Fredagsuppdatering 23 februari 2018

Fredag igen och dags för veckans fredagsuppdatering. Lönefredag dessutom för väldigt många, men icke för mig. Jag får lön den 27:e och det är lite småirriterande när det tjoas om lönehelg, vilket jag tycker har inträffat ganska ofta det senaste året. Varför tycka och tro när jag kan ta reda på fakta.
 
Februari 2017 - Lönehelg 25-26 feb för de med löneutbetalningsdag den 25:e, inte för oss med den 27:e.
Mars 2017 - Samma sak. Alltid samma veckodagar på alla datum i februari-mars om det inte är skottår.
Juni 2017 - Lönehelg 24-25 jun för de med löneutbetalningsdag den 25:e, inte för oss med den 27:e.
November 2017 - Lönehelg 25-26 nov för de med löneutbetalningsdag den 25:e, inte för oss med den 27:e.
Februari 2018 - Lönehelg 24-25 feb för de med löneutbetalningsdag den 25:e, inte för oss med den 27:e.
Mars 2018 - Lönehelg 24-25 mar för de med löneutbetalningsdag den 25:e, inte för oss med den 27:e.
 
Detta "fenomen" har alltså per mars 2018 inträffat sex gånger av fjorton det senaste dryga året. Min känsla visade sig alltså stämma. Det kommer dessutom hinna hända i maj, augusti och november också. Tre gånger av åtta är det alltså inte lönehelg för oss med lön den 27:e när det basuneras ut att det är lönehelg. Tilläggas bör väl att jag är ödmjukt tacksam över att inte vara beroende av att lönen kommer in på kontot ett exakt datum, bara den finns på plats innan månadsskiftet då ett gäng räkningar ska betalas. Måste också lägga den kommentar jag slänger fram varje år. Februarilönen är den lönen som behöver räcka minst antal dagar, därför är det en extra bra lön.
 
Förra helgen var vi på dop. Min brorsdotter Frida och hennes man Erik döpte sitt tredje barn Hedda i Ytterselö kyrka. Dopet var fint och den efterföljande samlingen i Stallarholmens församlingshem med smörgåstårta på menyn var väldigt trevlig. Vi hade våra barnbarn Adrian och Axel med oss eftersom deras föräldrar jobbade. De var hos oss hela dagen vilket var supermysigt. 
 
Elever och lärare har haft sportlov den här veckan. Jag har också växlat ner en aning och mestadels jobbat hemifrån eller varit lite småledig. I måndags åkte jag på lunchtrav i Gävle då Hibo Viking startade. Han kom mersmakande femma och hade han inte "slagit ihop" och galopperat varvet från mål har jag svårt att se att han skulle ha förlorat. Det fanns förklaring till galoppen som skedde i snabb tempoväxling, däremot verkar han stabil från start numera när han är kastrerad. Två felfria avgångar i rad från start och han kommer att vinna när som helst.
 
 
I tisdags var jag på utbildning i Stockholm hela dagen. Det handlade om den nya dataskyddslagen GDPR som införs i hela EU den 25 maj. Hur hantering av personuppgifter får och ska göras kommer att medföra massor av extraarbete för offentliga verksamheter och företag. Det är sannerligen ingen fråga jag går igång på, men som måste skötas klanderfritt. Förresten var det en av föreläsarna som verkligen har en läxa att göra vad gäller språkriktigheten i en av bilderna som visades upp.
 
 
I onsdags var det en mötesdag. Dels ett möte i Strängnäs under förmiddagen och därefter ett möte på BUP i Eskilstuna efter lunch.
 
Torsdagen tillbringade jag i skolan tillsammans med min ena, eller möjligtvis andra, biträdande rektor Ola. Vi hann prata om, och planera för, sådant vi sällan hinner hantera i vardagen. Det blev ganska sent innan jag kom iväg från jobbet, men jag ville vara så färdig som möjligt med tanke på planerna inför idag och resten av helgen.
 
Vi befinner oss nämligen i Stockholm dit vi anlände för någon timme sedan. Vi bor på ett mysigt hotell i Gamla Stan och det känns lovande. Exakt vad vi ska göra varenda sekund har vi inte bestämt ännu, men helt klart är att vi imorgon kväll ska gå på Oscarsteatern och se Gentlemannen.
 
