Fredagsuppdatering 13 juli 2018

Fredag igen och ännu en i raden av fredagsuppdateringar. Den här veckan har till 95 % bestått av semester och det har varit oerhört skönt och välbehövligt.
 
När jag hade skrivit förra veckans fredagsuppdatering tog älsklingen och jag våra cyklar och drog till Printz Bageri och deras första pizzakväll för säsongen. Det var som vanligt jättemysigt och det är fantastiskt vad som erbjuds i vårt närområde trots att vi bor på landet.
 
 
I lördags tog VM-sagan för Sveriges fotbollslandslag slut för den här gången. Förlusten mot England var odiskutabel, men laget har överträffat alla förväntningar och allt viktigt som behöver sägas om det här lagets insats har redan sagts. Vi hade ett par olika alternativ om hur vi skulle se matchen och det blev hemma i soffan. Jag var emellertid laddad till tänderna och gjorde mitt bästa för att heja fram Sverige.
 
 
Hur som helst är årets fotbolls-VM en monumental succé för de europeiska lagen, men trots detta är det Europa som är förlorare när VM utökas till 48 lag från och med 2026. Jättetråkigt att så många lag ska vara med och exklusiviteten att vara med i VM förminskas betydligt samtidigt som det blir trelagsgrupper i gruppspelet. Jag ogillar förslaget, men det är pengar som styr. Mina första VM som jag följde bestod av 16 lag, men utökningen till 32 lag (via 24) tycker jag är helt okej i synnerhet när antalet stater och därmed landslag blivit flera.
 
Hela söndagen tillbringade jag på trav i Bollnäs. Jag har väl ganska precis 30 mil enkel resa dit och anledningen stavas naturligtvis Hibo Viking, kallblodet jag är delägare i. Jag åkte tillsammans med företrädaren Jocke från Gävle, men trots att vi kände oss positiva på förhand fick vi åka hem besvikna. Hästen blev åtta, i sanningen ingen bra prestation, och våra förhoppningar var större än så trots att han inte startat sedan i slutet av april. Han travade bra men agerade stinglöst och nu är vi faktiskt lite villrådiga inför framtiden. Det blir en ny start i Bollnäs nästa fredag och om det inte sker någon uppryckning då måste vi ta en allvarlig funderare på hur vi går vidare.
 
 
I måndags var jag hemma, men minns inte riktigt hur jag spenderade dagen. Det jag minns är att vi åkte till återvinningen med allehanda skräp. Det är fascinerande att besöka dessa återvinningsstationer och jag kan nästan äcklas av vilket konsumtionssamhälle vi lever i. Köp-konsumera-släng-köp nytt! Samtidigt är det naturligtvis bra att det tas om hand på ett miljömässigt bra sätt. Jag minns när jag var liten och min pappa åkte med våra sopor till en soptipp ute i den underbara naturen där saker bara slängdes som om naturen kunde hantera detta. Skrämmande att man inte förstod bättre så sent som i slutet av 60-talet.
 
Här hemma inledde vi, eller i själva verket Helena, ett renoveringsprojekt av ett av våra rum. Vi har bott här i drygt 28 år och just detta rum, tidigare sovrum för våra barn, har aldrig fått någon riktigt make over. Nu har det blivit nya tapeter och snart blir det ett nytt golv. Det är faktiskt första gången som vi, eller i själva verket Helena, tapetserar själva. Eftersom jag redan upprepat frasen "eller i själva verket Helena" två gånger ska det villigt erkännas att det är hon som står för de praktiska kunskaperna i vårt hem.
 
 
Tisdagen inleddes med ett sjukhusbesök innan jag satte mig på tåget och åkte till Stockholm där jag träffade min älskade dotter Ellinore. Vi hade en magisk eftermiddag och kväll tillsammans innan jag begav mig hemåt igen. Jag kan inte återge här vad vi samtalade om, men vårt samtal var en framtidsinvestering som jag är lycklig över. Jag är så sjukt stolt över mina barn, de är alla olika men ändå så kloka och dessutom goda samhällsmedborgare.
 
 
I onsdags var jag på gymmet ovanligt tidigt och körde ett styrketräningspass innan vi gav oss iväg på en kryssning med Birka. För er som känt mig länge så vet ni att jag och älsklingen åkt på en miljard kryssningar under årens lopp. Vi hade någon form av peak under 2000-talets första decennium då vi säkert snittade mer än en kryssning i månaden. I den här bloggen finns för övrigt mängder av utförliga beskrivningar av kryssningar.
 
Det som varit viktigast för oss under kryssningarna har varit nöjet ombord. Vi har sett så mycket bra och vi har blivit vänner med så många duktiga musiker och artister. Numera kryssar vi betydligt mer sparsamt och det hänger nog till stor del ihop med att nöjesutbudet inte längre är vad det en gång var. Jag skulle kunna skriva en lång harang om detta, men nöjer mig med en kortversion.
 
På Birka finns inte längre någon uttalad kryssningsvärd med ansvaret för nöjet. Det är i allmänhet tre nöjesvärdar och oavsett vilken line-up som båten erbjuder är det ingenting vi går igång på. De är naturligtvis skickliga sångare och skapliga artister, men de saknar förmågan att sätta oss kryssningsgäster i centrum. De är snudd på publikföraktande och de är så upptagna av att sjunga fint att de glömmer bort vilka som pröjsar deras existens på båten. Synonymt för de tre nöjesvärdarna som jobbade denna gång, var att de inte kunde några sångtexter överhuvudtaget utan var helt beroende av att kolla texterna i sina telefoner. Nej, det nöje som visas upp på Birka duger sannerligen inte längre och det skulle behövas någon från det gamla gardet för att styra upp detta.
 
Nu hade vi ändå väldigt roligt och trevligt. Inte minst eftersom ett av våra favoritpartyband spelade, nämligen Cassius Clay med vår vän sedan många många år, Jalle Laine, i spetsen. Jalle tillsammans med Adam, Aston och Viktor påminner om det som en gång var kryssningarnas själ. I rättvisans namn ska också sägas att pianisten Mattias Strömberg som vanligt levererade på en hög nivå. Lite bonus i sammanhanget var att vi träffade, och blev vänner med, trummisen Viktor Henrikssons föräldrar. Det var nya bekantskaper som vi definitivt sorterar in bland positiva inslag.
 
 
Idag har vi två av våra barnbarn här. Sixten och Elvira ska bo hos oss till söndag eftersom deras föräldrar är på en semestertripp till Riga. Dagen idag har bland bestått i att vi jobbat med ved och under den sena eftermiddagen åkte vi till Strängnäs för att äta mat, glass och lyssna på Ellinore som uppträdde under stadsfestivalen som anordnas där under dagarna tre. Mycket trevligt initiativ. I Strängnäs träffade jag för övrigt (är det tredje gången jag skriver för övrigt i detta inlägg?) en av mina idoler bland alla fina ungdomar som finns, nämligen Jesper Lundin. Han är värd ett eget stycke i en fredagsuppdatering framöver någon gång.
 
 
Vad har jag mer funderat över? Jo, det här relativt nya påfundet att man bara kan blippa sitt kontokort utan att behöva slå sin kod om köpet inte överstiger 200 kronor. Är det verkligen vettigt? Om jag blir av med mitt kontokort på något sätt så vill jag verkligen inte att tjuven i fråga helt bekymmersfritt ska kunna glida runt och handla för 200 kronor på massor av ställen utan att ens behöva försöka knäcka en av 10 000 möjliga koder. Varför detta system? Har vi så jäkla bråttom i dagens samhälle att vi inte kan avvara tio sekunder till att trycka en kod och få den godkänd?
 
Min pappa har varit död i snart 13 år, men igår kom en betalningspåminnelse från Vattenfall vilka påstår att det finns en obetald faktura från 2006 (då pappa varit död i nästan ett år). Jag har inte hunnit rodda i detta ännu, men utgår ifrån att det är något datasystem som fått skolsting. Hur som helst lär en eventuell skuld på något sätt vara preskriberad och jag har inga planer på att betala...
 
 
Jag har bara tränat tre gånger den gångna veckan. Riktigt uselt och kommande vecka måste det bli en rejäl uppsnäppning.
 
Till sist: Var snälla mot varandra och var snälla mot er själva! Det blir så mycket bättre då och jag lovar att just du blir en lyckligare människa om du är snäll och försöker göra gott. Trevlig helg!
 
//Steven :-)
 
 

Fredagsuppdatering 6 juli 2018

Fredag igen och dags för fredagsuppdatering. Det blev inte så mycket av det där med semester den här veckan. Jag har inte jobbat 100 %, men jag har jobbat varje dag. Tyvärr kommer nog den här sommaren att bli lite så eftersom vi har vakanser på skolan och då måste jag hålla ett ständigt öga på eventuella ansökningar, ordna med anställningsintervjuer osv. Jag älskar mitt jobb, jag vet att det ingår att jag ibland inte bara kan välja att stänga av, men just att inte ens kunna vara helt ledig under semestern är väl en av nackdelarna. Det behöver inte alltid vara så, men den här sommaren blir det så. Känner mig lite avis på alla som kan säga att "Nu är det semester!" Jag vill dock poängtera att det inte finns någon bitterhet i detta, jag bara konstaterar och mentalt ställer jag in den största delen av hjärnan på det underbara ordet S-E-M-E-S-T-E-R.
 
