Stevens Sanningar

Då har vi rakat av ännu en januarivecka och passerat mitten av månaden. Ett jättefint vinterlandskap på våra breddgrader har förvandlats till en massa sörja. Trist!

 

Den här helgen sägs vara årets fattigaste. Det syftar ju till att januari är den fattigaste månaden (efter att folk satsat järnet på julen) och att denna helg är den sista innan januarilönen. Men hallå! Vi som får lön den 27:e (och vi är många) genomlider bara vår näst fattigaste helg. Nästa helg blir ännu fattigare för oss, medan alla "lön-den-25:e-lyllosar" kan slå klackarna i taket. Nu ska jag definitivt inte vara en av dem som klagar, tvärtom är jag privlegierad, men tjatet om lönehelg hit och dit stämmer inte alltid för alla och det är ofta offentliganställda som får vänta till den 27:e. En grupp som inte har de fetaste lönerna.

 

Veckan som varit då? Jo, en vecka som i mångt och mycket påminner om andra veckor i mitt liv. I lördags var det kalas. Barnbarnen och bröderna Axel och Adrian har fyllt nio respektive tolv år. Adrian fyllde redan på nyårsdagen och Axel den 13 januari. Kalaset var hemma hos adrian och Axel i Skogstorp utanför Eskisltuna och även jag, som fyllde den 9 januari, fick vara med på ett hörn i firandet.

 

 

 

Innan vi åkte på kalas var vi i Mariefred och tittade när ett annat av våra barnbarn, Sixten, spelade innebandymatch med sitt Mesta (från Eskilstuna) mot IFK Mariefred. Det blev vinst för Sixtens lag och det var en välspelad match som gjorde mig glad att se.

 

Söndagen ägnades åt.... ta-dam... jobb! Finns inte mycket mer att säga, men jag har en stark målsättning om att börja sova mer eftersom jag ständigt är trött efter att i många, många år sovit alldeles för lite. Det är konsekvensen av att klara sig bra och kunna prestera trots minimalt med sömn. Galenskap! Jag vet!

 

Måndagen innebar att eleverna var tillbaka i skolan. Oj, vad jag har längtat. En skola utan elever är som en midsommarbuffé utan sill. Jag älskar verkligen våra elever. Vet att jag tjatat mycket om detta, men att få följa ca 200 tonåringar är en ynnest och med dess utmaningar är det ändå högstadieeleverna jag tycker är mest spännande.

 

Senast idag hade jag ett möte med en elev i årskurs 9, elevens mentor och elevens föräldrar. Trots att jag är oerhört erfaren så lärde jag mig nya saker under det mötet genom att lyssna på den eleven. Bara för att en ungdom bara är 15-16 år, innebär det inte att hen har massor att lära oss vuxna som tror att vi vet hur allting ska vara och gärna så som det alltid har varit.

 

I tisdags var det först jobb i skolan som vanligt. Därefter styrde jag kosan mot Eskilstuna där vi hade ett styrelsemöte med GUIF. VI har ju ett väldigt utsatt läge i handbollsligan och efter det VM-uppehåll som råder just nu kommer vi att ha en annan tränarlösning. Som tabelläget är så är det tyvärr att undvika direktnedflyttning som är huvudfokus och sedan klara nytt ligakontrakt via kval.

 

Onsdagen innebar jobb och en kväll med lite hustrusamvaro och lite mera jobb. Torsdagen inleddes med ett digitalt möte som jag valde att ta hemifrån. Jag kunde sova lite längre (är oerhört trött just nu) innan mötet och när det var över åkte jag till skolan. Där väntade ett par medarbetardialoger (jag älskar verkligen att sitta ner och prata med mina medarbetare en och en i lugn och ro) innan jag begav mig hemåt.  Kvällen avslutade jag med att åka till gymmet och springa.

 

Torsdagen var också en arbetsdag med många möten. Jag fick också ett telefonsamtal som bekräftade att jag inte skulle få ett jobb jag varit intresserad av när min tid som rektor på Europaskolan Malmköping är över. Jag hade det på känn och är inte besviken, snarare glad att jag varit med i rekryterinsmatchen så pass länge. Jag kan säga så mycket att det var ett arbete utanför skolans värld.

 

På kvällen åkte jag till Eskilstuna. Där väntade en padelmatch mot Fredrik. Jag var inte långt ifrån att vinna mot honom senast och jag hade segerförhoppningar den här gången. Tyvärr lite seg känsla i kroppen och en alldeles för dålig förstaserve gjorde att jag förlorade med 3-0. Ändå närmar jag mig honom varje match och nästa gång, då jäklar.....

 

 

Dagen idag, det vill säga fredagen, började som vanligt men jag hade en känsla när jag kom till skolan att dagen inte skulle vara någon räkmacka att glida fram på. Jag hade möten inplanerade hela dagen, bland annat tre medarbetadialoger som jag hade sett fram emot. Ett telefonsamtal från skolkollegor, dock i andra befattningar, i Flens kommunala verksamhet bekräftade att jag skulle behöva byta fokus under dagen. De beskrev en tuff situation som eventuellt skulle kunna påverka elever i vår skola. Därför bokade jag av de tre medarbetardialogerna, för att vara tillgänglig och kunna agera snabbt om det skulle uppstå någon svår situation.

Glädjande nog flöt dagen på utan några som helst incidenter, men i min roll gäller det att alltid ha en försiktighetsprincip i de beslut man tar. Det gäller också att uppträda lugnt, inte oroa (särskilt eleverna) i onödan, men samtidigt vara beredd på att oönskade saker kan hända. I dessa lägen är det guld värt att ha kloka medarbetare att bolla med och det har jag många.

Älsklingen jobbar i natt så jag är solo här hemma. Jag har som vanligt tittat på På spåret och jag tävlade hyfsat framgångsrikt i Duoappen. Mest nöjd var jag med att bara vara 5 km från målet i tävlingsmomentet Närmast vinner.

Ha nu en riktigt trevlig helg! Var snälla och gör goda handlingar, detta för att vi tillsammans ska skapa en bättre värld.