Fredagsuppdatering 19 januari 2018

Fredag igen och en sån där härlig känsla som bara infinner sig på fredagar. De sista två dagarna har det också varit påtagligt att ljuset är på väg tillbaka och det gör åtminstone mig lycklig. Nu går det verkligen åt rätt håll och jag njuter mer och mer för varje år av senvintern, våren, försommaren, sommaren, sensommaren och den tidiga hösten. Resten spolar jag gärna.
 
Arbetsveckan har till stor del varit av normalkaraktär. Möten. Samtal. Vidriga pendlingsresor på en av Sveriges sämsta vägar (Riksvägg 55) i förhållande till trafikvolymen. Beslut. Lyssnande. Ett par saker stack emellertid ut.
 
Det ena var att Bästa basgruppen från Rektorsprogrammet hade återträff i Vallentuna. Nu var vi tyvärr bara fyra av totalt sju som hade möjlighet att närvara, men det var underbart att träffa Jonas, Ros-Marie och Ulrika igen. Vi träffades på Ormstaskolan där Jonas är rektor och det var verkligen en positiv upplevelse. När jag gör besök på andra skolor blir jag alltid avundsjuk på lokalerna, vilket jag tycker är "min" skolas största svaghet. Ändå pågår en byggnation av en helt ny skola som Jonas ska bossa över från och med höstterminen 2019. Vi besökte även det bygget och det ser ut att bli magiskt bra.
 
 
Det andra var en temakväll för föräldrar som vi arrangerade igår. Vi arrangerar sex temakvällar varje läsår med varierande innehåll och gårdagens temakväll handlade om NPF-diagnoser. Låt mig återkomma i slutet av fredagsuppdateringen om detta.
 
I söndags var det kalas hemma hos min dotter Marie-Helene. Vi har ju ett rejält födelsedagsmaraton under perioden 31 december-25 januari. Häng med här:
31 december fyller min svärdotter Emelie.
1 januari fyller Marie-Helenes äldsta son, tillika mitt barnbarn, Adrian.
9 januari fyller jag.
13 januari fyller Marie-Helenes andra barn, Axel.
23 januari fyller min älskade fru.
25 januari fyller Marie-Helene.
Samma dag, den 25 januari, fyller Ellinores sambo Calle.
 
Därtill fyller Helenas systerson Magnus den 7 januari, Magnus sambo Karin den 8 januari, min svägerska Birgitta den 9 januari (samma dag som jag) och min svåger (på Helenas sida) Bengt den 16 januari. Puh!
 
När vi var hos Marie-Helene och hennes man Jonas firade vi Adrian, Axel (huvudpersonerna naturligtvis), Emelie och mig.
 
 
Lite trav även denna vecka. Mitt delägda kallblod Hibo Vikning närmar sig come back. Sedan han startade senast har han blivit kastrerad och dessutom fått en rejäl styrketräningsperiod under vintern. Tränaren är nöjd och jag tror att årsdebuten sker under första halvan i februari. Det ska bli oerhört spännande att se om han stabiliserat sig i och med att han numera är valack. I så fall kommer han tjäna fina pengar det här året.
 
 
På tal om hästar... Jerringpriset.... jag vågar knappt skriva det. Det är så mycket dynamit laddat i det ordet och det priset. I min årssammanfattning (som ni kan läsa här >>) beskrev jag hur jag vände och tog Peder Fredricsson till mitt hjärta förra året. Det hjälpte mig även i år att hålla mig kall inför omröstningen. Jag var 99 % säker på att Peder skulle vinna igen och jag la till och med ett par röster på honom. Jag har insett att det inte går att objektiv bestämma vem som gjort "Årets bästa idrottsprestation". Alla som är nominerade på Idrottsgalan är så galet skickliga inom sina respektive idrotter att de alla är värda miljoner priser. Jag har sniffat på elitidrott under min elitdomarkarriär, men jag undrar egentligen hur många av alla de som sitter hemma i sofforna och spyr ut åsikter på sociala medier vet om hur oerhört skickliga olika idrottare i världseliten egentligen är och vad som krävts av dem för att ta sig dit. Sarah Sjöström är ett unikum och en superstar med globala mått mätt, men det är även övriga atleter som lyckas i de världsomspännande mästerskapen. Eftersom svenska folket röstar så är det omöjligt att ifrågasätta resultatet. Lika lite som det går att ifrågasätta utfallet i ett politiskt val. Det är det som är det fina med demokrati och räck upp en hand du som inte vill ha demokrati.
 
