Stevens Sanningar

Den här veckan bjuder jag på en söndagsuppdatering istället för en fredagsdito. Det har varit en ganska händelserik tid, den senaste niodagarsperioden och jag tar det kronologiskt.

 

Förra veckan inledde jag med att konstatera att september var här och nu skulle minsann hösten göra sitt inträde på riktigt. Jag kunde knappast ha mera fel, vi har haft en underbar vecka vädermässigt och den sista halvan av veckan slår väl alla mina sommarsemesterdagar med hästlängder.

 

Förra lördagen startade med kalas hos barnbarnen Sixten och Elvira som fyllde, eller skulle fylla, år. Sixten blev 13 år den 31 augusti och Elvira blev 10 år den 3 september. Jag fick representera oss på egen hand då älsklingen var iväg under helgen på en kick-off med kören där hon sjunger. Det blev som vanligt ett mysigt kalas med många godsaker och glada barn. Det blev ju full pott erftersom jag även fick träffa mina andra tvåbarn, Adrian och Axel, samt att alla mina barn var på plats. Det sistnämnda har ju inte varit självklart under alla år som Ellinore bott utomlands, men nu har vi henne i Sverige åtminstone ett år framåt vilket känns fint.

 

 

Söndagen ägnades till största delen åt jobb. På kvällen var jag iväg till gymmet en sväng och som vanligt blev klockan alldeles för mycket innan jag var i säng. Konstaterar för femtioelfte gången att jag sover alldeles för lite och just att börja veckan med ett rejält sömnunderskott måste jag komma ifrån.

 

Jobbveckan var till en början så som jobbveckorna brukar vara. Många olika typer av frågor att hantera, både sådana man vet ska landa in och sådant som bara dyker upp. Många möten naturligtvis, mitt jobb består av otaliga möten av skilda slag och det kanske låter tråkigt. Men det finns väldigt många möten och dialogtillfällen som är bra, utvecklande och givande. Så här långt var jag ändå lyckligt ovetande om vad som väntade senare under veckan...

 

Jag brukar säga att en av de mest fascinerande sakerna med mitt arbete är att inte veta vad som ska hända. Trots att verksamheten är planerad på detaljnivå, inträffar ständigt sådant som inte gått att förutse och så blev det verkligen.

 

Det finns relativt mycket varg runt Malmköping där vår skola är belägen. Det är ingen som helst nyhet och såväl antalet revir som antalet individer har ökat de senaste åren. Många är de personer som vittnat om att de sett varg och inte sällan har det publicerats bilder i den lokala facebookgruppen. Under helgen som hade gått samt i början av veckan kom det vittnesmål om att en varg även setts till i det tätbebyggda samhället, om än främst i dess ytterkant. Många saknar sina tamkatter och det figurerade också ett filmklipp där man ser en varg som bär en förmodad katt i munnen.

 

Den här onsdagsmorgonen var observationerna fler än någon dag tidigare. Det kom till min kännedom att de flesta klasser orienterade på sina idrottslektioner i närheten av där vargen hade observerats. Jag ringer då en av idrottslärarna för att säga att de måste ändra i sin planering och inte ha orientering just nu när vargen finns i området. Vad jag inte visste då, var att tre elever i årskurs 6 ungefär vid samma tid och under sin orienteringslektion hade fått syn på en varg på ca 15 meters avstånd. 

 

I planeringen för veckan fanns förutom orientering även en dagsvandring på Sörmlandsleden för en klass i årskurs 7. Jag beslutade, efter att ha bollat frågan med min biträdande rektor och några lärare, att skjuta upp både orientering och friluftslivsaktiviteten på Sörmlandsleden. Jag gick ut med ett skriftligt meddelande till alla vårdnadshavare, elever och medarbetare om beslutet. För att få ytterligare spridning la jag samma beslut på skolans facebooksida.

 

På eftermiddagen hade detta nått Aftonbladets redaktion och jag blev uppringd av en journalist som ville komma till skolan dagen efter. Även en reporter från lokala EskilstunaKuriren hann höra av sig under eftermiddagen/kvällen. Det här var dock bara lugnet före stormen...

 

Ni som hänger med i mina uppdateringar vet ju att jag engagerat mig i handbollsklubben Eskilstuna Guif. Jag ägnade några timmar i onsdags eftermiddag åt att träffa en f.d. styrelseledamot för att få en inblick i ett av de ansvarsområden som kommer att ligga på mitt bord. Det var intressant och det känns spännande att på allvar ge sig in i något där man känner sig som en novis, det var ganska längesedan sist. Jag är ju långt ifrån novis när det kommer till styrelsearbete eller föreningsarbete, men det här är en ny idrott för mig att vara engagerad i och jag har massor att lära.

 

På torsdagsförmiddagen stod ett styrelsesammanträde med vår skolstyrelse på agendan. Jag var väl förberedd, hade lämnat ifrån mig allt underlag som jag skulle och behövde bara mentalt förbereda mig. Eftersom mötet skulle börja klockan 09:00 i Strängnäs kunde jag ta en liten sovmorgon. Jag har som rutin att checka av min telefon varje morgon då jag vaknar och det är inte ovanligt att det finns något ganska brådskande att ta tag i, men den här morgonen var det rena stroboskopet som mötte mig när jag tittade på luren. 

 

SMS, missade samtal och röstmeddelanden från diverse medier. Sveriges Radio P4 Sörmland hade exempelvis redan en reporter på plats i Malmköping när jag vaknade och Aftonbladet var på väg dit. SVT Sörmland ville boka in en intervju med mig och när jag sa att jag skulle vara på möte i Strängnäs, erbjöd de sig att åka dit. 

 

Jag försökte sortera i allt och stämde av med biträdande rektor Ola. Vi bestämde att han skulle ta hand om medaikontakterna under förmiddagen och vi visste också att media skulle vilja intervjua de tre eleverna som mött vargen under orienteringen. Där gällde det att också lösa ett samtycke från deras vårdnadshavare att de fick ställa upp på intervjuer.

 

Nåväl, dagen gick. Jag hade från början tänkt att jobba hemifrån efter styrelsemötet, men kände att jag behövde åka till skolan. Den dagen ägnade sig Ola inte åt något annat än media och detsamma blev det för mig efter att jag kom till skolan. Min sista insats gjorde jag strax efter kl 17:00 då jag var med på länk i direktsändning av programmet "Efter 5". Då hade Ola eller jag bl.a. betat av Sveriges Radio P4 Sörmland, SVT Sörmland, Aftonbladet, EskilstunaKuriren, P4 Extra, TV4-Nyheterna och Efter 5 i TV4.

 

 

Jag släppte vargen och media under kvällen och åkte till Eskilstuna för att medverka vid en kick-off och sponsorträff, med tillhörande mässa, med Eskilstuna Guif. Det var mingel, mat, fika, presentation av dam,- och herrtrupp och allmänt väldigt trevligt. En sån kväll är mycket värdefull för mig som är ny i föreningen.

 

 

Fredagen blev lugnare utan några vargobservationer. På eftermiddagen med start vid 15-snåret skulle vi ha ett kombinerat styrelse- och strategimöte med styrelsen i Guif. Vi träffades hemma hos en av mina styrelsekollegor, Mathias, och det blev en oerhört givande dag och kväll med bra diskussioner om både lätta och svåra saker, en hel del skratt och god mat. Fantastiskt fint värdskap av Mathias och jag tycker verkligen om mina styrelsekollegor. Grymt fina och kloka människor som dessutom besitter en handbollkompetens som bara känns Wow för mig.

 

Fick skjuts till tåget av Mathias dotter och hämtning i Läggesta från samma tåg av min älskade hustru. Lite TV-tittande hann vi med innan älsklingen i vanlig ordning la sig först och jag ägnade någon timme åt V75 som skulle avgöras på Hagmyren dagen efter.

 

Dagen efter var det lördag, vilket det brukar vara när det varit fredag dagen innan 😅 Jag tog en rejäl sovmorgon innan jag tog tåget till Eskilstuna för att hämta bilen som jag lämnat hos Mathias på fredagskvällen. Därefter hem, lite trav innan vi satte oss på bussen och åkte in till Strängnäs. Det var som en perfekt sommarkväll med värme och välfyllda restauranger. Vi tog ett glas nere i Västerviken innan vi gick till Naskovit och njöt av god mat och härliga samtal. När vi tagit bussen hem satt vi ute på vår altan minst en timme och bara njöt av den ljumma kvällen innan vi avslutade med en stund i TV-soffan.

 

 

Även idag har det fina vädret hållit i sig, men jag har mestdels varit inne och jobbat. En ny arbetsvecka väntar och mycket ska förberedas. Jag önskar er en fin vecka fram till nästa gång vi hörs, troligtvis på fredag. Ta hand om er själva och om människor i er omgivning. Var snälla, toleranta och gör gärna något bra för någon annan.