Stevens Sanningar

Älskade fredag och dags för ännu en i raden av fredagsuppdateringar. 18 augusti är ett datum som aldrig passerar obemärkt förbi i mitt liv eftersom min yngsta dotter Ellinore föddes detta datum för 24 år sedan. En annan kuriositet är att min fru Helena hade namnsdag den 18 augusti till dess att det gjordes någon namnsdagsreform för ett antal år sen. Hon är fortfarande lack över att de snodde hennes datum :)

 

Förra veckan skrev jag en del om tiden som går allt snabbare när man blir äldre. En grej glömde jag att nämna som jag ofta tänker på. När jag ska tänka exempelvis tio år framåt, då tänker jag samtidigt på var jag befann mig i livet tio år tillbaka eftersom det ger mig en referensram. Det i sin tur leder numera mina tankar tillbaka till min pappa. När jag exempelvis var i 15-årsåldern 1977 och fanatiskt sportintresserad och följde allt som fanns att följa på TV och radio, då drog han ofta fram hur fantastiskt framgångsrikt Sverige var i London-OS 1948. Han var förvisso fullt medveten om att andra världskrigets härjningar bidrog till Sveriges framgångar i OS, men jag kunde för mitt liv inte fatta att han tjatade om något som hände för så längesen. Tar vi exemplet 1977 så hade det faktiskt gått 29 år vilket var en evighet för en 15-åring. Nu är jag likadan. Jag kan dra upp OS i Montreal 1976 eller Canada Cup samma år. Eller berätta om Ingemar Stenmarks parallellslalombatalj mot Gustavo Thöni i Val Gardena 1975. Och så vidare. Det har ju för bövelen gått 41-42 år sedan dess.... min pappa hade alltså kunnat få snacka om OS i Berlin 1936 för att ligga på samma nivå där jag ligger idag. Time flies!

 

Det svenska språket och media är något som alltid intresserat mig. Jag har haft många idoler inom TV, radio och tidningarna genom årens lopp, framförallt när jag var yngre. Därför är det så beklämmande att se hur språkligt svaga dagens "journalister" som jobbar i etermedia och dagspressen är. Fakta verkar inte heller vara så noga och jag undrar allvarligt vad det är för stureplanswannabes som står för den enormt viktiga funktionen som en fri press ändå är i en demokrati. Jag ser mängder av språkliga grodor (inte bara de/dem och var/vart), och den här gången tänkte jag börja med att lyfta fram SVT Text, det vill säga gamla hederliga Text-TV. Som jag älskade denna funktion en gång i tiden, men det har bara blivit sämre och sämre och sämre. Där verkar de ha noll faktakoll och noll kunskap. För mig är det fine att inte alla kan allting, men har man valt att jobba som journalist eller liknande för att sprida nyheter då har jag som medborgare och konsument rätt att ställa krav. Så här meddelade SVT Text att bandylegendaren Göran "Dallas" Sedvall gick bort förra helgen.

 

 

Då hör det till saken att "Dallas" aldrig spelat i Mjölby och östgötalaget har aldrig spelat i bandyallsvenskan, ännu mindre i en SM-final. Det är ju inte ens nära! Var hittar de sina lögner? I ett TV-spel? I en proteindryck? I en Kalle Anka-tidning? I ett flingpaket? Över en latte på ett hipstercafé på Södermalm?

 

Det är inte bara på sportsidorna som det slarvas. Den märkliga ubåtshistorian i Danmark blir ännu märkligare med tanke på att den där Madsen hade lamor på ubåten... De var tydligen släkt med några också... OMG!

 

 

Ett nytt medialandskap verkar också kräva att vara först med alla nyheter. Jag antar att de som jobbar med webbnyheter lägger upp ett antal alternativa nyheter för att sedan blixtsnabbt publicera den versionen som stämmer med verkligheten. Webbredaktören på Dagens Nyheter tryckte tydligen på fel knapp förra lördagen när Usain Bolt skadade sig under stafetten 4 x 100 meter i VM där han och Jamaica tvingades bryta. Jag tycker det är så sjukt pinsamt dåligt. Tacka fan för att texten behöver uppdateras...

 

 

Förra lördagen var det speedway i Målilla. En tävling ingående i VM-serien eller vad det nu kallas. Jag har varit rejält intresserad av speedway, men har sedan länge vänt sporten ryggen. Orsaken är hur man exponerar kvinnor under sina evenemang. För mig är det fullständigt kvinnoförnedrande och att Riksidrottsförbundet tillåter ett av sina specialförbund att exponera kvinnor som sexobjekt är ren och skär skandal, i synnerhet när RF jobbar med jämställdhet som ett av sina viktigaste områden. Dubbelmoralen stinker!

 

 

För ett par veckor sedan fick jag ont i en tand, eller snarare under en tand som varit rotfylld ett par år. Tyvärr har den till och från varit infekterad och jag tvingades till en penicillinkur för att få bukt med den mest akuta smärtan och infektionen. Igår var jag hos min tandläkare för ett besök där jag trodde vi skulle diskutera hur vi skulle få bukt med detta. Det slutade med en minioperation under en timme där jag med hjälp av tre(!) bedövningssprutor kunde låta tandläkaren skära upp tandköttet och från sidan och underifrån ta bort den infekterade roten. Det är precis så äckligt som det låter, men nu känns det ganska bra trots att jag verkar ha några decimeter sytråd i munnen.

 

Veckan på skolan har varit kanon! Det känns så himla bra och jag vet att vi kommer att flytta fram våra positioner rejält det här året. Jag berättade förra veckan om att vi har många nya medarbetare och dessa, tillsammans med gänget som är kvar, kommer att göra stordåd det här läsåret. Jag är lyckligt lottad som får möjlighet att jobba tillsammans med så vitala och "gåvilliga" människor.

 

 

I övrigt är jag fortfarande inte på topp. Letar efter harmonin och lugnet i mig själv. En sak som definitivt hjälper mig att hitta friden ibland är våra hundvalpar som blir sju veckor på måndag. Det är den bästa medicinen som finns att ta tio minuter och bara lägga sig på golvet och gosa med dessa underbara varelser.

 

 

Efter att jag slagit i bromsen vad gäller träningen så är jag inne i en period just nu där jag tränar varannan dag. Sedan förra fredagsuppdateringen har det blivit fyra pass och det känns hyggligt. Jag har lite småskavanker här och där, men inte värre än att jag kan träna vidare. Planen är att hålla den frekvensen augusti ut och sedan börja träna åtminstone fem pass per vecka.

 

Jag avslutar med musik, nämligen Jag trodde änglarna fanns med Kamferdrops. Den här låten har ju en nonsenstext som nästan skulle kunna skrivas i en förskoleklass, men det är något som gör att den kryper in under skinnet. Jag påstår inte att den är bra, verkligen inte, men den fastnar som tuggummi och jag vet inte var jag ska spotta ut tuggummit. Det är ju en cover på en låt som Kikki Danielsson spelade in tillsammans med det norska dansbandet Ole Ivars 1999. Den versionen kröp inte in under skinnet....

 

 

 

Trots att jag varit lite elak i min fredagsuppdatering (mot journalister, låtsasjournalister, speedwaysporten, Kikki Danielsson och kanske någon mer) så vill jag uppmana alla er att vara snälla mot varandra. Nu lägger vi Barcelona och Åbo till städer där ondskan fått alldeles för stort utrymme. Jag önskar alla en riktigt trevlig helg!