Det är snart 18 år sedan jag själv lämnade elitidrotten och numera är jag en glad, och ofta skadad, motionär. Jag har ändå haft en utmärkt träningsvecka där jag tränat alla sju dagar sedan den senaste fredagsuppdateringen. Fem löppass om totalt 35 km och två styrkepass har det blivit. Totalt har jag tränat 16 gånger under 19 dagar hittills i januari. Det både duger och blir över!
 
Förra veckan skrev jag om att Ellinore bubbladeSörmland Topp 5. Det gick ju alldeles utmärkt och hon tog sig in som etta på listan direkt som nykomling. En framgång som jag (förstås) tycker att hon var värd. Nu! Precis nu! Tycker jag att du tar fram telefonen och röstar på henne så att hon kan försvara sin förstaplats. Skriv ett sms med texten P4Sörm 1 (Observera mellanslaget) och skicka det till 72250. Vill du lyssna på låten kan du göra det här nedanför.
 
 
Jag brukar alltid fråga min älskade hustru vad hon tycker om min fredagsuppdatering. När jag ställde frågan i fredags svarade hon:
"Det var bra, men inget speciellt. Du skrev ju bara om vad du hade gjort under veckan."
 
Det jag tror att hon saknade var någon utvikning där jag tycker till om något ämne och hon har rätt. Jag har mest berättat om hur veckan varit sen sist och inte gett uttryck för så mycket annat. Därför vill jag återkomma till den temakväll som vi arrangerade på skolan i torsdags.
 
Temakvällen handlade alltså om NPF-diagnoser. Vi har en väldigt stor andel elever som har NPF-diagnoser i vår skola och ytterligare elever skulle troligtvis få en diagnos om de utreddes. Det är så lätt för lärare, men även för föräldrar till "normalfungerande" barn att döma dessa barn och ungdomar som bråkiga och ouppfostrade. I princip varje dag står jag på barrikaden för att få omgivningen att förstå att det finns orsaker till de beteenden som elever med funtinsvariationer visar upp. Jag tycker så uppriktigt synd om dessa barn/ungdomar vilka blir missförstådda och jag tycker lika synd om deras vårdnadshavare som ses som andra klassens föräldrar som misslyckats i sitt föräldraskap. I min bok är just dessa föräldrar världens superhjältar som kämpar 24/7 för att deras barn ska fungera hemma, i skolan och i fritidsaktiviteter. Barnen och ungdomarna som har funktionsvariationer har oerhört många fantastiska och användbara styrkor. Tyvärr är vare sig samhället i stort eller skolan anpassad för att bemöta dessa individer. Jag brukar säga till mina lärare att vi borde skriva historien av varje elev. Det finns alltid en bakomliggande förklaring till att de har det beteende som de har och det är ytterst sällan det beror på dålig uppfostran. Vi ska självklart ställa krav även på dessa barn och ungdomar och vi ska ha höga förväntningar på dem, men vi kan aldrig begära att de ska klara saker som de inte har förutsättningar till. Det är som att be en blind se eller en döv att lyssna. Snälla! Ha en mycket större förståelse för dessa barn och stötta dem istället för att stjälpa dem. Det är dags att vi skapar situationer i skolan och livet i övrigt där de får lyckas efter år av ständiga och upprepade misslyckanden. Under temakvällen visade vi bland annat två korta filmer som du gärna får ta del av.
 
 
 
 
Med denna allvarstyngda avslutning vill jag tillönska er en trevlig helg och glöm inte att vara snälla mot varandra. Förståelse och bemötande är två honnörsord som fler borde anamma. Jag bjuder dessutom på en bonusbild som kan vara värd att fundera över....
 
 
//Steven :-)
 
 

Fredagsuppdatering 12 januari 2018

Fredag igen! Det är ju en veckodag då man gärna vill komma i skaplig tid från jobbet, men det är ytterst sällsynt och lika illa var det idag då klockan blev så pass mycket att min planerade träning gick om intet. Störande eftersom gårdagens träningspass var dåligt, men jag får acceptera att den här veckan stannade vid fyra pass.
 
På tal om kropp och träning. Jag har ju haft lite skador till och från under det senaste året. Nu har jag fått ont i benet och diagnosen är glasklar, nämligen buktande disk i ländryggen. Det är verkligen ingen outhärdlig smärta och bara bra att fortsätta träna. Jag håller min sjukgymnast med jobb i alla fall och idag har jag fått råd på övningar som hon säger ska hjälpa mig.
 
