Stackars er! Men nu kör vi igen...

Etthundrasextiotvå, etta, sexa, tvåa, 162... så många dagar sedan är det jag senast skrev i min blogg innan mitt inlägg tidigare ikväll. Jag kan inte ens minnas när jag var inne på min administratörssida senast och jag var tvärsäker på att det ekade tomt på besökare här. Visst vet jag att min jobbarkompis Håkan (Hej Håkan!) tittar in nån gång ibland, men jag trodde nog att han nästan var den enda.
 
Därför blev jag uppriktigt förvånad när jag såg besöksstatistiken från den senaste tiden. Det är inte så att det varit rusning hit, men varje dag under november har besöksantalet varit tvåsiffrigt och vissa datum har det pikat ordentligt utan någon som helst synbar anledning.
 
Målet är nu att hålla liv i bloggen som jag egentligen tycker så mycket om och som jag personligen haft så mycket större utbyte av innan alla snabba sociala medier som Facebook, Twitter och Instagram gjorde entré i mitt liv. Jag ger inga löften, men som sagt: Målsättningen är klar. Dessutom ska jag försöka lära mig hur jag designar om bloggen, som troligtvis är den fulaste och mest oestetiska som finns på hela blogg.se
 
//Steven :-)

Hur tänkte de egentligen?

I fredags åkte jag buss. Jag och älsklingen skulle åka till Stockholm och gå på musicalen Priscilla som spelas på Göta Lejon. Vi tänkte ta tåget och visste att det gick ett tåg några minuter i halv fem från Läggesta. Jag kollade snabbt i min mobilapp om det passerade någon buss där vi bor, vilket det i allmänhet gör i samband med tågavgångarna från Läggesta som ligger dryga milen bort. Jodå, det skulle passera en buss hemmavid ca 20 minuter innan tåget skulle gå och jag läste inte det finstilta i tidtabellen vilket skulle straffa sig.
 
När vi klev på bussen och sa: "Två till Läggesta tack" fick vi till svar att bussen bara skulle gå in till Mariefred, som ligger tre kilometer från tågstationen. "Men för all del", sa chauffören och fortsatte, "jag ska ju vidare till Åkers Styckebruk sen så ni kan åka med till Läggesta. Sitt bara kvar i bussen." Det var ju en snygg gest och nu började kampen mot klockan. Vi insåg att oddsen inte var på vår sida. Även om Mariefred är en lillepluttstad så tar det en stund att åka in och ut genom den lilla staden, till vars östra del bussen ska ta sig för att vända. Det som å andra sidan talade till vår fördel var ju det faktum att tåget knappast skulle vara i tid, vi pratar ju trots allt om SJ. Vi följde detta drama via en annan app i telefonen. Tåget från Stockholm var en minut försenat, snart var det två minuter försenat och vi räknade ut att de skulle mötas vid stationen då det inte finns alltför mycket dubbelspår att tillgå i närheten.
 
Väl framme i Läggesta ser vi tåget avgå mot Eskilstuna, vilket betydde att tåget mot Stockholm också avgått mitt framför ögonen på oss strax innan. Nu blev det att slå ihjäl en timme inne i butiken, som man med mycket god vilja kan kalla caféet, då vi började reflektera över den pajas som ansvarar för den idiotiska tidtabellen.
 
Vi har alltså en buss som går från punkt A till punkt B och sedan ska fortsätta tom till punkt C. På vägen mellan B och C passeras tågstationen D. Det finns alltså en hållplats E i närheten av där vi bor mellan A och B som passar perfekt om man vill åka till tåget som avgår från D. Om då bussen skulle gått max 10 minuter tidigare från A, hade den både hunnit stanna vid B för att sedan erbjuda passagerare att utan omväg för någon åka med till D på sin vidare färd mot C. Istället för den enkla lösning kan inte vi som bor vid E, eller för all del ingen som bor vid A eller B eller någon annan bokstav heller, åka med bussen till D varifrån det går ett tåg till stora staden S. Inte undra på att bussjäveln i stort sett var tom och om någon nu ville åka kollektivt till staden S så var det inte meningen att man skulle kunna åka med allmänna transportmedel hela vägen.
 
Om jag ska uttrycka mig enklare: Till och med en apa på Skansen hade kunnat lägga en mer kundanpassad busstidtabell.
 
//Steven