Fredagsuppdatering 27 oktober 2017

Veckans fredagsuppdatering skrivs från rum 926 på nionde våningen på Elite Park Avenue Hotel i Göteborg. Jag är här tillsammans med min älskade hustru, eller mer korrekt är det hon som är här med mig. I ett par månader har hon sagt att jag måste hålla dessa dagar lediga då hon planerat en överraskning. Vi är bra på sånt, min fru och jag. Helena är lite bättre än jag, men vi är båda bra på att fixa överraskningar åt varandra. Den här gången hade jag inte den blekaste aning om vart vi skulle åka förrän vi satt på tåget från Läggesta. Då var det fortfarande lite öppet, men när vi klev av tåget i Katrineholm för ett andra byte då blev jag säker. Inte mig emot, Göteborg har varit en favoritstad ända sedan jag var liten och otaliga har våra resor varit hit till Sveriges till storleken andra stad. Om det sedan är baksidan eller framsidan får andra tjafsa om, jag ser bara uppsidor med "Tjöttteborrrrg".
 
Vi kom fram igår mitt på dagen och eftermiddagen ägnades dels åt att chilla lite på rummet, men vi gjorde även ett besök i hotellets mysiga spaavdelning. Eftersom jag inte varit med och planerat dessa dagar får jag snällt bara hänga med och ofta får jag bara en tid då jag ska vara klar. Vid 17.30-rycket igår gick vi ut till en pub som ligger ett stenkast från hotellet, nämligen The Flying Barrels. Supermysig pub där vi slog ihjäl någon timme innan vi gick till kvällens restaurang där älsklingen bokat bord. Moon Thai Kitchen var en alldeles underbar restaurang med thailändsk mat. När jag beställde maten upplyste servitrisen mig om att jag valt menyns starkaste maträtt och rekommenderade mig att ta ner kryddningen en aning. Till sist enades vi om att jag skulle få ungefär en fjärdedel av den tilltänkta och ursprungliga kryddningen. Ändå var min mat rejält stark och väldigt god. Efter en mysig kväll var vi väldigt nöjda när vi kröp ner i hotellsängen för att inte vakna förrän tio timmar senare...
 
Idag har vi promenerat runt i ett höstvackert, men nästan sensommarvarmt, Göteborg. Grymt fint väder alltså och det har vi firat med lite shopping, fika på kondis, en eftermiddagsöl på puben och just när detta skrivs får jag instruktioner från älsklingen om kvällens planer. Jag är sjukt nyfiken, men älskar att inte ha kontrollen utan bara låta det ske. Detta sagt av en man med i vanliga fall ett enormt kontrollbehov.
 
När vi gör roliga saker tillsammans har det blivit som en extra kul grej att ta många selfies. Eller heter det selfie när man är två på bilden? Groupie? Någon som har ett bra förslag på vad man kalla en selfie/groupie med två personer? Några av våra selfies som vi hunnit ta på drygt ett dygn publiceras här nedanför.
 
 
I all enkelhet vill jag tacka för alla positiva reaktioner jag fick efter att ha tagit upp MeToo-ämnet i förra veckans fredagsuppdatering. 
 
Jobbveckan har ju inte varit så lång för mig vilket jag nästan skäms för när jag vet hur hårt mina medarbetare samtidigt sliter. Det här har också varit en sådan vecka då jag tvivlat på min egen kompetens och min förmåga att leda en svår verksamhet. Att vara rektor för en grundskola är minsann ingen promenad i parken, men jag vet ju att jag egentligen kan vara ganska bra på det...
 
Förra söndagen var det dags för barnbarnsbesök igenSixten och Elvira var hos oss. Underbart!
 
 
Fem raka träningspass lördag-onsdag innebar 27 km löpning fördelat på 5, 9 och 13 km och därutöver två styrkepass. Det är nära nu... nästa träningspass är nr 200 under 2017. Planen är att detta jubileum genomförs i form av 7 km löpning.
 