Veckan i övrigt har naturligtvis präglats av OS i Pyeongchang. Framgångarna för de svenska atleterna fortsätter och nästa vecka ska jag ge mig på en komplett sammanfattning av de svenska prestationerna. De som överraskat mest som grupp är ju skidskyttarna i allmänhet och i synnerhet Hanna Öberg på individnivå. Ett guld som värmde mig lite extra var ändå André Myhrers. Denna oerhört sympatiska veteran var OS-fyra redan för tolv år sedan och han föräras med två bilder i nedanstående sammanställning av veckans medaljörer.
 
OBS! Precis när jag skriver dessa rader har Sverige vunnit guld i herrarnas skidskyttestafett. Helt obegripligt med dessa enorma framgångar utifrån resultaten tidigare under säsongen. Återkommer till detta i min OS-sammanfattning nästa vecka (eller i ett speciellt inlägg).

 
En tanke som slog mig idag. Vilket hallå det hade varit i sociala medier om Hanna kommit från något annat land och helt plötsligt börjat leverera resultat så som hon gjort. Det hade garanterat pratats om både astmamedicin och läppsalva, ja ni fattar. Visst är det lite märkligt att till synes friska idrottsmän och kvinnor använder sig av astmamedicin, men debatten i Sverige förenklas. Att träna skidåkning med den enorma ansträngningen, oftast i kyla, framkallar astma hos många skidåkare. Ska dessa åkare som drabbas inte få vara med och utöva sin idrott? I det här sammanhanget vill jag verkligen uttrycka att jag är så sjukt imponerad av Norge som vinteridrottsnation. De är ju bra i (nästan) allt medan vi egentligen bara konkurrerar i ett fåtal sporter. När jag skriver detta har de 36 medaljer. 36!!! Fördelat på 13 guld, 13 silver och 10 brons. Vilka dominanter!
 
Ännu en OS-reflektion. De här spelen går i Sydkorea, nästa vinterspel 2022 arrangeras i Peking. Där emellan är det ett sommar-OS 2020 och det arrangeras i Tokyo. Tre raka olympiska spel i Asien och sedan sitter IOK-pamparna och säger att pengar inte styr. Bullshit! Money talks more than ever. Som lök på den feta laxen arrangerar ju som bekant den aktade fotbollsnationen (OBS! ironi) Qatar fotbolls-VM 2022. Typ allt var bättre förr...
 
Innan jag lämnar OS för den här gången måste jag kommentera Tre Kronors fiasko. I mina ögon är det långt ifrån godkänt att åka ut mot Tyskland även om vi ställer upp med ett C-lag. Dock är det inte i närheten av superfiaskot i Salt Lake City för 16 år sedan och den sågning av laget som Lasse Granqvist bjöd på den gången i Radiosporten är värd att lyssna på igen. Lasse Granqvist är för övrigt alltid värd att lyssna på.
 
 
I söndags var det final för en av de bästa svenska TV-serierna som någonsin producerats. Efter 6,5 år, fyra säsonger och 38 avsnitt blir det (troligtvis) aldrig någon mer säsong av Bron. Jag ska inte spoila något eftersom jag vet att många fått upp ögonen för serien på den senaste tiden eller att man väljer att maratonkolla igenom säsongerna. En fantastisk serie har det emellertid varit och jag har följt varenda avsnitt i direkt närhet till när det sänts. Mer om TV. Hoppas ni kollar på Bonusfamiljen på SVT. En underbar serie som successivt blivit allt djupare och där karaktärerna tillåtits att utvecklas ganska raskt. Det är mindre garv nu när jag tittar, mer eftertänksamhet. Några rollkaraktärer jag kanske retade mig mest på i början har verkligen vuxit i mina ögon. Bonusfamiljen rekommenderas varmt.
 
Träningen rullar på som tusan just nu. Förvisso bara fyra pass senaste veckan, men det har känts väldigt bra. 17 pass hittills i februari.
 
Efter ett längre uppehåll på grund av OS så drar Sörmland Topp 5 igång igen nästa vecka. Ellinore ligger för närvarande på fjärde plats men hon skulle bli så himla glad om hon får just din röst. Skicka ett sms till nummer 72250 och skriv P4Sörm 4 i meddelandefältet. Det går bara att rösta en gång per nummer så den lilla tjänsten som tar max 20 sekunder kan du säkert bjussa på. Du måste rösta senast vid midnatt på tisdag den 27 februari.
 
