Fredagsuppdatering 21 juli

Veckans fredagsuppdatering kommer nästan uteslutande att handla om en underbar semestervecka som jag och älsklingen haft i södra Sverige. Vecka och vecka, ja det blev i alla fall sju dagar fredag till torsdag. Redan i min förra fredagsuppdateringen avhandlade jag vårt första stopp i Mullsjö som var jättemysigt med en god middag och härlig frukost på lördagsmorgonen innan vi satte oss i bilen för att fortsätta vår resa till Malmö.
 
Vi anlände till ett Malmö under eftermiddagen och det var ett Malmö som badade i sol. Eftermiddagen ägnade vi åt att installera oss på vårt favorithotell Renaissance samt att kolla av att ölen smakade lika gott som vanligt på en av alla krogar som ligger på Lilla Torg.
 
 
När det drog sig mot kväll åt vi först en god middag innan vi satte oss på ett tåg mot Svedala av alla platser på jorden. Där var det nämligen rockfestival i dagarna tre (eller två?) och the one and only Magnus Uggla skulle avsluta hela festivalen. Det är inte obekant för någon som känner mig att Uggla varit en artist som jag älskat och följt under 40 års tid och det här blev ett utmärkt tillfälle för oss att kolla in honom under sommarens turné. Vi stod nästan längst fram och trängdes med både jämnåriga och tonåringar. Det är ju häftigt med artister som hållit på så länge att de har fans i precis alla åldrar. Det blev ett kanonbra framträdande där Uggla spelade låtar från 1977 fram till idag och både han och bandet var i strålande form. Jag är naturligtvis färgad och part i målet, men det kan omöjligen finnas någon artist eller något band i Sverige som har så många hits som människor i alla åldrar kan texterna till. Uggla slår Tomas Ledin, Sven-Ingvars, Björn Skifs, Carola och till och med Gyllene Tider när det kommer till antalet hits. Då har jag inte pratat om kvalitet, det är ett mer subjektivt mått och där finns självklart många artister som antagligen presterat på en helt annan nivå. Magnus Uggla ska emellertid ha maximalt med cred för att alltid ha nya grejer på gång och aldrig varit rädd för att prova nya saker på scenen i mängder av olika sammanhang.
 
 
Väderprognoserna inför söndagen hade länge varit samstämmiga. Regn! Mera regn! Ösregn! Så blev det också. Vi packade in varsitt paraply och tog oss med bilen till Lund. Där knallade vi omkring i universitets- och kyrkokvarteren under ett par timmar. Vi stannade en längre stund i domkyrkan, en kyrka jag inte besökt på nästan 50 år, och där fanns mycket intressant historia att ta del av. Lunds domkyrka är ju exteriört verkligen av ett helt annat snitt än de flesta av landets övriga tolv domkyrkor. Kuriosa i det fallet är att vi bara de sista veckorna varit i närkontakt med domkyrkorna i Luleå, Härnösand, Strängnäs, Göteborg och Lund. Dessutom såg vi domkyrkan i Linköping och för inte alltför längesedan besökte vi Uppsala domkyrka och Storkyrkan i Stockholm passerar man ju lite då och då. Vem kan, utan att googla, snabbt räkna upp övriga fem domkyrkor i landet?
 
 
Under söndagskvällen provade vi att äta på Pinchos för första gången. Det är restaurangkedjan där man beställer sin mat och dessutom betalar via en app i sin smartphone. Det var till allra största delen en positiv upplevelse och maten var till full belåtenhet.
 
 
Måndagen bjöd på bättre väder än under söndagen, men fortfarande ganska kyligt och blåsigt med tunga moln som hotade med regn. Vi satte oss på tåget och åkte över till Köpenhamn. Där blev det en promenad till Nyhavn som var jättemysigt, men naturligtvis ett ställe där det var maxat med turister. Vi flanerade runt i området under ett par timmar och fick dessutom se andra delar av Köpenhamn i och med att vi gick till fots från och till centralstationen. En liten detalj jag la märke till var hur bra cykelbanorna var utmärkta i de mest trafikerade korsningarna. Varför har vi inte likadant i Sverige? Att danskarna är ett cyklande folk var tydligt, men förvånande att kanske bara 5 % av alla cyklister bar hjälm.
 
 
Kvällsmaten åt vi på en asiatisk restaurang i Malmö som vi upptäckte redan 2010. Vi blev glatt överraskade när vi insåg att restaurangen fanns kvar och att de fortfarande hade en väl tilltagen buffé. Jag lovar att vi var mätta när vi gick därifrån och som vanligt avslutade kvällen på gemytliga Lilla torg.
 
