Stevens Sanningar

Årets tredje fredag och nu är jag inne i vardagslunken. Det är ju himmelsvid skillnad på att jobba i skolan under höstterminen kontra vårterminen. Höstterminen består ju nästan uteslutande av oxveckor från mitten av augusti till några dagar före julafton. Vårterminen bryts av mest hela tiden. Sportlov. Påsklov. Första maj. Kristi Himmelfärdsdag med tillhörande klämdag. Nationaldag. Sen, snipp snapp snut så är läsåret slut.

 

Jobbmässigt har jag haft en bra vecka. Vi har på många sätt en oerhört tuff situation på skolan, men det är bra go i hela personalgruppen och vi jobbar målmedvetet med att göra skillnad. Det finns så många trasiga själar att ta hand om och vårt uppdrag är viktigare än någonsin. Själv kan jag knappt minnas när jag senast hade så här mycket energi och målmedvetenhet för att vi alla tillsammans ska lyckas med vårt svåra uppdrag.

 

Förra helgen firade vi barnbarnen Adrian och Axel som fyllt elva respektive åtta år. Jag blev också firad på ett hörn och fick en väldigt fin rakapparat av mina barn. Jag har nog haft skägg i någon form i bortåt 11-12 år vid det här laget och en bra rakapparat är nästan ett måste. Hur som helst åt vi världens godaste smörgåstårta, umgicks och fikade. Våra två övriga barnbarn Sixten och Elvira var också på plats. Några riktiga kvalitetstimmar.

 

Idag har jag varit hos en kurator på Mälarsjukhuset med anledning av mina inkontinensbesvär. Det var skönt att prata av sig även om jag inte fick så många konkreta tips. Det finns en del att berätta om hur läget utvecklat sig, men precis som förra veckan hänvisar jag till ett kommande blogginlägg.

 

Den här tiden på året översvämmas mina facebookminnen av alla fantastiska scenproduktioner vi skapade på Stallarholmsskolan under janauri varje år. Jag är fortfarande förbluffad över hur mycket vi lyckades utveckla våra "helt vanliga" elever på skolan till att kunna leverera inför fullsatt salong kväll efter kväll. Samarbetet jag och Lotta Bergil hade för 10-15 år sedan kommer jag aldrig att glömma, det är en av de finaste arbetsperioderna i mitt liv. Klippet här nedanför med Calle, Rasmus, Kristoffer, Dag och Saga visar några av Astrid Lindgrens figurer när de sitter på ålderdomshemmet och minns tillbaka. De här eleverna gick i åk 8 och 9 vid detta tillfälle, idag är de vuxna 🧡 Det här var ett magiskt sätt att låta många av våra elever att växa och jag är säker på att de kommer att ha livslång nytta av detta. Fina minnen!

 

 

Imorgon ska jag och älsklingen på en riktig höjdare och jag är sååååå förväntansfull. Vad det är får ni reda på i nästa veckas fredagsuppdatering. Till dess... var snälla, gör bra saker och ha en trevlig helg!

//Steven :-)