Stevens Sanningar

Det har nästan blivit som en ful vana, alltså en ovana, att jag skriver mina fredagsuppdateringar när fredagen gått över i lördagsdygnet. Jag hoppas ni förlåter mig för det, men det säger också en del om mitt liv. Jag försöker klämma in så mycket som det bara går i varje dygn och det är alltid något som får ge vika, oftast sömnen, men ibland även fredagsuppdateringen.

 

Förra fredagen var det midsommarafton. Den firades i största stillhet tillsammans med vår dotter Marie-Helene och hennes två fina pojkar Adrian och Axel. Marie-Helenes man och pojkarnas pappa, Jonas, jobbade sent på midsommarafton och tidigt på midsommardagen vilket gjorde att det passade bra att fira hemma hos oss. Lugnare midsommarfirande än så går knappast att ha, men det var mysigt och trevligt. Jag saknade dock vår egen inlagda sill som aldrig blev inlagd på grund av trippen till Göteborg samt efterföljande jobbdagar för både mig och älsklingen. Jag hann spela lite fotboll med Adrian och märkte att min gubbvad ännu inte hade läkt...

 

 

Helgen i övrigt förflöt på ett bra sätt och i måndags jobbade jag. Det blev en vecka med ännu en uppsägning från en av våra duktigaste lärare och jag har svårt att se hur min semesterperiod ska kunna bli lugn och skön. Jag vill emellertid betona att jag inte lägger någon som helst skuld på de individer som väljer att gå vidare till andra jobb. De har alla på olika vis väldigt goda anledningar och jag önskar dem lycka till på sina nya tjänster. Förändringens vindar medför dessutom möjligheter och det är så jag försöker se det. Jag har ingen aning om ifall det blir bättre eller sämre, det enda jag vet är att det blir annorlunda mot hur det varit hittills.

Måndagen var faktiskt den enda dagen jag jobbade under den gångna veckan. I tisdags åkte vi iväg på en tredygnskryssning med Birka. Vi har åkt på många långkryssningar med Birka, närmare bestämt elva stycken under åren 2002-2012. Resmålen har varierat, men Visby har alltid funnits med och i övrigt har det varit Tallinn, Riga, Bornholm och Gdynia. Jag kan ha tappat bort något resmål på vägen, men det är strunt samma. 

 

Under den tioårsperioden kryssade vi överhuvudtaget väldigt ofta med Birka Cruises. I den här bloggen finns otaliga inlägg om dessa kryssningar och de har faktiskt spelat stor i våra liv på olika sätt. Vi har lärt känna mängder av fantastiska människor och många av dem är verkligen såna som blivit vänner för livet. Dessa vänskapsband har vi oftast hittat bland de som jobbat med underhållningen ombord på båtarna.

 

Det som fick oss att återuppta långkryssandet i år efter fem års uppehåll var vår nyfikenhet på den Höga kusten-kryssning som Birka anordnar för andra året i rad. Första natten åkte vi till Härnösand där vi sedan tillbringade onsdagen. Vi hade hyrt en bil och tog oss ut på Härnön och naturreservatet Smitingen. Där begav vi oss ut i en fantastisk natur, skapad av istiden, där vi rörde oss bland stora stenblock och i orörd skog i jakten på ett par spännande grottor som naturen skapat. Det blev en strapatsrik förmiddag där jag till sist tog mig fram till grottmynningarna samtidigt som älsklingen fick ge upp de sista hundra meterna. "Jag har för korta ben" var hennes motivering till sitt beslut. Det går ju aldrig någonsin att göra fantastisk natur rättvisa med hjälp av fotografier.

 

När fartyget avgick norrut var det först med sikte på Höga kustenbron, vilket jag tror lockade ut alla 1600 passagerare att följa från relingen. Det var magiskt att närma sig denna fantastiska bro och de efterföljande timmarna gick vi sedan inomskärs längs höga kusten upp mot Örnsköldsvik. Det vi upplevde kan bara sammanfattas med två ord: Otroligt vackert!

 

 

På torsdagsmorgonen vaknade vi upp i Luleå. Där har jag varit många gånger och dömt hockey, men därmed alltid på vintern. Vi fick angöra en hamn mitt inne i staden. Ja, jag menar verkligen mitt inne i stan. Max fem minuters promenad till burtiksgallerierna i centrala Luleå och det var faktiskt häftigt att se hur Birka drog till sig intresse bland ortsborna. Överhuvudtaget var mottagande fantastiskt både i Härnösand och Luleå och det betyder säkert massor för båda dessa städer att de får besök av ett välrennomerat kryssningsfartyg.

 

 

När vi lämnade Luleå hade vi bokat in oss i fartygets spaavdelning med tillhörande bubbelpool under bar himmel uppe på tionde däck. Det var magiskt att ligga där i det varma vattnet och njuta av den klarblå himlen och den ganska kalla, men friska och klara, luften. Överhuvudtaget hade vi grym tur med vädret. Värmen lyste ju med sin frånvaro, men det var sol förutom under hemresan genom Stockholms skärgård.

 

 

Jag hann inte vara hemma så länge innan jag begav mig ut i vimlet igen. Fredagskvällen tillbringade jag på Slottspaviljongen i Mariefred. Dels för att få mat i magen, dels för att höra min underbara dotter Ellinore spela. Den här gången hade hon med sig sin vän (sedan barndomen) Maja och det var jättemysigt att höra dem uppträda tillsammans. Jag var där i bara knappa två timmar, men hann träffa massor av vänner som gärna ville prata med mig. Jag har dåligt samvete för att jag inte hade tid att prata ännu mer med var och en, men jag gjorde så gott jag kunde. Det slutade ändå med att jag bokstavligen fick springa till busshållplatsen och vinkande mitt i en fyrvägskorsning göra busschauffören uppmärksam på att jag också ville åka med samtidigt som bussen var på väg att lämna hållplatsen.

 

När jag sprang till bussen insåg jag att min vad kanske är redo att springa igen. Det gjorde inte ont och det är kanske så att jag testar att belasta den imorgon. Under veckan har jag haft kontakt med en trevlig och kompetent sjukgymnast och jag har fått tips om hur jag ska ta hand om min vad framöver. Av förklarliga skäl har det inte blivit så mycket av träningen den senaste veckan, men tre pass har det i alla fall blivit.  20 pass under juni är med tvekan okej, men 135 pass hittills under året noterat vid halvårsskiftet är jag sjukt nöjd med.

 

Nu önskar jag alla er en riktigt trevlig helg. Många av er tillönskas också en härlig och välförtjänt semester. Njut av att vara lediga och var snälla mot både er själva och era medmänniskor.