50-årsfesten

Som jag skrivit tidigare finns ju hur mycket som helst att sammanfatta från en lång period då jag inte bloggat. En av dessa händelser är min 50-årsfest som jag hade den 7 januari. Ja, så inledde jag det här inlägget för mer än två veckor sedan och la det som utkast. Känns nästan pinsamt att försöka rekapitulera vad som hände för nästan två månader sedan, men jag vill trots allt ha en dokumentation om min fest varför jag ändå väljer att skriva om den.

Under flera år har det känts självklart att jag skulle ha en stor fest då jag fyller 50. Mina planer vad gäller innehållet har svängt fram och tillbaka, men att det skulle bli fest har varit givet. Nåt halvår innan det var dags började jag emellertid vackla och jag ställde mig själv ett antal kritiska frågor. Har jag råd? I så fall, är det värt alla pengar det kostar? Vill tillräckligt många komma och fira mig? Har jag verkligen tillräckligt många vänner? Tänk om något går fullständigt åt skogen?

Till sist och i senaste laget bestämde jag mig dock för att köra. Jag visste ganska exakt hur jag ville ha festen. Schysst mat från någon cateringfirma för att vi själva skulle slippa detta besvär. Bra musik att dansa till under kvällen, vilket i mina ögon är nyckeln till att en fest blir bra och lever längre än bara till middagen. Till sist någon form av show som får festen att lyfta lite extra, så där så att det pratas om den efteråt.

Vad gällde musiken så diskuterade jag med ett par av alla mina vänner som är bra musiker, nämligen Per Fjällström och Ola Swenson. Vi bollade lite fram och tillbaka innan de kom på den briljanta idén att Ellinore kunde spela och sjunga tillsammans med dem. De förstärkte också med en annan kille från Stockholm som heter Ole Ornered. Han visade sig för övrigt vara en oerhört mysig kille, som förutom sitt musikaliska kunnande, hade hög social kompetens och var jäkligt rolig. För att få ihop "bandet" följde jag med Ellinore till Stockholm för en dryg halvdags rep ett par dagar före festen och det kändes direkt att musiken skulle funka. Mitt förtroende för Per och Ola är ju också hundraprocentigt och när de säger att det blir bra, då känner jag mig trygg.

Maten bestämde jag tidigt att jag vill ta från Megs kök och trevligt som innehas av min vän Christine Gyllby. Jag tycker alltid att hon levererar kanonbra mat och till min 50-årsfest var det inte läge att chansa. Den här gången utgjorde inget undantag. Vi bjöd på laxtartar som förrätt och tjälknöl på hjort (lokalproducerat) till varmrätt. Vi hoppade över dessert och hade istället kaffe och kladdkaka som efterrätt. Vi hade ovärderlig hjälp av två före detta elever till mig, Alva och Emma, vilka var superduktiga. Tack!

Beträffande show hade jag många idéer och min första tanke var showgruppen Milda Makter, men de kändes i dyraste laget och dessutom är de utspridda över hela Sverige samt Mallorca. Istället engagerade jag Daniel Yngwe som jag lärt känna på Birka Paradise. Är oerhört kompetent artist med en fantastisk röst som spänner över ett oerhört brett register. Dessutom spelar han grymt bra saxofon och har flera genomtänkta showkoncept. Han gjorde mig inte heller det minsta besviken och hans framträdanden kan bara beskrivas som supersuccé. Han uppträdde bland annat som Elvis och som hårdrockare. Dessutom rev han av några helt fantastiska sångnummer som fick hela Vikingavallen att lyfta.

Vi blev knappa 100 personer på festen och utöver det jag skrivit om framförde min superfina familj en jättemysig sång till mig. Mina kolleger på skolan sjöng också en egenkomponerad sång liksom mina kompisar i revyföreningen. Fredrik fungerade som toastmaster och skötte sitt uppdrag med bravur. Äpplet faller inte så långt från...

Sammantaget blev det en kväll att minnas för resten av livet. Jag är också så oerhört tacksam för all hjälp jag fick. Naturligtvis blev det en dyr historia, men det var värt varenda krona som det kostade. Smolket var möjligtvis att vi var tvungna att vara på plats redan klockan 10 dagen därpå för att städa eftersom det skulle anordnas en julgransplundring. Fast även detta gick bra med tanke på att festen blev så lyckad.

//Steven :-)



In i det sista pågick förberedelserna. Här är det bara en dryg kvart kvar till dess att gästerna kommer och lampor hängs, borden dukas och soundcheck sker.


Just in time står lokalen redo att ta emot alla gäster.


Marie-Helene och Jonas fixar välkomstdrinkarna under överinseende av Jonas föräldrar.


Gästerna anländer.


Trots att jag avböjt presenter så kom det lite blommor och lite flytande...


Mingel innan det var dags att sätta sig till bords.


Min fina familj framförde en jätterolig sång till mig.


Även revygänget gjorde detsamma.


Naturligtvis ville inte kollegorna från skolan vara sämre.




Daniel Yngwe bjöd på en härlig show.


Jag höll naturligtvis ett tacktal.


Emil skötte avecen och var så här glad över det uppdraget.


Per, Ola, Ole och Ellinore spelade så att det svängde ordentligt.





Full fart på dansgolvet hela kvällen.


Fler bilder på Facebook >>

Första träningspasset 2012

Om man med träning räknar löpning, vilket jag helst gör, så genomförde jag igår mitt första pass för året. Det blev 5 km och jag kan garantera att det gick extremt långsamt, vilket det i och för sig alltid gör när jag sparkar igång kroppen efter att knappt ha sprungit under ett halvår. Känns bra att vara igång och nu är siktet inställt på att förbättra min tid i Å-varvet som i år avgörs ett par veckor senare än förra året, närmare bestämt den 16 juni.

På vågen har det varit upp och ner hittills under året. Dock kan jag glädja mig åt att jag legat under min startvikt varje vecka och det ska nog kunna bli riktigt bra när jag kommer igång med träningen på allvar.

//Steven :-)