Fredagsuppdatering 29 december 2017

Dags för årets sista fredagsuppdatering. Jag siktar på att publicera några olika årssammanfattningar i separata blogginlägg, men det hänger helt och hållet på om jag hinner och orkar.
 
Veckan har ju innehållit julhelgen. Vi har kommit in i en turordning där våra barn och deras familjer kommer till oss på julafton vartannat år och på juldagen vartannat år. I år var det juldagen som gällde för vårt firande vilket innebar att jag och älsklingen var ensamma hela julafton, åtminstone till halvtio på kvällen då Ellinore och Calle kom hit för att hinna umgås lite och sova här. Det var en annorlunda känsla att vara ensamma under julafton, men vi hade väldigt mysigt.
 
Under juldagen anslöt våra övriga barn tillsammans med sina respektive och våra fyra barnbarn. Det blev desto livligare i huset och alla var så glada hela dagen. Vi åt sedvanlig julmat vilken jag tror uppskattades av alla. Jag gick som alltid bananas på den inlagda sillen och även om jag gillar mycket av den andra maten så skulle jag troligen kunna nöja mig med enbart inlagd sill... crazy kille!
 
 
Efter lite fika fick vi sedan besök av tomten. Det var naturligtvis uppskattat och efterföljande julklappsutdelning gick civiliserat till. Barnen var så duktiga där de turades om att öppna julklapparna och det fick bara öppnas en julklapp åt gången, då var det fokus på det barnet som öppnade sin klapp. Jag har varit med om kaosartade julklappsöppningar där det bara rivs och slits upp saker till höger och vänster och där barnen inte har någon som helst aning om vem de fått julklappen av. När barn får riktiga förutsättningar av oss vuxna att lyckas, då har de en fantastisk förmåga att också göra det. Vi vuxna köper inte julklappar till varandra vilket är enormt skönt, men jag och Helena fick en årsalmanacka med underbara bilder på alla våra fyra barnbarn. Den insats vi gör sedan några år tillbaka istället för att köpa julklappar till våra vuxna barn, är att skänka lite pengar till välgörenhet och i år får respektive familj själva bestämma till vilken organisation de vill att vi donerar en slant.
 
 
Resten av kvällen ägnade vi åt sällskapsspel. Bland annat spelade vi Helt överens och det är galet roligt. Jag kan avslöja att Helena och jag inte alltid är helt överens trots att vi varit tillsammans i mer än 37 år...
 
Under annandagen var jag och tittade på handboll mellan Guif och Ricoh, en väldigt rolig match för övrigt. Jag hade ett par extrabiljetter vilket gjorde att Fredrik och Sixten följde med. Dessutom var Jonas och Adrian också där. Hoppas att killarna blir lika intresserade av idrott som sina pappor och sin farfar/morfar. Härligt att kunna göra saker tillsammans över tre generationer.
 
 
I onsdags åkte vi till Erikslunds köpcenter utanför Västerås och mellandagshandlade. Vi behövde inget speciellt, men tycker det är kul att gå runt i affärer. Att det blev just Erikslund den här gången berodde framförallt på att det finns IKEA där och det är ju ett ställe man gärna besöker :) Hur som helst blev det några trevliga timmar och dessutom en del shoppande. Jag köpte ett gäng tröjor, någon skjorta och ett par nya skor - allt på rea! På IKEA köpte vi lite smått och gott, bland annat köpte jag en ny cykelhjälm. Tilläggas bör vad gäller cykelhjälmen att jag inte behövde montera ihop den själv...
 
 
Vi hade tänkt att äta i köpcentret men klockan gick alltför snabbt och vi hann inte tyvärr. Då bestämde vi oss för ett stopp på vägen hem och bland några snabbmatsalternativ stannade vi på Max i Eskilstuna. Ni som hängt med i mina fredagsuppdateringar vet att jag hade en årslång bojkott av McDonalds efter ett antal besök där bemötande, service, väntetid, renlighet, matkvalitet osv varit under all kritik och detta vid ett flertal olika restauranger. Bojkotten tog slut i somras och sedan dess har vi ätit en gång på Donken och det var i stort sett samma bedrövelse som tidigare. Med den erfarenheten var det intressant att äta på Max, en kedja jag inte besökt på många, många år. Den tidigare och lite löjliga invändningen jag haft är att jag tyckt att de haft lite för mycket dressing på burgarna, men det lyxproblemet var jag beredd att hantera. Kort och gott kan jag sammanfatta besöket på Max med att just den restaurangen slår alla McDonalds jag ätit på med hästlängder. Utklassning! Det var rent, trevligt bemötande, välstädat överallt (inkl toaletterna), goda burgare som var nygjorda, krispig pommes som var nygjord, det gick rimligt snabbt, informativt och fräscht där skräpet skulle slängas osv. Max-McDonalds 100-0!
 
