Fredagsuppdatering 3 augusti 2018

Nu blir det så där knasigt igen med en fredagsuppdatering som levereras några dagar "för sent".
 
Den mesta tiden sedan förra veckans filmade fredagsuppdatering har vi befunnit oss på semesterresa. Eftersom det var en filmad uppdatering förra veckan vill jag passa på att visa några bilder från våra dagar i Tällberg där vi som bekant(?) också besökte Dalhalla för en konsert med Lars Winnerbäck samt tillbringade en dag i mysiga Rättvik. Det finns dessutom ett klipp från Winnerbäckkonserten, tyvärr med väldigt skiftande ljudkvalitet. Som den pajas jag är, har jag troligen bitvis lyckats hålla för mikrofonen på telefonen när jag filmat.
 
 
Efter Tällberg åkte vi nästan 50 mil sydväst genom landet och hamnade i Göteborg förra lördagen. Vi älskar verkligen att åka långt i bil tillsammans. Vi pratar, vi lyssnar på musik och framförallt betar vi av ett antal sommarpratare som vi både vill lyssna på och som vi spar till semestern. I Göteborg hade vi bokat rum på Elite Park Avenue Hotel, vilket sedan ett besök förra hösten är vårt nya favorithotell i Göteborg.
 
 
Under lördagskvällen hann vi inte så mycket mer än att gå ut och äta samt att flanera runt lite i de centrala delarna där vi också stannade till vid något vattenhål för att mysa med något gott i glasen. Söndagen inledde vi med något vi ofta gjorde förr när vi var i Göteborg, men som vi inte gjort på många år. Vi tog en tur med Paddan, ni vet de där sightseeingbåtarna. Det var perfekt att tillbringa en knapp timma på kanalerna och ute i hamnen samtidigt som solen stekte. Därefter promenderade vi bort till charmiga stadsdelen Haga där vi fikade. Efter att ha ätit mat på Pinchos gick vi till Liseberg. Vi bestämde oss för att åka tre attraktioner, nämligen Kållerado, Flum Ride samt Lisebergsbanan. En mysig kväll som vi avlsutade med varsitt glas i hotellets egen bar.
 
 
Måndag förmiddag drog vi vidare. Varberg var målet och där har vi faktiskt aldrig varit. Vi bodde en halvmil utanför stan, i ett boende som var i form av bed and breakfast. Efter liten shopping på ICA och Coop samt installation av oss själva i boendet, tog vi våra cyklar (som vi hade med oss under hela semestern, superpraktiskt!) och hojade in till centrala Varberg. Vi tyckte om stadskärnan och det är definitivt en plats till vilken vi kommer att återvända. På kvällen tog vi med oss mat och gick ut på de fina klipporna där vi åt och myste medan vi bevittnade solnedgången.
 
 
Tisdag och ny förflyttning, men inte heller denna dag så långt. Mot Falkenberg där vi också skulle bo ungefär en halvmil utanför och precis som i Varberg var detta också B&B. Detta boende var otroligt fint och vi bodde på en gård där de hade ett 35-tal alpackor vilka är några av de sötaste djur som finns. I väntan på incheckning åkte vi och la oss på Skrea strand under ett par timmar. Precis som i Rättvik veckan innan var det så pass varmt i vattnet, denna gång i havet, att jag vågade vada ut en bra bit i det långgrunda vattnet för att svalka underdelen av kroppen. Därefter blev det en tur in till Falkenberg där vi fikade på Stålboms konditori, ett måste för oss när vi besöker Falkenberg. På kvällen hade vi bokat bord på en restaurang inne i centrum, dit vi cyklade och hade en härlig kväll.
 
