Stevens Sanningar

Dags för en sen fredagsuppdatering denna sista fredag i juli under 2017. Snart är det augusti (vilket enligt mitt sätt att se det också är en fullskalig sommarmånad) och sedan ramlar det på och hösten står och knackar på dörren. Tiden går så sjukt snabbt och ju äldre man blir, desto fortare går den. Är inte världsmästare själv i grenen, men tänk om fler människor tog vara på nuet och uppskattade sina nära och kära medan de finns att uppskatta. Jag är så innerligt trött på allt "RIPande", visa uppskattning istället när du fortfarande har chansen och vänta inte till att det är försent att uttrycka det du känner för människor som betytt mycket för dig på olika sätt. Min husgud Magnus Uggla har snuddat vid ämnet många gånger och framhållit att man ska hylla människor medan de fortfarande lever. Han har också i flera låttexter låtit förstå att tiden går snabbt och det gäller att ta vara på möjligheterna när de ges. Kanske är den finaste av hans låtar på detta tema den sång som han gav ut förra året. Världen är din!

 

 

Veckan har varit sådär. Många saker som gjort mig glad, men ändå känner jag mig inte så harmonisk och lycklig som jag önskar. En del saker kan jag förstå, andra saker känns mer svåra att omfamna. Mer och mer kommer jag till insikt om att jag är tämligen slutkörd, framförallt mentalt vilket i sin tur skapar en fysisk trötthet. Det är inte resultatet av hur mitt liv sett ut det senaste året utan kanske hur vardagen varit de senaste tio åren. Eller femton åren. Strunt samma hur länge, det är nuet jag har att hantera och jag försöker hantera det så klokt jag kan.

 

Vi har gjort till en tradition att minst en gång varje sommar ta med oss mat och/eller fika och göra en picnick i en härlig ekbacke 3 km hemifrån oss. Det är ett perfekt ställe att avnjuta en solnedgång under förutsättning att det just då inte vistas några kossor i den hagen. Den här sommaren har det inte passat för oss förrän i söndags och då cyklade vi dit med en i sista stund improviserad matsäck. Som tur var fanns inga kor i hagen, bara relativt färska koblajor och vi hade ett par härliga timmar tillsammans med vår medhavda grillade kyckling.

 

 

Vi hade glädjen att ha två av våra barnbarn, Adrian och Axel, på besök tisdag till torsdag. Deras föräldrar var ute och ägnade sig åt friluftsliv på Sörmlandsleden. Underbart att få ha barnbarnen här, men visst innebär det också prövingar. Bara en sån sak som att hemmet inte är "barnsäkrat" på samma sätt som när våra barn var små. Vi bröt av hemmavistelsen med att i onsdags åka med museijärnvägen i Mariefred. Det uppskattades naturligtvis även om jag tror att vi vuxna har ännu mer utbyte av den typen av aktiviteter. Östra Södermanlands Järnväg är en förening som gör ett fantastiskt jobb med sina tågresor och därför blev jag extra ledsen när jag såg i dagens lokaltidning att det brunnit i deras personalutrymmen och tidstypiska uniformer till ett värde av ca 60 000 kronor brunnit upp. Allt detta för att någon klåpare tänt eld på en bil som stod i omedelbar närhet. Det kan ju tyckas vara en bagatell, men faktum är att en annan "bagatell" satte eld på hela Grafikens hus för dygt tre år sedan och de värden som då gick till spillo var betydligt mycket större... När jag var liten fick jag lära mig att det var farligt att leka med elden.

 

 

En kul kuriositet med museijärnvägen i Mariefred är att det finns en bild från 1966 med Simon & Garfunkel på tappan till stationshuset. Den är tagen av Larsåke Thuresson  i samband med att TV-programmet Popside spelades in där den världsberöämda duon agerade på den smalspåriga järnvägen eftersom den ansågs se lite amerikansk ut. Jag tycker att det är magi att veta att dessa popikoner varit i Mariefred.