Tisdagen var resdag och efter att vi packat ihop allt på rummet åkte vi norrut mot Falkenberg. Vi gjorde ett litet shoppingstopp på ICA Maxi i Mellbystrand och åkte dessutom förbi travtränaren Johan Untersteiners nybyggda gård i Holm utanför Halmstad. Vi var på plats i Falkenberg mitt på dagen och inkvarterade oss i annexet till Grand Hotel. Detta annex, kallat Hvitan, visade sig ha en tredagars jazz- och bluesfestival med start samma kväll som vi kom dit. Det stora dragplåstret den första kvällen var Caroline af Ugglas och den andra kvällen var det Ebbot Lundberg som var huvudnumret. Mer centralt än att bo i Hvitan går knappast att bo i Falkenberg och även om det var ganska gammalt och slitet var det fräscht och bra.
 
 
I Falkenberg finns ett jättemysigt café som heter Stålboms. Förutom att det är ett supermysigt och megapopulärt café, anordnar de massor av härliga artistuppträdanden under sommarhalvåret. Vi har aldrig lyckats pricka in något av dessa, men någon gång i framtiden ska vi få till det. Problemet är att det är svårt att hitta boenden i och runt Falkenberg och dessa måste bokas i väldigt god tid och i samma goda tid har inte Stålboms klart med sina artistbesök. Hur som helst var vi där och fikade samma eftermiddag som vi kom till Falkenberg och det går bara att älska denna affärsrörelse.
 
 
När det var dags att äta under kvällen var vi inriktade på att gå till Harrys som var inrymt i Grand Hotel men där var servicenivån så usel att vi gick vidare. Jodå, vi levererade en solklar etta i betyg på Tripadvisor. Vi hamnade istället på Hermans på stora torget och där var både service och mat femstjärnig utifrån våra förväntningar. Dessutom hade de livemusik och det är ju något vi alltid uppskattar.
 
Innan vi gick till sängs på tisdagskvällen så hyrde vi cyklar till onsdagen. Efter frukost gav vi oss ut på en sväng läng Ätran och det var jättefint. Ätran rinner ju igenom Falkenberg. Ett populärt nöje är att se alla fiskare i(!) och längs med Ätran. Vad jag förstår är det möjligt att fånga lax med hjälp av kastspön. Tittar ni noga på någon av nedanstående bilder ser ni fiskare stå ute i ån och fiska. Vi fick också se Vallarnas friluftsteater från baksidan, platsen där vi skulle tillbringa kvällen.
 
 
Efter denna cykeltur fortsatte vi till den enormt långa havsstranden vid Skrea. Där tillbringade vi dagen i stekande sol och älsklingen badade till och med i havet. Vi var inte ensamma om att vara soltörstiga efter den här vädermässigt bedrövliga sommaren, men det fanns ändå gott om plats. Jag passade på att ta en extra cykeltur under dagen då jag kollade in den relativt nybyggda fotbollsarenan i Falkenberg. Är det inte lite väl mycket moralpanik när man ser vad arenan heter?
 
 
Under eftermiddagen laddade vi för kvällen, bland annat genom att mysa med lite bubbel vid Ätrans strand precis bredvid den flera hundra år gamla tullbron. Sedan hade vi planerat att äta på en pizzeria som är tokhyllad på Tripadvisor trots mycket spartana lokaler (typ en rucklig kiosk med ett antal halvsjabbiga tält). När vi kom dit så visade det sig vara fullt och det inkluderade deras kapacitet att också göra pizzor för avhämtning. Så himla coolt att en anspråkslös pizzera kan bli så inne att de är tvungna att säga nej till mängder av gäster.
 
 
Kvällen ja... För tredje året i rad skulle vi besöka Vallarna och se på fars. Det är en helt enastående miljö och jag går verkligen igång på det här stuket av gamla folkparker som knappast finns längre. Efter att ha sett två rena klassiska förvecklingsfarser (Bröllop i kikaren och Jäkelskap i kikaren) skulle vi nu få ta del av Soldat Fabian Bom, i ett moderniserat manus av Nils Poppes gamla filmklassiker. Recensioerna har varit överväldigande och våra förhoppningar var högt ställda. Just därför blev vi kanske lite besvikna i överkant. Det var inte så roligt som vi hade förväntat oss, första akten var till och med ganska seg. De individuella skådespelarprestationerna var lysande, men personligen tycker jag inte att manuset var tillräckligt roligt. Jag saknade också de klassiska förvecklingarna som farser brukar innehålla. Har man aldrig varit på Vallarna är jag övertygad om att man stortrivs, men vi var faktiskt lite besvikna. Föreställningens lysande stjärnor var Annika Andersson och Mikael RiesebeckJojje Jönsson var duktig som Fabian Bom, men nog saknade jag hans rollkaraktär Dag-Otto från "..... i kikaren-farserna".
 
