Träningsåret 2016

Det här året blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig vad gäller träning eller viktminskning. Fram till slutet av maj flöt det på bra med träningen och jag hade tränat 56 pass under årets fem första månader. Det var mestadels löpning, men den 28 maj var jag tvungen att bryta ett pass då 'gubbvaden', som hade besvärat mig under hösten 2015, kom tillbaka. Därefter blev det ingen bra ordning på träningen även om jag försökte cykla en del. Under sommaren adderade jag även hälsporre till gubbvaden och jag kände mig ynklig och handikappad på samma gång. Hälsporren besvärade mig också i vardagen och alla ni som haft denna åkomma vet att den kan vara efterhängsen.
 
Den uteblivna träningen påverkade naturligtvis vikten. Som jag berättat tidigare är jag inte särskilt villig att välja bort att kunna äta och dricka gott, men tidigare har jag kunnat kompensera detta med träning samt till för några år sedan också hockeydömning på hobbynivå sju månader per år. Faktum är att jag under sommaren vägde 5-6 kg mer än vad jag gjort under närmast föregående somrar och så har året i stort sett ut. Dock har jag inte en enda vecka gått över min startvikt från förra nyåret och när jag idag stängde viktbutiken för 2016 samtidigt som jag öppnade den för 2017 så väger jag 2,1 kg mindre än för ett år sedan. Alltid något...
 
Under hösten kom jag igång lite sporadiskt med löpningen igen, såväl gubbvaden som hälsporren har blivit i stort sett bra. Men precis som vanligt är mina träningsmöjligheter under vinterhalvåret nästan obefintliga. Jag jobbar mycket och har svårt att få till det under dygnets ljusa timmar och det skulle aldrig komma på fråga att ge mig ut i våra vildsvinsrika omgivningar för att springa. Samtidigt har jag haft ett konstaterat högt blodtryck och verkligen uppmanats av min läkare att komma igång ordentligt med träningen. Övertalad av min älskade fru begav vi oss till gymmet för att teckna ett årsabonnemang.
 
Första besöket på gymmet var ju också en upplevelse. Det kändes ungefär som att hamna hos en timeshareförsäljare på någon semesterort i Spanien. Inte någonstans kunde man hitta information om vad det kostade att träna på gymmet och via ett personaligt möte var det mycket dittande och duttande innan vi kom till sak. I mina ögon är det helt sjukt dyrt, men det är ett bra gym med många fördelar och då får det vara värt dessa ockerpriser. Jag blev dessutom tilldelad en PT som är en före detta elev vilket jag inte har några problem med. Jag har träffat henne en gång då hon och jag gått igenom alla styrketräningsmaskiner som finns på gymmet.
 
Den 15 november körde jag mitt första pass och det har blivit ytterligare 14 stycken sedan dess. Nu har jag kommit in i en lunk där jag varannan gång styrketränar och varannan gång springer på löpbandet. Jag trivs på gymmet och nu finns inga ursäkter till att hoppa över träningen på grund av vinter och mörker. Naturligtvis har jag långt kvar innan jag kommer i form, men jag har en (utifrån mina förutsättningar) svinhög målsättning för 2017... jag siktar på att träna totalt 160 pass under året. Vad gäller vikten ska åtminstone 7-8 kg bort till sommaren. Tuff målsättning även där, men jag ska göra vad jag kan för att lyckas.
 
Avslutningsvis och som vanligt några tabeller och diagram vilket jag älskar att pilla med i samband med att jag tränar (en av tabellerna ovanför inlägget).
 

 
Trots en rejäl svacka under perioden juli-oktober kom jag nästan upp i 100 pass. Under november-december har jag aldrig tränat så mycket som i år.
 
Antal kilometer löpning
 
 
Gubbvaden och hälsporren förstörde löpsäsongen för mig. Sommaren brukar vara den tid då jag springer som allra mest och längst, men det blev pannkaka i år. Knappa 39 mil är min sämsta notering sedan 2009 och då berodde det på en meniskskada som sedermera opererades.
 
Viktuveckling under året
 
 
Diagrammet visar förändring jämfört med startvikten vid nyåret 2015/16. Jag har stadigt legat under startvikten och som allra mest i slutet av april samt i samband med magsjuka nu under december. Minst har skillnaden varit i samband med semesterresor och uppgången den sista veckan beror naturligtvis på julhelgen. Totalt sett ett klent resultat med tanke på att målsättningen var att gå ner ca 10 kg till sommaren. Nytt år och nya tag!

//Steven :-)
 

kent

Ikväll tittade jag på andra och sista delen av dokumentären om Kent, 'Vi är inte längre där'. Jag är ju inte direkt etta på bollen, men har reflekterat lite sedan deras sista konsert och den intressanta dokumentären tog tag i mig ordentligt.

 

Först vill jag kommentera det faktum att det i samband med Tele2-konserterna var lite "inne" bland vissa att betona att de inte fattade grejen med Kent, att de inte var där osv. I mina ögon ger såna uttalanden bara intryck av att man känner sig utanför och egentligen hade velat vara en del av gemenskapen. Okej, jag förstår och respekterar att alla inte gillar Kent och deras musik, men att betona det så starkt i sociala medier blir ganska löjligt när man gör det 'bara för att liksom'.

 

Jag förbannar mig själv att jag inte sett Kent under den här avslutningsturnén. Jag förbannar mig själv för att jag inte lyssnat mer och bättre på deras musik under 26 år. Det mesta av Kent som jag lyssnat på har jag tyckt väldigt mycket om, men jag ångrar att jag inte gett mig hän och lyssnat bättre eller lyssnat mer. Jag hade gärna varit en sån som kan sjunga med i Jocke Bergs oerhört begåvade texter och jag hade mer än gärna varit en av alla tiotusentals andra som var på Tele2 och tog ett tårfyllt farväl av bandet.

 

För mig var dokumentären magisk att se på och det var framförallt tre saker som gjorde störst intryck.

1. Bandets målmedvetenhet. De var inte särskilt bra som musiker när de drog igång i Eskilstuna 1990, men de drevs av en kraft att bli ett jäkligt bra band. De såg inga hinder, de såg bara möjligheter. Inget kunde stoppa dem och den inställningen går rakt in i hjärtat hos mig.
2. Deras integritet. De har alltid haft en tanke med allt de gjort och de har inte tagit några lättköpta genvägar via breda underhållningsprogram i TV eller hemma-hos-reportage i kvällspressen.
3. Den in i minsta detalj planerade sortin som band och deras genomförande av densamma. Mer professionellt än så blir det inte.

 

Det finns låtar jag tycker är bättre, men det här långa inlägget vill jag illustrera med 'Den sista sången'.

 

//Steven