Stevens Sanningar

Nu har vi kommit in i juni och det är väl sommar på riktigt. Dock har det underbara sommarvädret lämnat oss, förhoppningsvis temporärt. Samtidigt kan jag bli stressad eftersom jag vet hur snabbt tiden går. Snart är sommaren förbi och sedan vänar elva månaders jobb innnan nästa sommar...

 

Nåja, det här har varit en vecka full av känslor. Då tänker jag i första hand hand på att vi tog farväl av våra elever i årskurs 9. De flesta eleverna har jag mött och pratat med varje dag, framförallt det senaste året då vi lunchat tillsammans i stort sett dagligen. När niorna lämnat blir det tomt. Vi har en separat avslutning för just avgångseleverna vilket är så himla fint. Först en ceremoni med tal, sång, stipendie- och betygsutdelning därefter en avslutningslunch där bara vi från personalen deltog tillsammans med eleverna.

 

Vid ett sådant tillfälle blir det av naturliga själ många tårar. Vi har tillsammans med eleverna kämpat hårt tillsammans  i många år och plötsligt ska vi bara skiljas från varandra. I detta sammanhang kan jag nästan vara avundsjuk på lärarna som kommer eleverna mycket närmare än vad jag gör. Att jag valt att jobba inom skolan handlar till stor del om min kärlek till eleverna och som rektor blir det ändå en viss distans. Samtidigt både hoppas och tror jag att eleverna på min skola känner att deras rektor är väldigt närvarande.

 

Veckan i övrigt har varit som veckorna är mest. Vi levererade en valp förra fredagen och vi levererade en valp ikväll. Det innebär att två av fem har flyttat. En ska vi behållla (Ronja) och de andra två flyttar den kommande veckan. Det här med att valpar flyttar är verkligen en dubbel känsla. Å ena sidan är de oerhört krävande nu vid tio veckors ålder, å andra sidan är de så gulliga att man kan dö. Om det finns någon tredje sida är det glädjen man ser hos valparnas nya familjer, om det så bara är en matte. Att kunna bidra till den glädje som en hund innebär är helt oslagbart.

 

 

Idag fredag släppte min husgud Magnus Uggla en ny singel. Även om melodin känns igen, eller just därför, fastnar refrängen direkt. Längst ner i det här inlägget kan ni lyssna på Bästa kebaben i hela stan.

 

I övrigt har det inte hänt så mycket. Jag kämpar på med min träning ( löpning sön, mån och tor) och i tisdags spelade jag padel med sonen. Fredrik vann som vanligt numera, men kan jag äntligen få spela kontinuerligt ska jag snart bjuda honom ännu hårdare motstånd.

 

Nu återstår bara att önska er alla en trevlig helg med en förhoppning om att ni är snälla och om det är möjligt gör goda gärningar för andra människor.

 

//Steven :-)