Jag älskar metahumor! Kan det bli mera meta än att skicka ett mejl till sig själv och få ett autosvar från sig själv på mejlet man själv skickat till sig själv?
 
 
Nu ska vi strax bege oss ut i Göteborgsvimlet igen. Var snälla mot varandra och ha en riktigt underbar helg.
 
//Steven :-)

Fredagsuppdatering 20 oktober 2017

Fredag igen och jag är nyss hemkommen från ännu en handbollsmatch i den fantastiska Stiga Sports Arena i Eskilstuna. Tyvärr blev det förlust för Guif ikväll också, denna gång mot Alingsås. I tisdags mötte de det andra topplaget Kristianstad och då blev man förnedrade. Ikväll gjorde Guif en bra första halvlek, men sen var det godnatt. På sikt kommer dock laget att bli bra, det finns mängder av unga lovande spelare i laget och jag njuter fortfarande lika mycket av att se handboll. I särklass den roligaste publiksporten.
 
Den stora snackisen annars under veckan har varit kampanjen under hashtaggen #MeToo. Jag önskar att jag kunde formulera något klokt, men det kan jag kanske inte. Jag är emellertid så förbannat stolt över alla tjejer och kvinnor som äntligen tagit mod till sig och berättar om övergrepp, trakasserier, tafsningar osv. Det är verkligen att generalisera, men på det sättet som många män beter och har betett sig är vidrigt. Hur män tar sig rätt att kränka kvinnor utifrån att de är just kvinnor och med sexuella förtecken är hemskt och osmakligt. Jag hoppas innerligt att det här inte bara blåser över som en grej som snurrade i sociala medier under några dagar, utan det här är på riktigt ett skrämmande samhällsproblem. Och på något sätt är många av oss män skyldiga, även vi som inte aktivt gjort några övertramp. Har vi tagit striden när tjejer har objektifierats? Har vi tagit avstånd från jargongen i ett grabbigt omklädningsrum? Det äcklar mig hur det i så många sammanhang varit socialt accepterat att kvinnor ses som sexobjekt, till vilka männen ska ha fri tillgång utifrån sina behov och sin agenda. Vi kan bättre än så och nu jäklar gäller det för halva befolkningen att skärpa till sig och inte blunda mer.
 
Hedersvåld, våldtäkter och andra kränkningar med sexuella förtecken utförda av invandrare är naturligtvis minst lika vidriga och avskyvärda. Men när vi kommit till en punkt i samhället där det verkar som att övergrepp på kvinnor är något nytt som kommit med en ökad invandring, då finns det noll självinsikt. Det som de flesta kvinnor vittnar om när de skriver om sina upplevelser under hashtaggen #MeToo är berättelser som handlar om vita, etablerade män. Det äcklar mig också att detta haft en prislapp. Det har inte varit någon hemlighet ens utanför mediasfären att framgångsrika män som Martin Timell och Fredrik Virtanen omgetts av såna här rykten i minst ett decennium. När någon kvinna har försökt att sätta strålkastarljuset på detta har dessa män, som setts som förebilder av så många, fått fortsätta på grund av att det finns de som tjänar pengar på deras popularitet. Domen faller i dessa fall tung på TV4 och Aftonbladet. Fy fan så cyniskt! Exemplen är så många fler och jag hoppas att ännu fler vågar vittna om vad som pågått och att ännu fler får rullas i tjära och fjädrar i offentlighetens ljus. Må inte den mediatränade taktiken "erkännande-ånger-avbön-behandling" göra att de snart kan fortsätta i stil med business as usual. Visst! Ingen ska dömas på livstid, men karantäntiden ska vara jäkligt lång. Längre än att exempelvis Timell är kapabel att leda ett enda TV-program till under sin livstid.
 
Jag läste nedanstående tweet igår som gjorde mig lite ledsen.
 
