Stevens Sanningar

Sista dagen i januari och en fredagsuppdatering som ska summera två veckor. Förra helgen fanns nämligen inte tid för någon uppdatering och jag återkommer till orsaken.

 

Jag börjar ändå med att reflektera över en dagsaktuell händelse. Idag kom beskedet att Leif "Loket" Olsson lämnade jordelivet igår. "Loket" var ju synonymt med Bingolotto under 1990-talet då det sändes under bästa sändningstid på lördagar och succén var monumental. Även om vinstchanserna var små, fanns drömmen om att vinna en miljon, en bil eller kanske "Bingolottohästen". För idrottsrörelsen var Bingolotto en guldgruva som genererade stora och viktiga pengar. Bingolotto lever vidare, men så stort som det var under 90-talet kan det aldrig vara i närheten av att bli igen. Mina föräldrar spelade alltid bingolotto och då var väldigt synonyma med vanligt bingospel också. Jag spelade ytterst sällan, kanske den traditionella uppesittarkvällen. Jag minns också att jag och mina domarkollegor Jörgen Grundström och Johan Norrman spelade Bingolotto på lördagskvällen uppe i Luleå dit vi kommit kvällen innan vi skulle döma den tredje SM-finalen i ishockey mellan Luleå och Brynäs 1993.

 

Bingolotto var så stort att jag minns hur jag och älsklingen anordnade en Bingolottofest någon gång under "Lokets" tid. Jag tror vi var inspirerade av något humorprogram i TV och temat för festen här hemma var de olika momenten i programmet. Våra köksskåp var till exempel märkta med olika nummer som festdeltagarna fick välja och när vi öppnade skåpet väntade en överraskning.

 

Jag kan tycka att "Loket" blev alltmer självgod vartefter framgångarna med Bingolotto blev allt större. Å andra sidan hade han sin egen stil och jag har vänner inom travsporten som bara har gott att säga om honom. Travet var viktigt för Leif och han missade inte många tävlingsdagar på Åby. Här nedan bjuder jag på några sköna klipp från Bingolottos storhetstid. För att vara en tidspressad direktsändning måste man ändå ge "Loket" att han hanterade oväntade situationer på bästa sätt. Vila i frid Leif!

 

 

 

 

Som jag skrev inledningsvis är det två veckor sedan min senaste fredagsuppdatering. Den helgen (18-19 januari) gick i lugnets tecken då Helena jobbade både fredags- och lördagsnatten. De första dagarna i veckan som följde innebar främst planering inför det som skulle komma under helgen.

 

Vi skulle nämligen fira älsklingen som fyllde 60 år torsdagen den 23 januari. Helt obegripligt att hon är 60 år och nästan lika obegripligt att jag är några år äldre. Det var ju alldeles nyss som vi träffades, som två oskuldfulla tonåringar. Tre barn senare, fyra barnbarn och ett liv med ups and downs var vi till slut framme vid den här dagen.

 

Firandet skulle bli exakt så som Helena ville ha det, nämligen tillsammans med just barn och barnbarn vilket inalles innebar tolv personer i varierande ålder. När jag fyllde 60 (vilket var under pandemin) var vi i Örebro och bodde på hotell, när jag fyllde 50 hade vi stor och påkostad fest för ca 100 personer och när Helena fyllde 50 var vi också bara tillsammans i familjen, den gången i Tällberg. 

 

Skillnaden den här gången var att älsklingen ville att vi kunde vara mer samlade än vad som blir fallet när man bor på hotell. Därför hade vi via Airbnb hyrt ett stort hus en dryg mil utanför Arboga. Platsen vald med omtanke om våra barnbarn varav flera av dem tycker det är jobbigt att åka långt i bil. Det där med stort hus visade sig vara ett understatement. En f.d. skola med 500 m2 att disponera inomhus. Tio sovrum med totalt 14 bäddar, enorma ytor, stort och välutrustat kök, pingisbord, biljardbord, tre badrum osv osv. Det var magnifikt!

 

Vi kom dit torsdag eftermiddag och på kvällen anslöt Marie-Helene med sin familj och lite senare på kvällen åkte jag in till Arboga och fiskade upp Ellinore och hennes sambo Ludovic. Torsdagskvällen blev lugn och vi bakade egen pizza till middag. Torsdagen var älsklingens födelsedag, men vi hade bestämt att firande skulle ske på lördagen.

 

Under fredagseftermiddagen anslände även Fredrik med sin familj. Det blev genast mer puls i huset. Vi åt diverse kallskuren mat som vi skapade genom ett knytis där alla bidrog med sina delar. Huvudnumret under kvällen var dels en pingisturnering, men framförallt en timme då Ellinore spelade och sjung för oss. Det var verkligen supermysigt.

 

När det blev lördag hade vi planerat att åka in till simhallen i Arboga. De som är morgonpigga, dit hör inte jag, kom iväg vid 11-snåret vilket var ungefär när jag vaknade. Nåväl, jag och älsklingen tog oss till Arboga inom sinom tid. Av lite olika anledningar blev det inget bad för mig utan jag och barnbarnet Sixten tog oss, via ett besök på ICA, ut till huset igen.

 

Eftermiddagen innebar förberedelser inför kvällen. Älsklingen hade beställt ett disco och det skulle pyntas och fixas med discoljus. Högtalaranläggningen skulle monteras och kläder samt smink skulle vara på plats.

 

Vid 17:30 samlades vi för att fira älsklingen. Vi sjöng en sång för henne som Ellinore skrivit en rolig text till och sedan tittade vi på en film som Ludovic hade sammanställt. Filmen innehöll bland annat klipp där alla vuxna och några av barnen berättade något roligt minne som de har med Helena. Därefter vidtog presentöppning. Jag hade köpt en speciell sparkcykel till henne som önskat sig för att kunna ha när hon motionerar både sig själv och hundarna. Hon fick dessutom ett löfte om att vi skulle fira vår nästa bröllopsdag i någon stad i Europa.

 

Därefter var det dags vid det som kanske var firandets höjdpunkt. Vi bestämde tidigt att inte någon skulle behöva stå och laga mat utan att vi skulle fixa det via catering. För några månader sedan kläckte jag idén att vi skulle ha en kock på plats som lagade all mat och det blev världens succé. Kocken Håkan från företaget Axellent ordnade världens godaste trerättersmeny, vilken dessutom inleddes med världens godaste snittar till vilken vi drack ett gott vin. Menyn i sin helhet såg ut så här:

Snittar
Skagen toppad med mälarlöjrom
Öjebyröra toppad med forellrom
Ankleverterrine med färskt fikon och marmelad
Dryck: Richard Crémant du Jura

Förrätt
Hummersoppa med smördegskrutong och hummerröra
Dryck: Stoneleigh, Riesling 2023

Varmrätt
Timjanstekt sörmländsk dovhjortsfilé, krokett med ost från Jürss mejeri, tryfferad rödvinssås, ärtor
Dryck: Capite de´Roari, Amarone 2021

Dessert

Hallonpannacotta, lemoncurd, maräng med hallon.

 

Behöver jag säga att det var magiskt gott?

Efter maten gick vi upp på övervåningen i huset och körde igång discot som varade så länge vi orkade. Helt underbart och alla, även barnen, hade fått vara med och önskat låtar som vi skulle dansa till.

 

 

Sedan var det söndag och dagen efter dagen före. Vi skulle vara ute från huset redan klockan 11 och vi kämpade på med att plocka ihop allt samt att grovstäda. Klockan var nog närmare 12 när vi rullade hemåt. Jag och Helena åkte i varsin bil och jag skjutsade Ellinore och Ludovic till tågstationen i Eskilstuna. Hur som helst kunde vi summera en sagolik helg som blev ännu bättre än vad vi ens hade vågat hoppas på.

 

Väl hemma var det en hel del att ta hand om innan jag kunde sätta mig och dra igång det obligatoriska söndagsjobbet. Jag har som ett fortsatt mål att vara i säng före midnatt, men det sprack redan den första kvällen inför den nya arbetsveckan...

 

Veckan har varit väldigt bra. På skolan är det mesta helt underbart. Trots att vi i nuvarande drift ska lägga ner och överlåta till kommunen i juni skapar vi en skola där trivseln bland eleverna är oerhört bra. Jag älskar våra elever och även den här veckan, som så många gånger tidigare, har jag en solskenshistoria att berätta om.

 

Det började en tjej på högstadiet hos oss under höstterminen. Hennes skolgång har inte varit spikrak, snarare tvärtom. Hon har delvis hamnat lite fel även hos oss samtidigt som hon är världens trevligaste och mysigaste tjej. Vi ingår i ett koncept som kallas Trivselledarna vilket innebär att elever ska hålla i olika rastaktiviteter för andra elever (med vuxenstöd så klart). En gång per termin får eleverna, som är trivselledare, åka iväg på en utbildning. Den här tjejen är trivselledare och i måndags var hon med på en sådan utbildning inne i Flen. Det var med en enorm stolthet som våra vuxna medarbetare som jobbar med trivselledarna dagen efter kom och berättade för mig att just den här tjejen hade varit fenomenal under utbildningen. Hon hade tagit initiativ, hon hade varit peppande, hon hade kort och gott gått all in och verkligen gjort positiva avtryck.

 

När jag berättade dagen efter för henne att jag hört om detta och att vi skulle satsa lite extra på henne som trivselledare, då såg jag ögon som var så glada och lyckliga att jag nästan aldrig sett något liknande. Det övertygar mig om att det finns en plats för alla, även i skolan och vi får inte döma ut barn och ungdomar som inte kommer till sin fulla rätt i det ganska fyrkantiga och begränsande skolsystemet. Jag skulle kunna skriva böcker, i plural, om alla underbara elever vi har även om det inte syns i deras betyg.

 

För egen del har jag nog, paradoxalt nog, aldrig känt mig så harmonisk i min rektorsroll som jag gör just nu. Detta trots att jag tycker att beslutet om att överlåta skolan till kommunen är felaktigt. Det sistnämnda innebär ju inte att jag obstruerar något utan jag är professionell och försöker göra övergången så smidig som möjlig. Det känns overkligt att jag om drygt fyra månader ska lämna dessa barn och ungdomar till dess öde som jag inte har inflytande över, men fram till dess kommer jag njuta av varenda sekund. Vad jag ska göra sen står skrivet i stjärnorna. Jag är inställd på att jobba ungefär ytterligare fem år och hoppas hitta något som inspirerar mig lika mycket som det jobb jag har idag.

 

Till sist. Jag har länge gått och burit på en idé som blivit till en dröm att skapa ett scenevent som inte är helt vanligt och etablerat. Nu är allt klappat och klart för att det blir verklighet av detta. Jag lovar att det blir en höjdare och boka gärna in fredag den 21 mars i almanackan då det kommer att hända något häftigt på Mötesplatsen i Stallarholmen. Jag återkommer med mer info, troligtvis redan nästa vecka.

 

Nu återstår bara att önska en trevlig helg. För att citera en fin vän på Facebook så vill jag säga att det är coolt att vara snäll. Var snäll, var cool!