Semesteruppdatering 18 juli 2023

Ingen fredagsuppdatering i fredags, men här kommer istället en semesteruppdatering från förra veckan. En vecka då det bland annat blev klart med svenskt NATO-medlemskap, kronprinsessan fyllde år och Frankrike firade sin nationaldag.
 
Jag är inte dummare än att jag fattar att detta för många är fullständigt ointressant läsning. Allra mest skriver jag mina (fredags)uppdateringar för min egen skull, det blir en dokumentation som är kul för mig att ha och fint att titta tillbaka på. En form av dagbok helt enkelt. Att jag gör den publik handlar också om att det faktiskt "tvingar" mig att göra just detta, att dokumentera. Det sätter också lite press på mig själv att göra det med någon form av kvalitet, när jag vet att andra ska få ta del av mina tankar. Läsningen är naturligtvis helt frivillig och jag klandrar ingen som tycker att det bara är larvigt att publicera detta.
 
Till sist innan jag tar dig med på vår lilla roadtrip. Jag är ödmjukt medveten om att alla inte har möjlighet att ens kunna göra en semesterresa eller av andra skäl väljer att bara vara hemma under sommaren. Jag är tacksam över att kunna berika mitt liv genom att resa (för vår del blir det ju mestadels i Sverige) och kunde jag, skulle jag försöka skapa den möjligheten även för många andra som vill, men inte kan.
 
Lördag 8 juli
Under tidig förmiddag begav vi oss mot Göteborg, eller rättare sagt till Askim söder därom och i Askim hade vi bokat in oss på ett Airbnb. Vi kom inte iväg riktigt så tidigt som vi hade tänkt oss och vi skulle dessutom åka förbi Skogstorp för att lämna Ellen hos vår dotter Marie-Helene. Det där med att lösa hundvakter är alltid ett pussel, men vi har verkligen fantastiska människor omkring oss. 
 
Vi stannade drygt halvägs och rastade vid Motorps rastplats. Egen medhavd matsäck är något av det bästa jag vet när man åker på bilsemester och sällan eller aldrig smakar det så bra med några mackor och tillhörande kaffe.
 
 
Efter några olika småstrapatser på vägen rullade vi in i Askim vid 18-tiden på kvällen. Det visade sig att stugan vi hade hyrt var supermysig och låg högst upp på en höjd i ett fashionabelt bostadsområde. Det är lite oklart om vi befann oss i Askim eller Hovås, möjligtvis är det samma sak eller så är Hovås en del av Askim. Strunt samma!
 
Vi cyklade till den lokala ICA-butiken och införskaffade lite plockmat som vi tog med oss. Just det där att ha med sig egna cyklar på semestern är något vi praktiserat under de senaste fem-sex åren. Det skapar en otrolig frihet, särskilt om man kanske tagit ett glas vin eller en öl. För några år sedan satsade vi dessutom på att köpa ett rejält cykelställ vilket gör att vi känner oss helt trygga med att cyklarna inte ska ramla av bilen eller orsaka någon annan incident. Hur som haver, vi begav oss till Stora Amundön som låg bara några hundra meter från vårt boende. Efter att vi intagit maten gick vi en runda på ön. Det var gångvägar, stigar och klippor att ta sig fram på och framförallt var det oerhört vackert. Innan vi knöt oss cyklade vi en sväng norrut för att kolla cykelvägarna in till Göteborg, jag ville nämligen peppa älsklingen till att vi skulle cykla in till staden dagen efter istället för att åka kollektivt vilket skulle innebära både buss och spårvagn. Jag lyckades och är så himla stolt över Helena som trotsade sin rädsla för att cykla i storstad och för det relativt långa avståndet (ca 15 km enkel tur).
 
 
Söndag 9 juli
Efter en god nattsömn vaknade vi och jag cyklade till ICA på morgonen och köpte färskt bröd. Vi avnjöt frukosten i den underbara trädgården vi hade till vårt förfogande. Söndagen var i övrigt vigd till centrala Göteborg där vi skulle se Coldplay på kvällen. Efter lite fixande under förmiddagen begav vi oss in mot storstaden. Helena hade gett sin nådiga nick till att vi skulle cykla och det gick alldeles utmärkt, åtminstone en bra bit... Med halva sträckan kvar gjorde vi ett dåligt vägval då vi feltolkade skyltningen på cykelbanorna och det blev en avkrok och en extrasväng innan vi var på rätt spår igen. Helena var inte superimponerad just då, men å andra sidan fick vi en extra dos av värdefull vardagsmotion.
 