Nåja, en är ju inte 55 längre... sen i tisdags är jag 56. Jag fyllde år och fick en lika otippad som rolig present av min älskade fru. Dessutom ett par hantlar som hjälper mig med finliret i rehabträningen av min smärtande arm. Födelsedagen firades stillsamt utan några gäster, men det var en jättemsyig kväll tillsammans med älsklingen.
 
 
Veckan på jobbet har varit bra. Härligt att det är igång igen och vårterminen är ju så behaglig med diverse lov som bryter av och ljuset som kommer tillbaka. Känner mig grymt taggad och förhoppningsfull inför andra halvan av läsåret.
 
I lördags var vi på bio och såg Ted - För kärlekens skull. En jättebra film som jag tror fångade Ted Gärdestads liv ganska bra, det är ju trots allt en spelfilm och inte en dokumentär. Bra skådespelarinsatser och underbar musik. Däremot störde jag mig lite på några budgetscener, bland annat när han uppträdde och produktionen tydligen inte hade råd med tillräckligt många statister för att skapa ett större och mer kompakt publikhav.
 
 
Tillbaka till födelsedagen! För första gången sedan jag skaffade Facebook för 8-9 år sedan tackade jag inte alla gratulanter med en egen kommentar vilket jag hade velat göra, men det hade tagit mig alltför många timmar.. Det är ju galet vilken härlig egoboost det är att få alla dessa grattis, även om det bara är i den sociala-medie-och-låtsas-världen.
 
Från den bekräftelsegivande egoboosten är steget inte så långt som till att prata bekräftelse i allmänhet. Det här två år gamla inlägget dök upp bland mina facebookminnen häromdagen och inlägget gäller banne mig fortfarande i alla sina delar.
 
 
I förra fredagsuppdateringen utlovade jag en tillbakablick varje vecka till den tid då min blogg var ny, det vill säga för tio år sedan. Här är veckans jubileumsinlägg, publicerat den 12 januari 2008.
 
 
Till sist. Vår dotter Ellinore bubblar (gulligt ord!) på musiklistan Sörmland Topp 5. Rösta gärna på henne genom att ta fram telefonen, skriv ett sms med texten P4Sörm 6 (OBS! mellanslaget) och skicka iväg till 72250. Här nedanför kan ni höra en intervju med henne från igår och dessutom låten hon tävlar med.
 
 
Nu önskar jag alla er en riktigt fin och trevlig helg. Var snälla mot varandra så mår vi alla mycket bättre.
 
//Steven :-)

Fredagsuppdatering 5 januari 2018

Veckans och årets första fredagsuppdatering. Jo, det blir en fortsättning eftersom den omröstning jag genomförde på Facebook var entydig i sitt utslag där 94,6 % tyckte att jag skulle fortsätta, medan 5,4 % tyckte att jag kunde lägga ner. 
 
Trettondagsafton idag. Det är väl årets mest svårhanterade helgdagsafton? Helgdag imorgon, men ändå aldrig fullt ut accepterad som helgdagsafton. Det är långt ifrån alla som är lediga från jobbet så som människor vanligtvis är på andra helgdagsaftnar även om det förekommer att personer jobbar halvdag i och med att det är röd dag imorgon. Jag undrar också hur många som vet varför vi firar trettondedag jul? Kanske kan det vara en ledtråd att det är enda gången under året som vi har tre namnsdagar att fira.
 
Det har ju varit nyårsafton sen sist. Den firade jag och älsklingen ensamma här hemma för fjärde eller femte året i rad. Vi hade verkligen en jättemysig kväll med god mat och dryck. Menyn var naturligtvis ingen högoddsare då vi åt toast skagen till förrätt, oxfilé med hasselbackspotatis och madeirasås och sedan som dessert kanske aningen mer otippat, cheesecake. Därefter blev det en smarrig kaffedrink, nämligen Xantékaffe. Kvällen gick snabbt och vi kan verkligen ha roligt och mysigt tillsammans, bara vi två.
 
 
Vårt barnbarn Elvira har varit hos oss från tisdag till onsdag. Det har varit fantastiskt roligt och hon är verkligen en liten tjej med stark vilja samtidigt som hon är extremt gullig. På tal om barnbarn så fyllde Adrian 5 år på nyårsdagen och vi gratulerade som vanligt i lokaltidningen. Nästan som vanligt glömde vi dock att göra det i tid vilket gjorde att det blev några dagar i efterskott. Nästa helg får vi också möjlighet att gratulera Adrian på riktigt, det är inte helt lätt att få till alla kalas under jul- och nyårshelgerna.
 
