Stevens Sanningar

 

 

Låt mig inleda med att säga att jag verkligen älskar Åbytravet och deras ofta innovativa idéer. Sett från sidan går det inte att ogilla olika initiativ som tas. Därför gör det extra ont i hjärtat när Åby World Grand Prix ser ut att bara bli en rejält förstärkt gulddivision, eller en bättre jämförelse är kanske att det blir ungefär som Olympiatravet var under sina glansdagar. Detta trots att förstapriset i loppet uppgår till osannolika sex miljoner kronor. Såvitt jag vet det högst doterade loppet i Europa.

 

Åby har kämpat med formatet på sitt paradlopp Åby Stora Pris under många år. Efter att det länge var ett lopp som kördes över medeldistans blev det ett heatlopp 2005 där samma hästar möttes i två heat över kort distans med omvända startspår och vid två olika heatvinnare kördes ett skiljeheat bara mellan dessa hästar. 2018 gjordes det om till ett lopp över 3140 meter med autostart. Tanken var säkerligen att locka de bästa franska hästarna till Mölndal eftersom de av tradition har styrkan som främsta vapen och trivs utmärkt över långa distanser. Så har det emellertid inte blivit och om jag minns rätt var det i juni 2021 som Åbytravets sportchef Jon Walter Pedersen meddelande att man skulle sänka förstapriset i ÅSP för att istället var fjärde år köra Åby World Grand Prix med sex miljoner i förstapris.

 

När detta presenterades talades det också om att försöka flytta loppet några veckor fram i kalendern. Traditionellt kördes Åby Stora Pris under många år i mitten av september, men flyttades till mitten av augusti 2014 (tror jag). Planerna var högtflygande och det pratades om att skapa ett jätteevent som skulle locka till sig mängder av människor, även såna som primärt inte var travintresserade. Det pratades om en konsertupplevelse utöver det vanliga som skulle rama in det penningstinna loppet.

 

Åren har gått och nu är det fyra veckor kvar till dess att den första upplagan av Åby World Grand Prix ska avgöras. Av de storslagna planerna återstår inte så mycket mer än den gigantiska prissumman. Konsertupplevelsen utöver det vanliga blir till sist Smash Into Pieces, ett band man kan se på var och varannan stadsfestival under sommaren. Någon flytt till september blev aldrig av och tävlingsdagen kolliderar och konkurrerar med en av Solvallas allra största dagar under året, vilken avgörs endast fyra dagar senare. Själva huvudloppet ingår i en vanlig V75-omgång som avdelning 7 och startfältet som presenterats så här långt innehåller förvisso ett par av Sveriges bästa hästar, men tyvärr bara en ur Frankrikes toppkvintett. Detta under ett år då det blivit smärtsamt tydligt att just de franska topphästarna är i en klass för sig vilket per automatik degraderar sexmiljonersloppet till ett jäkligt bra lopp, men inte mer än så.

 

En anledning till att franska kanonerna inte kommer, kan antas vara att arrangören inte bjuder på flygtransport. Det anser jag vara ett korrekt beslut, prissumman i sig själv borde vara ett tillräckligt incitament för att komma hit och tävla. Det kommer aldrig att hända att Vincennes eller någon annan fransk bana bjuder svenska hästar på flygtransport till sina tävlingar.

 

Varför har det då blivit så här? Ja, det finns antagligen flera orsaker. Vi är nog många som tänker att de franska tränarna och ägarna måste hata pengar eftersom de inte kommer hit och tävlar med sina bästa hästar över en distans som är skräddarsydd för dem. För mig blir det emellertid ett bevis för att pengarna i sig själv inte är en tillräcklig drivkraft. För många av de aktuella hästägarna är inte bristen på pengar en realitet och de vet dessutom att det väntar enorma intäkter inom aveln den dag de slutar tävla med sina hästar.

 

Jag tror snarare att det främsta skälet är att Åbytravet misslyckats med såväl paketeringen av tävlingsdagen som att arbeta upp de nödvändiga mellanmänskliga relationerna. Ser man till startfältet som Solvalla kunde presentera i årets elitlopp, är väl de flesta överens om att nyckeln var det tålmodiga relationsbyggandet som Anders Malmrot ägnat sig åt under flera år, som till sist gav full utdelning. Elitloppet är också en etablerad happening där de aktiva vet vad som väntar med massor av folk och en stämning som åtminstone slår de flesta andra tävlingsdagar inom travet med hästlängder, även sett i ett europeiskt perspektiv. Det är svårt att veta hur Jon Walter Pedersen och den övriga ledningen på Åby jobbat med dessa frågor, men det har varit oroväckande tyst sedan nyheten om storloppet presenterades för drygt tre år sedan. Just osäkerheten kring hur eventet som helhet skulle komma att utformas ser jag som ett klart minus. Eller så har man från Åby haft detta klart för sig, men i så fall har man misslyckats totalt med sin kommunikationsplan och inte lyckats sätta evenemanget på kartan och gjort det till en snackis. Jag följer ju det dagliga travflödet ganska ingående, men jag har banne mig läst och hört mer om The Gr8 som är en utvecklad och förhoppningsvis smakfull variant av elitloppshelgens speedrace än om själva huvudloppet.

 

För att sammanfatta konstaterar jag att Åbytravet hamnat i kläm på många olika sätt under de senaste decennierna. När Olympiatravet blev Paralympiatravet miste den tävlingsdagen mycket av sin glans. Med all respekt för våra framgångsrika atleter som tävlar inom parasporten så drar inte deras närvaro till sig samma intresse som när våra största olympier fanns på plats, bl.a. som prisutdelare. Flytten av tävlingsdatumen för den tävlingsdagen och för Åby Stora Pris har också varit tydligt negativ. Paradoxen är ju att "alla" verkar älska Åby, såväl aktiva som alla vi som följer sporten från sidan. Deras ombyggnad av arenan hyllas unisont, de flesta(?) av oss som står på sidan tycker det är intressant med en bana som har dubbla open stretch och de lyfter vissa dagar av vardagstravet till en ny nivå genom särskilda satsningar på mat, dryck, teman, stallbacksvisningar m.m.

 

Den viktigaste slutsatsen blir ändå att "bara" satsa på en enormt stor segercheck inte är tillräcklig för att skapa ett travlopp som alla pratar om, alla vill delta i och alla vill vinna. Det krävs något helt annat och det tänkta upplägget med att detta lopp bara avgörs vart fjärde år innebär tyvärr och högst troligt att det fortsätter att vara något som aldrig sätter sig utan likt grodor man ska banka ner på ett nöjesfält, bara ploppar upp då och då. Det devalverar ju dessutom det "vanliga" Åby Stora Pris till att vara en B-variant av ett storlopp. Gör om! Gör rätt! Och gör framförallt något som blir hållbart från år till år. Här måste även Svensk Travsport hjälpa till för att Åby ska få den mest ultimata placeringen i tävlingskalendern för sina storlopp, både sett till det inhemska tävlingsprogrammet som det europeiska.

 

Jag ser fram emot loppet, inte minst för att få se Francesco Zet, San Moteur och Horsy Dream mötas, men framförallt lider jag med Åbytravet som, för att fritt citera Lars Winnerbäck, liksom inte får nån ordning på sitt liv.