 
På onsdagsmorgonen vaknade vi till ett rejält åskväder med åtminstone ett par nedslag någonstans på gården där vi bodde. Det omöjliggjorde våra urpsrungsplaner att tillbringa dagen på stranden. Istället blev det en slappardag där vi bland annat fick stifta lite närmare bekantskap med alpackorna. Under den sena eftermiddagen hade vi bokat plats på en pizzeria. Ja, det låter säkert hur märkligt som helst men i Falkenberg finns en liten pizzeria som heter Lilla Napoli. Där måste man boka plats flera veckor innan man ska äta där. Egentligen bokar man en deg eftersom de bara bakar en viss mängd deg varje dag som de har öppet. Vid bokningen får man en exakt tid på minuten då man måste vara på plats för att beställa sin pizza och det finns åtta varianter att välja mellan. Stället är så oglamouröst det kan vara till inredning och stil, men personalen är trevlig och effektiv. Hela företeelsen känns overklig, men pizzorna var verkligen extremt goda och trots denna enorma efterfrågan så kostade de bara 90 kr/styck.
 
 
Kvällens aktivitet var ett besök på Vallarna och friluftsteatern som i år har en föreställning som heter Pilsner & Penseldrag. Det är fjärde året i rad som vi ser föreställningen på Vallarna och jag älskar verkligen denna folkpark som andas en annan tidsepok på ett positivt sätt, dessutom oerhört vackert belägen precis vid Ätran. Själva föreställningen var väl sådär, det är ju ungefär samma handling i alla dessa farser, men skådespelarprestationerna var briljanta. Vi avrundade kvällen på en restaurang vid stora torget där vi släckte den sista kvällstörsten innan vi cyklade "hem" i mörkret.
 
 
Torsdag och dags för hemresa. Innan vi styrde kosan norrut så åkte vi ner till Holm, söder om Halmstad, och hälsade på travtränaren Johan Untersteiner och hans fantastiska gård som han döpt till Drömgården. Johan är ju typ min idol inom travet och han var väldigt gästvänlig trots att han var inne i en oerhört tuff och tävlingsintensiv vecka där han kvällen innan varit på Mantorp och tävlat och på kvällen skulle iväg till Åby. Hela anläggningen andades för övrigt klass, kvalitet och professionalitet.
 
 
När vi åkte hem stannade vi först vid Isaberg, norr om Gislaved, för en fika vid en oerhört vacker rastplats. Därefter blev det lite shopping i Jönköping, hamburgare (självklart inte McDonalds!) i Norrköping innan vi hämtade upp en av våra hundar i Eskilstuna och sedan landade hemma vid halvniosnåret på kvällen.
 
I fredags var det lite komma-ikapp som gällde under dagen eftersom det var nya aktiviteter som pockade på under eftermiddagen och kvällen. En av mina brorsdöttrar hade tagit initiativ till en liten fest med hennes pappas (dvs min bror) och mina familjer inklusive barn, barnbarn och partners. På brorsans sida var alla representerade, medan vi hade lite bortfall på min sida. Ellinore och hennes sambo Calle var på ett bröllop medan min svärson Jonas jobbade. Det blev en superlyckad kväll i all enkelhet. Vi pratade, vi spelade kubb, vi skrattade och vi åt och fikade. Bäst av allt var nog att barnen lekte så fint tillsammans trots att spridningen i ålder ligger mellan 0 och 12 år.
 
 
En träff av det här slaget sätter igång existensiella tankar hos mig i så motto att nya generationer växer upp och även om det ständigt sker en samhällsutveckling på olika sätt, så leker våra barnbarn på samma mark och i samma skog som vi en gång gjorde som barn. Dessemellan har våra barn också lekt på samma plats och så kan det fortsätta.
 
Eftersom det är söndag kväll kan jag väl fortsätta att berätta om helgen. Igår kväll var vi på en traditionsenligt grisfest vid Räfsnäs, vilket är en stor gård några kilometer från där vi bor. Grisfest kallas det eftersom det brukar bjudas på helgrillat vildsvin, men på grund av den rådande brandrisken blev det ett annat upplägg på maten just i år, vi fick helt enkelt ta med oss vårt eget käk.
 
