Stevens Sanningar

 

Det har varit långa arbetsdagar under flera veckor och denna vecka inget undantag. Ändå har jag hunnit med både ett julbord igår och en handbollsmatch i tisdags. Den sistnämnda tillställningen var för övrigt ingen rolig historia. Guif tog emot Redbergslid och hade kvällen till ära fri entré vilket lockade över 3000 personer till läckra Stiga Sports Arena. Syftet med en sådan aktivitet torde vara att få fler människor handbollsintresserade i allmänhet och som åskådare till Guifs hemmamatcher i synnerhet. Tveksamt om någon av de icke redan frälsta kommer tillbaka. Det var nämligen en usel insats från hemmalaget och blott sex mål framåt under hela första halvlek säger allt. Sex mål i handboll! En sport där det blir mål hela tiden. Det som störde mig allra mest var emellerid uppträdandet från andretränaren i Guif, Nicklas Älgekrans. Han tjafsade med domarna i slutet av första halvlek så att laget straffades med en utvisning. Jag har noterat att denna Älgekrans ofta lägger väldigt stor vikt vid domarnas insatser, något han alltså inte kan påverka, vilket blir ett rejält energidränage för laget och det skickar definitivt helt fel signaler. Denna gång var det ju extremt pinsamt. Att vara ansvarig för ett lag som gör sex(!!!) mål i en halvlek i handboll och ändå ha mage att skälla på domarna är för mig ett skolboksexempel på dåligt ledarskap. Myntet har alltid två sidor och framgångarna för Sverige i handbolls-VM innebär att det dröjer innan ordinarie tränaren Janne Ekman är tillbaka på bänken i Guif. Å andra sidan är det helt underbart att se hur tjejerna i handbollslandslaget levererar.

 

Träningen fortsätter att gå på lågvarv. Bara tre pass även den här veckan, men glädjande var att jag provade att springa för första gången sedan den 5 november, då jag råkade ut för en muskelbristning i baksidan av låret. Det kändes bra att lufsa sex kilometer i moderat tempo och min längtan efter att springa både fortare och längre är stor. Trots att jag tar det ganska lugnt med träningen för närvarande har jag hittills hunnit med 221 pass under 2017.

 

I onsdags var det lucia och vi hade ett fantastiskt fint luciaframträdande på skolan. Här hemma har vi också ett luciatåg att vila ögonen på...

 

 

Pendlingen har varit tuff hela den här veckan, med vanskligt väglag på en väg som känns direkt trafikfarlig. Jag kör försiktigt, är varsam med högerfoten och hoppas att alla andra också är det. Det enda ställe där jag alltid upplever att alla är varsamma med högerfoten är rondellerna. Jag passerar ett antal varje morgon och bilisterna i allmänhet är ju sensationellt usla på att köra i rondeller. Vet inte vad jag tycker är värst. Kanske det faktum att alltför många struntar i att blinka ur rondellerna. Eller att många kör fram till rondellen, stannar, börjar titta om det kommer någon bil och sedan inte kör förrän hela rondellen är tom. Idén med rondeller måste ju vara att få flyt i trafikflödet, men för att det ska bli flyt måste situationen läsas in lite på avstånd och sedan går det faktiskt att köra fortare än 20 km/tim i en rondell.

 

Det är just i trafiken som mitt tålamod kan brista och jag inte tänker de där snälla tankarna som jag som avslutning på mina fredagsuppdateringar uppmanar er att göra. Det är inget jag är stolt över, i synnerhet när jag egentligen inte har en aggressiv körstil, men jag blir så trött på alla lallare. Nu när jag gett offentlighet till detta kanske jag kan försöka tygla mig lite bättre i trafiken.

 

Nu återstår bara att önska en riktigt trevlig helg och att ni ska vara snälla mot varandra. Även i trafiken! Note to myself: ÄVEN I TRAFIKEN!