Igår åkte vi på kryssning tillsammans med våra döttrar Marie-Helene och Ellinore samt deras respektive, Jonas och Calle. Inga barn utan läge för lite vuxenparty. Det var jättetrevligt och vi hade roligt på vår första kryssning sedan slutet av juni. Lite otur dock att det var ganska få gäster på båten och att maten, som egentligen var bra, var kall och det tog extremt lång tid att få äta tre rätter. Nöjet var inte heller det allra bästa, men pianisten Mattias Strömberg var duktig och sympatisk. Trots dessa små anmärkningar hade vi mysigt och det var ett bra avbrott i vardagen. Kul också att träffa några vänner irl som jag inte träffat på flera år, roligt att ses Linda, Sanna och Fredrik.
 
 
Det var en sammanfattning av veckan som gått. Jag har egentligen mängder av saker att reflektera kring och som skulle passa här, men precis som när jag ställer en fråga till någon och jag måste vara beredd att ta hand om svaret så måste jag vara redo att ta hand om eventuella reaktioner på det jag skriver. Det är jag inte i nuläget utan återkommer när jag tycker det är ett bättre tillfälle. För dig som läsare är det naturligtvis irriterande med såna små hintar, men jag lovar att det inte är några överdrivet stora saker som jag undviker att dryfta just nu.
 
På tal om att prata och dryfta saker, så hörde en vän och tidigare kollega av sig till mig strax före jul och tyckte att vi borde ses för att bolla sånt som tillhör livet i stort, men också sådant vi har gemensamt i våra jobb. Detta bland annat efter att vi sprungit på varandra på en parkering för några veckor sedan. Jag har inte hunnit fånga den bollen och det erbjudandet ännu, men blir oerhört glad när vänner faktiskt visar sig vara just vänner.
 
Före och under julhelgen var det typ en miljoner julhälsningar i sociala medier. Jag gjorde som många andra, det vill säga önskade God Jul på Facebook, Twitter och Instagram. Jag skulle verkligen vilja respondera alla vänner som den vägen önskar God Jul och nu det mer aktuella Gott Nytt År, men det är ju fullständigt omöjligt. Det blir lite slumpartat vilka som får ett gillande och en eventuell kommentar tillbaka. Om någon av er har undrat så finns det ingen bakomliggande värdering ifall jag inte lajkat just din hälsning. Däremot har jag, ända sedan jag skaffade Facebook för drygt åtta år sedan, som princip att skriva ett tack till alla som gratulerar mig på min födelsedag. Jag brukar få någonstans runt 400-500 grattishälsningar och det tar faktiskt flera timmar att skriva ett tack till alla. Hur jag gör när jag fyller år om elva dagar får jag bestämma då, det kanske bara blir ett kollektivt tack till alla som grattar. Jag är fullt medveten om att hela det här stycket har verkligen handlat om ett I-landsproblem.
 
Träningsfritt under hela julhelgen har följts av två träningspass onsdag-torsdag. Målet är att hinna med ett pass imorgon för att kunna landa på prick 230 träningspass under 2017. Jag väger mig varje vecka och trots all träning har viktkurvan gått åt fel håll den sista tiden och efter julhelgen är det typ all-time-high. Jag vet exakt vad jag behöver förändra för att få till en önskad viktminskning och det blir min utmaning under 2018. Eftersom jag tränar så otroligt mycket förstår ju alla att det handlar om vad (och hur) jag äter och dricker.
 
Därmed passar jag på att önska alla ett riktigt Gott Nytt År, ett år då jag ska försöka bli ännu snällare och jag hoppas att just du också strävar efter att vara snäll och god. Om det blir ett år som jag fortsätter med mina fredagsuppdateringar står fortfarande skrivet i stjärnorna, men det märker ni redan nästa vecka. Du kan eventuellt påverka mitt beslut genom att rösta på min facebooksida (där jag länkat till denna fredagsuppdatering) om jag ska fortsätta med fredagsuppdateringar eller inte.
 
//Steven :-)

Fredagsuppdatering 22 december 2017

Fredag två dagar före julafton, eller dan före dan före dopparedan. Vad roligt det ser ut i skrift att skriva dopparedan, det kan ju läsas som "doppa redan" och sett ur den synvinkeln kanske jag borde skrivit dopparedagen. Det ser ut att bli en jul utan snö och för min personliga del gör det ingenting, men då tänker jag bara ur bekvämlighetssynpunkt. Självklart är det mer stämningsfullt med ett vitt snötäcke och jag tror att i stort sett alla barn föredrar en vit jul. Det här vädret följer emellertid bara det mönster som jag tycker mig se i en tydlig förskjutning av årstiderna. December är snudd på en höstmånad...
 
Veckan som gått har vi rundat av höstterminen på skolan. Vi hade avslutning i onsdags och jag tror sällan att jullovet kommit lägligare för såväl elever som personal. Själv har jag ju en vanlig semestertjänst så i den bemärkelsen har jag inte jullov. Men som chef jobbar jag betydligt mer än 40 timmar de flesta veckorna under året och reglerar själv min arbetstid varför det passar bra även för mig att dra ner lite på takten under lovet. Planen är att inte åka till skolan förrän den 3 januari, men jag har en hel del jag kommer att jobba med här hemma när andan faller på.
 
I lördags var vi på besök i Gula Industrihuset i Stallarholmen, eller snarare hos Drömfabriken som traditionsenligt sjöng in julen. Naturligtvis var den största anledningen att vi pallrade oss dit, att Ellinore skulle vara med i föreställningen. Hon skulle både vara konferencier och vara med och sjunga. Jag är så himla glad att vi åkte dit. Det var en härlig blandning av artister, där de yngsta var ungefär 10 år och de äldsta (åtminstone bandet inräknat) 50+. Jag fick dessutom se en ny favorit, nämligen flöjtisten Kim Persson som i sin ägo har 52(!) blockflöjter om jag minns rätt. En riktgt skön entertainer. Maximalt med beundran, kärlek och respekt till Stefan Seidel och Lotta Bergil som skapar dylika musikevenemang med ojämna mellanrum. Ni är grymma!
 
 
 
 
På tal om Ellinore är jag sjukt avis på henne. Hon har nämligen varit på en förhandsvisning av filmen Ted - För kärlekens skull. Filmen om älskade Ted Gärdestad som har premiär den 3 januari. Enligt min dotter är den fantastiskt bra vilket inte förvånar mig ett dugg med tanke på Teds levnadsöde, listan av bra skådespelare (vår nästa stora svenska stjärnskådis Adam Pålsson i huvudrollen) samt Teds fantastiska musik. Kul detalj förresten, Lotta Ramel spelar sin egen mamma i filmen. Jag kan (nästan) allt om Ted Gärdestad och den här filmen ska ses... så snart det bara går!
 
 
Igår var vi i Eskilstuna för att handla de sista julklapparna. Vi har, precis som många andra, koncentrerat våra inköp till nätet. Det är på sitt sätt en ganska tråkig utveckling, men ack så smidig. Jag är ändå förtjust i att vara ute i julhandeln och trängas med andra människor, i synnerhet då allt viktigt redan är inköpt och en bara kan knalla runt och insupa julatmosfären. Som idag då jag var i ett par matvarutaffärer och gjorde några kompletteringsköp. Jag skrev ju för ett par veckor sedan i min fredagsuppdatering om hur jag tycker att det är kul ibland och jobbigt andra gånger att träffa bekanta i affären. Idag var en sådan dag där det bara kändes avslappnat och trevligt. Jag träffade flera vänner som jag inte träffat på länge och jag kom ännu en på att jag faktiskt saknar vänner att umgås med ibland. Några av er som jag träffade idag tror jag läser detta och ni ska veta att det var jättefint att ses igen. Troligtvis ger jag mig ut i julhandeln även i morgon för att njuta(!) av den allra sista julstressen.
 
Den här veckan har jag tagit tag i träningen igen. Det är möjligt att jag trotsar min sjukgymnast och hennes rehabdirektiv en smula, men jag har sprungit tre gånger. Samtidigt sköter jag mina rehabövningar och totalt har jag varit på gymmet och tränat sex dagar i sträck sedan förra fredagsuppdateringen. 227 pass hittills under 2017 och jag tror att jag når 230-strecket innan nyårsklockorna klingar ut och förkunnar att året är slut. Impad av mig själv och min träningsflit under året.
 
Jag såg att det gjorts någon värlsomspännande omröstning om vilken jullåt som är bäst ever. Självklart vann nedanstående alster även om konkurrensen är knivskarp. Jag tror att Last Christmas med Wham blev slagna i finalen. Förresten tycker jag att det är helt iskallt att lyssna på jullåtar den 25 december när julafton är passerad. I min värld har jullåtarna en förbaskat kort levnadstid varje år, men är ändå lika välkomna tillbaka när det blir december igen.
 
