Jag har sprungit!!!!!!!!

Vägningen i fredags blev ingen höjdare. +0,8 kg och jag står bara och stampar. Inget annat har varit att vänta eftersom jag inte äter speciellt nyttigt (åtminstone är helgerna ganska onyttiga) vilket blir en omöjlig kombination eftersom jag inte tränar. Jag väger 4,4 kg mer än jag gjorde för ett år sedan och det kändes oerhört frusterande att prova kläder när vi shoppade i Norrköping.

Eftersom jag vägrar att gå upp en storlek måste jag ändra på någonting och idag blev jag inspirerad av Robin Söderling. Kan han slå Rafael Nadal, då kan banne mig jag säkert springa. Jag testade, jag hade ont, jag var rädd för ett bakslag, men det gick. Det var smärta hela vägen, men inte värre än att det funkade och jag sprang en halvmil. Jag känner mig grymt stolt och nöjd som fixade denna första löprunda sen den 2 april. Nu är planen att ta det lugnt med löpningen, varva med cykling samt att sköta stretching och andra rehabövningar på ett bra sätt. Jag ser ljuset i tunneln!

//Steven :-)

Förlåt, Robin!


All skit jag skrivit om Robin Söderling, framförallt om hans psyke och egenskapen att vara dålig förlorare, får jag nu äta upp. Det är så enormt stort och sensationellt att han lyckas slå ut världsettan och gruskungen Rafael Nadal i Paris att bragden kan mäta sig med Mats Wilanders skalper i samma turnering 1982. Grattis och förlåt Robin!

//Steven :-)

Söndag förmiddag

Vi har nyss ätit frukost och just plockat ihop alla våra saker på hotellrummet. Vi ska försöka suga lite till på den här dagen även om det är svårt att behålla känslan fullt ut när man vet att man ska åka hem om några timmar.

//Steven :-)