Stevens Sanningar

Ännu en augustivecka att lägga till handlingarna. En vecka som innehållit ett rejält oväder som fick namnet Hans. Jag befann mig på ett hotellrum i Nyköping när åskan, regnet och blåsten kulminerade i söndags kväll och natten mot måndagen. Besvikelsen över att sommarvädret varit som bortblåst sedan slutet av juni är enorm, men jag har blivit så uppgiven att jag knappt bryr mig. Däremot blir jag på riktigt bekymrad över dessa extremväder som kommer in titt som tätt och inte bara hos oss, utan över hela planeten.

 

Jag var i Nyköping för att ordna de sista förberedelserna inför den kick-off vi skulle ha med all personal på skolan. Det blev en lyckad kick-off under två dagar med positiva och till synes taggade medarbetare. Personalen började jobba i måndags och att starta upp med en kick-off tillsammans på annan ort tycker jag skapar ett otroligt mervärde. Det kostar en rejäl slant, men jag tror att vi har igen det och det stärker definitivt samhörigheten i personalgruppen. Dessutom finns tiden för att diskutera viktiga frågor på djupet i konstellationer som sedan inte hinner träffas när den stressade vardagen drar igång. Jag vill i sammanhanget plussa Sunlight Hotel, Conference och Spa som konferensanläggning. Framförallt tilltalades jag av stämningen som rådde på hotellet som är inrymt i en gammal tvål- och tvättmedelsfabrik.

 

Förra helgen gick i lugnets tecken då min älskling jobbade både fredag och lördag natt. Det är faktiskt rent ut sagt skittråkigt att vara ensam hemma under kvällarna på fredagar och lördagar. Samtidigt kan jag uppskatta lite egentid ibland, men inte när det är helg.

 

I onsdags var vi tillbaka på skolan. Ja, i stort sett alla medarbetare men jag var inte där. Lite problem med mitt hälsoläge gjorde att jag jobbade hemma för att kunna besöka vårdcentralen mitt på dagen. Det besöket var ju en historia i sig med höga toppar och djupa dalar... Nåväl, jag fick några lugnande svar även om jag vet att min kropp inte funkar perfekt i alla delar just nu.

 

Träningen har fått stå tillbaka under veckan och det har bara blivit ett enda cykelpass på gymmet. Nämnda kick-off, feber och allmän trötthet är orsakerna till att det inte blivit mer än så. Nya tag nästa vecka.

 

För min del blev det alltså bara två dagar på skolan. Tyvärr slutade veckan på ett sätt i moll då jag tvingades ta ett svårt beslut som gjorde ont i mig, men där jag inte kunde se något alternativ. Omständigheterna runt detta beslut får mig dock att reflektera på ett mänskligt plan och den känslan kommer nog att gnaga ett tag.

 

Till sist måste jag bara ge oreserverad kärlek till vårt fotbollslandslag på damsidan. De underpresterade i åttondelsfinalen mot USA och var i rejäl brygga, men krånglade sig ur detta grepp och avgjorde med löjligt liten marginal. Bilden från Goal Line Technology är redan klassisk.

 

Idag spelades kvartsfinalen mot Japan och nu var prestationen på en helt annan nivå och det är magiskt att vi har ett svenskt landslag i semifinal. Damerna har skämt bort oss under decennier med fina resultat och mästerskapsplaceringar, men i och med att damfotbollen vinner ny mark i typiska fotbollsländer är detta ingen självklarhet längre. Jag tror på final, gärna mot The Matildas, det vill säga hemmanationen Australien. Längst ner kan ni se en sång jag älskar, Waltzing Matilda, som är tätt förknippad med Australiens damlandslag i fotboll.

 

Nu önskar jag alla en riktigt trevlig helg och glöm inte bort att vara snälla. Det är den  enda hållbara vägen vi människor kan välja.