 
Det blev en matig fredagsuppdatering där här gången, men jag hoppas du orkade läsa hela vägen. Med förhoppning om att vi alla är snälla mot varandra så tillönskar jag er en riktigt trevlig (löne)helg!
 
//Steven :-)
 

Fredagsuppdatering 16 februari 2018

Veckans fredagsuppdatering skrivs när vi avverkat drygt hälften av den nästan löjligt korta månaden februari. Jag gillar faktiskt februari, vilket förmodligen har att göra med att ljusets återkomst är tydlig och att det oftast är ett gäng skidmästerskap (vartannat år) eller vinter-OS (vart fjärde år).
 
I OS staplar Sverige framgångar på framgångar. När detta skrivs har vi redan fyra guld och två silver. Samtliga guld för övrigt bärgade av kvinnor. När jag växte upp och var hysteriskt intresserad av idrott och verkligen följde varenda tävling som sändes på TV, då hade inte Sverige några konkurrenskraftiga kvinnor vare sig inom alpint, längdskidåkning eller skidskytte. Inom längdskidorna hade det passerat en och annan, men en topp-6-placering var en oerhört stor framgång. Den trenden har vänt sedan länge och det är ofta kvinnorna som är mer framgångsrika än männen. Just nu leder faktiskt Sverige medaljligan om man bara räknar kvinnliga tävlingar i OS.
 
Tyvärr har jag inte hunnit se så mycket av OS live. Jag har däremot lyssnat en del på älskade Radiosporten, men även där missat flera av godbitarna. Min största sorg är att jag missade Hanna Öbergs sensationella guld i skidskytte. Det var en osannolik prestation och det blir inte riktigt samma sak när en inte har "varit där", åtminstone via etermedia, när det händer.
 
Efter den triumfen kablades nedanstående filmsnutt ut. Jag blir alldeles varm inombords när jag ser Mona Brorsson krama om guldmedaljören. Tänk att kunna glädjas så åt en lagkamrats framgång i en individuell idrott. Magi!
 
 
Jag bjuder mer än gärna på bilder av övriga medaljörerCharlotte Kalla som jag faktiskt tycker har tagit ytterligare ett steg i sin utveckling vid drygt 30 års ålder. Stina Nilsson som fullkomligt krossade motståndet i sprinten. Frida Hansdotter som tyckte allt var magiskt (undrar hur många gånger hon använde det ordet under segerintervjuerna?) och fick en välförtjänt fullträff i ett stort mästerskap. Och Sebastian Samuelsson, skidskytten som har allt för att kunna bli en megastar om utvecklingen fortsätter och han befäster sin plats i världstoppen. Anledningen till att jag är säker på att han blir hur stor som helst, är att han ser cool ut i sitt långa hår och framförallt är han oerhört verbal trots att han fortfarande är junior. Jag lär återkomma till OS i nästa veckas fredagsuppdatering och då har vi förhoppningsvis räknat in ytterligare ett antal medaljer.
 
 
I lördags var jag med om en fantastisk eftermiddag på Solvalla. Den minnesgode fredagsuppdateringsläsaren (26 bokstäver i det ordet!) vet att jag fick en present av min älskade hustru när jag fyllde år som bestod i att jag skulle få köra travhäst i en så kallad tandemsulky på Solvalla i samband med V75-finalerna. Jag körde ju massor av häst på framförallt 80-talet, då jag även hade egen amatörtränarlicens under några år. Men nu var det längesen jag satt bakom något av dessa fantastiska djur och att dessutom få möjlighet att göra det på älskade Solvalla var ju helt enormt. Jag fick hjälpa till att borsta och sela på V.I.P. Prophet, en häst som ägs och begagnas av Solvalla travskola. Det var för övrigt så otroligt häftigt att det stall som travskolan använder, var samma stall som Karl-Erik "Kacke" Nilsson använde på 80-talet. Det var hos "Kacke" jag lärde mig köra häst och han tränade flera av hästarna där jag var delägare. Det var verkligen som att knyta ihop säcken.
 