 
Vi hade bokat bord på en restaurang på Avenyn där vi käkade direkt och därefter drog vi till ett av våra många favoritställen, restaurangen Bee Kök & Bar vid Kungstorget. Där blev vi sittande i härligt solsken under en dryg timme medan vi inmundigade lite god och uppiggande dryck. Vi hade verkligen vädret med oss den här dagen och kvällen, soligt och varmt.
 
 
Efter en glass och fika på vägen hamnade vi sedan under vår promenad mot Ullevi på ett halvmärkligt, men ganska soft, ställe på Heden där det blev ytterligare vätskepåfyllning innan vi drog oss mot Ullevi och kvällens stora begivenhet. Vi har sett Coldplay live vid två tillfällen tidigare, men det var längesen. Vi såg det engelska bandet på Stockholms stadion 2009 och just i Göteborg under en endagsmusikfestival i Slottsskogen 2011. Förväntningarna var naturligtvis höga då vi vet att det är ett extremt bra arenaband med många bra låtar i bagaget och jag kan säga att vi inte blev besvikna.
 
 
Vi hade väldigt bra platser långt ner på läktaren. Det var nästan som att stå på innerplanen hyfsat långt fram utan att behöva trängas eller riskera att se dåligt ifall man är ganska kort (som Helena är). Dessutom vill jag ge ett rejält plus till produktionen som hade rejält stora bildskärmar på sidan av scenen som gjorde att vi i publiken kunde ta del av detaljer som annars skulle vara omöjliga att se.
 
 
Bandet, med den alltid lika ödmjuka Chris Martin i spetsen, gick på strax efter kl 21:30 och sedan blev det drygt två timmars ren eufori med underbar musik, häftiga visuella effekter inne på arenan och bra mellansnack. Hela konserten hade också ett budskap om att vi ska vara rädda om den enda planet vi har att leva på och det skapar så mycket kärlek och samhörighetskänsla mellan människor. Det är svårt att plocka ut det allra bästa, men jag är ju svag för Yellow som de gav ut redan på deras debutalbum för 23 år sedan och som dessutom har en speciell plats i mitt härta eftersom Ellinore sjöng den under Fredriks och Emelies vigselakt 2016. Viva La Vida är ju också en odödlig hit, liksom Fix You. Den sistnämnda låten gjordes som det sista extranumret och Chris Martin överraskade med att sjunga den mycket lägre än vad han annars brukar göra. Detta var dock bara de självklara axplocken från repertoaren som rakt igen var magnifik. Här nedanför finns en film med delar av allt vi fick uppleva denna magiska kväll. Jag fattar om du inte orkar titta igenom hela filmen, jag har gjort den för min egen skull för att kunna ta fram och minnas tillbaka. Men om du tittar, får du bland annat se och höra delar av:
  • Viva La Vida
  • Yellow
  • A Sky Full of Stars
  • En hyllning till Tim Bergling (Avicii)
  • En önskan till publiken att stänga av alla mobiltelefoner under slutskedet av "A Sky Full of Stars", något som jag och nästan alla jag såg hörsammade. Vissa kunde naturligtvis inte låta bli att filma trots bandets uppriktiga önskan...
  • En hyllning till Max Martin inklusive låten "Larger than Life".
  • Fix You
  • Chris Martins tack till publiken
  • Ett maffigt fyrverkeri. Ja, jag vet att det är dubbelmoral från min sida eftersom jag tycker genuint illa om fyrverkier utifrån att många djur mår så dåligt av dem, men i detta sammanhang var det en fantastisk slutpunkt på konserten.
 
 
Det var med en känsla av euforisk lycka som vi, tillsammans med drygt 60 000 andra, lämnade Ullevi och i sakta mak promenerade upp mot Avenyn där vi hade parkerat våra cyklar. Därefter vidtog 15 km cykling "hem" till Askim i sommarnatten som började bli sval, men tanken på vad vi hade upplevt gjorde oss varma och vi somnade med ett leende på läpparna.
 