 
Efter att ha "jobbat" hemifrån tidigare under jullovet har jag jobbat på riktigt onsdag-fredag den här veckan tillsammans med mina klippor till biträdande rektorer, Marie och Ola. Har jag någonsin sagt att ni är grymt bra? Om nej, så gör jag det nu ;) Skämt åsido ska det bli jäkligt roligt att dra igång jobbet på riktigt igen på måndag och ännu roligare blir det när eleverna kommer på onsdag. Flera bra besked veckan som gått och jag ser verkligen fram emot vårterminen med några nyheter på skolan.
 
Igår spelade Sverige semifinal i Junior-VM mot USA. TV4 sände (alltid sämre än SVT, särskilt med alla reklamavbrott) och Lena Sundqvist kommenterade. Mitt flöde, både på Twitter och Facebook, innehöll alltför många hatiska kommentarer mot Lena. Liknande saker hände för drygt ett år sedan när hon kommenterade SHL i CMore, men då fick hon upprättelse i form av att Växjö Lakers klack gjorde en manifestation för att stötta Lena för alla de vidriga personangrepp hon utsattes för. Sedermera fick hon också Sportspegelnpriset. Jag förstår inte hatet som sprids på nätet och framförallt förstår inte ni som sprider hatet hur det sårar, hur det skickar signaler till barn, ungdomar och vuxna att det är okej att hata. Titta gärna på nedanstående länk från Idrottsgalan 2017 och jag vet att de flesta av er tänker efter en gång till innan ni skriver vidriga kommentarer. Tyvärr har inte alla människor den insikten. Däremot är det väl okej att vara konstruktiv i sin kritik, bara det är sakligt och inte övergår till att hata eller kritisera personen som så. På det temat tycker jag exempelvis att Johan Tornberg var pinsamt partisk som expertkommentator igår. Noll objektivitet och det nådde sin kulmen i samband med att en puck gick över sargen och i den efterföljande diskussionen huruvida det var touch eller inte. Dock viss cred till Tornberg som idag var betydligt mer ödmjuk på Twitter. Jag har samlat några kommentarer, men det var verkligen inte de värsta.
 
 
Lena Sundqvist får Sportspegelnpriset 2017 >>
 
Nytt år och träningen i veckan har gått bra. 230 pass förra året, 180 pass som mål i år, likt förbannat tittar jag på förra årets träningstillfällen då jag tränade varje dag 1-6 januari och då slår tävlingsinstinkten till direkt och jag vill inte vara sämre i år. Har tränat varje dag sedan nyårsdagen vilket innebär fem pass sedan förra fredagsuppdateringen.
 
En sak jag tänkt kommentera några veckor men tyvärr missat är den hjärnblödning boxaren Erik Skoglund från Nyköping råkade ut för under träning innan jul. Jag tycker det var vidrigt osmakligt hur både randommänniskor och framförallt media spekulerade i huruvida han skulle kunna/få boxas igen. Kom igen nu! Ha rätt perspektiv och börja med att fundera över och stötta Erik i kampen att överhuvudtaget komma tillbaka till ett funktionellt liv igen. När sådant händer är väl just boxningskarriären ganska ointressant?
 
I tisdags sändes ett av mina absoluta favorit-TV-programSVT. Året var 1968 ingår i serien "Året var..." som sänds varje år strax efter nyår och avhandlar året som inföll 50 år tidigare. Oerhört intressant med mängder av sevärda klipp, perfekt berättat. Ni som inte sett programmet, kolla om det finns på SVT Play. 1968 var dessutom ett spännande år på många sätt.
 
Mitt 2017 var kanske inte lika spännande, men om någon mot förmodan är intresserad av hur jag sammanfattat 2017, mestadels i bilder, så hittar du det här >>
 
Min blogg, där jag numera publicerar alla mina fredagsuppdateringar har tio år på nacken. I varje fredagsuppdatering framöver ska jag bjuda på ett tio år gammalt inlägg och den här egoboosten publicerade jag den 5 januari 2008.
 
 
Nu önskar jag alla en trevlig helg och jag hoppas det blir med mindre hat och mer kärlek. Var snälla mot varandra och mot er omgivning!
 
//Steven :-)