 
 
 
 
När det var dags att köra så var det före detta proffstränaren Kjelle Brandt som skulle åka med mig och ha koll så att det gick rätt till. Kjell är en skön prick som jag har bra koll på, men som jag aldrig träffat på det här sättet. Det var oerhört mäktigt att få styra ut på banan och leda defileringen till lopp 3 i lördags. Vi hade för övrigt en toppendag på Valla, där vi tillbringade övrig tid på restaurangen Valla krog. Tack min älskade för en av de bästa presenterna jag någonsin fått.
 
Jag lyssnar ofta på det underbara radioprogrammet Kvällspasset när jag åker från jobbet. Programmets bärande idé är lyssnare som ringer in och berättar historier utifrån ett givet ämne. I början av veckan var ämnet "Vad är oddset på det?", dvs helt osannolika och oväntade händelser som människor upplevt. Jag peppade Ellinore att ringa in med en historia som jag tycker är så sjukt oväntad och verkligen kvalar in under rubriken "Vad är oddset på det?"
 
Sommaren 2016 spelade Ellinore som så många gånger förrHarrys i Strängnäs. Den här onsdagskvällen var det precis som alla andra onsdagar musikquiz och Ellinore höll i detta för femtioelfte gången. När hon gjort i ordning sina frågor hade hon bestämt sig för att spela Händerna mot himlen och då Petra Marklund tidigare varit programledare för Allsång på Skansen ställde hon en fråga i anslutning till allsången. Svaret på frågan var Anders Lundin och det var verkligen en fråga hon aldrig tidigare använt.
 
Döm om hennes förvåning att just denna kväll, just på Harrys i Strängnäs är en av gästerna och musikquizdeltagarna en viss Anders Lundin. Han dök in tillsammans med sitt crew strax före det att quizen skulle starta. De var nämligen i Strängnäs och Stallarholmen och spelade in ett avsnitt för realityserien Allt för Sverige. Vad är oddset för att Anders Lundin ska dyka upp på ett musikquiz i Strängnäs när det rätta svaret på en av frågorna, bestämd sedan långt innan, är Anders Lundin
 
Jobbveckan har inneburit ups and downs, men i min hjärna mest ups. Ännu ett gäng samtal av olika karaktär och det gråts, det skriks och det skrattas på mitt rum i samband med möten som jag har med elever, deras vårdnadshavare och mentor. Jag är helt hooked på hur häftiga tonåringar är i sina tankar och vad effektivt det är att bara lyssna på dem. De har så otroligt mycket att säga oss, om sig själva och om andra vuxna som inte fattar att de faktiskt är tänkande individer. För mig är det självklart att visa den största respekten för våra elever, oavsett om de är 11, 13 eller 16 år. De berikar dessutom mitt liv hur mycket som helst.
 
Jag tittar en del på TV. Ganska modern i så motto att jag sällan kollar när programmet sänds. Jag ser de största underhållningsprogrammen och lite annat, men skulle vilja dyka djupare ner i aktualitetsmagasin, dokumentärer och naturprogram. Tyvärr räcker inte tiden till. Jag kommer nog att återkomma till TV-temat en annan fredag, men vill ändå kommentera ett par av SVTs långkörare.
 
På spåret älskar jag, men herregud vad det programmet gått i stå. Tre resor, musikfråga i sista delen av resmål 1 och 3, den TV-mässigt tråkiga listan, bla bla bla. Programmet har tappat all dynamik vilket är tråkigt då det egentligen är ett briljant program med bra programledare, bra domare och ett suveränt husband i form av Augustifamiljen. Snälla! Förnya!
 
En annan långkörare är Så ska det låta. Det var många säsonger sedan som det dög som fredagsunderhållning, men har ändå hållit ställningarna som ett bra söndagsprogram. Tyvärr har programmet tappat hela sin själ, sin spontanitet och sin lekfullhet. I mina ögon beror det slutgiltiga haveriet på valet av programledare. Sarah Dawn Finer fungerar inte i rollen, då hon är alltför nitisk och fyrkantig. Mina tankar går ständigt till att det är "Saga Norén, Länskrim, Malmö" som leder programmet. Hon lyfter gärna fram sig själv under programmen, men är i övrigt inte någon som verkar uppmuntra till galna upptåg och spex. Hennes favoritreplik efter någon fullständigt omöjlig fråga verkar tyvärr vara: Det är fel!
 
Tränat har jag gjort. Fem pass sedan förra fredagen och som ni ser i tabellen här nedan håller jag stången mot förra året, då jag landade på osannolika 230 pass. Just nu känner jag mig relativt skadefri och rejält stark, både vad gäller styrketräningen och löpningen.
 
