Fredagsuppdatering 25 augusti

Årets trettiofjärde fredag och därmed årets trettiofjärde fredagsuppdatering. Jag är glad och nöjd, vilket det finns flera orsaker till men framförallt beror det på vår skolstart och jag återkommer till den mot slutet.
 
I söndags var vi i Stockholm och gratulerade Ellinore som fyllde 24 år förra fredagen. Några jättemysiga timmar tillsammans med alla tre barn och två av våra barnbarn.
 
 
I tisdags kväll styrde jag kosan till Gävle där Hibo Viking gjorde sin fjärde start. Efter segern i debuten hade det blivit två raka galopper och efter tisdagskvällen är det tre raka galoppmisslyckanden. Trots detta fick han sista pengarna i loppet och tjänade 5 500 kr vilket kändes snudd på pinsamt. Han är oerhört kapabel, men måste sluta med fjantet att galoppera. Ny chans i Östersund redan på tisdag, men då tittar jag på loppet framför datorn.
 
 
Jag fortsätter att hitta galenskaper i tidningarna. Den här hittade jag i EskilstunaKuriren/Strengnäs TIdning och den är så himla kul eftersom denna Rolf Pettersson säger att "Jag minns så väl kvällen de vann svenska schlagerfestivalen 1973 med Ring Ring"
 
 
Problemet för denna Rolf som minns "så väl", är att ABBA inte vann med Ring Ring 1973. De kom trea efter Malta (Claes af Geijerstam och Göran Fristorp) och Ann-Kristin Hedmark.
 
Idag meddelade Anna Kinberg Batra att hon avgår som partiledare för Moderaterna och det var naturligtvis väntat. Jag har aldrig riktigt förstått att ett sånt stort parti inte hade bättre alternativ än att välja henne som partiledare för några år sedan, Hon har aldrig övertygat på mig, men Moderaternas stora problem är att väljarna i nuläget inte har någon aning om vilken politik de för. När AKB uttalat sig har hon likt en papegoja mest upprepat att Stefan Löfven ska röstas bort som statsminister. Just detta är väl som att slå in den mest öppna dörr som finns för en moderat och det förstår jag och alla andra väljare, men vilken politik vill egentligen föra? Jag har ingen aning trots att jag är rejält intresserad av politik. Under Fredrik Reinfeldts tid var det glasklart vad partiet ville. Arbetslinjen med sänkt skatt på arbetsinkomster var supertydlig och enkelt formulerad. 
 
Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om AKBs man, David Batra. Han har byggt en hel showhöst på att han är gift med en statsministerkandidat. Nu blir det bråda dagar att anpassa manuset till att elefanten i rummet blivit reducerad till en föredetting, alltid ihågkommen som partiledaren som aldrig fick leda sitt parti i ett val. Bara en sån sak, vilken nesa! Hon sällar sig till Maria Leissner och Håkan Juholt vilka också var partiledare som aldrig fick spela match...
Inledningsvis hintade jag om att jag är glad och nöjd tack vare vår skolstart. Glad och nöjd är egentligen inte tillräckligt starka adjektiv för att beskriva vad jag känner, jag är överlycklig! Det har varit fyra toppendagar och det finns många enskilda faktorer som ligger bakom detta. Den allra viktigaste nyckeln är ju bra och kompetent personal med rätt inställning till både sitt jobb och sina elever. I det avseendet är jag 100 % nöjd med årets laguppställning, de kommer att göra stordåd. En annan sak som sticker ut är det faktum att vi från och med detta läsår har en egen matsal med egenlagad mat. Eleverna är lyriska över matens kvalitet och jag kan garantera att det inte går att hitta bättre skollunch än den som serveras hos oss under ledning av Mattias och Jerry. Magiskt bra! Just idag vill jag inte byta jobb med nån på hela jorden. Bästa eleverna + bästa personalen + bästa maten = bästa skolan!
 
Jag fortsätter att träna varannan dag och det känns löjligt soft. När vi kommer in i september är det dags att öka volymen efter en lugnare period. Hittills har jag tränat 169 pass under 2017.
 
Var snälla mot varandra och ha en trevlig helg!
 