Måndag 10 juli
Tidig uppstigning trots att vi kom sent i säng. Älsklingen hade en överraskning (tänk vad hon är en fena på att överraska mig) och då skulle vi behöva åka kl 09. Vi käkade frukost och packade ihop för att lämna den mysiga stugan vi bott i ett par nätter. Sedan styrde vi mot för mig okänt mål, men efter en timmes bilkörning parkerade vi på en gårdsplan på en gård utanför Bollebygd i Västergötland, inte jättelångt från Borås. Jag hade verkligen ingen aning om vad vi skulle göra, men blev glatt överraskad. Vi skulle gå ut och vandra tillsammans med hästar.
 
Det låter kanske inte så märkvärdigt, men det var inte vad det kan låta som. Tillsammans med en kvinna som heter Kerstin och hennes fyra hästar skulle vi ut på en tre timmar lång vandring i skogen. Hästarna skulle få bestämma tempot och hela idén med aktiviteten var just att känna samspelet med djuren, att själv komma till ro och som bonus kunna lära sig av de olika roller som hästarna hade i den lilla flocken. Tre människor och fyra hästar på ett helt sagolikt litet äventyr. Förutom sällskapet av Kerstin var det den trygga 18-åriga Fame, av rasen Welsh Cob, hennes 1,5-åriga avkomma Loui, vidare Buster som var en korsning mellan fjording och New Forest samt till sist Chigali som var en korsning av två amerikanska raser, jag tror det var Appaloosa och Quarter.
 
 
Jag vet att jag överanvänder ordet "magiskt", men det var en magisk förmiddag tillsammans med hästarna. Kerstin hade en oerhört fin syn på samspelet mellan djur och människor och jag drog direkt paralleller till min syn på hur vi ska förstå och bemöta våra elever i skolan. Som redan nämnts var det hästarna som fick bestämma tempot. De var lösa i stort sett hela tiden, men när de fastnade alltför länge på en plats för att smaska på allt gott grönt gräs så fick vi putta på dem lite för att vi ändå skulle komma framåt, men det hörde till ovanligheterna. Alla hästarna var väldigt charmiga, men jag föll nog mest för Buster som nog var mest svårflörtad. Även Fame blev jag blixtförälskad i. Efteråt kände jag stor tacksamhet gentemot Helena över att fått uppleva detta och det är något jag mer än gärna skulle vilja göra om någon gång i framtiden.
 
 
Vädret hade, precis som prognoserna visat, nu slagit om till en mer ostadig variant. Vi hade bra väder och uppehåll under hästvandringen men när vi satte oss i bilen för att åka mot Halmstad, som var nästa anhalt, då öppnade sig himlen rejält och bitvis tvingades jag köra extremt långsamt även på motorvägen i de återkommande skyfallsliknande skurarna.
 
I Halmstad väntade också boende via Airbnb, i en liten stuga på en villatomt. Vi bodde i utkanten av staden i ett område som heter Söndrum inte långt från havet. Regnet öste ner när vi kom fram, men vi lyckades vara effektiva när vi packade in alla våra tillhörigheter i stugan. Tillhörigheter ja, vi (framförallt jag!) har svårt att packa lätt och det är inte lite grejer vi släpar med oss. Inte blir det bättre av tillgång till bil så många väskor och kassar packas in och ut från våra olika boenden.
 
Vi åkte och handlade lite mat som vi åt i stugan och därefter tillbringade vi kvällen i stugan framför TVn. Det var för övrigt det enda boendet där vi hade TV, vilket inte är särskilt viktigt för oss men just den här kvällen passade det bra. Vi var ganska trötta efter att ha sovit få timmar, gått upp tidigt, gått en längre vandring tillsammans med hästarna och sedan åkt bil i rejält regn. Vi sov gott även den här natten.
 
Tisdag 11 juli
Sovmorgon och en ganska sen frukost och utan några planer på förmiddagen. Klockan 13 hade jag bestämt med skötaren till vår delägda travhäst Casper For Cash att jag skulle komma och hälsa på. På vägen dit blev det en liten sighseeing i Halmstad där jag, som är arenatokig, åkte till Örjans Vall, bara för att ha varit där. Det väckte stor munterhet hos Helena, men hon är härdad...
 
