besökte platser som figurerat i Wallanderfilmerna.


Det gamla Gråbrödraklostret från 1267 är till stora delar bevarat. Utanför finns bland annat en rosenträdgård och en örtagård.


På en stor skylt på klostret får man också veta hur man skall leva.


Politiken i små städer brukar ju betecknas som en ankdamm ibland. I Ystad hade de till och med en riktig damm för ankorna mitt i staden.


En av Ystads mest berömda affärer: Bäckströms hattar, dit många hattbärande kändisar åker för att köpa sina huvudbonader.


En typisk vy från Österlen. Mjuka böljande kullar, inte sällan med betande kossor på.

I väster, sett från vårt boende, var det ett annat typiskt skånskt landskap. En vidsträckt slätt och vi njöt av att se solen försvinna ner borta i horisonten.
 
Fredag 27 juli
Vår vistelse i Skåne på underbara Österlen hade redan nått sitt slut och vi satte oss i bilen på fredagsförmiddagen för att bege oss norrut. Vi hade ingen brådska och delmålet var Linköping där vi hade bokat ett hotellrum.
 
Vi inledde med att ta några mindre vägar för att köra igenom Tomelilla. Den lilla orten är kanske mest känd för att Hasse Alfredsson kom härifrån och i Tomelilla spelades många av Hasse & Tages filmer in. Deras filmer hade dessutom alltid världspremiär på biografen Rio i just i Tomelilla. Vi passerade passande nog som hastigast Hasse & Tage-muséet som finns i staden och där gällde det att vara på sin vakt. En liten blinkning och man hade missat muséebyggnaden som var väldigt liten.
 
Därefter bestämde vi oss för att återse Haväng. Eftersom det fortfarande var högsommarväder tog vi med oss en filt och la oss och solade i det underbara naturreservaten några timmar innan vi rullade vidare.
 
Vi hoppade över E4 och fortsatte på mindre vägar. När vi kom upp till Växjö stannade vi för att fika och vi tog en snabbkoll på den staden där jag bara varit en gång tidigare. Sedan iväg igen och vid 21-tiden rullade vi in i Linköping. Det var lönehelg och hotellet låg i stadens absoluta centrum med massor av restauranger runt knuten bokstavligen talat. Vi valde en middag på Harrys innna vi flanerade runt en stund i folklivet för att avsluta med att glutta lite på den tv-sända OS-invigningen.
 

Större än så här är inte Hasse & Tage-muséet i Tomelilla.


Det blev några härliga timmars strandhäng på vid Haväng. Underbart!

I Linköping bodde vi centralt, mitt i smeten och mitt i kroglivet. Den här bilden är tagen från vårt hotellrum ut mot torget där uteserveringarna var proppfulla.
 
Lördag 28 juli
Ursprungsplanen med stoppet i Linköping var att vi skulle ta en halvdagstur på Göta Kanal. Vi ändrade emellertid våra planer då vädret successivt höll på att bli sämre och vi kom på andra idéer att disponera dagen innan vi skulle åka hemåt. Vi bestämde oss för tre olika aktiviteter.
 
Vi startade med ett friluftsmuseum som heter Gamla Linköping. Ett område utanför stan till vilket man hade flyttat massor av äldre hus, gott så. Men det häftigaste med detta friluftsmuséum var att det var så levande. I de gamla husen och affärerna samt på gatorna fanns det människor i tidstypiska kläder som svarade på frågor eller som agerade som om de levde i staden för bortåt 100 år sedan. Många av byggnaderna härbärgerade också muséer. Det fanns exempelvis apoteksmuseum, bankmuseum, skolmuseum och mycket annat. Jag tycker att det var skithäftigt och trivdes verkligen när jag gick omkring bland den gamla bebyggelsen.
 
Därefter åkte vi ut till Flygvapenmuséet. Det var också väldigt värt och vi gick där i många timmar och tittade på mestadels gamla militärflygplan, men också intressanta utställningar. Bland annat fanns det en gedigen utställning om den så kallade Catalinaaffären som följde i kölvattnet av att Sovjetunionen under kalla krigets dagar i början av 50-talet först sköt ner en svensk DC-3:a och sedan ett Catalinaplan som var på uppdrag för att söka det förstnämnda planet. Jag har alltid varit fascinerad av flygplan och här fick jag mitt lystmäte och lite till. Det är märkligt att planen från tidigt 1900-tal överhuvudtaget kunde flyga, men det var nog så att det faktiskt skedde många olyckor också.
 
