Stevens Sanningar

Dags för ett travinlägg igen. En sak jag funderat länge på, men där jag fick ny inspiration i söndags när jag var med i podden 7 rätt -en travpodd, inbjuden av Oskar Svanberg och Mathias Sandberg. Med i podden var även kusken Rikard N Skoglund och hans tankar kring detta sammanfaller helt med mina och det är ju märkligt att vi inte har det så redan nu. Men innan jag berättar vad det handlar om, några andra tankar om poolspel på hästar och propositioner (dvs de specifika förutsättningar som gäller för travloppen, vilka hästar som får starta, vilka kuskar som får köra, distans, ev tillägg och prissummor).

Vi har haft ett år med osedvanligt låga utdelningar på egentligen alla streckspel, men flaggskeppet V75 sticker ut. Många relativt enkla omgångar har också resulterat i mängder av jackpot på fem rätt, pengar som ATG sedan någon gång i våras eller under försommaren dessutom började konfiskera delar av och byggde upp ett jätteberg av spelarnas pengar som man inte har en aning om när man får chansen att vinna tillbaka dessa pengar.

 

I det läget tänker man att Svensk Travsport (ST) och spelbolaget ATG borde börja agera när de ser att V75 är "för lätt", men man sitter lugnt och kör inte ett skit åt saken. Opinionen växer sig allt starkare bland spelarna samtidigt som omsättningen av naturliga skäl sjunker då V75 inte längre är samma attraktiva spelform som tidigare. Tydligaste beviset på det är att vid omgångar där det inte är utdelning på fem rätt delas bara 39 % av spelarnas insatser ut i form av vinster. Det är en extremt låg siffra för att vara ett "skicklighetsspel".

 

Det man kan göra på kort sikt i ett sådant läge är att dels förändra propositioner, ha flera lopp att välja mellan och framförallt våga slakta heliga kor och placera de mest öppna loppen på V75-spelet. Inget av detta händer, men efter ett gigantiskt IT-haveri i samband med V75 på Bergsåker den 24 augusti är det orkanstyrka på missnöjet som riktas mot både ATG och ST. De beslutar sig då för att göra vissa förändringar. Det tillkommer en proposition som är möjlig att använda till V75-lopp och man märker att de blir lite tuffare i sina beslut om vilka lopp som får vara med på V75-spelet. Exempelvis läggs gulddivisionen, som normalt är en pålitlig favoritleverantör, utanför V75 vid några tillfällen. Dessutom har den nionde propositionen hittills använts två gånger (av fem möjliga) på V75 där utfallet dessutom blivit bra. En vinnare var streckad på 12 % och den andra på 5 %.

 

Vart vill jag komma med ovanstående resonemng, vilket är väl känt för alla oss som är initierade i travsporten och dess olika spelformer? Jo, jag kritiserar bristen på fantasi och senfärdigheten att agera när det behövs. Travsporten står och faller med intäkterna från spelet och alla pilar har pekat nedåt de senaste åren vad gäller lönsamheten för ägare, tränare och uppfödare. Därför gäller det för de ansvariga att vara på tårna, noga följa utvecklingen och ta snabba beslut. Det ska inte behövas en spelaropinion och aktiva som via insändare och inlägg i sociala medier kommer med lösningar som tjänstemän och förtroendevalda själva borde ha fixat utifrån sina respektive befattningar.

 

Från ST har det mest talats om, både från sportchefen och från den centrala propositionsskrivaren att det 2025 blir det förändringar, bland annat återinför man klass 3. Triumferande har man pedagogiskt berättat att då kan man minsann låta klass 3-hästar möta klass 1-hästar som står med tillägg. klass 2 mot brons, klass 1 mot silver och brons mot guld. Jag baxnar! Den typen av dubbelklasslopp var vanliga på V65 redan under 70- och 80-talet. För 50 år sedan hade ansvarig uppfunnit det dagens beslutsfattare ser som en del av frälsningen. Dessutom... vad har hindrat att köra dubbelklasslopp redan i år? Klass 2 mot brons, klass 1 mot silver osv hade redan varit möjligt. Varför vänta in en ny klassindelning?

 

Nåväl, nu till det som är mitt huvudspår och som fick mig att skriva detta inlägg. Ett av de stora problemen i Sverige är ju en alltmer tilltagande hästbrist. Loppen blir ihåligare och mer skiktade och därmed mer ointressanta som spelobjekt. Samtidigt har vi trots allt ganska många hästar som startar, men vissa av dem har svårt att bidra till sin försörjning trots att de fortfarande tycker om att tävla. Det är här min inspiration från Rikard N Skoglund och amerikansk travsport kommer in i bilden. Jag kan inte upplägget i detalj, men min tanke är nog ungefär på det sätt som det fungerar i Nordamerika.

 

Jag tycker självklart att vi ska ha "elitserie" precis som nu där hästarna avancerar upp genom klasserna och möter andra hästar som tjänat ungefär lika mycket pengar. Det är där de största prissummorna ska ligga. Däremot går det att jobba mycket mer innovativt med klasserna där under. Vi har under flera år haft så kallade breddlopp, som varit begränsade till max 500 startpoäng och för kuskar som kört en begränsat antal lopp året innan. Under 2024 har det även testats något som jag tror går under arbetsnamnet "breddplus" där man haft en högre poänggräns (1000 poäng?), men ändock en poänggräns. Det finns en del problem med detta som breddplus till en del löser, men steget mellan breddloppen och vanliga konventionella klassindelningar enbart baserade på insprungna pengar under hela karriären är för stort.

 

Därför borde vi också ha ett stort antal lopp som baseras på hur mycket hästen sprungit in under exempelvis den senaste tolvmånadersperioden. Även om du tjänade en miljon som tråring så är det inte säkert att du hävdar dig mot andra miljonärer som sjuåring. Däremot borde det finnas förtjänstmöjligheter om du får möta andra hästar som tjänat ungefär lika mycket det senaste året. Det går att dela in klasser precis på samma sätt, men med insprungna pengar under en begränsad tidsperiod räknat från anmälningsdatum och bakåt. 

 

Detta system skulle göra att fler hästar tävlar längre och kanske ofatre, dessutom kommer de kunna tjäna pengar, ja till och med vinna lopp ibland och på köpet får vi mindre skiktade lopp och fler aktiva som orkar hålla på när det finns vettiga lopp för deras hästar att starta i. Det skapar dessutom en extra nerv för spelare när en dubbelmiljonär som bara tjänat 40 000 kr det senaste året kommer ut och möter en häst med 200k på kontor varav 50k det sista året osv. Självklart måste man fila på detaljerna i ett sånt här upplägg, men min poäng är att hästens aktuella kapacitet ska avgöra vilka man tävlar mot och det ska vara hästar som rimligtvis har ungefär samma aktuella kapacitet, oavsett framgångar tidigare i karriären.

 

Naturligtvis ska detta system vara löpande. Det kan inte vara några som helst problem att veta vid varje anmälningstillfälle hur mycket ens häst har tjänat de senaste 12 månaderna. Samma system borde användas vid kuskbegränsningar. Nuvarande system där exempelvis K300 innebär att du inte fått köra över 300 lopp året innan är ju alldeles för trubbigt. Vad du gjorde i januari 2023 har alltså en påverkan på vilka lopp du får köra i december 2024. Kuskbegränsiningarna ska självklart också räknas över en tidsperiod om 12 månader löpande dag för dag. Jämför gärna med rankinglistor i tennis, bordtennis och andra sporter som hela tiden löper över 12 månader. Till och med en sådan konservativ idrott som golf har förändrat sitt handicapsystem, åtminstone i Sverige, där man väl numera räknar sina bästa ronder av de 20 senaste. Jämför vidare med humanidrotten. Bara för att Tomas Brolin var med i världslaget 1994 eller att Nicklas Lidström var världens bästa hockeyback in på 00-talet, så innebär ju inte det att de kan vara med i fotbollslandslaget respektive Tre Kronor.

 

Det här upplägget skulle kunna bli mellannivån. De bästa hästarna fortsätter som nu att tävla om de största prissummorna mot andra som har tjänat ungefär lika mycket under hela karriären. Om det fortfarande finns behov av vanliga breddlopp med nuvarande upplägg så blir det en lägsta tävlingsnivå även i fortsättningen, men det är möjligt att min (med fleras) idé även kan ersätta breddloppen i nuvarande utformning.

 

Som sagt, det här är ingen unik idé som jag kommit på. Jag har dock tänkt på den länge och tycker sällan jag hör någon annan lyfta fram den som något värt att prova. Tack Oskar Svanberg och Rikard N Skoglund för inspirationen till att skriva om detta.