Stevens Sanningar

Etthundrasextiotvå, etta, sexa, tvåa, 162... så många dagar sedan är det jag senast skrev i min blogg innan mitt inlägg tidigare ikväll. Jag kan inte ens minnas när jag var inne på min administratörssida senast och jag var tvärsäker på att det ekade tomt på besökare här. Visst vet jag att min jobbarkompis Håkan (Hej Håkan!) tittar in nån gång ibland, men jag trodde nog att han nästan var den enda.

 

Därför blev jag uppriktigt förvånad när jag såg besöksstatistiken från den senaste tiden. Det är inte så att det varit rusning hit, men varje dag under november har besöksantalet varit tvåsiffrigt och vissa datum har det pikat ordentligt utan någon som helst synbar anledning.

 

Målet är nu att hålla liv i bloggen som jag egentligen tycker så mycket om och som jag personligen haft så mycket större utbyte av innan alla snabba sociala medier som Facebook, Twitter och Instagram gjorde entré i mitt liv. Jag ger inga löften, men som sagt: Målsättningen är klar. Dessutom ska jag försöka lära mig hur jag designar om bloggen, som troligtvis är den fulaste och mest oestetiska som finns på hela blogg.se