 
Ikväll när jag tränade hade jag sällskap. Barnbarnet Sixten hängde på och ville självklart prova både det ena och det andra.
 
 
Nu har jag många spännande saker framför mig i helgen och i veckan. Ni får vänta till nästa fredagsuppdatering innan jag berättar om det, det som är framtid nu är historia sen. Minns ett citat från en dikt som jag ofta läste för elever som jag undervisade för 20ish år sedan. "Dagen idag, en märkvärdig sak, evighet fram och evighet bak". Jag tror att det är Alf Henriksson som skaldat på detta sätt.
 
Försök att vara snälla mot varandra. Det är inte alltid lätt, men försök så mycket ni kan. Och lyssna! Lyssna på vad andra människor har att säga. Även den tystaste har massor av vettigt att förmedla, kanske mer än den som pratar mest. Trevlig helg kära vänner!

//Steven :-)
 

Fredagsuppdatering 9 februari 2018

Nu har det gått en vecka igen och det är fredag vilket innebär fredagsuppdatering. Många långa dagar den här veckan och jag måste erkänna att jag är rejält trött.
 
Arbetsveckan har varit sig lik med många möten av varierande karaktär. Styrelsemöte, möten med vårdnadshavare, möten med elever, möten med medarbetare osv osv. Några av veckans möten såg jag som riktiga utmaningar på förhand, men de gick över föväntan bra. Jag har också träffat människor, både barn och vuxna, som har det oerhört tufft och som tvingas kämpa enormt för att överhuvudtaget hålla näsan ovanför vattenytan. Barn vars föräldrar har svårt att samarbeta är kanske det som gör ondast i mig att möta och detta sagt utan att döma någon. Även vuxna kan ha det jobbigt på olika sätt och av olika anledningar. Ingen skulle vara lyckligare än jag om jag skulle kunna hjälpa mer konkret än att bara försöka vara en god medmänniska.
 
Jag njuter av att ljuset är tillbaka. Det betyder massor för mig och halvåret vi har framför oss är bästa halvan av året. Ljuset betyder också att pendlingen på den rent ut sagt farliga riksväg 55 känns mer överkomlig. Att aldrig kunna slappna av i trafiken blev jag påmind om ännu en gång i måndags, då min biträdande rektor Marie kolliderade med en älg mellan Malmby och Stallarholmen. Bilen blev bara skrot, men mirakulöst nog klarade sig Marie med skärskador från vindrutan och blåmärken. Naturligtvis blev hon rejält chockad också.
 
Förra helgen satte vi punkt för vårt födelsedagsmaraton som jag berättat om tidigare. Under lördagen var Fredrik, Emelie, Sixten och Elvira här för att fira Helena. På söndagen kom Marie-Helene, Adrian, Axel, Calle och Ellinore för att vi skulle fira Helena, Marie-Helene och Calle. Supermysigt att träffa barn och barnbarn, svärdotter och svärson under helgen. Det var bara Jonas som saknades då han jobbade.
 
 
I onsdags gjorde äntligen Hibo Viking come back då han startade i ett lopp på Bergsåker. För första gången sedan debutvinsten i maj förra året travade han felfritt. Tyvärr kom han aldrig riktigt till i loppet från sitt tillägg, men såg strålande ut. Jag tror att kastreringen gjort nytta och han kan ha en jättefin säsong framför sig. Här nedanför en filmsnutt från värmningen.
 
 
På tal om djur måste jag bjuda på en härlig bild som jag tog på en av våra hundar. Nala har verkligen en speciell stil när hon ligger och sover.
 
 
Jag har varit på gymmet och tränat sex dagar sedan förra fredagsuppdateringen. Om någon mot förmodan är intresserad så finns en sammanfattning av mitt träningsår 2017 att läsa här >>
 
Veckans bloggnostalgi är ett inlägg som har prick tio år på nacken då vi åkte på en dubbelkryssning med Birka Paradise (numera bara M/S Birka). Det var nog en period i livet då vi åkte som allra oftast på kryssningar. Vi snittade på mer än en kryssning per månad.
 
 
Nu önskar jag alla en trevlig helg! Försök att vara snälla mot varandra, det är inte alltid så lätt men det är bra att alltid försöka.
 
//Steven :-)