 
Ledsen eftersom jag alltid betraktat Mark Levengood som en ganska klok och klarsynt kille. I mina ögon har han så mycket fel man någonsin kan ha. Det är så extremt svårt att rent juridiskt fälla någon, om det så bara är en kommentar eller en klapp i rumpan på en tjej. I mina ögon är man skyldig i samma ögonblick som man går över gränsen, det gäller minsta oönskade antydan med sexuell anspelning. Kvinnorna måste tillåtas att ha tolkningsföreträde om de någonsin ska komma undan vidriga beteenden från män.
 
Jag pendlar ju till jobbet på en av Sveriges sämsta och farligaste vägar, riksväg 55. Jag minns fortfarande med fasa när jag förra året inte hade hunnit byta till vinterdäck när den första halkan slog till. Därför var jag på gummiverkstaden redan i måndags och satte på mina vinterdäck. Någon halka har jag inte upplevt hittills i år, däremot några fantastiskt vackra höstdagar. En dag när jag passerade Björndammen mellan Strängnäs och Malmköping förbannade jag mig själv för att jag inte stannade och förevigade detta med ett kort. Likadant en morgon när den "varma" vattenångan steg upp i den kyliga luften. Jag stannade ett par andra dagar när jag åkte hem, men då var det inte riktigt lika vackert, men ändå en naturupplevelse att suga i sig.
 
 
Jobbet ja. Jag brukar använda mig av en utsliten klyscha år efter år och säga att veckorna 42-43 är de tuffaste i skolan under hela läsåret. Det har varit rejäla "oxveckor" i två månader och höstens mörker tornar upp sig utanför fönstret. Sedan blir det lov vecka 44 och lite nedförsbacke fram emot julen och några veckors lov. Vårterminen rullar ju sedan på med återkommande avbrott i form av lov och diverse helger samtidigt som ljuset kommer tillbaka. Det har inte varit något undantag i år på vår skola. Vi har en ganska tuff vecka bakom oss, bland annat med en hel del onödig och förbannat tråkig skadegörelse. Sedan undrar jag varför det ska vara så svårt för eleverna att bara vara hyggliga och schysta mot varandra? Varje elev som blir mobbad eller på annat sätt utsatt är definitivt en elev för mycket.
 
En bra sak att berätta från jobbet handlar om mina medarbetarsamtal som jag genomför just nu. Den första halvtimmen får medarbetaren bestämma om vad vi ska göra bland alternativen fika, lunch eller promenad. Det har varit såna guldstunder hittills när jag fikat eller promenerat med medarbetarna och vi har pratat om saker som egentligen inte haft ett dugg med medarbetarsamtalet att göra. På det sättet skriver jag ett kapitel på min historia om medarbetaren och lär mig så mycket om personen i fråga. En lärdom som jag tror leder till att jag kan bli en ännu bättre ledare för varje individ och därmed något som hela vår organisation tjänar på. Just den här veckan har jag haft ett antal guldpromenader som varit så oerhört berikande. I det sammanhanget måste jag också ännu en gång strö mängder av guldstjärnor över min personal. Den prestation de gjort inom sina respektive väldigt tuffa uppdrag den här hösten går utanpå allt som jag kan förvänta mig som chef. Det är världsklass på mina medarbetare!
 
Jag har en bra träningsvecka bakom mig. Fem pass har det blivit på gymmet, varav tre löppass och två styrkepass. Lördag-onsdag sprang jag totalt 3,4 mil på löpbandet och jag har nästan tagit bort varenda hekto som jag la på mig under min all-inclusive-semester i Turkiet
 
Den gångna helgen var vi traditionsenligt på Strängnäs marknad och jag köpte som vanligt fyra kartonger cocos- och chokladbollar. Efter marknaden hade vi besök av vår dotter Marie-Helene och hennes underbara söner Adrian (5 år i januari) och Axel (2 år i januari). Det är alltid lika mysigt när barn och barnbarn kommer på besök.
 
