Stevens Sanningar

Äntligen juni! Äntligen en sommarmånad! Inget kanonväder, men inte heller dåligt. Vi har haft en längre tid med mycket blåst, men ljuset och den relativa värmen gör att man, åtminstone jag, blir extra glad. Å andra sidan... vi behöver regn! Massor av regn!

 

En händelserik vecka till en början och i fredagsuppdateringarna börjar veckan på lördagen. Förutom att jag via datorn följde travtävlingarna på Solvalla var jag också i Toresunds kyrka och avnjöt en magiskt bra vårkonsert med fyra lokala körer, där min fru sjunger i en av dem. Jag har ju tittat på många dylika lokala konserter där älsklingen varit med och det här var rakt igenom den överlägset bästa jag sett. Den bedömningen gäller såväl framförandet som variationen i låtvalet.

 

 

Måndag morgon inledde jag hos en, för mig ny, fysioterapeut i Södertälje. Jag var där med min onda hälsena och jag fick enormt stort förtroende för fysion. Han föreslog stötvågsbehandling och vi satte igång direkt i vad han kallade tortyrkammaren. Det gjorde bitvis fruktansvärt ont, men ändå på ett skönt sätt. Han har en plan för min hälsena som jag tror benhårt på och nu ska vi köra stötvågor ett antal veckor framåt samtidigt som jag ska träna på med mina rehabövningar.

 

Nästa sjukbesök gjorde jag på Capio Artro Clinic vid Sophiahemmet i onsdags. Nu var det dags att träffa en ortoped för att diskutera hur vi ska göra med mitt vänstra knä. Jag har ju varit 100 % övertygad om att det är samma problem som jag hade i mitt högra knä, dvs en meniskskada och jag hoppades på en operation likt den jag gjorde i februari förra året.

 

 

Nu visade emellertid min senaste magnetröntgen samt undersökningen att det är en korsbandsskada jag har, dessutom artros. Det sistnämnda är ju inte överraskande vid min ålder, men att korsbandet var skadat trodde jag inte. Läkaren rekommenderade inte operation eftersom rehabperioden efter en korsbandsoperation är väldigt lång, i allmänhet ett år. Istället trodde han att jag skulle kunna hålla skadan i schack genom att fortsätta stärka upp musklerna runt knät och så får det bli. Lite besviken, men mitt förtroende för den här ortopedkliniken är 100 % och nu är det bara att kämpa vidare. Lite smärta har jag aldrig bangat för, men jag vill vara trygg i att knät är tillräckligt stabilt för löpning och padel.

 

Trots mina skador ligger jag inte på latsidan vad gäller träning. Mycket cykel just nu, men det är ju så vidrigt tråkigt även om det är tusen gånger roligare än crosstrainer. Nu måste jag även jacka upp min styrketräning som gått på sparlåga under ett par år.

 

Eftersom min fredagsuppdatering blev försenad hinner jag även ta med att jag och älsklingen tog bussen in till Mariefred under fredagskvällen. Där åt vi på Slottspaviljongen och hade en supermysig kväll som vi avslutade med en promenad runt Gripsholms slott innan vi tog bussen hem och slog oss ner i TV-soffan.

 

 

På skolan håller vi på att knyta ihop säcken och läsåret. Vi ska ännu en gång lämna ifrån oss nästan 60 avgångselever och det känns lika jobbigt varje gång. Det är ett härligt gäng ungdomar som är på väg ut i vuxenlivet och som ska börja gymnasiet till hösten. Jag fullkomligt älskar att se hur ungdomarna utvecklas under sin tid i grundskolan och de sista månaderna som nior är de magiskt trevliga att umgås med.

 

Här hemma i trädgården blommar såväl syréner som vår älskade rhododendron för fullt. Så vackra just nu och jag skulle vilja stoppa tiden.

 

 

Nu önskar jag alla en fortsatt fin helg! Var snäll och gör goda handlingar för andra!

 

//Steven :-)