Det som tränger på mest vad gäller nödvändiga rekryteringar är en musiklärare och en matte/NO-lärare, det sistnämnda ett vikariat under höstterminen. Känner du någon? Tipsa gärna! Tjänsterna finns på Platsbanken.
 
Veckan i övrigt har varit tämligen odramatisk. Sveriges avancemang till kvartsfinal i fotbolls-VM är emellertid sjukt stort och har dominerat, trots att all samhällselit från politiken, näringslivet och diverse organisationer befinner sig i Almedalen. Ibland tror jag inte att människor i gemen förstår hur svårt det är att lyckas komma så långt i ett fotbolls-VM. Att ta sig dit är i sig ett nålsöga som ska passeras, men att sedan vara minst topp-8 är gigantiskt stort. Jag tror för övrigt att Sverige kan slå England och nå en semifinal där motståndet inte heller är oslagbart. Oavsett vilket är årets VM redan en monumental succé för Sverige och för hur mycket ett LAG kan skapa med rätt ledarskap.
 
 
Sommaren är alldeles underbar i år. För att få det sagt så lider jag något fruktansvärt med alla lantbrukare och framförallt djurägare som hamnat i en akut krissituation vad gäller fodertillgången. Men om jag för ett ögonblick bara är egoistisk så njuter jag obegränsat av solen och värmen. Ingenting, förutom familjen så klart, kan få mig att må så bra som sommar, sol och värme, gärna i kombination med musik. Det finns verkligen hur mycket bra musik som helst och ingenting kan plocka fram känslor inom mig så som musiken kan göra.
 
Det finns alltid en risk att man (åtminstone jag) blir pretentiös när det gäller musik och pissar på det enkla och det populära. Jag kämpar hårt för att inte göra det och det tydligaste exempelet där jag helt bytt fot är duon Samir och Viktor. Jag har självklart alltid noterat hur alla kids har älskat deras hits, men samtidigt har jag rynkat på näsan åt företeelsen och tänkt att de står i vägen för en massa begåvade artister som rent musikaliskt vore värda mer plats i rampljuset. Jag har lite lagom föraktfullt nynnat med i låtar som handlar om att ta en groupie eller att bada naken på Sergels torg.
 
I samband med mellon i våras bestämde jag mig för att omvärdera grabbarna. Jag insåg att de är fullt medvetna om att de inte är världens bästa sångare, inte särskilt musikaliska men de har så mycket annat att förmedla. Även om de kommer från en på ytan glättig låtsasvärld som exponeras i olika medier så är det två killar som står upp för att livet inte alltid är så förbannat lätt. De har naturligtvis sina svårigheter att kämpa med/mot (precis som alla vi andra) och deras betydelse för barn och yngre ungdomar ska inte underskattas. I många avseenden kan de ses som förebilder vilka faktiskt kan göra skillnad. När jag sedan läser en recension efter en spelning i Eskilstuna och förstår att de varit tillgängliga för alla som vill ha en autograf eller en selfie (groupie!) tillsammans med dem under två timmars tid, då blir jag på riktigt imponerad och lycklig. Exakt så behandlar man sina fans och de minns bevisligen sina egna rötter. Såvitt jag kan påminna mig och vet, är det bara Markoolio som kommit i närheten av den enorma ödmjukhet som de här två grabbarna visar gentemot sina unga beundrare. Det är inte bara något de säger, de visar i praktisk handling att de förstår sitt värde som förebilder. Samir och Viktor - Ni är fantastiska!
 
 
Jag är inte helt fri från kroppsliga skavanker, men jag har tränat alla dagar sedan förra fredagen. Per den 30 juni såg min träningsdos ut enligt nedanstående. Jag har alltså tränat fler pass än någonsin, åtminstone sedan 2008, under juni och totalen för hela 2018 är vid halvårsskiftet 134 pass. Målet vid årets början var att träna 180 pass vilket innebär att jag kan gå och småfisa resten av 2018. Kommer det att hända? Knappast!
 
 
Nu har jag en spännande helg framför mig med diverse planer. Jag hade tre olika spännande möjligheter när veckan startade och jag har redan hunnit vaska två av dem, men det blir kanske bättre under helgen. Ha en jättefin helg och kommande vecka. Ni som är lediga, njut! Och oavsett om ni är lediga eller inte.... var snälla mot er själva och mot alla andra människor! 
 
