Stevens Sanningar

Den här veckan blir det en söndagsuppdatering istället för fredagsuppdatering. I fredags fanns nämligen inte tid till att skriva ett blogginlägg, men jag vill heller inte att det ska gå två veckor mellan inläggen.

 

Förra helgen var relativt lugn för egen del. Älsklingen jobbade både fredags- och lördagsnatten och de helgerna blir alltid lite speciella. Jag tog det lugnt under lördagen. Under söndagen hjälpte vi Ellinore att flytta ur det sista ur hennes lägenhet i Strängnäs. Hon köpte sin lägenhet för ca tio år sedan, men har inte bott där på många år då hon haft den uthyrd i andra hand. I samband med att hennes nuvarande hyresgäst skulle flytta nu i februari så bestämde hon sig för att sälja lägenheten och det blev klart strax före jul. För övrigt kommer jag att sakna den magnifika utsikten från lägenhetens balkong. Bilden nedan som jag tog i söndags ger ju inte full rättvisa, det ska naturligtvis vara sommar för att man ska kunna njuta maximalt av Mälaren utanför.

 

 

Nu var Ellinore hemma från Paris för att städa ur det allra sista av hennes egna saker och vi hade självklart lovat att hjälpa till. Hon hade egentligen bara småsaker kvar i sina förråd, förutom en möbel i lägenheten. Det var ett stort, otympligt och oerhört tungt skåp. Eftersom jag på grund av mina inkontinensbesvär inte kan bära tungt för närvarande, var Marie-Helenes man Jonas också engagerad i att tillsammans med Ellinore och Helena baxa ner skåpet tre våningar... det tog sin lilla tid, men de var riktiga hjältar som fixade detta. Jag bar lite småsaker, men var i övrigt bara chaufför och lite hejarklack till de som jobbade hårdast. Ellinore var sedan hos oss ett par dagar under veckan innan hon flög hem till Paris i torsdags.

 

Tack vare kreativa medarbetare som vågar tänka utanför boxen, tror jag att vi kommer att ha en bättre situation på skolan efter lovet. Som jag varit inne på många gånger tidigare beror utmaningarna i allmänhet på att det finns så många barn och ungdomar som mår dåligt av varierande skäl och då blir det tufft att få skolan att fungera. Samtidigt är skolan den kanske viktigaste platsen för att få hjälp med att bryta en destruktiv trend. Just nu har vi för övrigt en situation i vår region där barn och ungdomspsykiatrin (BUP) inte fungerar särskilt bra. Väntetiderna för att få hjälp eller utredningar gjorda är katatsrofalt långa och många far illa av den situationen. Det skapar ett tryck på oss i skolan. Vi träffar våra elever varje dag och kan inte hänvisa till några väntetider utan måste agera här och nu.

 

I måndags var jag på två olika läkarbesök. På morgonen träffade jag sektionschefen på Urologavdelningen på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Han ville diskutera min situation, dels utifrån att han naturligtvis hjälpa mig, dels utifrån att jag anmält mina kompllikationer efter operationen den 28 september 2023 som en vårdskada. Det var ett ganska bra samtal med honom, han var vänlig och betonade att vårdens målsättning är att jag ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Däremot var samtidigt min känsla att de inte kommer att tillstå att de orsakat mig en vårdskada. Det sas aldrig rent ut, men sånt där känner man på sig. Vi får se hur det utvecklar sig och jag kommer att kämpa så långt det går för att få rätt i denna fråga. Jag gick in på sjukhuset den 28 september och hade exakt noll problem med inkontinens, när jag gick ut därifrån var jag skadad och har numera total inkontinens. Dock ska sägas att den medicin jag fick strax före jul fortsatt är till stor nytta och jag klarar vardagen mycket bättre nu än under hösten. Däremot drabbas jag fortfarande av större läckage vid olika typer av ansträningningar. Trots detta kom jag och läkaren överens om att jag så smått ska börja träna igen för att se hur det fungerar. Jag är ju helt otränad nu efter nästan fem månaders totalt uppehåll från fysisk ansträning och ser fram emot att försöka komma igång igen.

 

Nästa läkarbesök var på min vårdcentral under eftermiddagen. Eftersom jag har viss hälsoångest gör jag en hälsokontroll varje år, för mig känns det bra att göra så. Fredagen innan hade jag varit och tagit blodprover och nu var det dags att ta del av årets resultat. Glädjande nog såg alla prov jättebra ut och inga nya mörka moln dök upp på min himmel.

 

I övrigt blev det ännu en intensiv arbetsvecka, men bland en hel del bekymmer fanns det också flera olika ljuspunkter. Som jag skrivit de senaste veckorna i mina fredagsuppdateringar känner jag mig stark och målmedveten för närvarande. Jag har haft flera fina samtal med medarbetare, elever och vårdnadshavare. Att få lite tid att umgås med eleverna ger mig massor av energi och även om det är slitigt ibland, känner jag att jag är på rätt plats. 

 

Styrelsemötet under torsdagen var bra, riktigt bra! Och långt, riktigt långt! I nästan fyra timmar höll vi på och det var intressanta frågor som diskuterades. Nu ska i sanningens namn sägas att vi har två parallella styrelsemöten varje gång. Våra två skolor i Strängnäs ligger under en huvudman och vi under en annan. Dock är styrelserna desamma varför mötena hålls parallellt i båda bolagen. Jag fick inga bannor för att jag levererat mötesunderlagen några dagar för sent och det hade jag inte väntat mig heller, även om jag anser att man ska vara nogrann med deadlines.

 

Sedan blev det fredag till sist. När jag jobbat färdigt under eftermiddagen åkte jag hem och på vägen handlade jag inför helgen. När jag varit hemma med matkassarna var det bara att vända direkt och åka till Eskilstuna. Barnbarnen Sixten och Elvira skulle vara hos oss under hela helgen då deras föräldrar Fredrik och Emelie skulle åka på ett bröllop i Stockholm. Sixten ville emellertid inte för sitt liv missa sin innebandyträning och hans snälla farfar lovade att hämta honom efter träningen. Väl hemma igen blev det en mysig kväll med tacos till middag och TV-tittande tillsammans med barnen.

 

 

Under lördagen delade jag min tid mellan trav på datorn, skidskytte på TV och sällskapsspelet Jägersro tillsammans med Helena och Sixten. Det sistnämnda spelet blev vi inte klara med förrän någon timme efter att melodifestivalen hade slutat. Den tittade vi naturligtvis på. Hemmagjord pizza stod på menyn och det var en skön dag där vi också fick glädja oss åt två suveräna stafettinsatser i skidskytte vilket resulterade i guld för herrarna och silver för damerna.

 

 

 

Jag brukar ju avsluta med att önska en trevlig helg. Idag får jag istället avsluta med att önska en trevlig vecka istället. Våra elever och nästan alla medarbetare har sportlov, men jag jobbar hela veckan. Dock kommer jag mestadels att jobba hemifrån och jag kommer att hålla ett lägre tempo än vad jag vanligtvis gör. Som vanligt påminner jag om att du ska vara snälll och göra bra saker för andra om du har möjlighet.