Kanonbra start för Allsången

Ikväll var det dags för premiär av en ny säsong av Allsång på Skansen. Det blev ett toppenbra program vilket inte förvånade med tanke på den utlovade laguppställningen av artister. Trots att det var det första programmet så hittade man ett bra tempo hela vägen. Det märktes dock  att det inte var lika mycket publik uppe på Solliden som det brukar vara och naturligtvis var det vädret som skrämde bort många presumtiva åskådare.
 
Jag gillade många inslag i programmet som föredömligt hölls ihop av den allt säkrare Måns Zelmerlöv. Fotbollsmedleyt med Markoolio, E-type, Måns, Arne Hegerfors, Magnus Uggla och Allsångskören var roligt att se och det blev inte för långt, vilket annars kan vara risken med medleyn. Sean Banan är ju störtskön. Magnus Uggla och Edith Backlund var skitbra i sin duett och samma betyg får Laleh. Hon är så underbar och befriande på alla sätt och hennes personliga uttryck blir som en motpol till Agnes. Den sistnämnda är ju också en fantastisk sångerkska som utvecklats massor sedan vinsten i Idol 2005, men trots ett oerhört starkt låtmaterial så känns hon aningen plastig och når inte ut till publiken och ännu mindre ut genom TV-rutan. Det blev extra tydligt, ja till och med plågsamt att se, när hon var ute i publiken och skulle leda Det ska va gôtt att leva som allsång. Hon såg fullständigt ointresserad ut av den publik som hon stack mikrofonen under näsan på. Där hade Sean Banan en hel del att lära ut.
 
Här nedanför mina tre favoriter från dagens sändning, sen fanns det några underbara godbitar bland extranumren i webbsändningen efteråt men de tar jag en annan gång.
 
//Steven :-)
 
 
 
 
 
 

Du eller ni?

Jag har så förbaskat svårt att ta till mig när radiopratare, föreläsare eller lärare säger du när de pratar till flera människor. Jag fattar tanken och jag fattar också att detta är något som ibland lärs ut på olika kurser, att man liksom ska prata till var och en som lyssnar och att budskapet ska bli tydligare att gälla "just mig", trots att jag sitter i en större grupp.
 
När en föreläsare står och pratar inför en grupp om exempelvis 50 åhörare, men det kan lika gärna vara fem eller för all del 500 personer, och jag är en av dessa och han eller hon säger du fast jag vet att han/hon (hen!) pratar till oss alla 50 då låter det konstigt i mina öron. Jag ingår ju i ett pluralkollektiv om fler än en person och då tycker åtminstone jag att tilltalet ska vara ni. Lite lättare har jag att ta till mig det när jag lyssnar på en radiopratare som säger du, men bekvämt känns det inte. Observera nu att jag inte säger att det ena är rätt och det andra fel, bara att det låter obekvämt och lite ologiskt i mina öron. Jag brottas för övrigt själv med detta ibland när jag skriver i bloggen, ska jag använda du eller ni?
 
//Steven :-)

Välkommen ut Anja

Det var ingen högoddsare. Många av oss visste redan, eller vi förstod åtminstone. Egentligen är det dessutom fullständigt ointressant för oss, men ändå så bryr jag mig så pass mycket att jag vill skriva ett blogginlägg om det.
 
Redan i diverse teasers innan Anja Pärsons sommarprogram i SR har det klart och tydligt sagts att det kommer någon form av avslöjande. Man har alltså inte behövt vara Einstein för att förstå vad som skulle komma, det har funnits så många olika tecken på det och har man bara de minsta känningar inom journalistkåren så visste man till och med. Anja Pärson lever tillsammans med en annan kvinna. Anja är för övrigt oerhört tacksam gentemot media som respekterat hennes vilja om att inte berätta om det tidigare.
 
Jag har ju inte haft alltför mycket till övers för Anja som person så som jag lärt känna henne genom medias beskrivning, men den här eftermiddagen växte hon massor hos mig. Jag lyssnade på hennes sommarprogram och redan efter två meningar var jag fullständigt säker på vad som skulle komma, det var nämligen väldigt snyggt upplagt rent dramaturgiskt. Sedan kan man alltid fråga sig om det ska vara meningen att behöva tänka igenom upplägget så noga om hur man ska berätta i vilken människa man är kär. Det framgick emellertid att det varit tufft även för Anja att acceptera att hennes prins i själva verket var en prinsessa.
 
Egentligen önskar jag mig ett samhälle där vi fullständigt skiter i vilken sexuell läggning olika människor har, men eftersom vi fortfarande lever i en norm där heterosexualitet anses vara det normala och homosexualitet bland många anses vara onormalt och äckligt, är jag glad när Anja officiellt vill bejaka sin samkönade kärlek. Anja är, liksom Kajsa Bergqvist som också "kom ut" relativt nyligen, förebilder och idoler för mängder av svenskar i olika åldrar, med olika värderingar, från olika samhällsklasser, naturligtvis också för människor med olika sexuella läggningar. Därför är de viktiga i frågan om toleransen av olika sexuella läggningar. Även om Anja klart och tydligt säger att hon inte vill bli någon ikon och gå i prideparader, så är hennes berättelse av sin kärlekssaga något som är viktigt för det moderna samhället och framförallt viktigt för alla ungdomar som famlar i osäkerhet vad gäller sexuell läggning. Det är inte fult att vara bi- eller homosexuell. Det är ingen sjukdom. Det är inte straffbart. Länge leve kärleken, oavsett om den är mellan man och kvinna eller om den är samkönad. Tack Anja!
 
//Steven :-)