//Steven :-)

Fredagsuppdatering 29 juni 2018

Rubriken ljuger! Det är inte fredag 29 juni idag, det är inte ens lördag, nej det har hunnit bli söndag 1 juli när jag skriver om veckan som gått. En i de allra största delarna bra vecka, det är det sammanfattande omdömet.
 
VI har alltså lagt juni bakom oss och sommaren forsar fram som ett expresståg. Förväntningarna inför sommaren är alltid högt uppskruvade. Mycket ska hinnas med, både på nöjes- och upplevelsekontot, men nytta ska också göras. Åtminstone tänker vi som har hus och trädgård ofta att vi ska få så mycket gjort. Nåja, vi får se hur det blir med alla planer.
 
Jag har varit oerhört fokuserad på att kunna ha fem veckors sammanhängade semester vilket var några år sedan jag hade (2012?). Nu är jag dock i det läget att jag måste jobba ytterligare någon eller några dagar kommande vecka och framförallt finns det några vakanser på skolan som kommer att ligga över mig hela sommaren om det inte löser sig extremt snabbt och smidigt. Så officiellt säger jag inte att jag har semester ännu, men lever åtminstone i gränslandet mellan jobb och semester.
 
Vad har då veckan bjudit på? Jo, det har varit en sån där skön vecka när det mestadels gått att jobba väldigt ostört. Det relativa lugnet skulle vara oerhört tråkigt att uppleva varje vecka, men några veckor om året känns det bra.
 
Jag avslutade veckan med härlig samvaro med Marie och Ola, vilka är biträdande rektor på skolan. Eller är och är... den största anledningen till att vi umgicks hela fredagseftermiddagen och även under kvällen är det faktum att Marie ska sluta för att jobba som rektor på en skola i södra storstockholm från och med i höst. Vi sågs vid halvfyratiden i fredags och gick ut i Hjorthagen i Mariefred där vi hade en enkel medhavd matsäck bestående av både ät- och drickbart. Det var väldigt trevligt och givande att under avslappnande former sitta och prata om ditt och datt, naturligtvis med mest fokus på det vi haft gemensamt: skolan!
 
 
Därefter drog vi vidare till Slottspaviljongen (min absoluta favoritrestaurang i Mariefred) där vi inledde med ett parti minigolf, eller bangolf som väl den korrekta benämningen är. Jag betraktar mig som fullständigt usel i den disciplinen, men min blygsamhet(!) förbjuder mig ändå att berätta vem som vann. Efter att vi "sportat" klart var det dags att äta. Det blev ytterligare några härliga timmar med god mat och mycket skratt. Dessutom var det härlig trubadurunderhållning som förgyllde kvällen.
 
 
Fotbolls-VM rullar på och hittills har det varit oerhört framgångsrikt för svensk del. Jag är inte särskilt överraskad då Sverige har en förbundskapten som har ett ypperligt ledarskap där han satsar stenhårt på kollektivets förmåga att lösa uppgifter till skillnad mot sin företrädare vilken byggde sin idé helt och hållet runt en spelare, en spelare som dessutom aldrig gett ordet lagkänsla ett ansikte.
 
Det är, och har alltid varit, oerhört svårt att diskutera Zlatan i sociala medier. Få personer skapar väl sådan polarisering kring sitt namn som han gör. Min uppfattning är solklar och lyder ungefär som så att Zlatan är en av våra största fotbollsspelare genom tiderna (svårt att jämföra med giganterna på 50-talet), kanske den allra bästa. Som varumärke i den tid då Zlatans karriär har varat är han helt oslagbar. Han har aldrig lämnat någon oberörd. Det går inte heller att ta ifrån honom det faktum att han är den spelare som gjort flesta landslagsmål genom tiderna. Men...
 
...i mina ögon har aldrig Zlatan burit landslaget så som vi har kunnat se andra superstjärnor göra. Visst, det finns ett fåtal tävlingsmatcher som sticker ut, men i stort sett har svensk landslagsfotboll fått ut nada i resultatväg under de år som Zlatan fått diktera villkoren med en jasägande förbundskapten. När detta har diskuterats har det i allmänhet sagts att omgivningen varit för dålig, men han har ju haft ungefär samma typ (i vissa fall identisk) av omgivning som det senaste året varit med och eliminerat stornationer som Nederländerna, Italien och Tyskland. Problemet är att Zlatan gjort alla andra spelare sämre i och med att han inte varit beredd(?) att inordna sig i kollektivets styrka.
 