Vi är inte på festen varje år, förra året stod vi exempelvis över. Men oftast är vi på plats och det jag tycker är allra bäst med just den festen är att det brukar vara ett tillfälle där jag träffar vänner och bekanta från förr, såna som jag kanske bara träffar just denna enda gång om året. Det var inget undantag i år, men tyvärr flyr timmarna iväg alldeles för snabbt. Jag hamnar lätt i långa samtal och då hinner jag inte prata med så många vilket är synd och jag går miste om en hel del annat också. Definitivt ett utvecklingsområde för mig. Den ensamma cykelturen hem (älsklingen bröt upp lite tidigare än vad jag gjorde) mitt i natten gick utmärkt, men idag har jag känt mig lite seg.
 
Imorgon är det dags att börja jobba igen efter semestern. Trots att jag jobbat lite här hemma under semesterveckorna så finns det mängder av saker att hugga tag i. Några saker är rejäla utmaningar där det kan bli problematiskt att hitta de bästa lösningarna. Rekryteringen av vissa lärartjänster är en sån fråga och det finns andra.
 
Det var segt att komma igång med träningen efter en dryg vecka på resande fot utan ett enda träningspass. Kläderna fanns nerpackade, men det närmaste fysisk aktivitet vi kom var de cykelturer vi ägnade oss åt. Nu har jag dock tränat fredag-lördag-söndag och det känns som om jag är inne i gängorna igen.
 
Exakt hur länge jag skrivit fredagsuppdateringar vet jag inte, men troligtvis började det växa fram under 2013 någon gång. Det började med att jag såg ett mönster i att jag ofta skrev en facebookuppdatering just på fredagar vilket utvecklades till att jag började kalla det fredagsuppdatering (kul att andra har tagit efter begreppet). Sedan januari 2017 har fredagsuppdateringarna flyttat hit till bloggen, men i och med denna fredagsuppdatering är det slut. Åtminstone för nu, det kan ju hända att jag återkommer.
 
Beslutet har vuxit fram undan för undan och var sak har sin tid. Det har varit ett kul sätt att dokumentera både händelser och tankar, men jag tycker nog att jag blivit allt mer fantasilös, tråkig och förutsägbar. Min ambition är dock att hålla visst liv i bloggen där jag tänker mig att reflektera över olika företeelser eller torgföra tankar jag har. Fortsätt därför att titta in i bloggen ibland och kolla om jag skrivit något. Jag avser nog att även bli lite mer aktiv på Facebook igen, men det är varken ett hot eller ett löfte utan tiden får utvisa vad som händer.
 
Tack till er som varit frekventa läsare av mina fredagsuppdateringar och tack även till er som bara tittat in någon gång ibland, Fortsätt att försöka vara snälla mot varandra, med en rejäl vilja går det att utveckla sig åt det hållet. Jag har fortfarande en miljon saker som jag behöver utveckla, känner mig ofta ganska usel som människa, men jag har generellt blivit en snällare människa sedan jag började upprepa detta mantra i mina fredagsuppdateringar. Det är numera nästan bara i trafiken jag tänker elaka tankar om andra, men där gör jag det i gengäld nästan dagligen. Korkat och omoget!
 
//Steven :-)

Fredagsuppdatering 20 juli 2018

Fredagsuppdateringsdags igen när vi redan kommit två tredjedelar in i juli. Det första ordet jag skrev innehåller 23 bokstäver och skulle nog frestas att särskriva av många. Varför börjar jag i den änden? Jo, jag är ganska allergisk mot särskrivningar men i förra veckans fredagsuppdatering upplyste min älskade hustru mig om att jag hade särskrivit. Jag!? Jag som jagar särskrivare med blåslampa (även om jag tonat ner denna jakt eftersom jag måste förstå att det som är enkelt för mig inte behöver vara lika enkelt som andra). Naturligtvis hade älsklingen rätt och jag förevigade särskrivningen innan jag korrigerade felet så att semester tripp fick bli semestertripp.
 