 
Nu önskar jag alla en trevlig helg och som vanligt med en förhoppning om att ni är snälla mot varandra. Jag jobbar ständigt på att bli snällare, även i trafiken. Där är jag nämligen så fruktansvärt irriterad på alla lallare till bilförare och mitt största irritationsobjekt just nu är förare som inte vet att de har en blinkers på bilen och de som inte klarar av att köra i rondeller. Jag kanske återkommer i ämnet.
 
//Steven :-)

Fredagsuppdatering 13 oktober 2017

Dags för fredagsuppdatering denna fredag den trettonde. Efter en underbar semestervecka i Side var det dags att återvända till vardagen och det blev en ganska tuff start då vi landade på Arlanda kl 03.15 natten mellan lördag och söndag och vi var inte hemma i bostaden förrän drygt två timmar senare.
 
Det fina vädret orkade inte riktigt hålla i sig den sista dagen, men vi är supernöjda med veckan i solen och det är ett oerhört privilegium att kunna åka iväg på resor. Jag har en ganska ovanlig allergi då jag är extremt temperaturkänslig och får kraftiga nässelutslag om jag exempelvis badar i alltför kallt vatten. Med kallt vatten i detta fall menar jag under 27 grader... nu var det 26 grader i havet och jag doppade mig utan att få några besvär, vilket faktiskt gladde mig massor. Den här allergin är det många som inte tror på och den har begränsat mig mycket under årens lopp. Därför blir jag extra glad när det funkar för mig att bada.
 
 
Jag ställde mig på vågen i måndags och hade gått upp 3,4 kg(!) under semestern. Det kostar på att ligga still en vecka på ett all-inclusive-hotel, men när jag vägde mig i morse var exakt häften av denna viktökning borta. Detta trots att jag bara kunnat träna tre gånger den gångna veckan, jag har nämligen haft någon form av influensasymptom med en molande huvudvärk vilket hållit mig borta från gymmet några dagar.
 
På skolan är det fortsatt väldigt bra. Lärare och övrig personal gör ett overkligt bra jobb och jag är så glad över den utveckling vi ser. Vi hade en APT igår och då berättade jag för personalen om en tanke som vuxit sig allt starkare hos mig även om den inte på något sätt är ny. Tanken tog faktiskt sin slutgiltiga form i solstolen i Turkiet då jag låg och läste böcker. Inom litteraturen tecknas ju ofta personporträtt och inte sällan finns förklaringar till beteenden att finna i olika karaktärers historia. Precis så är det! Vi behöver skriva varje elevs historia. Det är då vi förstår varför hen lär sig eller inte lär sig, varför hen beter sig si eller så, varför hen trivs eller inte trivs i skolan osv osv. Varje människa är verkligen värd att få sin egen historia berättad och den säger allt. Det är också i dessa historier vi hittar så kallade tipping points. Låt oss alla som jobbar med människor bidra till att skapa positiva, istället för att befästa negativa, brytpunkter. Positiva tipping points som ger barn, ungdomar eller för all del vuxna, större möjligheter att lyckas.
 
Jag sitter ju i ganska många möten med elever och vårdnadshavare och i dessa möten är jag extremt intresserad av bakgrunden till att vi sitter i möte hos mig, hos rektorn. En kommentar, en blick, en kränkning, en utebliven bekräftelse, en utfrysning... ofta finns en tipping point och vi måste backa bandet dit och försöka förstå och det är först då vi kan bidra till en förändring på riktigt.
 
Under veckan har jag hunnit med att se mitt kära Guif spela handboll mot Lugi. Förlust i en dålig och oengagerad match. Trots detta är handboll den mest fantastiska sporten som går att titta på och jag älskar nya Stiga Sports Arena i Eskilstuna.
 
Min travhäst Hibo Viking som jag brukar skriva om ibland är inte längre hingst, han är numera valack. Nu ska han få träna på en tid och sedan kommer han ut på banorna och visar hur snabbt han kan t-r-a-v-a.
 
Glöm inte att lyssna på min dotter Ellinore och hennes egenskrivna musik. Länk till Spotify >>
 
Var snälla mot varandra och ha en jättetrevlig helg!

//Steven :-)