//Steven :-)
 
 
 
 

Fredagsuppdatering 18 augusti

Älskade fredag och dags för ännu en i raden av fredagsuppdateringar. 18 augusti är ett datum som aldrig passerar obemärkt förbi i mitt liv eftersom min yngsta dotter Ellinore föddes detta datum för 24 år sedan. En annan kuriositet är att min fru Helena hade namnsdag den 18 augusti till dess att det gjordes någon namnsdagsreform för ett antal år sen. Hon är fortfarande lack över att de snodde hennes datum :)
 
Förra veckan skrev jag en del om tiden som går allt snabbare när man blir äldre. En grej glömde jag att nämna som jag ofta tänker på. När jag ska tänka exempelvis tio år framåt, då tänker jag samtidigt på var jag befann mig i livet tio år tillbaka eftersom det ger mig en referensram. Det i sin tur leder numera mina tankar tillbaka till min pappa. När jag exempelvis var i 15-årsåldern 1977 och fanatiskt sportintresserad och följde allt som fanns att följa på TV och radio, då drog han ofta fram hur fantastiskt framgångsrikt Sverige var i London-OS 1948. Han var förvisso fullt medveten om att andra världskrigets härjningar bidrog till Sveriges framgångar i OS, men jag kunde för mitt liv inte fatta att han tjatade om något som hände för så längesen. Tar vi exemplet 1977 så hade det faktiskt gått 29 år vilket var en evighet för en 15-åring. Nu är jag likadan. Jag kan dra upp OS i Montreal 1976 eller Canada Cup samma år. Eller berätta om Ingemar Stenmarks parallellslalombatalj mot Gustavo Thöni i Val Gardena 1975. Och så vidare. Det har ju för bövelen gått 41-42 år sedan dess.... min pappa hade alltså kunnat få snacka om OS i Berlin 1936 för att ligga på samma nivå där jag ligger idag. Time flies!
 
 
Det svenska språket och media är något som alltid intresserat mig. Jag har haft många idoler inom TV, radio och tidningarna genom årens lopp, framförallt när jag var yngre. Därför är det så beklämmande att se hur språkligt svaga dagens "journalister" som jobbar i etermedia och dagspressen är. Fakta verkar inte heller vara så noga och jag undrar allvarligt vad det är för stureplanswannabes som står för den enormt viktiga funktionen som en fri press ändå är i en demokrati. Jag ser mängder av språkliga grodor (inte bara de/dem och var/vart), och den här gången tänkte jag börja med att lyfta fram SVT Text, det vill säga gamla hederliga Text-TV. Som jag älskade denna funktion en gång i tiden, men det har bara blivit sämre och sämre och sämre. Där verkar de ha noll faktakoll och noll kunskap. För mig är det fine att inte alla kan allting, men har man valt att jobba som journalist eller liknande för att sprida nyheter då har jag som medborgare och konsument rätt att ställa krav. Så här meddelade SVT Text att bandylegendaren Göran "Dallas" Sedvall gick bort förra helgen.
 
 
Då hör det till saken att "Dallas" aldrig spelat i Mjölby och östgötalaget har aldrig spelat i bandyallsvenskan, ännu mindre i en SM-final. Det är ju inte ens nära! Var hittar de sina lögner? I ett TV-spel? I en proteindryck? I en Kalle Anka-tidning? I ett flingpaket? Över en latte på ett hipstercafé på Södermalm?
 
Det är inte bara på sportsidorna som det slarvas. Den märkliga ubåtshistorian i Danmark blir ännu märkligare med tanke på att den där Madsen hade lamor på ubåten... De var tydligen släkt med några också... OMG!
 
 
Ett nytt medialandskap verkar också kräva att vara först med alla nyheter. Jag antar att de som jobbar med webbnyheter lägger upp ett antal alternativa nyheter för att sedan blixtsnabbt publicera den versionen som stämmer med verkligheten. Webbredaktören på Dagens Nyheter tryckte tydligen på fel knapp förra lördagen när Usain Bolt skadade sig under stafetten 4 x 100 meter i VM där han och Jamaica tvingades bryta. Jag tycker det är så sjukt pinsamt dåligt. Tacka fan för att texten behöver uppdateras...
 
 
Förra lördagen var det speedway i Målilla. En tävling ingående i VM-serien eller vad det nu kallas. Jag har varit rejält intresserad av speedway, men har sedan länge vänt sporten ryggen. Orsaken är hur man exponerar kvinnor under sina evenemang. För mig är det fullständigt kvinnoförnedrande och att Riksidrottsförbundet tillåter ett av sina specialförbund att exponera kvinnor som sexobjekt är ren och skär skandal, i synnerhet när RF jobbar med jämställdhet som ett av sina viktigaste områden. Dubbelmoralen stinker!
 
 
För ett par veckor sedan fick jag ont i en tand, eller snarare under en tand som varit rotfylld ett par år. Tyvärr har den till och från varit infekterad och jag tvingades till en penicillinkur för att få bukt med den mest akuta smärtan och infektionen. Igår var jag hos min tandläkare för ett besök där jag trodde vi skulle diskutera hur vi skulle få bukt med detta. Det slutade med en minioperation under en timme där jag med hjälp av tre(!) bedövningssprutor kunde låta tandläkaren skära upp tandköttet och från sidan och underifrån ta bort den infekterade roten. Det är precis så äckligt som det låter, men nu känns det ganska bra trots att jag verkar ha några decimeter sytråd i munnen.
 
Veckan på skolan har varit kanon! Det känns så himla bra och jag vet att vi kommer att flytta fram våra positioner rejält det här året. Jag berättade förra veckan om att vi har många nya medarbetare och dessa, tillsammans med gänget som är kvar, kommer att göra stordåd det här läsåret. Jag är lyckligt lottad som får möjlighet att jobba tillsammans med så vitala och "gåvilliga" människor.
 
 
I övrigt är jag fortfarande inte på topp. Letar efter harmonin och lugnet i mig själv. En sak som definitivt hjälper mig att hitta friden ibland är våra hundvalpar som blir sju veckor på måndag. Det är den bästa medicinen som finns att ta tio minuter och bara lägga sig på golvet och gosa med dessa underbara varelser.
 
 
Efter att jag slagit i bromsen vad gäller träningen så är jag inne i en period just nu där jag tränar varannan dag. Sedan förra fredagsuppdateringen har det blivit fyra pass och det känns hyggligt. Jag har lite småskavanker här och där, men inte värre än att jag kan träna vidare. Planen är att hålla den frekvensen augusti ut och sedan börja träna åtminstone fem pass per vecka.
 
Jag avslutar med musik, nämligen Jag trodde änglarna fanns med Kamferdrops. Den här låten har ju en nonsenstext som nästan skulle kunna skrivas i en förskoleklass, men det är något som gör att den kryper in under skinnet. Jag påstår inte att den är bra, verkligen inte, men den fastnar som tuggummi och jag vet inte var jag ska spotta ut tuggummit. Det är ju en cover på en låt som Kikki Danielsson spelade in tillsammans med det norska dansbandet Ole Ivars 1999. Den versionen kröp inte in under skinnet....
 
 
 
Trots att jag varit lite elak i min fredagsuppdatering (mot journalister, låtsasjournalister, speedwaysporten, Kikki Danielsson och kanske någon mer) så vill jag uppmana alla er att vara snälla mot varandra. Nu lägger vi Barcelona och Åbo till städer där ondskan fått alldeles för stort utrymme. Jag önskar alla en riktigt trevlig helg!
 
//Steven :-)

Fredagsuppdatering 11 augusti

Fredag igen och skriver som jag faktiskt brukar skriva varje år, nämligen att fördelen med att semestern är slut och man börjar jobba igen är att man uppskattar fredagarna så oerhört mycket mer.
 
Det har varit ganska stressiga dagar under veckan. Mycket som ska vara på plats när lärarna är tillbaka i skolan nästa vecka. Jag bedömer att vi ligger hyggligt till, inte så långt framme som jag önskat men absolut ingen fara. Fast jag har träffat personalen redan idag då deras arbetsår började med att jag och mina biträdande rektorer arrangerade en kickoff. Av flera skäl körde vi ett relativt lågbudgetalternativ, men från min horisont blev det ändå väldigt lyckat. Hoppas personalen känner detsamma. Vi hade scoutat upp en underbar badplats i Stjärnhov, en liten ort belägen mellan Sparreholm och Gnesta. Där fick vi också tillgång till ett servicehus och vi bestämde att träffas mellan kl13-20. Vi fick en av sommarens finaste dagar och fokus lågt helt och hållet på att umgås och lära känna varandra vilket är extra viktigt för oss i år då vi har nio nya medarbetare i personalgruppen.
 
 
Det blev olika övningar på det temat (att lära känna varandra) och mycket tid bara till att umgås och prata i solskenet. Ett roligt och spännande inslag var att alla hade fått välja en låt som de skickade till mig. Vi spelade låten, man gissade vem som valt den och när det var avslöjat fick låtväljaren berätta varför hen valt just den låten. Det var rejäl spridning på genrer och artister och det var oerhört intressant att ta del av historierna bakom låtvalen. Jag hade också valt en låt till denna aktivitet och mitt val föll på Starkare än ord av Peter LeMarc. Den sången hade stor betydelse för mig och min älskade hustru under en period i livet (1997-99) när jag mådde väldigt dåligt och allt var nattsvart. Vi lyssnade ofta på den tillsammans och det var som om Helena talade till mig genom LeMarcs text.
 
"Jorden själver, marken gungar
Så många timmar kvar till morgonen
Men du orkar inte springa mer
Orkar inte fly igen
 
Ge inte upp låt ingen slå dig
Du är större än du tror
Va inte rädd du har ett löfte
Så mycket starkare än ord
 
Du bär ett ok på dina axlar
Du bär en skuld som inte tillhör dig
Och tvivel siktar mot din tinning
Så höj din blick och se att du har mig
 
Dina våndor ska snart lätta
Så ge din själ en smula ro
Du har ett språk du inte känner
Så mycket starkare än ord"
 
 
Vi bjussade på kaffe och dryck under dagen och avslutade med att grilla på kvällen. Vi hade köpt in råvarorna själva och allt blev så mycket mer genuint och äkta än att vara på en dyr konferensanläggning. När personalen åkt tillbaka till Malmköping med bussen var det tre nöjda skolledare som tog hand om disk och annat efterarbete.
 
Jag känner starka positiva vibbar inför läsåret där eleverna börjar nästa tisdag (22 augusti). Vår laguppställning på personalsidan är spännande med olika kompetenser, personlighetstyper och erfarenheter. Jag tror väldigt mycket på det gänget och ska göra mitt yttersta för att leda på bästa sätt.
 
I min förra fredagsuppdatering lovade jag att återkomma till det här med att tiden går så fort. Jag tror det dröjde till för kanske tio år sedan innan jag fattade vad det beror på att man tycker tiden går snabbare och snabbare. Det är ju så enkelt som att varje dag, vecka, månad, år är en allt mindre andel av längden på det liv man levt. Klart som tusan att ett år var en evighet när man var tio, då var det ju en tiondel av ens liv. En tiondel av mitt liv idag är 5½ år och tacka tusan för att ett år bara susar förbi. 
 
När jag fyllde 50 infann sig ett lugn som jag tyckte var väldigt behagligt. Inte så att det hände från en dag till en annan, men det växte fram en inre trygghet som åtminstone jag bitvis hade saknat tidigare. Nu har det gått ytterligare drygt fem år och då kommer andra existentiella funderingar upp i huvudet. Jag inser att jag rimligtvis har levt en bit mer än halva mitt liv och att ålderdomen faktiskt närmar sig även om det dröjer innan den står och knackar på dörren. Jag kan inte påstå att det är en bra känsla, men jag måste acceptera den och varje dag försöka göra mitt bästa av just den dagen. Det går inte skitbra varje dag. Det går oftast hyfsat, ibland bra, någon gång superbra och tyvärr inte alls ibland. Nåja, även om jag skulle vilja stoppa tiden är sanningen en annan, den snurrar allt snabbare och jag tänker kämpa vidare med att hitta ett accepterande lugn i detta faktum.
 
Att bli farfar och morfar är ett tydligt tecken på att man blivit äldre. Jag har hittills begåvats med fyra underbara barnbarn, vilka är väldigt olika till sättet. Det är berikande och jag är glad att de har kloka föräldrar som kan vägleda dem på bästa sätt, men också då det behövs ta hjälp. I mitt jobb ser jag så många trasiga barn och ungdomar och de insikter jag fått genom utbildning, litteratur och erfarenheter har förändrat min syn på barn med bortåt 180 grader. Alla barn är värda maximalt med villkorslös kärlek och viktigast av allt är hjälpa dem att bibehålla sin nyfikenhet, sin tro på sig själva och en grundmurad självkänsla. Därmed inte sagt att det ska vara kravlöst, tvärtom så gör så kallade curlingföräldrar sina barn en stor otjänst. Men som vuxen måste man välja vilka strider som är värda att ta och framförallt måste man hela tiden tänka sig in barnets situation utifrån dess förutsättningar och dessa förutsättningar skiljer sig massor från barn till barn.
 
Ämnet barn får mig osökt att tänka på ett av mina barnbarn som ännu inte lärt sig säga bokstaven R. Den här lilla dialogen utspelade sig för en dryg vecka sedan mellan mig och barnbarnet.
 
Jag: "Hur är det?"
Barnbarnet: "Det är bla."
Jag: "Är det bla?"
Barnbarnet: "Nej, det är bla sa jag ju!"
 
Åh vad jag älskar mina barnbarn!
 
En snackis i sportens värld förra veckan var det allsvenska fotbollsmötet mellan Hammarby och Häcken. Det finns ju alldeles för mycket inom fotbollen som är fjantigt, larvigt och ovärdigt en sådan stor idrott. Det största problemet är ju filmningar och fejkade skador, något som skulle vara en baggis för FIFA och UEFA att få bort genom kraftiga sanktioner i form av avstängningar och böter med hjälp av videogranskningar i efterhand. Hur som helst finns det ett "gentlemen's agreement" inom fotbollen som innebär att om lag A har en spelare som ligger skadad, då skjuter lag B ut bollen över sidlinjen. När spelet återupptas spelar lag A bollen tillbaka till lag B som faktiskt hade bollen när "skadan" (observera citationstecknet!) skedde. I den där matchen mellan Hammarby och Häcken inträffade detta då Häcken spelade ut bollen vid en hammarbyskada. Häcken fick emellertid inte tillbaka bollen när spelet kom igång utan istället gjorde Hammarby mål på anfallet. Alla fotbollssupportrar rasade mot detta tilltag, jag såg till och med bajenfans som var kraftigt kritiska, och menade att det var osportsligt. Jag har dock en annan uppfattning och det förvånar mig att inte fler tänker samma tanke, men det beror väl på att de flesta är så insnöade i att det ska vara som det alltid har varit osv.
 
 
Eftersom vi snackar elitidrott så snackar vi big business. Det är ju rent löjeväckande att man inom elitidrott blandar friskt mellan formella regler nedskrivna i en regelbok och hitte-på-regler. Dessutom så förstärker ju bara otyget med att spela ut bollen vid "skada" att filmningarna är en accepterad del av spelet. Jag utgår ifrån att domaren stoppar spelet om skadan är allvarlig annars ska det fortgå till dess att det blir ett naturligt spelavbrott. Blanda inte in påhittade "regler" som ska skötas av spelarna själva i ett spel som kräver riktiga regler vars efterlevnad hanteras av domarna som dömer matchen.
 
Från detta är kanske steget till friidrotts-VM så stortJustin Gatlin detroniserade Usain Bolt som världens snabbaste 100 meterslöpare i och med att han (Gatlin) vann VM-finalen. Amerikanen möttes med burop varje gång han visade sig på stadion och massor av människor har uttryckt sin avsky över hans vinst. Varför då? Jo, han har varit avstängd för dopning två gånger (olika substanser) och många tycker att det är fel att han får tävla. Ja, det tycker jag också utifrån att jag tycker att dopning med alla former av tillväxthormoner, eller exempelvis epo inom uthållighetssporter, ska innebära livstids avstängning. Men nu ser ju inte regelverket ut på det sättet. Gatlin är sedan länge fri att tävla, han har avtjänat de straff han dömts till och då tycker jag att han borde få tävla i fred. Jag blir mer och mer uppgiven och upprörd över hur korta tankekedjorna är hos människor, framförallt de som spyr ut sin galla i sociala medier vilka till stor del är samma pöbel som sitter på läktarna och buar.
 
 
Nackdelarna med sociala medier har jag ju varit inne på i flera fredagsuppdateringar på slutet och egentligen är det väl bara att gilla läget. Men alla ni som ondgör er över Donald Trump ska förstå att han aldrig blivit president i USA utan sociala medier och med det vill jag säga att en sådan farlig ledare, tillika ärkepajas, mycket väl skulle kunna bli högsta ledare i en helt vanlig västeuropeisk demokrati, exempelvis Sverige. Detta skulle aldrig ha varit möjligt för sådär 30 år sedan, innan hela mediemarknaden blev rena vilda västern.
 
Å andra sidan förändras tiderna. Se nedanstående klipp så förstår ni att det funnits en tid då även två statsägda public service-kanaler i TV framkallar stress.
 
 
Mitt veckolånga träningsuppehåll jag annonserade i förra veckans fredagsuppdatering höll inte. Fyra dagar stod jag ut, men sen tränade jag och det har jag gjort ytterligare en gång den här veckan. Varannan dag är planen nu ett tag framöver innan jag trappar upp igen.
 
Jag avslutar som vanligt med att tillönska en trevlig helg samt att påminna om att ni ska vara snälla mot varandra. Ondska har vi ändå så det räcker och blir över på den här sjuka planeten.
 
//Steven :-)