Demokratisk löpning

Man hinner tänka mycket när man springer ofta och långt, vilket jag gör åtminstone halva året. Det är många timmar med sig själv och sina egna tankar även om jag oftast har hund med mig. Jag håller med alla som säger att man tänker bra när man springer och jag kan också märka hur en inneboende ilska eller irritation hjälper upp prestationen i så motto att adrenalinpåslaget är större. Ibland hinner man också tänka mer filosofiska tankar, eller filosofiska är kanske att låta onödigt pretto men i alla fall tankar som inte är desamma som man går omkring och tänker på i vardagslag.

Ett annan detalj är att jag i nio fall av tio, nej snarare 29 av 30, springer till en punkt där jag vänder och sedan springer samma väg hem igen. Det är oerhört stärkande för psyket och de flesta jag känner pallar inte att springa långt om de inte får springa på en slinga som på något sätt går runt. Jag gillar denna mentala påfrestning, men framförallt tycker jag att det är demokratisk löpning. Vadå demokratisk löpning? undrar du säkert. Jo, jag tänker som så att vidriga uppförsbackar åt ena hållet blir sköna nedförsbackar åt andra håller. Och det som går kraftigt utför och blir extremt lättsprunget när man är på väg bort blir till värsta mördarbacken på hemvägen. Varenda liten lutning upp eller ner jämnar ut sig, varenda innerkurva blir till ytterkurva åt andra hållet (om man inte fuskar - Gud förbjude!), medvind blir till motvind och så vidare. Ja, du fattar...

//Steven :-)

Kommentera här: