Äntligen dags för knäoperation
Det känns skandalöst att det tagit så himla lång tid att komma till operation. Jag gick till Vårdcentralen redan under slutet av april för att bli remiterad till en ortoped. Läkaren jag träffade trodde inte att det var någon fara med knät och någon remiss blev det aldrig. I juni sökte jag hjälp igen, denna gång på Företagshälsovården. Där hade jag turen att träffa en läkare som också är ortoped. Bara genom att jag beskrev mina smärtor och efter ett vridande och vändande på mitt knä slog han fast att det var en meniskskada. Trots detta var han tvungen enligt gällande regler att först skicka mig på en "vanlig" röntgen fast han visste att det inte skulle visa något. Remiss till magnetröntgen får nämligen inte skickas förrän en vanlig röntgenundersökning är genomförd.
Naturligtvis fick han rätt om den vanliga röntgenundersökningen och en remiss gick iväg för att få magnetröntga mitt knä. Efter ytterligare nästan tre månaders väntan fick jag äntligen komma in på en magnetröntgenundersökning. Det skedde första söndagen(!) i september. Därefter dröjde det ytterligare tre veckor innan jag fick besked om att de konstaterat att det var exakt det felet på mensiken som min läkare på Företagshälsovården slagit fast tre månader tidigare.
Ny irriterande väntan och när det gått tre månader tog jag själv kontakt med Landstinget. Det finns ju nämligen en vårdgaranti som säger att man ska få specialistvård inom tre månader. Då fick jag lära mig att vårdgarantin bara är ett ord som inte är värt ett skit. Hade jag själv inte börjat agera, hade jag antagligen fortfarande fått vänta. Mer om det längre ner i inlägget. Nu blev det viss fart efter att jag pratat med Landstinget och ortopedmottagningen och i mitten av januari fick jag komma till en ortoped på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
Det var också ett ganska irriterande besök. Läkaren meddelade nämligen att det kommit någon ny studie som visade att det ur samhällsekonomisk inte var lönsamt att göra artroskopi på personer över 40 år. Han menade på fullt allvar att han kunde besluta om att jag skulle få leva resten av mitt liv med en trasig menisk som skulle omöjliggöra löpning, långa promenader osv. Hur bra skulle det vara för min hälsa? Jag fick smöra som fan för att få honom att besluta om att jag skulle få operera mig eller så utövade han bara sin maktposition och jag var rejält förbannad inombords.
Till sist fick jag nådiga nicken och imorgon är det alltså dags. Det ska bli underbart att bli återställd och redan om tre-fyra veckor räknar jag med att kunna springa igen. Jag ska infinna mig på Mälarsjukhuset kl 7.00 och kommer att ryggmärgsbedövas*. Om allt går som det ska kommer jag kunna lämna sjukhuset redan på eftermiddagen och förhoppningsvis kunna jobba redan på tisdag.
Tillbaka till den så kallade sjukvårdsgarantin. Det jag fick lära mig när jag pratade med ansvarigt folk inom landstinget, var att det bara är en pappersprodukt. En garanti som inte åtföljs av några konsekvenser för vårdgivarna är ju helt värdelös. Jag blev också upplyst om att jag själv i ett tidigare läge kunde ha kollat med andra landsting ifall jag kunde få vård tidigare, men det var ju inget jag blev upplyst om förrän det var för sent. Det borde ju vara ett minimikrav att direkt när det beslutats om specialistvård att man får reda på vilka rättigheter man har. Ett sanktionssystem för landsting som inte följer vårdgarantin borde naturligtvis också finnas.
Svensk sjukvård är sedan länge i kris med sjukt(!) långa vårdköer. Det är naturligtvis ett strukturfel inom vården och en stor del får läkarkåren ta på sig. I och med att läkarfacken motsätter sig fler utbildningsplatser har vi alltid för få läkare och köerna växer. Läkarbristen gör också att de läkare som finns kan tjäna helt orimliga pengar eftersom även sjukvården styrs av tillgång och efterfrågan. Detta i sin tur urholkar landstingens ekonomi ännu mer vilket ytterligare försämrar vården, ett moment 22 alltså. Ett annat stort strukturfel är ju att läkarna ofta är chefer för olika avdelningar inom sjukvården. Bara för att man läst medicin är det inte synonymt med att man är bra på att leda en verksamhet och jag fattar inte att denna undfallenhet gentemot denna privilegierade yrkeskår får fortsätta år ut och år in. Ingen kan väl med bästa vilja påstå att den läkarledda vården i Sverige fungerar speciellt bra?
//Steven :-)
* = Heter tydligen ryggbedövning, då man med en spruta i ryggslutet får bedövning av bägge benen. Nu blev det ju inte så... (uppdaterat 2010-02-02)
skriven
Hoppas operationen har gått bra! Kram på bästa du!