Stevens Sanningar

Fredag igen och namnsdag för kungen. Så även för min farfar, min pappa, min bror och min son. De två första har sedan länge lämnat jordelivet och de två sistnämnda har Karl som andranamn liksom min pappa hade.

 

Jag har en ganska odramatik vecka bakom mig. I lördags var vi i Skogstorp hos min dotter Marie-Helene och hade ett flerfaldigt och trevligt födelsedagsfirande. Jag brukar ju nämna vårt födelsedagsmaraton som inträffar under januari och som börjar redan på nyårsafton.

31 dec - svärdotter Emelie

1 jan - barnbarn Adrian

9 jan - Jag själv

13 jan - barnbarn Axel

23 jan - min fru Helena

25 jan - min dotter Marie-Helene

 

Vi firade allihop utom mig själv (eftersom jag redan var firad) och Emelie som fick stanna hemma med krassligt barn. Det var jättemysigt med paketöppning, lunch och fika. Mums filibabba! 

 

Söndagen innebar mycket jobb och sedan har veckan rullat på med ungefär samma schema varje dag. Upp hyfsat tidigt, jobbat hela dagen, power nap efter jobbet, till gymmet och sedan några timmars jobb igen en bit in på natten. En ganska ordinär och odramatisk vecka. I skolan har vi tyvärr knappt haft några elever. Distansstudier för samtliga klasser måndag-onsdag och torsdag-fredag har två klasser varit på plats. En skola utan elever är verkligen en skola utan själ och det är glädjande att vi hälsar eleverna tillbaka på måndag. Min bedömning är att situationen i området där vi har skolan kulminerar under dessa dagar och successivt kommer smittspridningen att klinga av...

 

Ungefär 1000 mil hemifrån befinner sig min dotter Ellinore. Inom ramen för sin masterutbildning i Politik, säkerhet och krig vid Försvarshögskolan har hon en praktik vid den svenska ambassaden i Kigali under hela våren. Förra tisdagen satte hon sig på ett plan till huvudstaden i det afrikanska landet Rwanda. När Ellinore berättade om sin praktikplats satte jag kaffet i halsen, då jag tänker folkmord när jag tänker Rwanda. Det var emellertid på 90-talet och idag är Rwanda ett av Afrikas mest välmående länder. Jag är så stolt över Ellinore och hennes utbildningsresa inom statsvetenskapen.

 

Veckans fredagslåt gör ett nedaslag i 50-talet och gruppen The Platters som framför en av sina brottarhits, The Great Pretender. 

 

Nu vill jag önska alla en trevlig helg! Var snälla, säg gärna något fint till en annan människa och något ännu finare till någon annan.