Stevens Sanningar

Efter semesteruppdateringen, lång som en tegelstensroman, vilken jag publicerade i måndags kommer här en vanlig fredagsuppdatering. Trots att det bara har gått knappa fem dagar har det ändå hänt ganska mycket i mitt liv.

 

Måndag och tisdag hände väl inte så mycket som sticker ut, det var de gamla vanliga grejerna med undantag för OS. Jag älskar OS som företeelse och återkommer till de olympiska spelen från Paris i slutet av denna fredagsuppdatering.

 

Älsklingen hade ännu en gång annonserat en överraskning för mig. Onsdag skulle vi åka bort och på tisdagen fick jag reda på att det var ett dygn, kanske två. Vidare att vi skulle ha bilen med oss, men ingenting om vart vi skulle åka eller vad vi skulle göra. Det är alltid lika spännande när jag blir överraskad på detta sätt och är så otroligt tacksam över allt som min kära fru gör för mig.

 

Hundar lämnades hos snälla hundvakter, vi packade och sedan drog vi iväg. Älsklingen ställde in bilens GPS på vår destination, men vi bestämde att inte ha kartan framme utan jag fick följa de muntliga vägvisningarna. När vi svängde ut på riksväg 55 norrut trodde jag nog på Dalarna dit vi brukar åka med jämna mellanrum, men i Enköping fortsatte vi förbi avfarten till riksväg 70. Istället svängde vi av mot Uppsala och det indikerade ju att den underbara staden där jag både gjort lumpen och pluggat var resmålet, men det skulle också kunna leda oss norrut på E4 mot exempelvis Gävle.

 

Det blev Uppsala och GPS:en ledde mig till Elite Hotel Academia. Där bodde vi för 13 månader sedan när vi var och tittade på Sven Ingvars på Parksnäckan, också det en överraskning. Jag gillar verkligen det hotellet. Vi bor i allmänhet på Elitehotell och gillar dem, men de flesta är ju halvslitna. Det gäller dock inte detta hotell som är relativt nytt och väldigt fräscht på alla sätt.

När vi checkat in fick jag reda på att vi skulle äta redan kl 17 eftersom det därefter väntade en hemlig aktivitet. Eftersom vi fick vänta en stund på att få checka in tog vi bilen ner på stan och det blev en fika på Ofvandahls Hovkonditori. Det kom enorma regnskurar emellanåt, men när vi fikade var det uppehåll och vi kunde sitta ute.

 

 

Efter lite uppladdning på rummet gick vi iväg för att äta. Vi hamnade på Åkanten, som namnet indikerar precis vid Fyrisån, där älsklingen bokat bord. Allt var till full belåtenhet. Grym service och maten vi båda valde, grillspett av kalv, var superb. Medan vi satt och åt kom en ny regnskur som inte var att leka med. Jag försökte läsa av älsklingen för att se om hon verkade orolig för regnet, men icke.

 

När vi ätit klart gick vi längs ån i riktning mot där Parksnäckan ligger. Jag kände mig ganska säker på att vi skulle se någon musikakt där, men hade naturligtvis ingen aning om vad. Mycket riktigt hamnade vi på Parksnäckan men ingenting avslöjade vad det kunde vara. När vi kom in försökte läsa av sättningen på bandet, men det var inte något jag kände igen. Prick klockan 19 fick jag svaret när Viktor Norén tillsammans med sitt band klev in på scenen. Jag blev väldigt glad över detta. Under det senaste året har jag sett Viktor tillsammans med sin bror Gustaf, dels i Dala-Floda förra sommaren och dels i Stockholm i december. Detta skulle bli något annat med bara Viktor på scenen tillsammans med ett gäng musiker. Sättningen var klassisk med gitarr, bas, trummor och klaviatur utöver Viktors gitarr och en manlig körsångare. Konserten var suveränt bra där Viktors mellansnack höjde upplevelsen. Jag bjuder på många klipp av varierande längd här nedanför.

