"Det har gått ganska bra"
Idag var jag och älsklingen ute på en shoppningrunda modell längre så tillvida att vi åkte till Västerås. Vi tog gott om tid på oss och shoppingen inkluderade ett besök på IKEA. Denna inledning egentligen sagd som en parentes för att förklara varför vi innan vårt sista stopp på Coop Forum i Strängnäs, bestämde oss för att äta snabbmat någonstans. Diskussionen om var vi skulle äta började redan väster om Eskilstuna, men det slutade som så många gånger förr med att valet föll på McDonalds vid Biskopskvarn utanför Strängnäs.
Redan när vi parkerade bilen sa jag till hustrun att jag inte varit så nöjd på sistone när jag besökt just denna "donk". Bland annat har kötiden de senaste gångerna, trots ganska få gäster, varit oacceptabelt lång. Jag har råkat ut för "gamla" och sega strips, bortglömd hamburgare och några andra småsaker man kan störa sig på. Det sker ju särskilt ofta när felletarglasögonen åkt på, vilket de har en benägenhet att göra efter att man tålmodigt accepterat några missar. Just att leta fel är något jag egentligen vill komma ifrån och ständigt jobbar med, men samtidigt vill jag nog att respekten för mig som kund ska stå i centrum när en tjänst eller vara ska säljas till mig.
Nåväl, vi kom in på restaurangen och det var inte särskilt många gäster. Kön till den enda kassan var inte heller särskilt lång, men det tog sin lilla tid ändå att få beställa. Eftersom jag hade felletarglasögonen på mig så störde jag mig på att ytterligare en kassa inte var öppen, men det var nog ett orättvist krav. Nästa mer relevanta irritation var att det saknades lock till läsken. Verkligen ett minimalt i-landsproblem, men jag tror att jag levt i en illusion av att McDonalds generellt varit ett vältrimmat koncept med tydlig rollfördelning där de små detaljerna inte missas. Den illusionen är ju sedan länge spräckt, men ändå tycker jag att det finns basicgrejer som bara ska funka.
Sedan händer det som är no-no i mina ögon. Redan innan den sista kunden i den lilla kön som sedan var slut, hade gått från kassadisken börjar högljudda interna samtal och skämt att eka ut över restaurangen. Det som hörs mest är självgoda kommentarer om hur bra det gått trots att de är så underbemannade. Det finns inte heller några tecken på att försöka kompensera denna underbemanning genom att ta tag i att exempelvis fylla på locken till läskmuggarna, utan det primära verkar vara att prata och skratta högt bakom kassadisken. I det läget har jag redan bestämt mig för vad jag tycker om detta besök på McDonalds, men det ska komma en snygg final...
Vi är alltså inte särskilt många gäster i restaurangen. Hur många som varit där strax innan har jag i och för sig ingen aning om. Vi har som gäster fått tagit del av det som borde ha avhandlats i ett personalutrymme och dessutom fått reda på att det gått bra. Det är då som det nästan är tragikomiskt, förvisso är jag utrustad med felletarglasögon, att försöka göra sig av med skräpet i överfulla sopbehållare. Bilden här nedanför är tydligen McDonalds mått på när det gått ganska bra på jobbet och jag undrar stilla var nästa och nästa och nästa kund ska göra av sina kartongrester?
//Steven
