Stevens Sanningar

Årets första fredagsuppdatering och det är trettondagsafton. Det är väl en av årets mest diffusa helgdagsaftnar. Det är en arbetsdag för de flesta, men inte för alla och kanske inte hela dagen. Likt förbaskat är det röd dag imorgon. Trettondagsafton har aldrig betytt något särskilt för mig, men när jag och min älskade fru var yngre minns jag att det alltid var dans med knytis på Vikingavallen i Stallarholmen.

 

Nu spårade jag in på Vikingavallen utan att det var planerat. Det är en plats som på många sätt betytt väldigt mycket för mig. Det är en typ hembygdsgård som jag tror byggdes på 1940-talet, dessutom med en tillhörande fotbollsplan. Jag har så många minnen från Vikingavallen. Jag minns midsommarfiranden med dans på utedansbanan när jag var liten och med klassiska folkparksaktiviteter som lottstånd, pilkastning, luftgevärsskytte osv. Jag minns fotbollsmatcher som spelades med ortens A-lag, jag minns otaliga matcher som jag själv har spelat där, jag minns mängder av fester jag varit på och inte minst själv arrangerat där. Jag och Helena hade vår bröllopsfest på Vikingavallen och där jag stått på scenen i åtminstone fem upplagor av en lokalrevy. Där hängde jag med min pappa som under decenier var en av de bärande krafter i ortens bingoverksamhet som skapade den ekonomiska ryggraden i ett flertal lokala idrottsföreningar. Där har vi satt upp ett antal stora scenproduktioner med Stallarholmsskolan och där har jag varit konferencier under en musikfestival och fått en kram av Jessica Andersson. Mängder är de artister och etablerade band som uppträtt där, från tiden jag inte minns uppträdde Alice Babs på Vikingavallen och när jag var ung såg jag Jerry Williams på scenen. Så där skulle jag kunna fortsätta ett bra tag till, men det är ni nog helt ointresserade av.

 

Däremot är det intressant att fundera över vilken stor betydelse den typen av samlingslokaler haft för samvaron på mindre orter och vilket enormt ideellt engagemang som möjliggjort att människor för en dag eller en kväll kunnat fly från vardagen och roat sig istället. Jag är fostrad i en anda där ideellt föreningsarbete var en självklarhet och det är något jag är väldigt stolt över. Jag har gjort tusentals ideella timmar, främst inom idrottsrörelsen men också inom kultursfären. På det sättet har jag och andra bidragit till människors välmående och det bekymrar mig att det numera inte är lika självklart att engagera ideellt.

 

Nåväl, en fredagsuppdatering ska väl vara en spegel av veckan som gått. Det har varit nyårsafton och den passerade så oglamourlöst det någonsin kan bli. Helena jobbade på nyårsnatten och jag firade in 2024 tillsammans med våra två hundar. Runt tolvlslaget fick jag göra allt jag kunde för att lugna en av hundarna då det drog igång en fyrverkeribonanza i omgivningarna. Jag fattar faktiskt inte hur fyrverkerier kan vara tillåtna. De orsaker så mycket lidande för både tama och vilda djur. Vad är det som tillfredsställer människor så mycket med att se ett fyrverkeri? Och går det inte år 2023-24 att skapa ett tyst fyverkeri? Hatten av för affärer som struntar i profiten och vägrar att sälja skiten.

 

Vi firade istället det nya året på nyårsdagen. Det blev en väldigt klassisk och mainstreammiddag i form av toast skagen, oxfilé och som dessert persikohalvor, toscasmet och glass. Vi hade en supermysig nyårsdag som gott och väl kompenserade det uteblivna firandet under nyårsafton.

 

I övrigt har veckan inneburit jobb, om än hemifrån. På måndag drar det igång på allvar igen och inom skolans värld är det alltid spännande och inspirerande med en nystart. Jag kanske inte längtar tillbaka till ekorrhjulet, men känner ändå en rejäl hunger efter att göra saker bättre än tidigare.

 

Mitt hälsoläge är som det är och jag ska inte skriva något om det den här gången, däremot planerar jag att sammanfatta läget i ett separat blogginlägg.

 

Nu önskar jag just dig en riktigt trevlig helg och uppmanar dig att vara snäll och göra bra saker för andra.

 

//Steven :-)