 

När konserten var slut gick vi till ett vattenhål utmed Fyrisån och snackade igenom vad vi precis hade upplevt. Jag passade på att ta några bilder på min vackra fru ❤ Vädret var behagligt hela kvällen och älsklingen hade haft järnkoll på radarbilderna varför hon var helt lugn trots störtskuren som kom när vi åt mat på Åkanten.

 

 

Vi kom hem till hotellet vid 22:30 och bestämde oss för ett sista glas innan vi skulle sova. Vi gick ner till Bishop Arms som var beläget i samma byggnad som hotellet. Därefter tog vi hissen upp till rummet och somnade redan innan midnatt. Jag var helt inställd på hemresa nästa dag och tyckte väl att det var skönt att komma i säng i god tid.

 

Morgonen därpå var vi på väg till frukosten när en städerska frågade oss i korridoren om vi ville ha städat. Jag tyckte det lät konstigt eftersom vi skulle checka ut och åka hem, men älsklingen avfärdade det med att hon säkert inte hade koll. Jag nöjde mig med det svaret och hade inga problem med det. Efter frukosten pratade Helena med receptionen och när hon kom tillbaka berättade hon att vi skulle stanna ytterligare ett dygn. Hon hade redan bokat två dygn, men mörkat det för mig. Jag blev ju självklart jätteglad för ytterligare en dag, en kväll och en natt i Uppsala.

 

Vi gick ut på stan och tog en runda som slutade på drygt 9 km. Jag gick som vanligt i mina kära flip-flop och det var inga problem. Jag hittar ju bra i Uppsala efter att ha gjort lumpen där i tolv månader och senare i livet även pluggat i stan. Vi började med att gå upp till slottet innan vi gick och tittade till Blåsenhus, en plats där jag upplevt ett antal föreläsningar och seminarier. Därefter gick vi till området kring den mäktiga domkyrkan med sina 118 meter höga torn. Jag var tvungen att passera Snerikes nation innan vi gick längs ån tillbaka till det mysiga caféet Fågelsången. Därefter blev det en promenad tillbaka åt andra hållet och vi landade på Villa Romana där vi tog lite god dricka. Den ligger precis bredvid den byggnad där jag la fram mitt juridik-PM inför opponenter och ansvarig lärare under rektorsutbildningen.

 

Tillbaka på hotellet blev det några lugna timmar. Älsklingen hade bokat restaurangbord kl 19:30. Då hamnade vi på den spanska tapasrestaurangen Iberico. Den hade också ett fint läge vid Fyrisån och maten jag åt var supergod. Ska jag vara kritisk så levde inte personalens servicenivå upp till det jag tycker man kan kräva på en restaurang. Det är så tydligt för mig vilka caféer, restauranger och affärer som aktivt jobbar med just bemötandet och servicen och för min del är det den viktigaste faktorn för hur jag ska betygsätta en affär, ett café eller en restaurang.

 

 

Sedan drog vi vidare. Jag vet egentligen hur det gick till, men vi upptäckte ett ställe som hade livemusik. Stället hette Interpool och vi gick in där, beställde varsitt glas Prosecco och satte oss där. Precis då tog musikerna paus, eller rättare sagt visade det sig att de slutade spela för kvällen. Nåja, det var ett skönt ställe som spelade bra musik och vi satt kvar och sippade på vårt bubbel.

 

 

Efter en stund sa älsklingen att vi skulle vara kvar där, men gå en trappa upp. Då kommer vi upp i en stor lokal där det står mängder av biljardbord och bord för shuffleboard. Vi ska spela shuffleborad meddelade Helena, något vi gjort många många gånger förut och det brukar vara jämna matcher oss emellan.

 

Vi hann med två matcher, först en i bäst av fem och sedan en i bäst av tre. Den första gällde "VM" och den andra gällde "EM". Min älskling kan titulera sig världsmästare och jag får nöja mig med att vara regerande europamästare. Men oavsett hur det gick i matcherna var det spel på hög nivå och förklaringen till stor del är att det i särklass de bästa borden någonsin spelat på. Det var också något vi påpekade när vi klara och då berättade killen i baren att de verkligen vårdar sina bord på allra bästa sätt och det märktes verkligen. Efter de två bataljerna drog vi oss tillbaka till hotellet. Älsklingen somnade ganska direkt, medan jag satt uppe en stund och surfade runt på datorn, lite trav, lite OS och lite allt möjligt.

 

 

Obönhörligen blev det fredag och efter frukost softade vi en stund på rummet innan vi packade ihop och åkte hem. Det har varit en intensiv OS-dag för oss svenskar och delar hörde vi på radion, bland annat silvret i seglingen. Andra delar hann jag se på TV, till exempel Truls Möregårdh. Truls är bordtennisspelaren som är min nya favorit alla kategorier. Förutom det viktigaste, att han är en magnifik pingislirare, har han utstrålningen, attityden och energin för att bli en riktig superstar. Han visade också efter dagens semifinalseger att han även värdesätter mjuka värden som att berätta att han aldrig gråtit så mycket som efter att finalplatsen var klar eller hur mycket det betytt för honom att få träffa sin familj. Fina fina Truls!

 

 

Jag är barnsligt förtjust i OS och önskade att jag skulle ha tid att följa tävlingarna ännu mer intensivt. Visst, det finns massor av frågetecken kring den olympiska rörelsen, men för den enskilda atleten är det en tävling som bara avgörs var fjärde år och värdet av en framgång blir betydligt mer exklusiv än i kontinentala eller globala mästerskap som avgörs oftare. Även om det bara var som ishockeydomare är jag oerhört stolt över att ha varit deltagare i ett olympiskt spel. Som åskådare gillar jag mångfalden av sporter. Det är många idrottsgrenar som lever i total mediaskugga, men som får oss att återupptäcka dessa sporter var fjärde år. Det visar också bredden av medaljer Sverige hittills har vunnit, det har varit i judo, mountainbike, luftgevärsskytte simning och segling.

 

På tal om simning. Sarah Sjöström! Vilket unikum, vilken idrottskvinna. Hon gör nu sitt femte OS i en sport där man åtminstone förr pensionerade sig vid 24-25 års ålder. Hon kliver in på en distans hon egentligen inte laddat för att tävla i, kanske den finaste av alla distanser nämligen 100 meter frisim. Hon är rejält distanserad när det bara återstår en fjärdedel av loppet och ändå är hon först in i kaklet och vinner Sveriges första OS-guld någonsin på den häftigaste distansen av dem alla. Då ska vi också hålla i tankarna att simning är en stor global idrott som utövas i mängder av länder. Att då kunna hålla sig på yttersta internationell toppnivå under mer än 15 år är inget annat är magiskt.

 

Nu ser jag fram emot ytterligare en dryg vecka med OS. Sverige har ett gäng fina medaljchanser kvar och säkerligen några man inte har en aning om på förhand. Friidrotten har ju dragit igång också och det är ändå på något sätt huvudnumret under ett sommar-OS. Jag är ganska trött på galorna med harar i alla lite längre löpningar, det här mycket mer äkta.

 

Jag är lite avis på min dotter Ellinore som bor i Paris och som får uppleva härligheten på nära håll. Hon har dessutom besökt två evenemang, sjumannarugby samt en fotbollsmatch i damernas turnering. Hon ställde en i högsta grad relevant fråga till mig och undrade varför jag inte sett till att komma till Paris under dessa veckor. Ja, det undrar verkligen jag också. Jag hade ju t.o.m. haft fritt boende...

 

Nu önskar jag dig en trevlig helg och en kommande bra vecka oavsett om du har semester, jobbar eller är "ledig" på heltid. Var snäll och gör goda handlingar! Det trumfar allt annat, även ett OS-guld.