På väg till vårt nästa och sista mål för resan svängde vi förbi Ljungsbro där Cloetta har sin chokladfabrik och naturligtvis också försäljning. Tyvärr, eller som tur var, kom vi lite för sent och de hade stängt för dagen. Därifrån var det inte långt till Berg och det enorma slussystemet som finns i det lilla samhället, där Göta kanal rinner ut i sjön Roxen. Vi fick se såväl kanalbåtar slussa i de sammanlagt elva slussarna (om jag minns rätt) och det var ett fantastiskt skådespel. De som kom på det här med slussar var ju geniala och de sju nedersta slussarna mot Roxen är en så kallad slusstrappa som jag tror heter Carl Johans slussar efter den första svenska kungen av ätten Bernadotte, Carl XIV Johan. Där är höjdskillnaden hela 18,8 meter, vilket kanske inte låter så mycket men det är verkligen stor nivåskillnad.
 

I gamla Linköping fanns det många muséer som var intressanta, exempelvis ett skolmuseum som av förklarliga skäl intresserade mig ganska mycket.
 

När man gick på gatorna fick man verkligen en feeling av svunna tider.
 

Många agerade i gamla kläder och gjorde sysslor så som de gjordes förr. Här ett par kvinnor som sköter tvätten helt för hand.
 

Djur fanns också, här i form av en kossa.
 

Bankkontor...


...och naturligtvis en polisstation. Där kunde man se hur polisernas uniformer utvecklats under årens lopp.
 

Poliskonstapeln själv var ute och patrullerade på gatorna.
 

Inne i handelsboden fanns det mängder av varor i förpackningar som jag kände igen från att jag var liten.
 

En fin traktor av äldre modell behöver jag i och för sig inte åka till Gamla Linköping för att se. Det finns det ju gott om även i Stallarholmen.
 

Häst och vagn var sättet man kunde ta sig fram på i staden och naturligtvis fanns det musikanter som gick runt på gator och torg för att underhålla.
 

Även om vi missade Cloettafabriken så fanns det även en Cloettabutik i den gamla staden. Modernt godis till relativt gamla och därmed humana priser.
 

Här inne dolde sig massor av spännande historia vad gäller flyg.
 
Mängder av äldre flygplanstyper från tiden runt första världskriget och mellankrigstiden.
 

Med det här planet var Sverige med och hjälpte Finland under finska vinterkriget. Märkningen förbryllade mig, men jag lärde mig att finska flygvapnet också hade svastikan (hakkorset) som sin symbol och därmed hade de deltagande svenska planen detsamma.
 

"Flygande tunnan" skulle ju vara ålderdomlig idag, men var ett modernt militärt flygplan på 50-talet och användes ända fram till 1972. Helena tyckte att det var gulligt....
 

Efterföljaren till Tunnan var J35 Draken som började användas 1960.
 

Efter Draken kom J37 Viggen. Det användes av det svenska flygvapnet mellan åren 1971 och 2005.
 

Idag är det ju JAS 39 Gripen som är svensk militär flygindustris stolthet och här står jag och lite glassigt lutar mig mot ett JAS-plan.
 

I muséet fanns också flera olika helikoptrar. Här står Helena bredvid en stor vertolhelikopter.
 

Jag testade en enklare variant av flygsimulator, vilket inte gick så bra. Den enda gången jag kom upp i luften så slutade det med att jag störtade med nosen rätt ner i backen, men tyvärr han inte Helena få upp kameran i tid. Till mitt försvar ska sägas att det inte fanns några tydliga instruktioner. Däremot fanns en mer avancerad flygsimulator, men till den var man tvungen att boka tid och instruktör.
 

Utställningen om Catalinaaffären var väldigt intressant och här fanns också vraket från DC-3:an som sköts ner av Sovjetunionen i Östersjön 1952. 
 

Saab har ju som bekant också haft biltillverkning och det började i Linköping inom samma företag som tillverkade flygplan. Här är en av de allra tidigaste modellerna, en Saab 92.
 
 
Vid Bergs slussar fick vi bland annat se en kanalbåt slussa nedåt. En otroligt fascinerande syn som ständigt lockade mängder av nyfikna människor som vandrade runt de olika slussarna.

Den så kallade slusstrappan ner mot, eller upp från, sjön Roxen innehåller sju slussar och har en nivåskillnad på 18,8 meter. Här såg vi fritidsbåtar slussa uppåt och jag kan säga att det var ganska stressigt på åtminstone en av båtarna...
 
Sammanfattning
En ganska kort, men otroligt mysig semester. Visst, vi hade maxflyt med vädret vilket säkert förhöjde upplevelsen nere i Skåne. Det är säkert inte lika charmigt när det regnar på tvären. Vi blev så förälskade i Österlen att det är en plats vi snart vill återkomma till och där skulle vi gärna äga ett hus. Vi förstår verkligen varför det är så många skapande människor som bosätter sig där, men det är som jag varit inne på tidigare svårt att förklara exakt vad det är som gör det så fantastiskt. För mig gav i alla fall miljön en behaglig ro i själen och vi är supernöjda med vårt äventyr söderöver.
 
//Steven :-)