 
Efter att ha stannat och köpt (alldeles för lite) morötter kom vi ut till Johan Untersteiners stall Drömgården, där "Casper" bor. Han är tre år och har ännu inte startat, men snart hoppas vi att det är dags. Planen var att han skulle kommit igång i våras, men råkade ut för en oturlig skada i hagen som fördröjt tävlingsdebuten med åtminstone tre månader.
 
 
Precis som den förra hästen jag hade hos Johan (Global Boom) är Casper världens coolaste, trevligaste och mysigaste kille. Han gillar att kela och jag skulle kunna varit kvar hos honom ännu. Det var verkligen en rejäl energiboost jag fick av besöket hos honom. Jag vill ju ha häst hos Johan eftersom jag gillar honom som tränare, kusk och person, men samtidigt är jag ledsen att jag inte kan hälsa på Casper oftare. Umgänge med hästar ger, precis som med hundar, så mycket tillbaka. Vi fick även möjlighet att träffa Agneta och Kenneth i stallet, de är också delägare i Casper och jag har mycket värdefull kontakt med Agneta som till skillnad från mig bor i krokarna.
 
 
Efter stallbesöket gjorde vi ordning en fikakorg och tog cyklarna och åkte till stranden. Det var ju inget strandväder, men åtminstone uppehåll. Vi åkte till en strand ganska centralt inne i bukten och där var åtminstone vattnet betydligt varmare än vad vi skulle uppleva senare under veckan. Älsklingen doppade sig i det långgrunda vattnet och jag vadade omkring en stund för att ändå få lite närkontakt med havet.
 
 
På kvällen hade vi bokat bord på en restaurang inne i Halmstad som vi med stor belåtenhet besökt tidigare. Den heter Yoss och vi blev inte besvikna den här gången heller. Det var en ganska kylig kväll, men med vår jättepackning var vi naturligtvis även rustade för detta och vi satt utomhus och åt. Innan vi cyklade tillbaka till vårt boende avrundade vi med en öl på ett annat place där vi kunde studera delar av, det för kvällen ganska ljumma, folklivet i Halmstad.
 
 
Onsdag 12 juli
Återigen dags för uppbrott. Efter frukost och packning ställde vi in GPS:en på Österlen och Tomelilla där ännu ett Airbnb-boende väntade på oss och även denna gång i en friliggande byggnad på en villatomt. Vi har ju hunnit med några vändor till Österlen under åren och det är verkligen ett område som vi älskar. I Tomelilla har vi varit tidigare och bland annat gått på Hasse & Tage-muséet samt cyklat dressin. Det ligger bra geografiskt med relativt korta och välfrekventerade tågkommunikationer till exempelvis Simrishamn och Ystad och längre än så om man vill. Ska man till havet blir det en bit att åka, men det är inget som i så fall gör oss något.
 
Vi kom fram till boendet under eftermiddagen och efter sedvanlig installation av all vår packning och oss själva cyklade vi in till centrala Tomelilla (ca 1,5 km) och intog en middag på en enklare Thairestaurang. Det var bra och vi kände oss nöjda med den första eftermiddagen och kvällen i Skåne. Här skulle vi ju faktiskt stanna tre nätter vilket automatiskt innebar att vi skulle hinna med att uppleva fler saker än tidigare under veckan.
 
Torsdag 13 juli
När vi hade kommit fram dagen innan och träffat våra värdar, Per och Susanna, hade de berättat att de minsann skulle bjuda på nybakt bröd och kokta ägg till frukost varje morgon. Därför var det bara att öppna dörren till boendet och fiska in en korg med nämnd förtäring när vi vaknade. Det var himmelskt gott att sitta på uteplatsen och äta pinfärskt bröd. Som om inte det vore nog, ville de ta hand om disken så den var också bara att ställa ut på samma plats som där frukosten levererades. Vi har verkligen blivit Airbnb-freaks och tycker det är suveräna lösningar på boende. Vi unnar oss ju ändå ganska många hotellnätter varje år, men detta är ett väldigt prisvärt alternativ och under den här semestern bodde vi på tre toppenställen.
 
