Stevens Sanningar

Jippi! Fredag igen och dags för fredagsuppdatering. En vecka som på jobbet känts som berg-och-dal-bana. Jag var rejält deppig i måndags, hittade superkrafter och studsade fram i tisdags. Därefter har det känts mer stabilt, men jag vill ju så mycket mer än vad vi i nuläget klarar av att klämma fram ur verksamheten. Det är både en styrka och en svaghet att ha höga ambitioner och jag klandrar mig själv som den yttersta ansvariga när framgångarna inte kommer så snabbt som jag önskar. Det är för övrigt verkligen en sanning, det som är ens främsta styrkor är samtidigt ens största svagheter.

 

Jag har varit inne på det tidigare, men jag möter oerhört många människor i mitt jobb. Alla dessa möten lär mig så otroligt mycket och för varje möte blir jag en aningen bättre människa själv. Det är många som har det tufft på olika sätt och jag har den allra största respekt för det. Det enda jag har riktigt svårt för är nog ren och skär egoism, särskilt när den bygger på stor inskränkthet. Jag avslutar ju alla mina fredagsuppdateringar med en uppmaning att man ska vara snälla mot varandra och jag försöker verkligen vara snäll i varenda möte jag har med en annan människa. Självklart misslyckas även jag, men jag lovar att jag verkligen försöker och jorden skulle vara en så otroligt mycket bättre plats att leva på om vi var snälla mot varandra.

 

Av alla möten så är möten med elever de allra bästa. Jag älskar att prata med elever, i synnerhet kanske högstadieelever men egentligen fungerar det lika bra med de lite yndre. Jag försöker lyssna, jag försöker förstå, jag försöker hjälpa dem att formulera sina tankar. Vi som jobbar inom skolan har en stor del av deras framtid i våra händer och i min värld är det självklart att vi måste göra vårt yttersta för att försöka förstå och när vi måste säga nej måste vi göra det med respekt. Den här veckan har varit en extra bra "möta-elever-vecka" och pricken över i:et var nog de tre grabbarna i årskurs 8 som brukar komma in till mig, oftast med kritiska synpunkter och klagomål. De gjorde entré i sedvanlig stil och sa:
- Idag ska vi faktiskt inte klaga!

I love it!

 

Förra helgen stressade jag med en massa egna måsten under lördagen, men söndagen var mer chill. Jag kan vara ganska fyrkantig och en sån sak är att köra in ved. Jag kör in två skottkärror varje helg, men eftersom vi var på hotellweekend förra helgen blev det ingen kärra inkörd då. En hann jag köra tidigare under veckan, men jag kunde inte rubba min fyrkant utan var tvungen att köra in tre. Nu tar det iunte jättelång tid, totalt kanske 20 minuter per kärra att lasta i, förflytta och lasta ur. Ändå är det en viss belastning och dessutom börjar vi ha alarmerande ont om torr ved eftersom jag inte riktigt gjorde mitt jobb i somras.

 

Veckan i övrigt har rullat på. Jag har tränat alla dagar utom torsdagen, dessutom i lördags och söndags varför det blivit sex pass den här veckan. Ikväll sprang jag för övrigt 13 km på löpbandet vilket är en större mental utmaning än vad det är fysiskt. 53 pass hittills i år på 68 dagar!

 

Ingen träning igår alltså, när det var torsdag. Det berodde på att vi skulle till Cirkus och se Bo Kaspers Orkester. Vi har ju sett deras show en gång tidigare, på Rondo i Göteborg, men nu hade vi gett en biljett till Ellinores sambo Calle i födelsedagspresent.

 

Tåget upp. Mat på fantastiska och klassiska Nalen (kan jag verkligen rekommendera, tredje gången jag är där under de senaste elva månaderna). Spårvagnen ut till Djurgården och sedan ännu en magisk konsertupplevelse med BKO. De är så overkligt bra och i denna upplaga dessutom förstärkta med fyra extra musiker (gitarr, saxofon, trumpet och percussion). Bo Sundström håller ihop allting på ett föredömligt vis och han är bara bättre än bäst.

 

 

 

För mig och älsklingen blev det dessutom en oväntad och magisk krydda på kvällen. När bandet spelade sin låt Diskotek, gick Bosse ut i publiken (vi satt bra till, långt fram) och försökte få med sig en kvinna framför oss upp på scenen för att dansa. Hon fegade ur, men Helena var blixtsnabbt på och Bosse sa till mig att också hänga på. Här nedanför ser ni resultatet! Nu kan jag även lägga det på mitt CV, att ha dansat livedisco på Cirkus scen. Det ingen vet (förutom Helena) innan jag nu skriver detta, är att en tandkrona lossnade i min mun precis när vi kom upp på scenen, men jag lyckades obemärkt stoppa ner den i byxfickan och dansa vidare.

 

 

 

Vi var tvungna att rusa några få minuter innan showen slutade eftersom vi hade ett tåg att passa kl 22.51. Det blev en "bulle" till Centralen, men stressen var helt i onödan. Tåget blev nästan en timme försenat, stående på spåret på grund av något elfel någonstans. Det var ju lite surt, men samtidigt är det just då som det är fantastiskt att bo på landet. Sista bussen är ju ersatt med taxi och vår fantastiska chaufför hade fångat upp att tåget var försenat och stod och väntade när vi anlände Läggesta cirka halv ett på natten. Älskar människor med koll och bollkänsla.

 

 

Jag har många ostrukturerade planer för den kommande helgen. Två kärror ved förstås! Men även trav på Sundbyholm, handboll i Eskilstuna, Babben Larsson på Vikingavallen i Stallarholmen och naturligtvis träning. På söndag kväll sitter jag dessutom klistrad framför Mästarnas Mästare. Vilken line-up de fått ihop denna jubileumssäsong. Wow!

 

Ellinore avancerade ett pinnhål på Sörmland Topp 5 men nu är det ny vecka och hon behöver din röst för att hänga kvar. Skriv ett sms med texten P4Sörm 3 och skicka till 72250. Du kan självklart lyssna på hennes egenkomponerade låt här nedanför. Kuriosa är för övrigt att Ellinores första gitarrlärare och vår goda vän Svante Paulsson bubblar på listan med sitt band Dusky Fields. Vidare har min fina vän Ola Swenson producerat en annan låt på listan, den med Flens Vårldsorkester, där för övrigt några av mina medarbetare är medlemmar. Den lokala musikvärlden är inte jättestor, men ge din röst till Ellinore!

 

 

Nu önskar jag er en jättetrevlig helg och försök att vara så snälla som ni kan. Ni är värda det och era medmänniskor är också värda det. Elakheter och ondska har vi så det både räcker och behöver i vår värld.