 

 

Fotbolls-EM för damer pågår för fullt i Nederländerna. I mitt twitterflöde dök det upp en tweet häromkvällen när Sverige spelade mot Italien.

 

 

Jag fattar allvarligt talat inte varför fotboll för damer ska jämföras med fotboll för herrar. Dessutom verkar denna jämförelse mest göras inom fotbollen och i viss mån inom hockeyn. Inte hör jag samma grabbiga gäng kommentera att Sarah Sjöströms världsrekord på 100 meter frisim är 4,8 sekunder sämre än herrarnas dito. Inte hör jag någon kommentera att Charlotte Kalla eller Stina Nilsson åker betydligt långsammare än manliga skidåkare. Ni fattar min poäng utan att jag tar fler exempel och jag undrar ännu en gång: Varför jämför ni prestationerna mellan herrar och damer just när det kommer till fotboll (och hockey)?

 

På tal om Sarah Sjöström. Jag minns alla som olyckakorpar som kraxade under OS i London 2012 då hon radade upp fjärdeplatser att hon mer eller mindre var ett fejkat medaljhopp. Detsamma hördes om diskuskastaren Daniel Ståhl när han (för ovanlighetens skull) missade en mästerskapsfinal för några år sedan. Tagga ner lite! Var inte så jäkla heta på tangenterna innan ni dömer ut idrottsmän eller andra människor. Sarah är vår bästa simmare genom alla tider och Daniel Ståhl blir förmodligen världesmästare om ett par veckor. Alla som gömmer sig bakom skärmar och skriver en massa ogrundat skit på nätet borde skämmas eller åtminstone sansa sig lite. Tänk gärna efter. Före! I samma anda märker jag att många redan dömt ut fotbollsspelaren Victor Nilsson Lindelöfs möjligheter att bli en klippa i Manchester United efter ett par tveksamma träningsmatcher. Lugna ner er ett par kilo. Han är en världsspelare i vardande...

 

I min förra fredagsuppdatering skrev jag om en ungdomsvän jag träffat i Stallarholmen och som jag inte träffat på mer än 35 år. Detsamma gäller faktiskt min klasskompis Susanne som jag inte heller träffat på typ 37-38 år, men som jag sprang på i Malmö förrförra veckan. Vi är vänner på Facebook och hon såg mig i vimlet på Malmös gator precis när vi kommit dit och jag var ute på några ärenden. Fantastiskt roligt att ses Susanne och utan Facebook hade vi troligen inte känt igen varandra.

 

Jag hade tänkt att skriva om "bra människor" i den här fredagsuppdateringen, men det får komma senare eller i ett eget blogginlägg. Jag vill nämligen hylla bra människor, både såna jag känner och såna jag träffar på i andra sammanhang.

 

När jag idag passerade min förrförra arbetsplats,Stallarholmsskolan, fick jag syn på ett busstreck som jag tyckte var värt att föreviga med kameran. Det finns både kreativitet och vilja till att hitta på saker bara motivationen är tillräcklig. Kolla på taket till skolans matsal :)

 

 

Lite trav även denna vecka. På söndag startar mitt delägda kallblod Hibo Viking i uttagningen till kriteriet på Dannero. Vill det sig väl har vi en häst som kämpar om förstapriset på 600 000 kronor i kallblodskriteriet söndagen den 13 augusti.

 

Sommaren är bröllopens stora tid. Det märker jag inte minst på alla spelningar som dottern Ellinore har på olika bröllop varje vecka. Det är också bröllopsdagar inom familjen. I torsdags var det fyra år sedan som Marie-Helene gifte sig med sin Jonas och på söndag är det ett år sedan som Fredrik och Emelie gifte sig. Grattis till er alla fyra!

 

 

Träningen då? Jodå, jag har tränat i någon form sju gånger den här veckan. Kroppen är sliten och det går trögt, men under dagens 7 km långa löppass kunde jag skönja en gnutta formförbättring. Jag lutar dock åt ett litet träningsuppehåll, men mer om det nästa vecka.

 

 

Var snälla mot varandra och ha en riktigt trevlig helg!