 
Medan vi åt frukost presenterade Per de tre hundarna som bodde hos dem. Det var Dante och Tommy, två hundar av rasen Bracco Italiano samt en vallhund som heter Luna och var en korsning mellan Boarder Collie och något mer som jag inte minns. Även här fanns det djur med andra ord och de var väldigt häftiga. Det tog ett tag att vinna Lunas förtroende, men det är precis som jag känner med de mest sårbara eleverna i skolan, det är de hundarna man ville lyckas etablera en relation med och innan vi åkte hem var vi bra kompisar.
 
 
Vi bestämde oss för en utflykt till ett av Skånes få vattenfall. Det 23 meter höga fallet vid Hallamölla i Brösarp. En viss risk kände vi väl att den torra inledningen på sommaren skulle innebär att det kunde vara ganska uttorkat, men icke sa Nicke. När vi väl tagit oss fram den sista biten på en smal och slingrig grusväg kunde vi dels konstatera att det var väldigt vackert, dels att det var ganska bra sprutt på vattnet. Det kändes som att förflyttas till en skog där Bullerbybarnen höll till och man väntade bara på att Näcken skulle sitta på en sten och spela.
 
 
Tillbaka i Tomelilla tog vi beslutet att besöka ett nostalgimuseum med tillhörande fik. Det låg i samma by (Tryde) som där vi bodde och det var bara 500 meter att cykla dit. Efter att ha först tagit en kopp kaffe med tillhörande sötsaker gav vi oss in i muséet och det var verkligen som att komma tillbaka till sin barndom och även äldre saker än så. Det var leksaker av alla de slag, interiörer från dåtidens affärer och serviceinrättningar, livsmedelförpackningar, teknisk utrustning och inte minst olika fordon med betoning på bilar och då framförallt SAABar. Det var faktiskt förvånande hur mycket som rymdes i muséet och nog blev det allt en nostalgitripp.
 
 
Till kvällen hade vi bokat bord på en restaurang inne i Simrishamn som heter Gårdens. Deras specialitet är väl pizzor och vi har försökt att få spontanbord där tidigare vid besök på Österlen, utan att lyckas. Därför var förväntningarna höga när vi satte oss på tåget mot kuststaden. Efter att vi först tagit en öl gick vi till restaurangen och jäklar vad vi blev nöjda. Servicen var rakt igenom femstjärnig, pizzorna var helt i min smak, det vill säga ganska tunna och med en knaprig botten samt en himmelsk god fyllning. Miljön på innergården där vi satt var bedårande och hela restaurangbesök tip-top!
 
 
När vi skulle ta tåget tillbaka till Tomelilla var det inställt och en timme till nästa, men då visade det sig att det gick en buss ännu tidigare än vad tåget skulle gått och det var nästan precis lika smidigt vilket gjorde att vi även denna kväll kom hem nöjda och belåtna.
 
Fredag 14 juli
Under alla dagar vi var i Tomelilla var det hyfsat väder, inte särskilt varmt men mestadels uppehåll. Dock så blåste det relativt hårt och denna dag inget undantag. Hur som helst bestämde vi oss för en biltur och vi packade med oss badkläder. Helena ville åka till en butik som heter Apotekarens och ligger i det lilla samhället Borrby. Där fanns det väldigt häftiga trädgårdsgrejer och inte minst inredning, allt från möbler till bra-ha-grejer till köket. En hel del vintage och även om det inte blev något inköp (det var ganska dyrt) var det kul att ha varit där. 
 
 
Eftersom vi ändå tagit med oss badkläder åkte vi sedan till Borrby strand, som är en av flera bedårande sandstränder utefter österlenskusten. Det var inte folktomt, men det var långt ifrån någon trängsel i det blåsiga vädret. Vi kom på att vi hade glömt solskyddsfaktor, den faran har man ju lärt sig att solen bränner lika mycket även om det är svalt i luften och blåser. Därför bestämde vi oss för att vi skulle vara på stranden max en timme och det var nog tur. Himlen var i stort sett molnfri det väderstreck (söder) där solen befann sig, men trots att vi bara solade en timme så likt förbaskat brände jag mig lite på bröstet. Det går så snabbt. Sen var det här med vattentemperaturen i havet. Det blåste rejäl pålandsvind och termometern orkade inte över 17 grader. Då tempade vi ändå väldigt nära land eftersom vi båda tyckte det till och med var för kallt att vada ut en bit från stranden. Själv får jag ju svåra allergiska reaktioner om jag badar i vatten under 27 grader (alldeles sant!), men är det dryga 20 brukar jag åtminstone vandra ut så att jag har vatten strax under knävecken vilket inte var att tänka på den här gången.
 
