En dag på Sörmlandsleden
Vi har pratat om det i flera år min fru och jag, nämligen att vika en dag till att gå på en sträcka på Sörmlandsleden. Tack vare initiativ från Ellinore och Jerry kom vi iväg en dag förra veckan och vi valde en sträcka som utgår från Skottvångs gruva och som går runt så att man kommer tillbaka till startplatsen om man vill. Vi hade inga som helst planer på att gå mördarlångt, den tänkta sträckningen är ungefär en mil vilket passaade oss bra. Älsklingen har besvär med ett knä och dessutom ville vi ta med oss våra tre hundar.
Jag är ganska bekant med området efter att ha promenerat i skogarna runt Marvikarna i Åkers Bergslag ett antal gånger tillsammans med skolelever. Det är en fantastiskt vacker sörmlandsnatur och dagen vi valde för vandringen var det faktiskt perfekt väder för ända målet.
Med på turen fanns en lunch bestående av pastasallad innehållande bland annat kyckling och bacon, men naturligtvis också fika. Vi intog vår lunch nere vid kanten av en av Marvikarna och kaffepaus blev det vid utsiktstornet uppe på Stenhuggarmon. Jag hade planer på förhand att våga mig upp i tornet, men min höjdrädsla gjorde att jag inte ens tog mig upp till den första avsatsen. Ellinore tvekade däremot inte utan klättrade glatt upp allra högst i tornet och kunde förmedla en vidunderlig utsikt.
Det får bli en tradition även kommande somrar att ge oss ut i naturen på det här sättet. Kanske kan det vara läge för paddling nästa sommar?
//Steven :-)
Hela gänget förutom jag samlade på en bild innan vandringen började.
Det var rejält blött på många ställen efter allt regn som fallit.
Vatten skapar alltid en fin fond till fotografier.
Det är en oslagbart vacker miljö.
Fina rastplatser, även med vindskydd, finns utefter leden.
Pastasallad är en perfekt utflyktsmat och det smakar alltid extra bra att äta ute i den fria naturen.
Ellinore vågade sig upp i utsiktstornet på Stenhuggarmon.
Även jag hade samma ambitioner när jag började klättra...
...men vågade mig inte ens upp till den första avsatsen.
Glada miner fortfarande efter mer än halva sträckan.
Vi hittade också ett smultronställe bokstavligen talat.
Tyvärr var det otroligt många vindfällor i skogen, enligt informationsskyltarna var det stormen Gudrun som var skyldigt till flertalet av dem. Jag kan lova att rotvältorna var av respektingivande storlek.