 
Mer på språktemat. Jag lyssnar mycket på P4 Sörmland när jag åker bil. Jag gillar nästan alla programledare skarpt, men har noterat att några av dem har svårt att använda var och vart på ett korrekt sätt. Var anger ju läge (var bor du? var har jag lagt mina nycklar?) medan vart anger riktning (vart ska du åka?). Linnea Svensson heter en reporter/programledare som jag noterat alltid säger vart när hon menar var. Det har stört mitt språköra en hel del, men mitt snälla och överseende jag har valt att fokusera på att hon är skitduktig och väldigt behaglig att lyssna på.
 
Under flera år har kanalen haft en stående programpunkt där Lotten Bergman kommit någon gång i veckan och rett ut språkfrågor som lyssnarna haft. Jag vet inte om Lotten vill kallas språkvårdare, men hon är språkkunnig vad gäller svenskan. I morse var Linnea programledare när Lotten var där och jag sa till Helena här hemma att Lotten borde ta upp det där med var/vart med Linnea. Jag vet inte om telepati fungerar, men så skedde. Lotten gav Linnea i läxa att rabbla ett antal fraser där var/vart används korrekt. Lotten poängterade också att man som radiopratare har ett särskilt ansvar att tala så korrekt svenska som möjligt. Mycket bra!
 
Ja, det var en annorlunda inledning av fredagsuppdateringen. Det här har varit en vecka när delar av Sverige bokstavligen står i brand. Det rasar skogsbränder på många håll i landet och jag imponeras över det overkliga och obarmhärtiga arbete som utförs av räddningstjänstens personal, men också av många frivilliga. När det är kris på riktigt, då visar ofta människor sina bästa sidor och bara hugger i där det behövs.
 
Men... likt förbannat ska dessa tragiska och katastrofala skogsbränder politiseras och det äcklar mig. Det är inte politik i det korta perspektivet, men det kommer att utnyttjas på olika sätt inför höstens val. Jag tar aldrig politisk ställning i min blogg eller i sociala medier, men kan konstatera att nuvarande regering kunde agerat annorlunda med erfarenheter efter den stora Västmanlandsbranden för fyra år sedan. Å andra sidan har allianspartierna haft åtta år på sig innan dess att fixa alla dessa saker som de nu kräver att nuvarande regering borde ha grejat. Det åttonde riksdagspartiet å sin sida har jag aldrig någonsin hört lägga ett förslag om det som de nu tycker vore självklart att regeringen redan skulle ha fixat. Faktum är att jag nästan baxnar när jag tänker på hur osaklig och smutsig valdebatten kommer att vara i sociala medier....
 
På twitter har jag fångat ett passande inlägg:
 
 
Sedan finns det idiotiska inlägg som knappast borde få utrymme, men för att ni ska förstå att sociala medier dryper av dylika uppfattningar:
 
 
Jag har naturligtvis inget facit, men väljer nog ändå att luta mig åt den förkrossande majoritet av forskare som hävdar att vi människor ligger bakom klimatförändringar som successivt blir katastrofala för mänskligheten. Och nej, jag tror inte att billigare elcyklar löser problemet men det är dags för oss alla att vakna till i vår lilla inskränkta bekvämlighetsbubbla. Denna uppmaning gäller i allra högsta grad mig själv...
 
Mer om sociala medier. Jag anser att vi alla har ett ansvar att bekämpa så kallade fake news eller falska nyheter. Allt vi läser måste vi förhålla oss kritiska till och i synnerhet gäller det att vi är försiktiga med att dela saker utan eftertanke. Det behöver ju inte bara vara falska nyheter utan även nyheter som har flera år på nacken. Varje vecka möter jag delade inlägg, framförallt på Facebook, som kan vara gamla och inaktuella men som framstår som dagsaktuella. Inte bra! Det behöver inte ens vara dåliga saker utan harmlösa inlägg. Ett konkret exempel på det sistnämnda är ett inlägg i en lokal grupp med tydlig ortsanknytning. I september 2016 gratulerades en lokal profil på hans 100-årsdag och i veckan som gick var det någon som i den tillhörande tråden skrev grattis. Sedan rasslade det till med ett flertal grattishälsningar till mannen som inte har bemärkelsedag förrän i september, då han fyller 102... Snälla, läs och kritiskt granska innan ni delar eller kommenterar på sociala medier.
 