 
Efter teatern på Vallarna drog vi in till centrum. Där anordnades det utomhusbio på stora torget och kultfilmen Grease från 1978 visades. Det var knlökat med folk på hela torget och på omkringliggande krogar. Samma kväll i relativt lilla Falkenberg anordnades det alltså teater på Vallarna, utomhusbio på stora torget, jazzfestival med Ebbot Lundberg på Hvitan och dessutom uppträdde Ola Salo på Stålboms. Allt detta samma kväll. Hur häftigt är inte detta i en kommun som har drygt 10 000 färre invånare än Strängnäs?
 
 
Torsdag blev vår hemresedag. Det var ont om parkeringsplatser vid hotellet och kanske var det en rejäl jinx från min sida då jag tog ett kort från vårt hotellfönster och gjorde mig lustig över att en P-plats var omöjlig att använda med mindre än att man bokade ett flertal bord på den underliggande restaurangen. När jag kom för att hämta vår bil, då var den rejält inklämd av en bryggarbil som skulle leverera ett stort antal pallar dryck till hotellet. Nåja, det löste sig efter att jag hjälpte chauffören att lossa de sista tre pallarna.
 
 
Älsklingen och jag brukar vara noga med att tänka att även hemresedagen är semester. Vi tog god tid på oss, åkte småvägar norrut mot Jönköping och njöt av det vackra landskapen djupt inne i smålandsskogarna. Vi gjorde ett kort stopp i Gislaved där vi träffade på en extremt trevlig ICA-expedit (måste komma ihåg att skriva till den affären och plussa hennes bemötande) och vi stannade en timme vid en rastplats vid Isaberg där det är enormt vackert och fridfullt. När vi kom upp till Linköping blev det ett shopping- och matstopp på ett par timmar och vi hann även hämta upp en av våra hundar i Eskilstuna innan vi var hemma vid 21-tiden.
 
Jag är så grymt nöjd med vår lilla semestertripp. Jag behöver verkligen detta och skulle behöva ännu mer. Även om jobbet gör sig påmint i form av mejl, sms och telefonsamtal så kopplar jag av på ett ganska okej vis. Jag sover massor och känner att jag successivt hittar tillbaka till mig själv. Min älskade fru är inte bara min hustru, hon är också min bästa vän och vi har så otroligt roligt ihop.
 
Lite galet var det antagligen att jag, nästan direkt vi kom hem, skyndade in till gymmet och sprang en halvmil. Idag har jag dessutom sprungit en mil och jag kände mig starkare än på länge trots att jag inte levt särskilt nyttigt (verkligen tvärtom!) den senaste veckan. Ni tänker säkerligen det jag självklart också vet, jag behöver vila och när jag vilar mår min kropp och min knopp mycket, mycket bättre.
 
Ikväll tog jag cykeln och hojade ner till Stallarholmen där Ellinore spelade på Printz Bageri och deras pizzakväll. Det var jättemysigt och jag lyfter verkligen på hatten, framförallt för hur positivt det är att Printz anordnar dessa kvällar men även för hur glad jag blir av att höra min duktiga dotter sjunga och underhålla andra människor. Förresten träffade jag en ungdomsvän som jag inte träffat på drygt 35 år, sånt är häftigt.
 
I förra veckans fredagsuppdatering skrev jag om travhästen Delicious. Det har gått bra trots det kritiska läget för en vecka sedan och jag är så lycklig över att Delicious ännu en gång klarat av en kris som borde varit övermäktig. Här nedanför finns dels ett klipp från Travronden och dels en underbar tweet från Daniel Redén.
 
 
Nu önskar jag alla er en underbar helg och var snälla mot varandra. Det finns så mycket ondska och oväntade svårigheter där ute i världen att det bara är dumt att lägga negativ energi på andra eller på sådant man inte kan påverka.
 
//Steven :-)

Kommentera här: