Den kommunala skolan rasar samman
Jag bor i en kommun som, trots finanskris, borde vara ganska välmående. Arbetslösheten är inte speciellt hög, många invånare tjänar bra med pengar, företag etablerar sig hela tiden, den expanderar ständigt så tillvida att fler människor flyttar in än vad som flyttar ut, kommunikationerna är lysande med järnväg och motorväg till Stockholm osv osv. Ändå är den ekonomiska krisen i kommunen total och det torde bero på ett antal felbeslut under årens lopp av såväl politiker som tjänstemän.
Den verksamhet jag har mest insyn i är av naturligliga skäl skolan, eftersom det är min arbetsplats. Jag jobbar i en kommunal skola och vi har nu tvingats skära så mycket i kostnaderna att det i princip är en omöjlighet att bedriva en kvalitet som gör att vi klarar av det uppdrag som staten har ålagt oss. Sedan kan den fruktansvärt tröttsamma skolministern Jan Björklund, komma med hur många populistiska utspel som helst.
Men åter till vår kommun. Det är inte helt lätt att prognosicera hur många barn som ska födas och flytta in/ut, men det finns hyfsade verktyg för sånt. Däremot är det lättare att förutse hur många barn det de facto redan finns i kommunen och ut- respektive inflyttning påverkar bara detta marginellt. Under hela 2000-talet har man vetat att barnkullarna i grundskolan successivt skulle minska ganska rejält mot slutet av det decennium vi befinner oss i. Trots detta tillåter den då styrande politiska majoriteten etablering av ytterligare en friskola i kommunen. Det fanns sedan tidigare fem kommunala senareskolor och två friskolor, vilket betyder att det fanns alternativ och den kvalitetshöjning av verksamheten som somliga tror att konkurens leder fram till, den var redan ett faktum. Det fanns alltså inte ett enda rimligt skäl till att låta ytterligare en friskola etablera sig.
Principiellt är jag emot friskolor inom det obligatoriska skolväsendet, dvs grundskolan. Jag har en mer positivt syn på friskolor på gymnasienivå även om jag höjer på ögonbrynen över att Sverige är det enda land i världen där ägarna kan plocka ut vinster från sina skolor. I alla andra länder måste pengarna återinvesteras i skolan, vilket har gjort Sverige till en tummelplats för investerare som vill tjäna pengar i skolbranschen. Den omedelbara konsekvensen i en kommun av Strängnäs storlek är att det blir en oerhört snedvriden konkurens mellan å ena sidan de privata skolorna, å andra sidan de kommunala. Även om det är en generalisering är det också en sanning att säga att det inte är de svagare barnen som är i behov av särskilt stöd som hamnar i friskolorna. Det är också så att friskolorna kan optimera sina klasstorlekar så att de kan slimma sin organisation perfekt. De kan exempelvis säga att de tar emot 60 elever per årskurs och därmed ha exakt två klasser, resten kan de tacka nej till. De kommunala skolorna måste säga ja till alla elever som vill gå där och då vi har ett idiotiskt fördelningssystem av pengar i vår kommun där det bara finns en elevpeng per barn, så får detta katastrofala följder. Det finns alltså ingen som helst basresurs per klass. I vårt fall har det inneburit att våra årskullar som ofta ligger runt 40 barn blir betydligt dyrare att driva runt. 40 barn måste delas i två klasser även om 20 elever per klass är för lite för att få någon bärighet med nuvarande fördelningssystem. Därutöver är det alltså vi i de kommunala skolorna som får ta hand om den absolut i särklass största andelen elever som är i behov av särskilt stöd eller som har sociala problem vilka vi till stor del får hantera i skolan.
Det jag skrev i stycket ovanför har varit en realitet en tid i vår kommun. Trots detta har vi på min skola kämpat på med allt knappare resurser. Nästan all personal vänder ut och in på sig för att skapa en så bra undervisning som möjligt, vilket vi också gör. Men det är nu de verkliga galenskaperna börjar. Jag vill inte påstå att jag är perfekt påläst i samtliga punkter nedan, men i stora drag har ytterligare ett antal felaktiga beslut nu gjort att vi är i en situation där det känns som om det borde läggas ner ytterligare en eller två kommunala senareskolor (en har redan lagts ner i samband med slutet på detta läsår pga friskoleetableringen).
1. Ansvariga politiker och tjänstemän (hittills har det inte gått att få fram vem eller vilka som bär det yttersta ansvaret) tog beslutet att flytta gymnasieskolan från sina dåvarande lokaler till det nedalgda regementet P10 i Strängnäs. Tanken med denna flytt var säkert lovvärd och beslutet som så kan man knappast klandra. Dock skenade kostnaderna för flytten iväg på ett sätt som är fullständigt oförsvarligt. Bland annat anlitades en inredningsarkitekt som fick kommunen att köpa designade stolar, soffor, papperskorgar m.m. till ett fruktansvärt överpris. Tusenlappar blev till miljoner och lekstugan fick pågå utan att någon till synes tog ansvar.