101-åringen som jag skriver om här ovanför hade samma befattning som jag har och idag var jag och hälsade på en annan person som jobbat som rektor, nämligen min läromästare och mentor Tor Ahlmark. Vi har en regelbunden och djup kontakt med varandra, men jag som är mitt uppe i min "karriär" har inte alltid tid till det som jag borde ha tid till, exempelvis att hälsa på Tor. Ingen enskild person har betytt så mycket för mig inom min yrkeskarriär som Tor och det var härligt att sitta ner under ett par timmar och otvunget prata med honom och hans fru Gunilla. Det bjöds på kaffe, fikabröd, glass och jordgubbar samtidigt som vi hade möjlighet att prata om allt mellan himmel och jord. Det påminde mig om att bli bättre på att vårda mina kontakter med vänner i allmänhet och såna som betytt mycket för mig i synnerhet.
 
I Stockholms kollektivtrafik är det kaotiskt. Den så kallade getingmidjan byggs om varför fjärrtågen inte kan köras söderifrån till Stockholms Central. Nu har det visat sig att de alldeles nya pendeltågsstationerna Stockholm City och Odenplan har rulltrappor som är farliga och i behov av underhåll. Men vänta! Stationerna är nästan nyinvigda och jag utgår från att rulltrapporna också är nya. Vad hände? Helt klart är att det finns för många klåpare inom byggsvängen. Det finns väl ingen som inte hört talas om hårresande fuskbyggen. Och ni som inte åkt till eller ifrån Stockholm City kanske inte förstår varför det inte bara är att gå i vanliga trappor istället. Det finns inte på kartan. Rulltrapporna i denna pendeltågsstation är gigantiskt långa och tämligen branta.
 
Den gångna helgen hade vi barnbarnen Sixten och Elvira hos oss från fredag till söndag. Jättemysigt som vanligt och jag fick bland annat hjälp med att köra in ved i pannrummet, vilket jag visade bilder från i förra veckans fredagsuppdatering. Barnarbete säger min bror, ett led i att förstå att alla hjälps åt säger jag.
 
 
I onsdags var jag på trav då Sundbyholmstravet arrangerade en av sina största tävlingsdagar för året. Det var supermysigt på alla sätt och roligast av allt var nog att min kompis "Svoppe" Erikssons egentränade Must Have vann ett uttagningslopp ingående i Diamantstoet. 125 000 kronor var segern värd och extra kul var ju att Must Have startade i exakt samma lopp vid exakt samma tävlingsdag förra året och även då var etta i mål, men diskades för trängning. Vilken revansch!
 
Idag (fredag) startade mitt delägda kallblod Hibo Viking i Bollnäs. Vi hade anledning att vara positiva och allt såg så otroligt bra ut ända tills det återstod 500 meter av loppet....
 
 
Med facit i hand var det skönt att jag inte åkte de dryga 30 milen till Bollnäs, det hade varit 30 tunga mil hem. Vi kommer igen och förklaringen till galoppen var helt enkelt att han snubblade till. Enligt kusken fanns det knappast på kartan att han hade förlorat loppet utan galoppen.
 
Hela sju träningspass har det blivit sedan förra fredagsuppdateringen. Tre löppass, tre styrketräningspass och ett cykelpass. Prick 150 pass avverkade hittills under 2018.
 
Det har också varit en vecka där jag berömt väldigt många människor för olika saker, faktiskt mest personer som jag inte känner. Jag brukar säga att jag samlar på "bra personer" och de förtjänar att få veta det. Därför uppmanar jag dig som läser detta att inte bara vara snäll utan även berömma människor som du möter och som gör bra saker. Jag lovar att det gör underverk.
 
Trevlig helg!
 
//Steven :-)