 
Med Fairytale of New York vill jag önska er alla en riktigt GOD JUL! Kom ihåg att vara snälla mot varandra även under julhelgen. Det är faktiskt den simpla lösningen på många av världens problem, nämligen att vi alltid försöker vara snälla och förstående.
 
//Steven :-)

Fredagsuppdatering 15 december 2017

Ännu en vecka har passerat och därmed dags för fredagsuppdatering. Jag har en arbetsvecka bakom mig då jag känt mig stark och beslutsam, vilket har behövts då jag haft några besvärligheter att hantera. Många frågor är komplexa och det är lätt att navigera fel, vilket också händer ibland.
 
Det har varit långa arbetsdagar under flera veckor och denna vecka inget undantag. Ändå har jag hunnit med både ett julbord igår och en handbollsmatch i tisdags. Den sistnämnda tillställningen var för övrigt ingen rolig historia. Guif tog emot Redbergslid och hade kvällen till ära fri entré vilket lockade över 3000 personer till läckra Stiga Sports Arena. Syftet med en sådan aktivitet torde vara att få fler människor handbollsintresserade i allmänhet och som åskådare till Guifs hemmamatcher i synnerhet. Tveksamt om någon av de icke redan frälsta kommer tillbaka. Det var nämligen en usel insats från hemmalaget och blott sex mål framåt under hela första halvlek säger allt. Sex mål i handboll! En sport där det blir mål hela tiden. Det som störde mig allra mest var emellerid uppträdandet från andretränaren i Guif, Nicklas Älgekrans. Han tjafsade med domarna i slutet av första halvlek så att laget straffades med en utvisning. Jag har noterat att denna Älgekrans ofta lägger väldigt stor vikt vid domarnas insatser, något han alltså inte kan påverka, vilket blir ett rejält energidränage för laget och det skickar definitivt helt fel signaler. Denna gång var det ju extremt pinsamt. Att vara ansvarig för ett lag som gör sex(!!!) mål i en halvlek i handboll och ändå ha mage att skälla på domarna är för mig ett skolboksexempel på dåligt ledarskap. Myntet har alltid två sidor och framgångarna för Sverige i handbolls-VM innebär att det dröjer innan ordinarie tränaren Janne Ekman är tillbaka på bänken i Guif. Å andra sidan är det helt underbart att se hur tjejerna i handbollslandslaget levererar.
 
Träningen fortsätter att gå på lågvarv. Bara tre pass även den här veckan, men glädjande var att jag provade att springa för första gången sedan den 5 november, då jag råkade ut för en muskelbristning i baksidan av låret. Det kändes bra att lufsa sex kilometer i moderat tempo och min längtan efter att springa både fortare och längre är stor. Trots att jag tar det ganska lugnt med träningen för närvarande har jag hittills hunnit med 221 pass under 2017.
 
I onsdags var det lucia och vi hade ett fantastiskt fint luciaframträdande på skolan. Här hemma har vi också ett luciatåg att vila ögonen på...
 
 
Pendlingen har varit tuff hela den här veckan, med vanskligt väglag på en väg som känns direkt trafikfarlig. Jag kör försiktigt, är varsam med högerfoten och hoppas att alla andra också är det. Det enda ställe där jag alltid upplever att alla är varsamma med högerfoten är rondellerna. Jag passerar ett antal varje morgon och bilisterna i allmänhet är ju sensationellt usla på att köra i rondeller. Vet inte vad jag tycker är värst. Kanske det faktum att alltför många struntar i att blinka ur rondellerna. Eller att många kör fram till rondellen, stannar, börjar titta om det kommer någon bil och sedan inte kör förrän hela rondellen är tom. Idén med rondeller måste ju vara att få flyt i trafikflödet, men för att det ska bli flyt måste situationen läsas in lite på avstånd och sedan går det faktiskt att köra fortare än 20 km/tim i en rondell.
 
Det är just i trafiken som mitt tålamod kan brista och jag inte tänker de där snälla tankarna som jag som avslutning på mina fredagsuppdateringar uppmanar er att göra. Det är inget jag är stolt över, i synnerhet när jag egentligen inte har en aggressiv körstil, men jag blir så trött på alla lallare. Nu när jag gett offentlighet till detta kanske jag kan försöka tygla mig lite bättre i trafiken.
 
Nu återstår bara att önska en riktigt trevlig helg och att ni ska vara snälla mot varandra. Även i trafiken! Note to myself: ÄVEN I TRAFIKEN!
 
//Steven :-)