 
Vid det här laget känner du nog igen vårt mönster. Fikadags och efter lite letande så hittade vi ett supermysigt och trevligt ställe i Köpingebro. De hade en del annan näringsverksamhet också, men vi var de enda fikagästerna och det kändes lite sorgligt. Det blev kaffe och glass innan vi åkte hemåt för att ladda för vår sista semesterkväll den här gången.
 
 
Vi tog tåget in till Ystad och gick raka spåret till vår favoritrestaurang Upp eller Ner. Kanske lite jäv att ha den som favoritrestaurang eftersom en vän till oss (Carina) är med och driver den och hennes son Albin jobbar där under sommaren. Vi hade inte bokat något bord, men hade turen att Albin var där och jobbade. Han fixade ett bord till oss utomhus (där vi ville sitta) trots att det egentligen var fullt. Albin är för övrigt en femstjärnig kille på alla sätt, definitivt inte bara för att han ordnade ett bord till oss utan så klok, charmig och insiktsfull. Ännu en gång blev vi supernöjda med maten. Jag käkade faktiskt en dubbel toast skagen och blev mätt på det. Har länge funderat på att ta in två förrätter istället för en varmrätt, jag har en kompis som ofta gör det, och här fanns alternativet till och med på menyn att få en större variant av just Toast Skagen (som jag älskar löjligt mycket). Älsklingen valde Fish and Chips, där de serverade med stekt potatis istället för pommes. Det var så gott och servicen var fem plus varför vi kunde lägga ännu en suverän middagsupplevelse i vår minnesbank.
 
 
Tåget hem och det var dags för sista natten i vårt mysigaste boende. Älsklingen mådde ganska risigt under andra halvan av veckan. Hon vaknade med en rejäl förkylning, sannolikt med feber, redan när vi var i Halmstad och hon var verkligen en riktig hjältinna som kämpade sig igenom våra skånedagar med gott humör där hon mobiliserade ork till de aktiviteter vi företog oss.
 
 
Lördag 15 juli
Vi hade ingen panik när vi skulle åka hem. Våra snälla hundvakter kunde behålla Ellen respektive Debbie till söndagen och därmed kunde vi sova till drygt klockan 09. Vi åt frukost i lugn och ro innan vi packade ihop hela bohaget ännu en gång.
 
Efter att ha sagt hejdå till värdparet och deras hundar åkte vi hemåt, men redan vid Haväng gjorde vi ett stopp. Vi har varit där tidigare, såväl badat som att bara insupa den härliga atmosfären vid havet. Även här blåste det som tusan, men vi gick en sväng vid havet och på den omkringliggande heden.
 
 
Jag fick bestämma resrutten och då vi inte hade någon brådska hem ville jag helst undvika E4 så länge som möjligt och istället åka lite mindre vägar innen i landet. Vi bestämde oss för att först åka till Karlshamn, där vi var och semestrade i juli för 14 år sedan. Att vi hamnade där den gången berodde på att Magnus Uggla spelade sin revy där under den sommaren och vi tyckte mycket om den lilla blekingestaden. I Karlshamn blev det kaffe och glass innan vi åkte vidare upp genom landet via Växjö, Målilla, Vimmerby och vi körde inte ut på E4 förrän vi kom till Linghem mellan Linköping och Norrköping. I den sistnämnda stadens utkanter stannade vi på Max och käkade varsin burgarmeny (du förstår nog att vi gått upp några kilo under den här semestern...) innan vi klämde de sista milen hem.
 
Ja, det där var en matig genomgång av vår roadtrip den här gången. Om du orkat läsa ända hit så tackar jag för visat intresse. På fredag återkommer jag med en traditionell fredagsuppdatering och då ska jag också skriva några rader om tennisspelaren Mikael Ymer, Allsång på Skansen, politiker som byter åsikt och människor som systematiskt hackar på sådant som många andra uppskattar.
 
Även om det är semestertider så tar vi väl inte semester från målsättningen att vara snälla och göra goda handlingar för andra? Man kan inte alltid lyckas, men man kan alltid försöka och göra sitt bästa.
 
//Steven :-) 

Kommentera här: