Stevens Sanningar

Redan fredag igen och nu har vi tagit oktober i anspråk. Innan vi hinner blinka är det november, december osv. Det rullar på i allt snabbare takt ju äldre man blir och det stressar naturligtvis.

 

Jag vill inleda med att tacka för all fantastisk respons jag fick på mitt inlägg förra veckan. Det kändes nästan genant eftersom jag vet att det är så många där ute som har betydligt större utmaningar än vad jag har. Av många kommentarer att döma förstår jag att det inte är så vanligt att man, särskilt män, vill eller vågar lyfta fram dylika problem i ljuset. Just den detaljen har jag inga problem med, men däremot är jag alltid orolig för att det ska framstå som att jag är ute med håven och tigger sympati. Det är verkligen inte min mening. Ännu en gång... tack fina, snälla människor för er omtänksamhet.

 

Bokstavligt har den här veckan annars varit en pissvecka. Du som fattar, du fattar! Jag har jobbat hela veckan, men på grund av min situation inte kunnat vara på plats i skolan vilket smärtar mig mycket. Särskilt som det funnits stänk(!) av en "pissvecka" även där. I en skola händer mängder av positiva saker under en vecka och det görs stordåd i smått och stort. Tyvärr hamnar det ofta i skuggan av det motsatta som får ta alltför mycket plats i både det dagliga arbetet som i vår tankesfär. Samtidigt vill jag tänka att de som agerar på ett sätt så långt utanför acceptabla ramar, är just de individer som behöver mest stöttning och backning av alla. Svårt det där, men helt klart sliter det oerhört hårt att jobba i en socioekonomisk svag kontext och i en kommun med den fjärde största barnfattigdomen i hela Sverige. Å andra sidan tänker jag att det är just där som jag kan göra mest nytta och faktiskt bidra till att ändra på det tunga sociala arvet som finns.

 

Som om det inte räckte med motgångar så hade vi ingen värme i skolan under fredagen och vi var helt sonika tvungna att ta beslut i torsdags kväll om att ställa in fredagens undervisning. Nu ska felet förhoppningsvis vara löst och på måndag hoppas jag att vi kan köra som vanligt igen.

 

Att återuppta gamla kontakter är väldigt fint och ytterligare en sån sak som både blir lite lättare och känns viktigare när man blir äldre. Förra veckan ringde en vän i ett specifikt ärende och jag har nog inte pratat med den vännen på minst 15 år, trots att vi umgicks mycket i olika konstellationer när vi växte upp. Det samtalet kändes oerhört bra och även om det dröjer 15 år innan vi pratar med varandra nästa gång så är det ett bevis på att gammal vänskap alltid går att återuppta.

 

Jag återupptog en annan vänskap förrförra lördagen. Som oftast på lördagar följer jag V75-tävlingarna initierat och rätt som det är dyker det upp ett reportage från mitten av 90-talet om måldomarnämnden på Solvalla, där Karl-Erik "Kacke" Nilsson under många år fungerade som måldomare. Det var när "Kacke", då tränare på Solvalla, hade sin verksamhet på Mälsåker som jag var med och köpte min första häst. Det var också i hans stall som jag lärde mig att köra häst och mycket annat man behöver kunna för att hålla på med travhästar. Vår kontakt ebbade ut i början av 90-talet när "Kacke" flyttade från Mälsåker och sedan dess har vi inte hörts av. Men efter att ha blivit påmind om min gamla vän och på sitt sätt också ciceron in i den aktiva delen av travsporten lyfte jag på luren och ringde upp honom. Vi hade ett långt samtal som kunde blivit mycket längre om inte älsklingen blivit klar med maten och vi var tvungna att avsluta efter nästa 45 minuters prat. "Kacke" är 78 år idag, men håller fortfarande igång och jobbar med att sälja hästvårdsprodukter. Efter ca 30 års tystnad var det ändå enkelt att ta upp tråden igen.

 

 

Lite mer trav. Jag har ju varit delägare i några kallblod de senaste åren. Min absoluta favorit har varit Hibo Bungal som vi sålde för 2,5 år sedan till en amatör på Hagmyren. När vi ägde honom vann han ett lopp på Bergsåker och gav drygt 170 gånger pengarna som vinnare. Det är ett extremt högt vinnarodds. Igår vann han igen. Då på Gävle och den här gången blev oddset 163 gånger pengarna. Jag kan nog ta gift på att han är ensam genom alla tider att ha vunnit två lopp där vinnaroddset varit över 160 gånger. Trots att jag inte äger honom längre, följer jag honom med stort intresse och blir lika glad varje gång som han gör en bra prestation.

 

 

Jag önskar er alla en trevlig helg och glöm inte att vara snälla.