Fredagsuppdatering 24 februari 2017
Veckans fredagsuppdatering sammanfaller med att det är tio månader till julafton. Tal och siffror är något jag ofta går igång på och hittar associationer till vare sig jag vill eller inte. En annan lurig sak med helgen är huruvida det är lönehelg eller inte. För de som har lön den 25:e (flertalet människor?) är det lönehelg, men för oss som har lön den 27:e är det en fattighelg. Nu lever inte jag på det sättet att jag konsumerar mer bara för att det skulle vara lönehelg, men många gör ju det. Samma sak blir det i mars eftersom veckodagarna och datumen är exakt desamma i februari och mars under de år som det inte är skottår.
Innan jag lämnar mina tankar kring tal, datum och löner så kan jag konstatera att den lön som man får i februari är den lön under hela året som behöver räcka minst antal dagar. Och på tal om minst antal såg jag nedanstående tweet från Kristdemokraterna under veckan.
Jag gillar ju att vara språkpolis och jag undrar hur KD tänker kring att mindre brott begås. Snattas det ett par kalsonger storlek small istället för ett par XL? Snor tjuven 22-tumscykeln istället för 28-tummaren? Ja, ni fattar förhoppningsvis vad jag är ute efter. De har använt fel ord, de menar självklart att det skulle begås färre brott om det finns fler poliser. Ja, jag förstod naturligtvis vad de menade och jag ställer upp på logiken i sakfrågan (fler poliser = färre brott) men visst är det märkligt att ett riksdagsparti (än så länge) inte har språksäkrare kommunikatörer på sociala medier?
Veckan har varit lite mer chill än vanligt eftersom elever och lärare haft sportlov. Jag hade planerat att jobba på skolan måndag-onsdag för att sedan jobba hemifrån torsdag-fredag. De här veckorna utan elever och lärare känns å ena sidan tomma och innehållslösa, men å andra sidan guldkantade då det finns möjlighet att hinna med många saker då man får jobba ostört på ett sätt som är omöjligt när det är full verksamhet.
En tydlig nersida med att jobba i Malmköping är vägen dit. Visst finns det fördelar med att ha 40-45 minuters resväg till och från jobbet eftersom det är bra reflektionstid. Tyvärr blir det inte så mycket reflektion under det mörka vinterhalvåret eftersom riksväg 55 är vägen som Gud glömde. Den är högtrafikerad, inte minst med massor av tunga fordon, och den är viltrik. Skogen smiter precis bredvid den smala vägen och det gäller att vara superfokuserad varenda sekund.
Resan till skolan i tisdags morse blev en riktig mardrömsupplevelse. På måndag har jag haft körkort i prick 37 år och det väglag och den potentiella fara jag upplevde i tisdags är det värsta jag någonsin varit med om. Allt detta dessutom helt i onödan och beroende på att snöröjarna inte gjort sitt jobb. Jag har inga problem med att det är vinter i Sverige och att det kommer mycket snö ibland som gör att man får anpassa både hastighet och körstil. Men det väglag som erbjöds i tisdags var fullständigt livsfarligt. Det var spårigt med sluttande kanter och även vid mycket låga hastigheter for man fram och tillbaka över vägbanan. Då är man ganska utlämnad till att precis alla trafikanter fattar att det är riktig låg hastighet som gäller. Att möta ett stort tungt lastbilsekipage på en väldigt smal väg när man glider lite fram och tillbaka på vägen, på grund av dess beskaffenhet, är inget som gör att pulsen går ner i viloläge. Jag har märkt ett mönster även tidigare i vinter, nämligen att vägarna hemifrån mig till Biskopskvarn är bra snöröjda samtidigt som det sedan är katastrofdåligt på den betydligt mer trafikerade 55:an. Det hänger naturligtvis på den entrepenör, i detta fall NCC, som har uppdraget att snöröja den vägen. Hade de varit ute i tid hade aldrig väglaget blivit så katastrofalt dåligt. Ännu mer förbannad blir jag när precis alla visste att det var ett rejält snöfall på ingång, det fanns liksom dagar att förbereda sig på... Det var ett under att det inte skedde fler olyckor, men bilden här nedanför är tagen där en personbil låg på taket 5-6 meter bredvis vägbanan.
Skräckresan i tisdags gjorde att jag vände hem efter 15 km i onsdags morse. Det kändes inte värt att riskera livet för att åka till skolan när jag inte var tvungen. Det jag skulle göra under dagen kunde jag göra lika bra hemifrån.
Vad mer i veckan? Ja, skid-VM är igång. Jag hinner tyvärr inte titta på särskilt mycket sport på TV, jag önskar verkligen att jag kunde prioritera det mycket mer. Skidor är dock något jag försöker titta på så ofta jag kan och jag följde gårdagens sprinttävlingar. Stina Nilsson var ju ett stort guldhopp, kanske Sveriges största i hela mästerskapen, men hon slarvade själv på ett ganska onödigt sätt bort sina möjligheter att slåss om medaljerna. Skönt på ett vis att inte kunna skylla på någon annan, men samtidigt riktigt surt. Stina kommer garanterat igen och det var befriande att höra henne i intervjuer efteråt där hon inte la skulden på någon annan än sig själv.
Min maniska besatthet av att träna håller i sig. Den här veckan har jag tränat sju dagar i rad (lördag-fredag) och det känns strålande. Jag måste säga att jag trivs otroligt bra av att vara på gymmet även om några saker (naturligtvis) förbryllar mig. Exempelvis de som mest går runt och softar på gymmet, typ ett marklyft och sedan inte gör något på en kvart innan det blir ett marklyft igen. Eller de personer som inte ens har vett att säga hej i omklädningsrummet. Nåja, mitt gymkort är den bästa investering jag gjort på länge.
Var snälla mot varandra och ha en riktigt trevlig helg!
//Steven :-)
//Steven :-)