Detta är dock historia nu, även om Zlatan på många sätt tagit på sig clownnäsan inför och under mästerskapet. Även detta har förbundskapten Janne Andersson hanterat på bästa sätt och stadigt följt sin egen kompassriktning och nu är det Janne som tillsammans med sina spelare och en grym ledarstab i övrigt får skörda framgångar med landslaget som Z aldrig varit i närheten av sen han blev superstjärna och nu verkar han istället lägga allt fokus på att sälja ut sig till alla företag som finns och som vill synas i TV-reklam.
 
Hur kommer det att gå för Sverige? Ja, det kan ju gå nästan hur bra som helst, men vi ska komma ihåg att lyckas i ett fotbolls-VM är så oerhört stort och svårt. Det kan inte jämföras med något annat lagmästerskap och att vara topp-16 är grymt bra. Schweiz kan vi självklart besegra, men de är bättre än vad vi kanske tror. Väl framme i kvartsfinal (om vi når dit) väntar England eller Colombia. Jag är lite inne på att det blir sydamerikanerna som drar det längsta strået, men skulle mycket hellre se fram emot en kvartsfinal mellan England och Sverige. Där är vi verkligen inte chanslösa.... men långt till att vi är där.
 
Älsklingen och jag såg matchen mot Tyskland på tidigare nämnda Slottspaviljongen och preliminärt har vi även tänkt att titta på Schweizmatchen där. Men min skrockfullhet smyger sig på... en förlust hittills och den kom när vi inte såg matchen hemma. Hmmm.... tål att funderas på.
 
 
Något helt annat. Älsklingen har länge använt Apotea och lovordat detta nätapotek. Framförallt har hon framhållit de snabba leveranserna, något jag märkt att även andra vänner har lyft fram. Därför har jag också använt Apotea det senaste halvåret. Och jag har aldrig märkt av de snabba leveranserna. Det har tagit allt från fem dagar till två veckor att få varorna, även om det varit produkter som är vanliga och som anges ska finnas i lager. De kanske har någon varningssignal som ljuder när en beställning från mig kommer in och som uppmanar dem att lägga beställningen åt sidan.... men de ska få nya chanser eftersom det ändå är väldigt smidigt.
 
Alla gör ju självklart som de själva vill, men jag har aldrig förstått mig på hur människor tänker som exempelvis via sociala medier varnar andra för poliskontroller. Jag tycker att det finns alldeles för få poliskontroller utefter vägarna med tanke på hur många alkohol- och drogpåverkade förare som rör sig i trafiken. De ska inte framföra några fordon och poliskontroller är fortfarande det mest effektiva sättet att upptäcka dem. Ni som varnar, vad är det ni vill uppnå?
 
På tal om trafik. Min konstiga hjärna kan ibland fokusera på märkliga saker, exempelvis det faktum att jag tycker mig se att antalet BMW har ökat markant i trafiken, en tes som jag testat på några vänner av vilka de flesta håller med. Självklart var jag tvungen att kolla upp frågan lite mer objektivt och mycket riktigt, Från att fram till 2011 stadigt legat på plats 10 över de vanligaste bilmärkena så har klättringen varit stadig uppåt. 2017 var den sexa och det skulle inte förvåna mig om BMW klättrar till plats 5 under 2018.
 
 
För ganska länge sedan började jag titta på den väldigt intressanta dokumentär om Thorbjörn Fälldin som SVT sände i sitt ursprung för säkert minst ett år sedan. Av någon anledning dröjde det till häromdagen innan jag tittade färdigt och det var ju en väldigt spännande epok i svensk inrikespolitik som utspelade sig när jag var ung och var väldigt intresserad. Jag var inget stort fan av Fälldin när det begav sig, men har självklart fått andra ögon på hans politiska karriär efter att ha sett dokumentären. Jag älskar nedanstående klipp där han naket och oreserverat tillstår att han fick sparken som partiledare. Han lindar inte in sin besvikelse utan säger precis som det var vilket jag tycker är väldigt befriande.
 
 
Träningen rullar på ganska bra igen. Fem pass räknat från fredag till fredag.
 
Till sist! Jag brukar inte delta i olika tävlingar särskilt ofta, men för en dryg vecka sedan skickade jag in till en tävling om trav i Expressen och i början av den gångna veckan var jag med i en utlottning (som sannerligen inte krävde någon som helst kunskap eller prestation) på Twitter. Jag vann båda! 
 
Dags att runda av. Var snälla mot varandra, njut av sommaren och håll tummarna för Sverige i fotbolls-VM.
 
//Steven :-)