Stevens Sanningar

Förra veckan uteblev fredagsuppdateringen på grund av tidsbrist vilket innebär 14 dagar att sammanfatta. Vi har ju kommit in i vårmånaden mars och de senaste två dagarna har vi verkligen fått känna på hur solen börjar värma. Nu har vi det bästa halvåret framför oss.

 

Idag är det också internationella kvinnodagen. De senaste 100 åren har det hänt mycket positivt för kvinnor i Sverige, men så ser det inte ut överallt i världen och naturligtvis finns fortfarande en del att göra i vårt relativt jämställda Sverige. Å andra sidan undrar jag hur det kommer att se ut om ytterligare en generation. Jag som jobbar inom skolan kan se hur pojkarna generellt halkar efter och det är flickorna som tar för sig allt mer. Kring detta skulle jag kunna resonera i timmar då jag anser att det finns ett systemfel i svensk skola, vilken jag är en del av. Om 20-30 år tror jag att vi därför har en kvinnodominans på flertalet toppositioner i såväl samhällsmaskineriet som inom näringslivet.

 

Förra veckan var en standardvecka för mig. Full fart på jobbet och full fart med jobb hemma på kvällarna och en bit in på nätterna. En av dagarna jobbade jag hemifrån och det är verkligen både plus och minus att göra det. Uppsidan är ju att jag sparar in 1,5 timmes pendlingstid samt att jag kan jobba mycket mer ostört. Nersidan är ju att jag vill vara på plats där det händer och där verksamheten jag ansvarar för bedrivs. Dels ifall det händer något dramatiskt (vilket det gjorde en av de andra dagarna den veckan), men också för att träffa alla underbara elever och för att stötta och finnas tillgänglig för de lika underbara medarbetarna. Helgen dessförinnan gick också i lugnets tecken. Älsklingen jobbade, men när hon sovit klart under söndagen gick vi ut och grillade korv i skogen. Mysigt!

 

 

Under fredagskvällen var jag engagerad för ett gig som quizledare under den månatliga pianobaren i Stallarholmen. Jag tror jag beskrivit tidigare hur häftigt det är med att man anordnar en pianobar i Stallarholmen en gång i månaden. Den samlar människor från olika generationer och blir en härlig mix av allsång och diverse  artistframträdanden. Nåväl, jag var engagerad för att hålla i ett melloquiz, dvs en frågesport med musikaliska förtecken om melodfifestivalen. Jag älskar verkligen att hålla i quiz. Mitt musikintresse är både djupt och brett och jag älskar att organisera den här typen av tävlingar. Blir själv rejält irriterad när det är otydligt eller slarvigt genomfört, nej ordning och reda samt tydlighet är mina honnörsord i dessa fall. Det var i övrigt så tajmat att Helena också framträdde under pianobaren tillsammans med den kör hon sjunger i.

 

 

I övrigt blev det ytterligare en lugn helg. En del TV-tittande (skidor, skidskytte och friidrott) och många av söndagstimmarna las som vanligt på jobb. Under lördagen nåddes jag också av beskedet att min tidigare hockeydomarkollega, vän och sedermera domarchef Dag "Daggen" Olsson gått ur tiden. "Daggen" hade stor betydelse för att min domarkarriär blev så bra och framgångsrik som den blev även om vår relation under min sista tid som aktiv tyvärr var frostigare. Vi hittade emellertid tillbaka till vår vänskap och det är inte bara en stor domare och ledare som jag sörjer, utan också en god vän som trodde på mig och öppnade betydelsefulla dörrar. Vila i frid Daggen ❤

 

 

Veckan som gått har också varit en standardvecka. Mycket jobb och inte så mycket av något annat. Dock vill jag berätta att träningen går bra. I min senaste fredagsuppdatering skrev jag ju om lyckan att kunna börja träna igen. Förra veckan sprang jag vid tre tillfällen på gymmet och den här veckan har det blivit fyra tillfällen. Successivt skruvar jag upp tempot och längden på min löppass, men jag har långt kvar till nivån där jag en gång var. Jag har dock bestämt mig för att skynda långsamt och är bara lycklig över att livet återvänder undan för undan och jag klarar av att hantera min inkontinens.

 

 

Nu blir det en helg tillsammans med älsklingen i huvudstaden. Jag sitter på ett hotellrum och skriver detta. Snart blir det middag på Florentine på Folkungagatan och därefter ska vi gå på Biblioteket Live vid Medborgarplatsen och dansa till skön musik. Vi har revansch att ta. Det var dit vi skulle den 13 oktober, ca två veckor efter min prostataoperation och den kvällen slutade med en katastrof utifrån att mitt urinläckage var helt okontrollerbart.

 

Jag önskar alla mina läsare en trevlig helg och som vanligt med en uppmaning att vara snäll och göra goda handlingar.