2. Kommunen tecknade också ett avtal med Eskilstuna och Södertälje kommun om att elever från vår kommun som valde att gå i en gymnasieskola i dessa kommuner fick resorna betalda och de tog med sig sin elevpeng till den andra kommunen. Det har inneburit att bara ca 30% av ungdomarna i Strängnäs kommun idag går i det kommunala gymnasium som kommunen själva satsat enormt mycket pengar i.
3. Den gamla gymnasieskolan såldes för att byggas om till äldreboende. Ett hyresavtal tecknades med den nya ägaren och detta hyresavtal kostar kommunen åtskilliga pengar varje år. Problemet är bara att kommunen betalar hyra, men det är inte någon som vill bo där. Detta har i sin tur fått till följd att man kommer att stänga ett äldreboende i Stallarholmen och tvinga dessa åldringar att flytta in i det nya boendet eftersom kommunen har målat in sig i ett hörn och redan betalar massor i hyra dit.
Det här här tre exempel på lekstugan med kommunens pengar som egentligen inte har ett dugg med finanskrisen att göra utan bara beror på dåliga beslut. När sedan finankrisen slog till och skatteintäkterna blev mindre, då måste ju osthyveln fram och en av åtgärderna blev att sänka den redan snålt tilltagna elevpengen i grundskolan. Då ska man också ha i minnet att elevpengen delvis är ett spel för galleriet då en grundskolas kostnader i många fall är fasta konstanter som inte går att påverka, såsom hyra, lokalvård och måltider. Det enda en enskild skola egentligen har att spela med är personal vilket har fått som konsekvens att de kommunala skolorna fått varsla en hel del personal. Vi är redan idag, enligt mediesajten Fokus, den femte sämsta kommunen i landet vad gäller lärartäthet.
Nu kunde man kanske ha tänkt sig att detta även skulle slå mot friskolorna, men icke. När kommunen tog beslutet att sänka elevpengen gjorde man det mot bättre vetande. De hade nämligen inte någon laglig rätt att göra detta för friskolorna och konsekvensen har blivit att friskolorna fått behålla sin högre elevpeng medan grundskolorna har fått sin sänkt. Vi konkurerar alltså inte på samma villkor där heller längre, friskolorna får mer pengar per elev än de kommunala skolorna och det är kommunens egna politiker och tjänstemän som tagit detta beslut. Visst är det fantastiskt?
Det har även annonserats att grundskolorna inte kommer att få några pengar till investeringar det här året utan det blir enbart gymnasieskolan som får pengar till investeringar. Det är också riktigt illa då investeringsbehovet är gigantiskt efter en rad år av nedskärningar. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att ansvariga politiker tycker det är okej att grundskolorna exempelvis har kartor i klassrummen där Sovjetunionen, Östtyskland och Jugoslavien finns med.
Vad jag har förstått har det idag också tagits ett beslut om köpstopp. Det innebär att vi till exempel inte har möjlighet att köpa in nya läromedel. Vad finns kvar? Vad är det vi ska konkurera med? Den här kommunen har sedan länge rullat ut röda mattan för friskolorna och förlorarna är i första hand alla grundskoleelever, utom de som har föräldrar som haft kraft eller kunnande att placera sina barn i de privata skolorna. Förlorare är också på sikt alla vi invånare som ska vara med och betala notan när mängder av barn och ungdomar pga undermålig kvalitet i skolorna kommer att hamna i utanförskap och kriminalitet. Det är en nota som är betydligt dyrare både i pengar, men även i humankapitalet i det motto att det är människor som inte kommer att kunna leva värdiga liv.
Jag är förbannat stolt över mitt jobb på Stallarholmsskolan. Jag är också förbannat stolt över det jobb som mina kollegor på skolan utför. Jag vet att vi med säkerhet skulle nå näst intill 100% måluppfyllelse samt en anmärkningsvärd social trygghet hos våra elever bara vi fick chansen. Vi har viljan, vi har kunnandet, vi har erfarenheten, vi har konceptet, vi har banne mig allt för att lyckas utom nödvändiga resurser. Det handlar nämligen väldigt mycket om personella resurser för fixa detta och det har politikerna valt att inte ge oss. Det är inget annat än en stor skandal och det är många, med varierande partifärg, som ska skämmas idag och fundera på om de verkligen är lämpade att hantera dessa viktiga frågor.
//Steven :-|
PS! Det kanske blir så illa som jag målade upp i den här sketchen som jag skrev till Sjåvven 2008.
skriven
Shit... När du säger långt, menar du verkligen låååångt.. Men bra! Mycket bra!