Stevens Sanningar

Veckans fredagsuppdatering skrivs från ön Sal ute i Atlanten utanför Senegals kust i västra Afrika, närmare bestämt i det lilla öriket Kap Verde. För andra året i rad har det här blivit destinationen för vår efterlängtade höstsemester. Vi kom hit igår och en resa som redan var lång på förväg blev ännu längre, men vad gör väl det när man har en underbar vecka att se fram emot? Mer om vår semester alldeles strax, men vi börjar väl där förra veckans fredagsuppdatering avslutades.

 

Förra fredagen var vi mitt uppe bland dramatiska besked kring vår skola i Malmköping och det är fortsatt förvånande och chockade känslor bland elever och vårdnadshavare. Jag ligger lågt och försöker utföra mitt jobb så bra som möjligt, men det är tydligt att Europaskolan betytt massor för barnfamiljer i Malmköping och självklart känns det bra, det vore tyngre om ingen skulle sakna oss. Det är officiellt att jag är erbjuden rektorstjänsten i den nygamla Malmaskolan och jag har den här semesterveckan på mig att fundera på huruvida jag ska tacka ja eller nej till erbjudandet. 

 

Förra lördagen hade jag tänkt åka på V75-trav på Sundbyholm, men det var ett sådant otroligt blåsväder att jag bestämde mig för att stanna hemma. Jag följde travet initierat hemifrån eftersom det var årets sista storlopp för tre- och fyraåringar. Som vanligt fick vi se enormt fina prestationer, däremot blev det (som oftast) inga spelframgångar för mig.

 

I söndags jobbade jag halva dagen, hela kvällen och drygt halva natten. Dock med ett avbrott för ett digitalt styrelsemöte med Guif. Minisovmorgon på måndagen då det blev en lång dag som avslutades med föräldramöte med anledning av överlåtelsen av skolan till Flens kommun. Tisdag jobb hela dagen och padel med Fredrik på kvällen. Jag närmar mig min första seger mot honom på ett par år, men fortfarande släpper jag ett break per set. Nästa gång.....

 

I onsdags jobb och försöka få undan det mest akuta. När jag kom hem var det bara att styra kosan till Eskilstuna för att lämna Ellen hos bästa hundvakterna Jennifer och Lars. Hem igen och sedan några timmars jobb innan jag kröp ner i sängen för ca 1,5 timmes sömn innan det var dags att åka till Arlanda. Det var ju målfoto huruvida det skulle vara kaosväder på vägarna eller inte. Det var helt okej när vi åkte, men inget "stå-på-väglag" utan vi tog det piano. Som tur var hade vi gott om tid, något som är viktigt att ha när man har en viktig tid att passa.

 

 

Sen började tomtefabriken.... Planet till Kap Verde skulle lyfta kl 08:45 och en kvart innan dess hade varit sig boardingen eller rengöringen av snö från planet börjat. Jag kan inte fatta den usla planeringen. Om man vet att ett plan ska flyga iväg kl 08:45 och man har vetat i flera dagar att det skulle vara ett snöoväder, varför förbereder man sig inte?

 

För att göra en onödigt lång historia kort, dröjde det till att kl 10:45, dvs två timmar försenat, innan vi lyfte och då hade vi suttit i planet i två timmar. Eller för att citera den danska kaptenen:

- One of those days!

 

Då hade vi fått väntat på att få planet rengjort, därefter avisat, det hade kört fast och inte tagit sig bort från gaten, det hade missat sin slottid och fått en betydligt senare och den hade hamnat i kön bakom en total rengöring och sopning av startbanorna. Efter många om och men lyfte vi på vår 600 mil och åtta timmar långa resa till Kap Verde.

Sunclass Airlines bjöd som vanligt på en förstklassig resa i det stora planet med plats för ca 400 passagerare. Flygresan var behaglig och några timmar av den sov jag bort. Till sist landade vi två timmar försenade på Sal och då började nästa parodi. Den automatiska passkontrollen fungerade lite godtyckligt. Min fru tog sig igenom, jag skickades ut åt sidan för att ställa mig i en vanlig manuell kö. Strax därefter brakade deras datasystem ihop och ca 350 av passagrerna från planen blev stående i 30-45 minuter utan att kunna ta sig igenom passkontrollen.

 

 

Idag sov vi till kl 09, därefter blev det frukost och insmorning av solskyddsfaktor. Jag gick och jobbade ett par timmar innan jag gjorde älsklingen sällskap i solstolen. Där sov jag ett par ordentliga pass med avbrott för lunch. På eftermiddagen var det min tur att bada. Jag har en köldallergi som gör att jag behöver ha minst 27 grader i vattnet för att inte riskera att få en besvärlig allergisk reaktion och temperaturen i poolen kämpade sig upp till denna nödvändiga nivå och det blev bad för mig. Det är aldrig någon självklarhet och jag är tacksam varje gång. Inte minst efter att vi var här förra året då bad var uteslutet eftersom jag tillbringade hela semestern med kateter beroende på mina inkontinensbesvär orsakade av komplikationer efter en prostataoperation.

 

Vi är bara i början av vår semester och allt ser verkligen lovande ut. Vädret är verkligen kanon och inte minst den ökända blåsten här, som jag mest tycker är uppfriskande och lite svalkande, är betydligt lugnare än vad som var fallet förra året.

 

 

Nu önskar jag en trevlig helg! Kom ihåg att vara snäll och gör goda handlingar för andra.