Stevens Sanningar

Årets sista fredagsuppdatering och den omfattar två veckor, kommer efter att julen är passerad och nyåret väntar runt hörnet. Dagarna innan jul var som vanligt ganska stressiga på skolan. Det är intensivt in i det sista med mycket som ska fixas och våra elever slutade inte förrän den 21 december, tre dagar innan julafton.

 

Därefter blev det också lite stress för att få allt på plats inför julfirandet. Det är min fru som är klippan i hushållet vad gäller allt från planering, via städning till att förbereda julmaten. Min uppgift är bland annat att handla och en del andra praktiska uppgifter. Under fredagen åkte vi iväg tillsammans för att göra de sista julklappsinköpen och vi åkte till Erikslund i Västerås och hade en mysig dag tillsammans bland alla andra shoppingsugna människor.

 

Dan före dan var det dags att hjälpas åt med den sista finishen här hemma, i vanlig ordning med uppesittarkvällen på TV4 med det obligatoriska bingolottospelandet som lagom avbrott från övriga förberedelser. Och tänka sig, det blev som vanligt ordning på allting till sist...

 

 

Vi firar alltid jul tillsammans med våra barn, deras respektive och våra fyra barnbarn. Varannat år på julaftonen och varannat år på juldagen. Extra kul att Ellinore hade möjlighet att komma "hem" från Paris så att vi blev fulltaliga.

 

Julaftonen flöt på så som vårt julfirande alltid gör. Det är väl kanske det som är grejen med traditioner, att allt är som det brukar vara. I vårt fall innebär det att vi samlas när alla kommer och dricker lite glögg och man installerar sig i de rum där natten ska tillbringas. Sedan blir det Kalle Anka på TV följt av en klassisk julbuffé innehållande sill, köttbullar, prinskorv, skinka, ägghalvor, lax och andra klassiska rätter på julbordet. En liten snaps till sillen blir det också för de som vill, alltid med ett dividerande om vilken snapsvisa som ska sjungas.

 

 

Därefter blir det julklappsutdelning, detta år hade tomten varit här och lämnat sina klappar i förväg men lämnat ifrån sig ett brev till barnen. Vi tar det lugnt under julklappsutdelningen där barnen i lugn och ro öppnar sina julklappar i tur och ordning, en julklapp i taget. Vi vuxna körde för andra året i rad "Secret Santa", en form av julklappsspel där vi köper en julklapp till någon annan vuxen och där givaren är hemlig fram till dess att vi avslöjar oss för varandra. Jag fick en bok jag blev jätteglad för, Guldet, som handlar som när det svenska hopplandslaget vann OS-guld i Tokyo 2021.

 

Under förmiddagen på juldagen åkte alla hem till sitt och lugnet la sig i vårt hus och det blev en kväll framför TVn. På annandagen åkte jag till Eskilstuna och tittade på handboll mellan GUIF och Amo (tyvärr förlust för hemmalaget) och sedan var Ellinore hemma hos oss under kvällen och dagen efter innan vi skjutsade henne till Arlanda då det var dags att åka hem till den franska huvudstaden igen.

 

Jag har jobbat en del (hemifrån) under vardagarna som följt efter julhelgen och tidigare idag har vi uppvaktat vår svärdotter Emelie som fyller år på nyårsafton.

 

Eventuellt återkommer jag med någon form av årssammanfattning, men jag kan i korthet konstatera att det hälsomässigt varit ett skitår för mig. Ont i knät (ett korsband som är skadat), en långdragen hälseneinflammation och sedan den olycksaliga prostataoperationen. När det gäller den sistnämnda så träffade jag äntligen en underbar läkare på Mälarsjukhuset förra veckan. Han var den hittills enda som på allvar fattat vilket helvete jag har och han lyssnade verkligen på min historia. Det är det positiva. Det negativa är att han diagnosticerade mig med total inkontinens och gav mig i princip inget hopp om att detta kan bli bra av sig själv. Jag har fått en medicin som jag ätit nu under tio dagar och som ändå fört mig tillbaka till där jag var innan jag hade min kateter. Han var ändå inte särskilt hoppfull om att den ska hjälpa mig att leva ett hyfsat normalt liv. För att det ska bli verklighet krävs en större operation och inte ens den kommer att få mina besvär att helt försvinna. Det känns oerhört bittert att behöva inse att operationen jag gjorde den 28 september för alltid har förändrat mitt liv till det sämre. Jag som varit van att leva ett aktivt liv med mycket träning och rörelse kan för närvarande inte leva ett vettigt liv...

 

Nu önskar jag alla ett riktigt Gott Nytt År! Ett år som jag hoppas blir bättre för mig än 2023 och väldigt bra för alla er som läser detta. En bra börjar är att leva i nuet, vara tacksam över det man har och framförallt vara snälla mot andra människor.

 

//Steven