Stevens Sanningar

 

Ovanstående bild har jag publicerat tidigare både i bloggen och på Facebook. Den är tagen 1972 och till vänster på bilden är det Johan Neeskens, en av världens abolsut bästa fotbollsspelare under 1970-talet. I mitten är det lilla jag och till höger ett annat holländskt fotbollsproffs, som inte alls hade meriter i klass med Johan. Om jag minns rätt hette han Jimmy van Tongeren och spelade för Telstar, men där får jag lita till ett 37-årigt minne....

På sommaren 1969 hade Johan varit med det nederländska ungdomslandslaget på ett träningsläger i Danmark. Där hade han träffat dottern G i familjen som bodde granne med oss under somrarna. Tycke hade uppstått (vilket ålderdomligt uttryck!) och Johan hade beslutat sig för att hälsa på granntjejen G. Han kom under sommaren 1970 och hade en flygbiljett som skulle ta honom hem några veckor senare. Under den föregående säsongen hade Johan slagit sig in i Ajax A-lagstrupp, Ajax som vid den tiden var ett av Europas allra bästa klubblag. Hur som helst tog kärleken slut redan efter ett par dagar hos granntjejen och han tog sitt pick och pack och flyttade in till oss istället. Jag har två storebröder, samt en fostersyster, som var betydligt närmare honom i ålder (tre resp fem år yngre) och Johan trivdes som fisken i vattnet i vår familj. Under den här tiden var det också mer regel än undantag att en stor del av alla ungdomar i Stallarholmen hängde hos oss, det var nästan som en ungdomsgård.

1971 kom Johan tillbaka, denna gång ensam. Han hade en månad tidigare varit med om att vinna Europacupen (motsvarande nuvarande Champions League) med Ajax. När han för tredje året i rad hälsade på oss 1972 kom han tillsammans med sin kompis Jimmy och jag minns att de bilade upp i Johans gula och ganska sportiga Alfa Romeo. Även denna gång stannade han ungefär tre veckor och även denna gång var han färsk vinnare av Europacupen. Det blev för övrigt ytterligare en seger i Europacupen 1973, tre raka med andra ord. Under sina besök här spelade han alltid ett par träningsmatcher med Stallarholmens SK och dessa matcher drog enorma publikmassor. Vid det här laget var han en etablerad spelare av europeisk toppklass.

1974 var det dags för fotbolls-VM i Västtyskland. Sverige och Nederländerna blev inlottade i samma grupp. Kvällen innan turneringen skulle börja hade TV-sporten en intervju med Johan och rätt som det är dyker det upp följande på textremsan: "Jag brukar vara i Sverige på somrarna och hälsa på hos familjen Eriksson........."
För en tolvårig sportnörd som jag kändes det overkligt att bli omnämnda av en sådan världsstjärna i TV och jag lovar att det inte dröjde mer än max en timme innan alla stora tidningar hade snokat reda på vilka vi var och ringde för att göra reportage. Det blev många tidningssidor, både i lokalpress och rikspress.

Sverige spelade 0-0 mot Nederländerna och gjorde ett bra VM med en femteplats till slut. För Nederländerna gick det ännu bättre då man nådde final mot hemmanationen. Efter mindre än en minut i finalmatchen fick Nederländerna en straff som Johan gick fram och dundrade in stenhårt i mitten av målet. Tyvärr räckte inte det, utan Västtyskland vände och vann med 2-1, men Johan Neeskens var nu definitivt etablerad som en av världens bästa spelare, i nivå precis under superstjärnor som Johan Cruyff och Franz Beckenbauer, vilket också ledde till ett kontrakt med FC Barcelona i den spanska ligan. Det blev en ny VM-final för Nederländerna 1978 (förlust mot Argentina) och Johans karriär fortsatte sedan i bland annat USA och Schweiz.

På hösten 1974 skulle Sverige spela en träningslandskamp på Råsunda mot Nederländerna. Vi blev bjudna av Aftonbladet mot att de fick göra ett reportage om oss tillsammans med Johan. Nederländerna pulveriserade Sverige och vann med 5-1, men den stora behållningen för oss var det som väntade efteråt. Vi fick träffa en ovetandes Johan utanför omklädningsrummen. Det var ett kärt återseende som dokumenterades och publicerades över hela mittuppslaget i Aftonbladet följande dag. Det var senaste gången jag träffade Johan. Han ringde oss när han några år senare var i Växjö med Barcelona för att spela mot Öster i någon av europacuperna och han har också haft viss kontakt direkt, och indirekt, med nån av mina bröder samt min fostersyster.

Om jag översätter detta till dagens fotboll känns det helt osannolikt att någon av världens tio bästa spelare skulle tillbringa somrarna hos oss. Å andra sidan var det slumpens skörd som tog honom hit och varför kan inte sånt hända igen? Jag har bara positiva minnen av Johan och något säger mig att vi kommer att träffas igen. Jag önskar bara att jag hade varit lite äldre när han var här så jag hade fått spela riktig match tillsammans med honom och inte bara matcher hemma på vår egen fotbollsplan.

//Steven :-)