Stevens Sanningar

Idag är det midsommarafton, en dag som många tycker att vi borde ha som nationaldag i Sverige. Det är härligt med midsommar och det är en dag som de flesta förknippar med fest, lekar, glädje, sill, umgänge och så vidare. Det gör även jag, men det här året blir definitivt annorlunda för mig. Min älskling jobbade den gångna natten och hon jobbar även kommande natt. Det innebär ett väldigt spartanskt firande för mig. Vi har fikat och ätit jordgubbstårta och istället för sillunch blir det sill och potatis till middag lite senare under dagen. Därefter åker älsklingen till jobbet och jag får roa mig så gott jag kan på egen hand. Så går det också att fira midsommar.

 

 

Jag har haft en jättebra vecka. Lärarna jobbade till och med i onsdags då vi avslutade med en gemensam lunch. Vi har sytt ihop läsåret tillsammans och även blickat framåt mot nästa läsår (sånt jag jobbat med några månader tillbaka). Känslan var väldigt positiv när vi skildes åt och ur ett arbetsmässigt perspektiv ser jag verkligen fram emot augusti och nästa läsår. Självklart ser jag ännu mer fram emot semestern och om det mesta går som jag önskar, då blir det hela fem veckors semester med start efter nästa vecka. Det mörkaste molnet på himlen är de vakanser vi fortfarande brottas med, men jag hoppas verkligen att även detta löser sig.

 

Den här veckan känner jag att träningsgnistan har kommit tillbaka. Kroppen känns generellt bättre och skavankerna färre. Därför har jag faktiskt fått ihop sex pass under lördag-torsdag, varav tre löppass utan alltför mycket smärta i hälsenan/vaden. 

 

Roligare än så blir inte veckans fredagsuppdatering. Nu önskar jag alla en riktigt fin midsommarhelg med en förhoppning om att ni vare sig flyter eller blåser bort. Var lite extra snälla mot varandra!